Om att märka ord

 photo 6446a932_zpsa9ba5c13.jpg

I mina mörkaste stunder undrar jag om jag befinner mig i ett parallellt universum, där Sverige slutat vara ett land för att istället bli en gigantisk och skruvad version av Sveriges Radios gamla underhållningstävling ”På minuten”.

För den som inte vet vad ”På minuten” är (enligt Wikipedia):

Programmet har formen av en tävling där det gäller för någon i panelen att, utan att bryta mot tävlingens regler, försöka tala i en minut på ett givet ämne. Om någon av de mottävlande tycker sig upptäcka ett regelbrott avbryter han eller hon den talande med hjälp av en ljudlig signal. (…)

Vid tveksamma fall kan programledaren tillämpa ”folkdomstolen”, det vill säga publiken, som får ropa ”ja” för den deltagare de tycker har rätt. Den som får starkast bifall får sedan fortsätta tala.

I den skruvade nationella mega-versionen består det ena laget av politiker och tjänstemän. Det andra laget består av journalistkåren, som har till uppgift att intervjua de förstnämnda, avbryta dem när de bryter mot reglerna och få dem avsatta av folkdomstolen.

Liksom i radions underhållning får den som talar – politikern/tjänstemannen – oemotsagd säga vad som helst under den tid han/hon har ordet så länge de håller sig till reglerna. Det finns t ex inga som helst krav på faktaunderbyggnad, och påståendena får liksom i underhållningstävlingen i princip vara hur fantasifullt uppe i det blå som helst utan att man kan avsättas. För att ordet skall gå över till motståndarlaget med chans att avsätta någon i politiker/tjänstemannalaget måste politikern/tjänstemannen säga ett förbjudet ord.

Det som krånglar till det i den nationella mega-versionen jämfört med SR:s version är att man aldrig riktigt vet vilka dessa förbjudna ord är i förväg även om alla vet att man löper extra stor risk att när som helst få den bräkande signalen från motståndarsidan i örat om man som ämne väljer t ex vad som helst som kan kopplas till migrationspolitik eller jämställdhet.

Ord som associerar till etniska särdrag eller ursprung – eller någon ordkombination som innehåller ordet ”kärring” – resulterar t ex oavsett sammanhang till att motståndaren trycker på tutan. Förutom dessa relativt förutsägbara regelbrott kan det dock i princip vara vilket oskyldigt ord som helst som yttras i fel sammanhang. Som t ex kombinationen ”försvaret” och ”särintresse”

Efter att ha tagit över ordet åligger det sedan journalistlaget att med alla tillgängliga medel – ledarspalter, kultursidor, bloggbävningar och Facebookgrupper med en miljon ”gilla” – fördöma den Satans inkarnation på jorden som yttrat de förflugna eller illa genomtänkta orden och få vederbörande att avgå.

Vad som oroar mig numera är att såväl tidningar som TV tycks näst intill totalt ointresserade av att följa vad som för oss vanliga dödliga tillhör vanligt hyfs om man möts av någon som utan aggressivitet säger dumma, elaka eller korkade saker:

Att försöka utröna vad personen egentligen menade med sitt till synes idiotiska uttalande.

Så fungerar nu inte denna tävling; tvärtom gör man sitt bästa för att dölja i vilket sammanhang och syfte orden yttrats för att försöka tjäna flest hatpoäng på att spekulera i vad personen egentligen skulle ha kunnat mena. Mest kränkt vinner, och den som kommer med den mest  fördömande spekulationen om hur illa personen måste ha menat, och hur ond vederbörande rimligtvis måste vara som undslapp sig ett sådant förkastligt ord får flest poäng.

Kan man dessutom få till en – om än långsökt – liknelse med nazismen eller Anders Behring Breivik utifrån det förflugna ordet har man segern som i en liten ask.

Att ifrågasätta människors – och i synnerhet makthavares – språkbruk är för all del ofta viktigt. Men för att skapa någon form av mening bör ifrågasättandet vara just ett ifrågasättande, och inte bara en ensidig, fartblind och fördömande lynchmobb som märker ord.

Hela debatten tycks numera, så fort någon använder ett mindre genomtänkt uttryck, driva iväg lågt från sakfrågan och få eget liv. Spekulationerna kring vad orden kan betyda och innebära om man tolkar dem på illvilligast möjliga vis svävar iväg i ett eget universum av konspirationsteorier, där varje litet klantigt yttrande är ett vattentätt bevis på ”strukturer” och ”dolda agendor”.

För all del kan dessa spekulationer om dubbelmoral säkert vara sanna i många fall. Men det borde då rimligtvis gå att påvisa detta utifrån en vuxen sakdebatt istället för en billig ”han sa faktiskt…!”-debatt som mest liknar den stundvis höggljudda ordväxlingen mellan smågrabbarna på min sons dagis.

Denna allt stormigare offentliga fixering vid förflugna ord och illa valda liknelser tycks alltid och överallt gå i spinn och sluta i högljudda krav på avsked och evig bannlysning. 

Det känns lite grand som hela den nationella mega-”På minuten”-tävlingen ideligen spårar ur och istället slutar i något som liknar scenen ”He said Jehova!” från Monty Python-filmen Life of Brian.

Knappt någon tycks längre bry sig om intentioner, innehåll eller syften bakom de mer eller mindre väl valda ord vi använder för att försöka göra oss förstådda. Dagens journalistik tycks oförmögen att föra en djupare debatt än den ”debatt” det innebär att märka ord och övertolka intentioner och syften hos den förtappade själ som undslipper sig en illa vald liknelse, eller ett lätt feltolkat ordval.

Om statsministern använder ordet ”särintresse” om försvaret vaknar plötsligt en stormig, engagerad, men tyvärr missriktad och tio år för sen, debatt till liv. Den indignation och energi som ägnats åt att spekulera i hur Fredrik Reinfeldt kunde använda ordet ”särintresse” för något han snarast behandlat som ett ointresse sedan tillträdet 2006  känns som en meningslös återvändsgränd. Kraften borde lagts på att föra debatt om sakfrågan – Sveriges försvar och dess förmåga – redan för tio år sedan.

Om Tobias Billström nu i något för mig fortfarande oklart sammanhang invecklar sig i något märkligt resonemang om ”blonda, blåögda” är jag trots den massiva och övertygande kampanjen fortfarande inte helt säker på att hans ord är det slutgiltiga beviset på att han under den välpolerade ytan är en inbiten rasist, som i lönndom tränar hitlerhälsningar framför badrumsspegeln och dreglande drömmer om att omdana Sverige till ett ariskt tusenårsrike.

Själv tar jag eventuella mer eller mindre märkliga yttranden som oroväckande tecken på… något, men vad detta ”något” är låter jag vara osagt tills någon tidning gjort sitt jobb och försökt ta reda på vilka intentioner den förtappade syndaren egentligen hade, vad han eller hon egentligen ville ha sagt och i vilket syfte.

En debatt om ordval blir liksom ingen debatt, utan leder snarare bort uppmärksamheten från sakfrågan. För om den onde/onda personen erkänner ”ja, jag valde fel ord, det var dumt, förlåt!” – vad skall man egentligen debattera om då?

Min bäste vän brukar ofta – när jag ger honom tillfälle till det – påminna mig om följande:

”Att märka ord är den dummes sätt att hävda sig…”

Jag är fullt övertygad om att han faktiskt har rätt.

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

51 kommentarer till Om att märka ord

  1. Anonym skriver:

    ”Att märka ord är den dummes sätt att hävda sig…”

    Och då är det alltså Staffan Dopping som skall in på vågrätt två.

  2. Bo Grönqvist skriver:

    Bra skrivet!!

  3. Anonym skriver:

    Någonting jag funderat över är varför just media och politiker verkar tala så mycket om blonda och blåögda. Hittills har jag inte träffat på en enda person som öppet motsätter sig den nuvarande invandringspolitiken och som använder den definitionen av svensk.

    Sverigedemokraterna brukar t.ex. främst prata om svenska värderingar och personligen är jag främst intresserad av att invandrare är villiga att jobba och sköter sig.

    • Hannes Müller skriver:

      En lite komisk iaktagelse du gör sign anonym. Kanske berodde just Billströms ordval på det att han ville använda ett annat språk och ordval för att distansera sig från partiet du nämner? Man ack så tokigt det blev…

  4. Cavatus skriver:

    Om du vill läsa hela – dvs det ofragmentiserade – uttalandet av Billström (i sitt sammanhang), gå till kommentarsfältet på denna länk:

    http://robsten.blogspot.se/2013/03/avga-billstrom.html

    Helt plötsligt blir det Billström säger substantiellt och begripligt och inte ovettigt. Men det är väl vettigheten som journalister för allt i världen vill undanröja för att kunna hudfärgat honom så här.

  5. Thomas skriver:

    En mycket bra sammanfattning, dock glömde du ”twitterstorm”, något som ofta refereras till av jornalister och som anses som tongivande inom den kretsen. Antagligen för att det är ett utmärkt sätt att leverea oneliners utan något som helst sakligt innehåll.

    • Morgonsur skriver:

      Sant. Twitterstorm är ett alldeles lysande medium för klatschiga oneliners som tilltalar hjärtat och maggropen mer än hjärnan. Och en avgörande kanal i varje drev.

  6. Anonym skriver:

    Och om nu inte dessa förhatliga journalister granskade makten, vem ska då göra det? ”Folket”, via bloggar, Facebook och/eller

    • Morgonsur skriver:

      Jag hatar inte journalister. Jag hatar inte poliser heller. Trots det tycker jag båda ”kårerna” som kollektiv producerar mediokra resultat på grund av ”pinnjakt”. Det är inte människorna det är fel på – utan systemen och incitamenten. Polisen har gjort medel till mål, journalistiken pressas att sälja istället för att granska.

      Min invändning mot ”pilutta-dig-journalistiken” är ju just att den inte är en granskning. Den är en ytlig, substanslös pseudo-debatt som inte utvecklar samhället. En granskning går på djupet och ställer diagnos – även om den inte behöver redovisa vad som är bästa bot på sjukdomen.

      ”Pilutta dig-journalistiken” presenterar en del ytliga symptom, och föreslår att symptomen skall botas av sig själva genom att man byter läkare. Själva sjukdomen har man inte ens nämnt.

      • Cosmoskitten skriver:

        Journalisternas arbetsvillkor är absurt dåliga:

        Skriv något om ett ämne du i bästa fall är en kunnig amatör i. Skriv snabbt och för en läsekrets som inte kan ett skvatt om ämnet. Personer som kan ämnet får i regel inte lov att ge en replik på vad du skrivit. Din chef kan inget speciellt om det du skriver.

        Med de villkoren så hade de bästa av oss haft svårt att göra ett bra jobb.

        Journalisterna är dessutom långt från de ärligaste och skarpaste av oss. De saknar den direkt fysiska erfarenheten av smärta, som infinner sig när man bygger något som man tror skall fungera, på dåliga grunder.

  7. Ulf Möller skriver:

    Han menade ju blond som i ”dum blond” och blåögd som i ”naiv”. För att understryka att de som skor sig på invandrarnas bostadssituation är sluga beräknande personer som ser en chans att på ett förkastligt sätt tjäna pengar på sina landsmän.

  8. Kalle skriver:

    Att skilja på folk utifrån hår- och ögonfärg är själva definitionen av ett rasistiskt uttalande. Det säger förstås inget om hans egentliga åsikter, men jag anser ändå att man måste kunna kräva av en migrationsminister att ha koll på vad som utgör ett rasistiskt uttalande.

    Jag hänvisar även till de katastrofala uttalanden som Beatrice Ask gjort där det är tydligt att hon som justitieminister(!) tex inte förstår principen oskyldig tills motsatsen bevisats, vilket för övrigt även journalistkåren verkar ha extremt svårt med att begripa då alla som på minsta sätt misstänks framställs som skyldiga.

    Däremot håller jag helt med om saker som särintresse och annat obetydligt bjäfs.

    • Ulf Möller skriver:

      Men det gjorde han ju inte. Blåögd är ju en vedertagen eufemism för naiv, och blond för dum. Om han istället sagt ”de är ju varken dumma eller naiva” så hade ingen reagerat. Man måste väl för tusan få lov att använda omskrivningar även om man är migrationsminister.

      • Kalle skriver:

        Det han sa var ordagrant:

        ”Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda”

        Det är helt uppenbart att han inte syftade på dum och naiv enligt min mening.

      • Morgonsur skriver:

        Frågan är snarast om yttrandet i sig nedvärderar någon överhuvudtaget. I sådant fall vem, och på vilket sätt. Dessutom undrar jag fortfarande varför – i vilket sammanhang och syfte – Billström använde denna beskrivning av en hypotetisk gömd persons bostadssituation.

    • Ralle skriver:

      ”Att skilja på folk utifrån hår- och ögonfärg är själva definitionen av ett rasistiskt uttalande.”

      Nej, det är det inte. Att *värdera* människor utifrån hår- och ögonfärg är det däremot, vilket inte är vad Billström gjorde.

    • Morgonsur skriver:

      Att skilja på folk utifrån hår- och ögonfärg gör vi varje dag. Om det vore definitionen av rasism kan jag inte annat än undra varför vi överhuvudtaget har foton i pass och legitimationer.

      Rasism, som jag ser det, är att anse att vissa människor är mindre värda på grund av hud- eller hårfärg.

      Visst kan man kräva att folk skall vakta sin tunga, men generellt mår en seriös debatt bättre av att diskutera Tobias Billströms gärning istället för ett uttryck som fortfarande för mig är oklart i vilket syfte han yttrat.

    • Morgonsur skriver:

      Utseende/signalement är ett direkt urvalskriterium för alla identitetskontroller enligt Polislagen 14, vilket syftar till att identifiera efterspanade för brott. De flesta som råkar likna en efterlyst/efterspanad och blir kollade är helt oskyldiga. Huruvida det skulle gå att hitta en bättre lösning på det problemet vore intressant att lyfta till debatt.

      Beatrice Asks uttalande var korkat, men även det känns verkligen som en storm i ett vattenglas, och gör sig kanske i mitt tycke bättre som material för satirprogram och stå upp-komik än som grund för en långvarig debattorgie på morgontidningarnas ledarsida.

      Men jag håller med dig om att misstänkta och skyldiga blandas ihop alldeles för mycket.

  9. Anonym skriver:

    …. (slant lite med pennan) twitter eller något annat?
    Vad är det som får folk att tro att journalistik är ett yrke som närmast sadister söker sig till?
    En journalist har, på sätt och vis, samma uppgift som en advokat: granska och företräda sin klient. I journalistens fall är klienten ”allmänheten”. Lika lite som alla advokater klarar alla journalister att få sin klients gillande till hundra procent. Men betyder det då att alla advokater/journalister är oviktiga, värdelösa och ska bort? Skulle inte tro det…
    En politiker på Billströms nivå måste kunna hålla koll på sin tunga, det ingår i hans yrkesroll. Att det blev sådan uppståndelse beror främst på att det inte var första gången han inte klarade den delen av sitt uppdrag.
    Att hävda att journalister drivs av någon slags sadistiskt begär väcker bara ett löjets skimmer över ditt budskap.
    Och, du morgonsure, om du inte själv hade varit blond och blögd kanske du inte hade tagit så lätt på Billströms ord, som i och för sig helt och fullt rimmar med den nya visitationslagen. Ser du mönstret?

    • Ulf Möller skriver:

      Så du menar att det är ok att visitera de som är dumma och naiva utan misstanke om brott?

    • Morgonsur skriver:

      Jag ser fler mönster i ”pilutta dig-journalistiken” som sådan än jag kan utläsa pålästa mönster om bakomliggande syften i den allmänna debatten.

      Som jag redovisat i ett tidigare inlägg existerar det inte någon ny ”visitationslag”. Den har funnits sedan den reglerade invandringen infördes för sådär 100 år sedan. I sin senaste lydelse antogs Utlänningslagen i bred politisk enighet 2005.

      Jag har själv alltid tyckt att det funnits en hel del märkligheter, och allmänt låg tröskel för t ex ID-kontroller i Utlänningslagen.

      Kanske borde media gräva i vad lagen egentligen innebär, vem som fattat beslut om den och hur man resonerat istället för att slänga ut en migrationsminister som sagt något märkligt i oklart syfte, få en ny migrationsminister och sitta där med exakt samma lag som alltid, tillämpad på exakt samma sätt.

      Vem blir gladare och mindre kränkt av det?

  10. Anderz H skriver:

    Spik i foten!
    Du faller på eget grepp när du angripen förment illvilliga debattörer för att de bygger sina resonenmang på lösryckta citat. För att sedan själv gå i försvar för Tobias Billström baserat på ett lösryckt citat, ”i något för mig fortfarande oklart sammanhang”. Hallå är det någon hemma?

    Citat är hämtat från en intervju av Niklas Orrenius (ypperlig journalist med stor integritet) med Billström i DN 130318 http://www.dn.se/nyheter/de-flesta-bor-inte-hos-de-som-ar-blonda-och-blaogda
    ”Migrationsministern vill komplicera bilden av människor som gömmer papperslösa.
    – Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda, säger han.”

    Det var inte så svårt, men det kan hyfsa diskussionen. Skärp dig!

    PS. Billström klämde i samma intervju även i med att papperslösa inte ska få gå i gymnasieskolan -på tvärs mot regeringens politik. En politik han som ansvarig minister har att genomföra. Om det är synd om Billström (vilket jag ifrågasätter) är det inte för att han får kritik utan för att han klantar till det. DS

    • Anonym skriver:

      Och du, käre Anderz, visar att du inte förstod ett dugg av poängen i morgonsur:s inlägg genom att märka ord istället för att diskutera sakfrågan. För att ytterligare förstärka detta så lägger du till en nedvärderande kommentar om motpartens intelligens.
      Ridå.

      Undrar om inte kårandan inom journalistkåren är den allra starkaste kårandan i Sverige? Behovet av att söka efter sanningen är uppenbarligen inte så stort inom den så kallade granskande makten.

    • Morgonsur skriver:

      Jotack, nog är jag hemma.

      Orrenius misslyckas kapitalt med att förklara vad det var Billström svarade på, eller vad han ville säga med sin märkliga utsvävning.

      Vad tror du själv han ville säga? Vad var syftet?

      Själva resonemanget skulle vad jag kan se i sak kunna vara sant. Frågan är huruvida resonemanget är relevant eller inte. För att veta var, på skalan ”dumt sagt men jag förstår vad han menade” till ”totalt förkastligt” yttrandet hör hemma får man nog som journalist bemöda sig att beskriva sammanhanget mer än att han ville ”komplicera situationen”.

      Jag hävdar fortfarande att man måste lyfta sig över förflugna ord man rimligen bara kan spekulera vad som låg bakom. Vad är din definition av ”problemet Billström”, vad är ditt förslag till lösning och vad förväntar du dig för resultat och effekter av din lösning?

      Bonusfråga; är du alltid lika aggressiv mot människor som tycker olika eller som du inte förstår vad de menar? Är det inte bättre att be dem förtydliga sig?;-)

      Det är förresten inte det minsta synd om Billström. Det är snarare synd om debattklimatet och alla som kunnat gynnas av att sakfrågan lyfts till debatt och kanske t o m kunnat förändras…

  11. Ping: Sågningen | Jan Millds blogg

  12. Janne skriver:

    Håller med om att det är ett parallellt samhälle där dumheten jagar sig själv med konstant ökande fart….Kan det bero på att journalisterna enligt en undersökning består av framför allt V och MP? och att de funnit ett sätt att tro att de vinner folkets stöd när de håller på med sin egen agenda? Vem går på det när vi ser att ex SD ökar kraftigt, C får problem med sin egen ideologi med ex fri invandring samt att jornalisterna och politikerna har otroligt låga förtroendesiffror??
    Varför bry sig om vad nån menar när man kan vara elak om ett ord????

  13. Tom Warren skriver:

    Jag bor själv inte i Sverige sedan tio år och får säga, med lite distans till det hela, att Svensken har en förundransvärd tålmodighet att ta käftsmäll efter käftsmäll och samtidigt betala för nöjet att få dem. Se Krönika av Olof G. Hedengren, realtid. ”Billströms Förnedring”

  14. Tova skriver:

    I ett antal ironiska reklamfilmer för Sverige så framställs vi som blonda, blåögda, krans i håret, dansande på knä runt en stång, halvt medvetslösa av sprit och somnar sen i daggfuktigt gräs med en tillfällig partner i famnen. Jag är varken blond eller blåögd men ursvensk enligt övriga kriterier. Det är ett uttryck som i det debatterade sammanhanget användes ogenomtänkt. Men vi som har bott här i hela vårt liv förstod andemeningen. Men media och de ”kränkta folket” som söker konflikter, ser ett gyllene tillfälle att märka ord. Milde tid! Vårt land jäser av frustration över asylpolitikens omfattning och följder. Då släpper media sakfrågan helt och börjar tala om rasism. För att citera Fritiof Nilsson Piraten : ”Om man skriver om en synål, så är det alltid någon enögd jävle som känner sig träffad”

  15. Nils Dacke skriver:

    Helt underbar text! Lyfter på hatten för din kreativitet. Och självklart är det inte rasism det som Billströmmarn sa. Bara i landet Sverige där det kränkningsindustriella komplexet ständigt flyttar fram sina positioner.

  16. Mikael skriver:

    Bra skrivet!

    Men något jag reagerar över är att du vill att journalister ska ägna sig åt den typ av journalistik som du tycker är bra.
    Visst, om tidningarna kunde överleva på enbart presstödet så går jag med på att vi kan ställa krav på granskande artiklar som utvecklar samhället. Men nu är det inte så, och de flesta journalister jobbar för vinstdrivande privata företag, vilka ställer krav på höga försäljningssiffror.
    Detta leder i sin tur att journalisterna får kravet att skriva artiklar som säljer bra, som den stora massan tycker är bra (dvs. vad de vill läsa), och då blir det ”Pilutta dig-journalistik” eftersom den säljer bäst.

    Så jag tycker du är orättvis när du utmålar journalistkåren som en av ”bovarna i dramat” när det egentligen är vi, konsumenterna, som har satt oss själva i den här situationen.

    Det är i alla fall min uppfattning av det hela, och åter igen, bra skrivet!

    • Morgonsur skriver:

      Du har helt rätt. Som jag sade i en kommentar ovan har jag inget mot journalistkåren. De är fångar i ett konsumentdrivet system som tappat fotfästet och blivit sin egen värsta fiende.

      Precis som så många andra av våra system, där individuellt skickliga och kompetenta människor som kollektiv producerar ett föga nyttigt resultat.

      Vi behöver mångfald i mediebruset också. Drevjournaliatik är snarare enfald.

      Hela mitt syfte med denna blogg är att vända på saker för att stoppa in andra perspektiv i debatten. Förhoppningsvis känner även journalister som läser detta att det trots den raljanta tonen är välment. Jag vet att många i kåren själva vänder sig mot bristen på utrymme att utöva riktig grävande journalistik.

      Rent ekonomiskt tror jag det är enda chansen till överlevnad på sikt för tidningarna; mer djuplodande, förklarande artiklar som skapar förståelse för komplexiteten i samhället, och dess problem. Enkla beskrivningar och lösningar av ”pilutta dig-modell” för att reta upp lynchstämning kan man läsa gratis på Twitter, även om det på kort sikt tycks vara en bra affär tror jag på sikt det är dödsdömt att springa med flocken mot allt tunnare och mer sensationslysten journalistik.

      Den som vågar ta platsen som mellanting mellan dagstidning och veckomagasin tror jag kommer att tappa volym, vilket jag tror man till slut kommer att göra i alla fall. Istället har man chans att bygga en stadig bas trogna och upplysta läsare om man vågar sig på att vara först med en radikal positionering. Och man kommer att bli en auktoritet.

      Men, ärligt talat finns det kanske inte utrymme för så många dagstidningar alls i Sverige i framtiden, även om någon hittar sin roll som ”fördjupare och förklarare”.

      Mats Svegfors konstaterande om det journalistiska innehållets utarmning härförleden var knappast förvånande. Sveriges journalister och deras kunder förtjänar ett bättre öde.

      Det finns också en stor möjlighet att jag har fel;-)

  17. Ping: Ordmärkarlandet | No size fits all

  18. Anne Kekki skriver:

    Härligt skrivet, känner att det är bättre att låta politiker prata, så hör en ju tillslut vad de tänker. Nu skapas kanske ett Politiskt språk som blir utan värderingar, för att drevet ej ska gå?

  19. svensson skriver:

    Hitta friläget. Tämligen många i detta land är blonda och blåögda. Att detta ens ska vara ett problem att nämna det är bevis på ett samhällsklimat som är låst.

    Läget är låst och tonen är hård. Man måste i så fall sätta ner foten och säga: ”Jag accepterar inte mer svartmålning av traditionella svenskar.” Så kom igen alla, gör motstånd, visa inte bara missnöje. Missnöje, ”snett leende, ironi” mm får bara twittereliten att gasa på mer i sin svenskfientlighet.

  20. Ping: Karl Andersson » Julafton för de Goda

  21. Squeaky skriver:

    Jag tror det ligger samma psykologiska mekanismer bakom detta som prokrastinering. När man har stora, komplexa uppgifter att ta itu med, följer man minsta motståndets lag och flyttar uppmärksamheten till någon hanterbar skitsak; plötsligt blir det livsviktigt att skriva to do-listor, putsa fönster eller sortera böcker i bokstavsordning.

    Det är ingen tillfällighet att de här lösryckta citaten som journalistkåren förklarar världskrig mot är tagna ur viktiga och insiktsfulla resonemang kring svåra samhällsutmaningar. Ju jobbigare grej, desto tyngre incitament att hitta ett svepskäl att fly från den. När Pär Nuder ville tala om att det blir svettigt att försörja pensionärerna i framtiden råkade han kalla 40-talisterna för ”köttberg”. Det han pratade om är en tidsinställd bomb som ingen vill ta i – men ett förfluget ord, *det* kan man angripa. Därmed var fokus flyttat till något simpelt och debatten om sakfrågan dog.
    Billström gick in på ett långt resonemang om att papperslösa utnyttjas för trafficking m.m, ajajaj, jobbiga saker, vilken migrän… men vänta, sa han ”blonda och blåögda”? Win! Nu kan vi sopa problemen under mattan och fokusera på semantiska hårklyverier igen. Ahh. Och låt oss även fortsätta snöa in på ordvalet efter att han bett om ursäkt 19 gånger, så att vi hinner förtränga sakfrågan. För det hjälper ju de papperslösa som är fast i den undre världens klor. Inte.

    Att vi har särskilt många debatter om ordval just nu är sålunda inte ett tecken på att det gjorts osedvanligt många korkade uttalanden på sistone, utan snarare en kvittens på att vi har fler och tyngre samhällsfrågor att hantera än normalt. Det gör att alla blir ”on edge”, både de pressade politikerna som får svårare att hålla tungan rätt i mun, och de indignerade moralpoliserna inom journalistkåren. Jag köper inte beskrivningen att de är tvungna att jobba med billig pilutta-dig-journalistik under kapitalismens piska… journalister på oberoende SVT/SR säger precis samma saker. Det som karaktäriserar journalister är snarare att de dragits till den ultimata yrkesbanan för dem som vill tycka en massa och utöva makt, utan att behöva fatta de viktiga besluten själva, med allt vad det innebär i form av ansvar och konsekvenser.

    Det mest skrämmande i allt detta är att se ett helt samhälle hantera de *verkliga* problemen med samma omognad, ansvarslöshet, kortsiktighet och flyktbeteende som ett barn som inte vill bädda sängen. Min teori om hur dinosaurierna dog ut är att när de såg meteoriten på väg mot jorden och insåg det akuta allvaret, så flydde de in i en hätsk och passionerad pseudodebatt om att en velociraptor hade uttryckt sig dinofobiskt om en tyrannosaurus korta framben.

    • Morgonsur skriver:

      Väl skrivet. Men visst önskar man att vi tillsammans orkade möta även de komplexa och jobbiga debatterna.

      En god vän påstår att i ett välmående samhälle gör glidarna karriär, d v s de som flyter på ytan, säger rätt saker, undviker jobbiga beslut och inte stöter sig med någon. Det finns plats för dem i goda tider, och alla vill ju ha goda nyheter. Problemet är att de aldrig fattar jobbiga beslut, utan är duktiga ‘prokrastinatörer’ som ger allt till alla tills systemet havererar under sin egen tyngd.

  22. Magnus Reimhagen skriver:

    Tyvärr har Migrationsminister Billström den osympatiska egenheten att sakna kroppsspråk eller andra yttringar på empati. Detta gör honom helt olämplig för uppdrag inom den sociala sektorn.

    • Morgonsur skriver:

      Frågan uppstår i sammanhanget i vilken mån ”kroppsspråk” är en del av någons utseende, och i vilken mån nyss nämnda i sådant fall är relevant som urvalskriterium för en migrationsminister.

  23. Anonym skriver:

    De svenska journalisternas massiva attack mot Billströms ordval, utan någon som helst viljeyttrad analys av hans bevekelsegrunder, visar på att Sverige är ett av de få länderna i den så kallade västvärlden med konsensusjournalistik. Det är inget smickrande omdöme från mig, tvärtom. Och det är inget smickrande omdöme för den journalistiska yrkeskåren!

  24. Ping: Att väga orden | Michael Nimstad

  25. Ping: Hatet är vänsterns livsluft | Fröjdhpunktse

  26. Savox skriver:

    http://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/feminister-bor-dumpa-det-laddade-f-ordet/

    Karlskoga kommun inför nya rutiner för snöröjning som bland annat innebär att skattepengarna används där de bättre behövs. Sen råkar någon säga F-ordet och vips så är vi där igen (”He said Jehova!”).

  27. Ping: Fem år med Morgonsur | Morgonsur

  28. Ping: Debatten blir sig allt mer lik. | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s