Om att stifta lag…

 photo d3dba1b8-df87-41b7-ba04-2a800a0f95b1_zpsaff650db.jpg

Efter en kortare period där vi i morgontidningarna mötts av:

a) krav på totalförbud mot rökning (DN 2013-03-13)

b) krav på att förbjuda redan förbjudet mobiltelefonanvändande (SvD 2013-03-26),

c) krav på att svensk lag skall gälla svenska medborgare även utomlands (2013-04-01, Aprilskämt? Norgehistoria?)

d) Maria Abrahamssons rättmätiga ifrågasättande av den redan befintliga lag som kriminaliserar övergrepp mot fantasifigurer…

…känns det som det är dags för ett långt inlägg:

Alla politiker jag någonsin träffat har varit bra människor som drivs av att göra gott. Det är en bra strävan, men problem uppstår om man inte inser diskrepansen mellan den egna viljan och effekterna av de verktyg man använder i sitt arbete. Det är tyvärr lätt att det bästa blir det godas fiende när man försöker förbättra komplexa mekanismer genom enkla och trubbiga åtgärder.

Det enda riktigt kraftfulla verktyg rikspolitiken förfogar över för att försöka ge oss undersåtar bättre livsbetingelser är det synnerligen blint slående och trubbiga verktyget lagstiftning.

Att alltid ha i minnet; lagstiftning är ett indirekt hot om våld. Det innebär att det aldrig kan användas för att skapa något av allt det där som faktiskt gör livet värt att leva på allvar. Man kan inte lagstifta fram passion, glädje, lycka, tro, hopp eller kärlek.

Men det går mer eller mindre lätt att lagstifta bort nyss nämnda.

Varje lagstiftning som söker reglera eller förbjuda något som en större eller mindre grupp människor känner positiva känslor inför kommer ofelbart att transformera den positiva energin till dess raka motsats; håglöshet, bitterhet, uppgivenhet, likgiltighet, frustration, aggressivitet eller hat. Dessa känslor uppstår inför all tvingande lagstiftning som inte är förankrad och accepterad hos målgruppen för lagstiftningen. Detta oavsett lagstiftningen riktar sig till alla som vistas i Sverige, eller bara bekvämt ger sig på ett marginellt särintresse.

Att få något förankrat och accepterat hos nio miljoner människor är inte det lättaste. Ofta är det bättre att låta bli att ens försöka, i en värld där det mesta de facto redan är reglerat eller förbjudet.

Som sagt skaffar man sig bittra fiender vad man än gör, när det gäller lagstiftning. Och om man ändå skall röra upp bittra känslor och alienera en del av befolkningen är det lika bra att se till att det är värt besväret.

Att skaffa sig bittra, hatiska ovänner kan för all del ibland vara ett pris som är nödvändigt att betala ibland. Men det är en fördel om man tänker efter före, och grundar lagstiftning på mer än allmänt tyckande, floskler och oneliners – även om man hittar aldrig så klatschiga, hippa och populära sådana som går att tjäna oerhörda popularitetspoäng på i dagspressen.

Att föreslå lagstiftning som regerings- eller riksdagsföreträdare innebär ett oerhört ansvar, och skall inte ses på som något man hasplar ur sig som ett inlägg i den allmänna debatten, eller för att ”skicka signaler”, som det så vackert heter..

Den som läst denna blogg vet att jag som varandes tidigare företrädare för statens våldsmonopol är ivrig motståndare till vad jag brukar kalla ”Arga Lappen-lagstiftning”, och att jag med djup och innerlig övertygelse manar till extrem försiktighet vad gäller regleringar och förbud.

Jag har genom åren gjort åtskilliga människor såväl fysiskt som psykiskt illa genom att upprätthålla svensk lag. Det är i sig inget jag har några problem med eller skäms för – men det har gett mig insikt i vad rättssystemet är, var det kan göra nytta och var det rentav gör skada.

Mitt våldsanvändande mot dem som motsätter sig vår samlade demokratiska definition av vad som är rätt och riktigt har framför allt fått mig att ifrågasätta en hel del saker. Bland annat undrar jag om samhällssanktionerat våld verkligen är bästa sättet att få folk att bära flytväst eller cykelhjälm, visa civilkurage, eller skicka barnen till skolan. Eller för att få människor att sluta kasta fimpar på gatan.

Mitt tidigare arbete har fått mig att inse nödvändigheten att det finns ett rättsväsende – men har samtidigt fått mig att inse den brutala trubbigheten i detsamma, vilket gör dess användningsområde för att bygga ett bättre samhälle högst begränsat.

Man kan – med stor försiktighet och gott omdöme – i undantagsfall hindra samhället från att bli sämre med välbalanserad lagstiftning. Bättre måste samhället bli av egen kraft och övertygelse.

Sverige har ett i grunden välfungerande och stabilt rättssystem. Men den naiva tron att rättssystemet på något magiskt sätt på beställning skulle kunna leverera en känsla till människor – i form av det individuellt definierade och synnerligen subjektiva begreppet rättvisa – har dessvärre ställt till det för oss alla, och raserat en hel del av rättsväsendets förtroende.

Man måste inse varje verktygs möjligheter och begränsningar. Den som använder en motorsåg för att bre en smörgås tycker förstås att motorsågen är ett fullständigt idiotiskt redskap. Den som försöker fälla ett träd med en smörkniv… ja, du förstår…

Missuppfattningen om vad rättsväsendet är, och vad det lämpligen används till har lett till ett missbruk där allt från mellanmänskliga osämjor eller vett och etikett till ledarskap och barnuppfostran på ett högst olyckligt sätt i den offentliga debatten ofta lyfts som så viktiga frågor att de borde hanteras av rättsväsendet.

Krav ställs ideligen från ledande debattörer och politiker på att åtskilliga mer eller mindre dagsaktuella åsikter, utmaningar eller problem skall hanteras av statlig reglering eller förbud – även om rättssystemet är ett direkt förkastligt verktyg för att hantera det problem man vill adressera.

Jag tänkte i alla fall dra mitt strå till stacken. Då jag vet att många i Sveriges Riksdag läser denna blogg tänkte jag nedan redovisa några för mig viktiga principer för att undvika ogenomtänkt lagstiftning som jag klippt ihop från egna inlägg, redigerat – och tillagt till lite nytt:

* * *

Kapitel 1; VIKTIGA GRUNDINSIKTER

Några grundläggande fakta man alltid bör ha i bakhuvudet innan man ivrigt och känslosvallande kastar sig in i lagstiftningsdebatten är följande:

1. Staten och kommunen är inte ‘samhället’. Värt att poängtera i ett land där man ofta blandar ihop begreppen och glömmer att samhället består av nyss nämnda serviceorganisationer, plus en mängd andra organisationer och organiseringar – och i första hand av fria, tänkande enskilda människor. Med olika åsikter, drömmar, behov och livsval. 

Olika. 

Människor.

Det finns all anledning att överbetona dessa två begrepp.

2. Lag skapar aldrig rättvisa. Lag skapar grovt hållna spelregler som gör orättvisorna mer förutsägbara och hanterbara för oss småfolk. Rättvisa är en personlig känsla och en individuell upplevelse utifrån subjektiva kriterier. Lagens förutsägbarhet kan ofta göra det lättare för människor att känna rättvisa, men skillnaden mellan ”lag” och ”rättvisa” är en begränsning man alltid måste acceptera som lagstiftare.

3. ‘Lagligt’ och ‘lämpligt’ är inte, och skall heller inte vara, samma sak. ‘Arga Lappen’ gör sig bäst som social konvention och inte som i lag straffbelagd handling.

4. Känslor och lagstiftning hör inte ihop. Återigen; Livsviktiga men känslobaserade begrepp som passion, lycka, glädje, kärlek, solidaritet, empati, civilkurage – eller ens rättvisa – kan inte lagstiftas fram. Däremot kan de relativt lätt lagstiftas bort. Vare sig det var meningen eller ej.

5. Se framtiden som en möjlighet – inte som ett hot. Det finns något gott i allt ont och något ont i allt gott. Välj själv hur Du vill se på omvärldens skeenden och vad i dem Du vill lägga Din energi på. Det mesta kommer att ordna sig alldeles utmärkt av egen kraft – helt utan pekpinnar eller regleringar – även om det kan bli en del tjorv i början . Huvudregeln är inte att frihet under ansvar är grogrund för ondska.

6. Räkna med att all ny lagstiftning råkar ut för ändamålsglidning. Ibland är det önskvärt, ibland inte. Men räkna med att det kommer att inträffa. Alltid.

7. All lagstiftning har biverkningar. Se till att tänka igenom både omedelbara och tänkbara kommande konsekvenser. Noga. Det man vinner på gungorna kan lätt förloras dubbelt på karusellerna.

* * *

Kapitel 2; VAD ÄR PROBLEMET?

Många samhällsomstörtande faror som krigsleksaker, rockmusik, serietidningar och videovåld har genom åren hotat förinta Sverige som nation om inte rättrådiga medborgare genom högljudd debatt och krav på förbud lyckats rädda oss från fördärvet.

Den första fråga man bör ställa sig, med hänvisning till första kapitlets första punkt ovan är huruvida det man diskuterar ens är ett problem, huruvida det är ett problem samhället som helhet klarar av att leva med, som måhända löser sig självt, huruvida det kan lösas bara genom att man lyfter det till diskussion, eller huruvida problemet rentav är en privatsak och således inte en fråga för rättsväsendet överhuvudtaget?

Att debattera och informera kan lösa rätt mycket i sig. Man bör inte underskatta sociala normer, attitydpåverkan eller marknadskrafter som verktyg för att hantera samhällsproblem. Oftast är det dessutom en både billigare och bättre lösning, med färre biverkningar, för såväl rättsväsende som medborgare.

Något som ofta glöms bort i debatten är att ställa sig frågan om det oönskade problembeteende man vill komma åt genom lagstiftning faktiskt redan är förbjudet, och om ytterligare förbud egentligen gör saken bättre. Att förbjuda det redan förbjudna gör sällan tillämpningen av lagen tydligare – tvärtom brukar det bara skapa fler frågetecken.

Man bör också ställa sig frågan om det verkligen är rätt problem man adresserar? Att reglera internet eller kommentarsfält på nätet stoppar t ex inte nödvändigtvis människor från att skicka redan förbjudna och grovt kriminella hotbrev i den gamla vanliga pappersposten.

När man bestämt sig för att det hela är ett problem man kan påverka och att man som förtroendevald per definition överhuvudtaget har med saken att göra kan man gå vidare i funderingarna.

Trafikverket använder en enkel fyrstegsprincip jag har tagit mig friheten att anpassa till lagstiftningsfrågan:

Steg 1 Först ska sådana åtgärder övervägas och prövas som kan väcka debatt och kanske få saken att lösa sig själv. Pålästa och väl genomarbetade debattartiklar, informationskampanjer och medieframträdanden är alldeles lysande verktyg för den som vill påverka andra – och som på sikt kan vara väl så effektiva som lagstiftning. Dessutom oftast utan kostsamma biverkningar.

Att kräva lagstiftning bör inte vara en ryggmärgsreflex i debattstadiet om man vill bli tagen på allvar.

Steg 2 I ett andra steg prövas åtgärder som ger effektivare utnyttjande av
befintlig lagstiftning. Det kan vara åtgärder som ändringar i regleringsbrev, information, omfördelade eller tillförda resurser till berörd myndighet etc.

Steg 3 I det tredje steget prövas tillägg eller ändringar i befintlig lagstiftning. Det kan vara förtydliganden, ändring av praxis, tillförande av särskilt försvårande omständigheter i redan befintliga förbud.

Steg 4 I det fjärde steget prövas frågan om nykriminalisering.

En viktig grundprincip när det gäller det sistnämnda är att man bör vara synnerligen restriktiv med att stifta eller skärpa lagar enbart för myndigheters bekvämlighet, för att en myndighet inte sköter sitt jobb utifrån redan befintlig lag, eller för att ett brott genom sin natur är svårt att leda i bevis.

* * *

3 Kapitlet; ÄR LAGSTIFTNING RÄTT VERKTYG?

Innan man stiftar en lag bör man vinnlägga sig om att den verkligen gör världen till en bättre plats att leva på, och inte bara i princip gör världen till en bättre plats att leva på.

Som jag ser det bör man som regel inte stifta en enda lag i syfte att reglera enskilda individers göranden och låtanden här i världen om den inte uppfyller följande kriterier:

– Den skall ha en mätbar effekt.

– Den skall för en normal, hederlig människa vara möjlig att följa utan större uppoffringar i ett normalt leverne. Alltid.

– Den måste innehålla en tydlig avgränsning. En vanlig människa måste som hon går och står kunna avgöra vad som är tillåtet och inte.

– Det måste vara möjligt för myndigheterna att kontrollera efterlevnaden.

Den måste innehålla en möjlighet till sanktion om den inte efterlevs.

Om man slarvar med ovanstående är man på väg in på en farlig väg; juridiken får inte degraderas till en handbok i vett och etikett, där det som ‘vanlig hederlig’ till slut blir omöjligt att avgöra vilka lagar jag måste rätta mig efter och vilka som mest är en ideologiskt grundad rekommendation. Det får heller inte bli så att statens maktmonopol missbrukas för ”Arga Lappen-lagstiftning”, där förvisso olämpliga småförseelser kriminaliseras i något slags missriktad välvilja.

Rättsväsendet är trubbigt, och alla dess verktyg vilar i slutänden på ett latent hot om våld:

Lyd – annars!

Därför, och läs nu noggrant; ingen människa bör någonsin förorda straffbeläggning för något beteende – ens med penningböter – om förespråkaren inte i en offentlig intervju, utsänd på bästa sändningstid kan stå för uttalandet:

”Den som bryter mot denna lag förtjänar i slutändan en smäll på käften, även om det sker inför hans eller hennes barn.”

Det är nämligen vad det direkt eller indirekt innebär när man beställer ett förbud eller en reglering av vad det vara må av rättsväsendet – statens våldsmonopol.

Kan du verkligen stå upp för det? Driv i sådant fall gärna frågan om straffbelagda förbud eller reglering. Inte förr.

”Be careful what you wish for – it just may come true…”

* * *

4 Kapitlet; DIREKT DISKVALIFICERANDE RESONEMANG I LAGSTIFTNINGSSAMMANHANG

Det finns en del uttryck och begrepp som bör betraktas som rött kort när det gäller debatt om lagstiftning:

Varje gång någon lägger ett politiskt förslag som inleds med orden ‘tiden är nu mogen för…’ innebär det oftast att någon makthavare sett en historisk chans att – för deras eget bästa – frånta medborgarna ytterligare någon personlig frihet och därigenom göra deras liv ännu lite tråkigare och sämre.

Om huvudsyftet med ett nytt lagförslag sedan motiveras med att ‘samhället behöver skicka signaler’ är det en solklar indikation på att förslaget är föga genomtänkt och per automatik hör hemma i sophinken. Och att förslagsställaren snarast borde skrivit en insändare istället för att uppta vårt demokratiska system med sin ”Arga Lappen”-idé.

Visar det sig dessutom att ett förslag som på det minsta sätt inskränker människors personliga frihet inte grundas i  mer begripliga termer än att ‘forskning tyder på’eller ‘forskning visar/har visat’ i glatt sällskap av statistiska beräkningar och klatschiga one-liners borde förslagsställaren snarast sättas i politisk karantän.

Det finns fler tydliga varningssignaler. Jag brukar ofta elakt påstå att uttrycket ‘i bred politisk enighet‘ i Sverige tyvärr oftast är direkt utbytbart mot ‘utan närmare eftertanke‘. Tänk på det en stund. Noga.

Följ sist av allt, när all fakta om en ny lagstiftningsidé ligger på bordet – sammanställ helhetsintrycket och fatta det slutgiltiga beslutet utifrån följande absoluta princip: 

Om det inte är absolut nödvändigt att stifta en ny lag är det absolut nödvändigt att inte göra det.

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

53 kommentarer till Om att stifta lag…

  1. Arneball skriver:

    Gött! Mindre batikhäxkonst och mer sunt förnuft.

  2. Bo Grönqvist skriver:

    Var det inte Bob Hope som sa: För att upprätthålla de tio budorden har vi stiftat tusentals lagar….

  3. Magnus Redin skriver:

    Det är beklagligt att det är politiskt självmord att avskaffa överlappande eller ineffektiv lagstiftning och i stället arbeta mer med andra sätt att lösa problemen.

    På samma sätt är det nästan omöjligt att be polisen prioritera ner något, man kan bara prioritera upp och får efter ett tag försummad högprioriterad verksamhet som politiker talar om behöver prioriteras medan den superhögprioriterad verksamheten är rädd att försummas och måste märkas hos politikerna för att fortsätta prioriteras mer än annan prioriterad verksamhet.

  4. floxer skriver:

    Spot on! Du är bara bäst. Tänk om vi hade politiker som agerade lika genomtänkt som du.

  5. ab skriver:

    på vilket sätt är uttrycket ”forskning visar på” inte begripliga termer?

    • kgb35 skriver:

      Du behöver ange vilken forskning som visar på det. Driver du en tes kan du i princip oavsett hitta forskning som leder dit du vill, men det är inte säkert att majoriteten av forskningen visar på detta. På samma sätt kan man ange anonyma källor av typen. ”Det har framförts klagomål på nnnn.” Detta hör man väldigt ofta i vår media men sällan vem som framfört klagomålen. Det kan till exempel vara journalistens näst bästa kompis eller riksorganisationens intresseorganisation i frågan.

    • Morgonsur skriver:

      Som flera varit inne på är det ett synnerligen svagt argument. Det finns bra och dåligt forskning, det finns mer eller mindre spektakulär eller kontroversiell sådan. Och det går för det mesta att dra ett oändligt antal olika slutsatser om vad som är rimliga åtgärder m h t forskningsresultaten i fråga. För att raljera på temat i ett övertydligt exempel; även om forskning visar att snarkning ökar risken för hjärtinfarkt gör det inte att ett förbud mot att sova på rygg är en absolut självklarhet.

  6. Magnus Redin skriver:

    Forskning är ett starkt argument som gör intryck på svenska politiker och allmänhet men det fungerar tyvärr ofta utan att man ger referenser till vad det är för forskning så argumentet kan synas. Att något är forskat säger ungefär lika mycket som att mat är lagad, ambitionen är bra men kvaliteten på resultatet kan variera oerhört mycket.

  7. Johan J skriver:

    Jag älskar att läsa artiklar som den här.

    Jag håller med allt, det fångar in hur jag känner, men jag skulle aldrig kunna formulera det så här bra.

    Hoppas du får några personliga brev/mejl från politiker/tjänstemän som läser det här.

  8. kgb35 skriver:

    Undrar om man lär sig detta på juristutbildningen?

    • pazzo skriver:

      Det här inlägget är ju faktiskt en politisk åsikt. Jag skulle vilja påstå att vi varken ”lär oss” just den här politiska åsikten eller någon annan på juristutbildningen. Tycker du att vi borde det? Sen är det ju politiker som stiftar lagar, och inte jurister per se.

      • Morgonsur skriver:

        Man kan förvisso tolka allt som en politisk åsikt om man vill. Jag skulle dock föredra att inlägget läses som ett gott råd till politiker – oavsett parti – från en tjänsteman som arbetat med verkställandets av diverse lagar av olika ideologiskt ursprung. Råden är allmängiltiga oavsett vilken ideologi eller religiös övertygelse man företräder. Att med våld tvinga människor till lydnad är exakt samma hantverk oavsett i vems namn eller på vems uppdrag man ägnar sig åt saken.

        Även en aldrig så demokratiskt sanktionerad batong gör ont. Tro mig.

        Det enda politiska ställningstagande jag utläser av mitt eget inlägg är att man bör tänka sig för och ha en bra motivering man kan stå för innan man ger order om att bruka våld mot samhällsmedborgarna. Det må vara en politisk åsikt, men i sådant fall tack och lov en tillräckligt allmängiltig sådan för att omfatta de flesta partier i Sverige.

      • kgb35 skriver:

        Jo man kan tolka det som en politisk åsikt liksom man kan hävda att: ”Helmjölk är bättre än skummjölk.” är en politisk åsikt om ett parti skulle börja ta upp frågan. Ett banalt exempel på att allt kan tolkas politiskt om man vill.

        Men det som jag skulle önska och åsyftade med min kommentar, var att man på en juristutbildning lär sig just förståelsen för vad som bör vara juridik och vad som inte bör vara juridik, vad som bör vara lag och vad som inte bör vara lag. Hur skall annars en jurist med saklig bildning under en lagförslagsgranskning annars kunna hävda sig mot en ordvrängande politiker som vill styra upp ”allt” enligt sin politiska måltavla.

        Att det för övrigt sitter politiker i universitetsstyrelserna och bestämmer om pengatilldeningen för utbildningarna gör det ingen fråga mindre politiskt.

    • pazzo skriver:

      Jag kan inte svara på svar så skriver här. Vet inte om bloggen är byggd så eller om det är min webläsare som har löpt amok.

      Som jag skrev till Morgonsur lite längre ner, möjligtvis uttryckte jag mig lite slarvigt, men det jag åsyftade var att det är en subjektiv åsikt. Jag tycker helt enkelt att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man ”lär ut” subjektiva åsikter. Morgonsurs inlägg skulle dock givetvis fungera bra som en diskussionsgrund. Jag skulle dock vilja påstå att dessa frågor kommer man i kontakt med på ett eller annat sätt om man spenderar 4,5 år på ett juridiskt fakultet.

      Jag tror faktiskt inte att jurister har svårt att hävda sig mot politiker, dock kommer man där in på en demokratidiskussion. Folket väljer sina politker, politikerna genomför sina reformer.

    • Jur.stud skriver:

      Det gör man i princip inte – diskussioner om i vilka situationer lagstiftning bör användas för att ställa problem x tillrätta förekommer sällan. Jag läste själv inlägget med stort intresse och kände att detta var något jag saknat under grundutbildningen.

    • Dudesicle skriver:

      Man lär sig garanhterat inte detta på någon som helst svensk utbildning

  9. @Benanderii skriver:

    Jag har samma åsikter i lagstiftningsfrågan som du och jag blir dessutom glad över den tolkning som du gör vad gäller samhället. Samhället är enligt min mening de människor som omger dig i din vardag. Om man pratar om samhällets påverkan på barns uppväxt exempelvis, så menar jag att det är föräldrar, syskon, kompisar, släkt, mattanten, lärarna, tobakshandlaren på hörnet, busschauffören, lokalpolisen, med flera, med flera. Alla dessa människor som du har förmånen att träffa under ditt liv. Det är dessa som tillhandahåller den värdegrund som gör att vi skulle kunna leva utan lagar. Men idag verkar det som om värdegrund är något man kommer fram till på ett universitet med hjälp av tvivelaktig forskning och som skall rapporteras ned genom samhällsskikten så att den så småningom hamnar i huvudet på en uppväxande unge. Då blir det bra! Eller hur?

  10. Gurra skriver:

    Det här är det bästa jag har läst om principer för lagstiftning. Vad tillämpar du för licens på materialet? Jag skulle vilja ta in det i politikerutbildningen i mitt parti.

    • Morgonsur skriver:

      Det ligger på en öppen blogg, så skriv du ut det och diskutera utifrån det. Om du däremot hade tänkt dig ge ut en bok med materialet som du tar betalt för får du gärna höra av dig först…;-)

  11. andreasaltermann skriver:

    Ett tyskt ord, som du ska lära dig genast är Morgenmuffel. Det är vad du heter på tyska. En Morgenmuffel är i och för sig någon som kan vara ett hedersknyffel senare på dagen, men på jäkla sur dåligt morgonhumör. Men kanske kommer du bli mer på gott humör när du läser min status strax som jag lya upp nyss på min fb sida. Jag har 1776 fb vänner så i bästa fall genererar den lite trafik till dig idag.. kul om du kollar efter om det är så, för mycket mer än så här kan jag inte berömma dig. Och till saken gör, jag gillar inte juridik, och det du skriver om, överhuvudtaget, men inser att du skrivit en vettig text. Jag uppskattar om du vill adda mig på fb, så kan jag, när jag ser du skriver något bra, fortsätta att lägga ut det hela, och ha möjlighet att snabbare prata med dig. Här alltså, vad jag skrev:
    ”En ovanligt bra bloggtext – genomtänkt, strukturerat skrivet av någon som verkligen självständigt tänkt till kring det hela och lyckas skriva något riktigt stimulerande tankeväckande om något så himla tråkigt som lagstiftning och ändå göra det på ett bra, och intresseväckande sätt, – jag har börjat prenumerera på denna blogg, efter att ha läst detta första inlägg..
    Länken här kanske du kan klicka på, den är satt globalt:”

  12. Hagge skriver:

    Borde vara krav på att politiker ska läsa detta…

  13. Morgonsur skriver:

    Till alla vänliga ord ovan; Kul att ni gillade inlägget, och tack för stödet! Det värmer.

    • Daniel skriver:

      otroligt bra skrivet. Det fanns många bra citat som står för sig själva. Jag kommer definitivt använda flertalet i argument. (ska jag verkligen bli slagen på käften framför mina barn för att jag har vapen för att skydda dom?)

    • pazzo skriver:

      Kunde inte svara under ditt svar så kör här istället.

      Möjligtvis uttryckte jag mig lite slarvigt, för om det rent tekniskt är en politisk åsikt kan ju diskuteras. Jag anser i alla fall att det här inlägget är en klart subjektiv åsikt, vilket jag tycker är viktigt att komma ihåg med hänsyn till frågan om juristutbildningen. Med det sagt, jag håller med dig om en del men definitivt inte angående allt. Till exempel appliceras dina råd klart bättre på straffrätt än civilrätt.

      P.S. Som veteran är jag klart medveten om det där om batongen.😉

      • Morgonsur skriver:

        Helt rätt. Det är en blandning av objektiv empiri och subjektiva åsikter, huvudsakligen avseende straffrättslig tillämpning. Civilrätten kommer lite längre bort, och liknar i mångt och mycket avtal mellan två parter.

        Som jurist eller polis är det bara att göra sitt jobb, oavsett vad man tycker om saken. Innehållet i artikeln borde dock förmedlas till uppdragsgivaren politikerna av varje jurist som är anställd på departementen och är involverad i lagstiftningsfrågor.

        Om man gör det olagligt att kasta fimpar på marken måste man rimligen förstå att det är olagligt även om den som kastar fimpen vägrar, eller inte kan, legitimera sig. Då träder häktningsskälen in, och det hela slutar på polisstationen. Gör personen motstånd kan det – helt enligt regelverket – sluta på asfalten med asfaltseksem i ansiktet och en bruten arm. I värsta fall står barnen och tittar på. Allt för en fimps/flytvästs skull.

        Om man är villig att stå för argumentationen att det ”må bli så då” är det helt okej att förespråka lagstiftning. Om man inte kan det låter man bli lagstiftning, då den inte bara blir fullständigt verkningslös. Den undergräver hela rättssystemet.

        Ingen kan rimligen inbilla sig att människor skulle följa rättsväsendets påbud i någon större utsträckning om inte rättsväsendet vilade på ett latent hot om våld. Det är ingen subjektiv åsikt från min sida.

        Med det sagt är en högst subjektiv personlig åsikt att Sverige är ett föregångsland som tagit bort straffet för att gå mot röd gubbe.

  14. Ping: Om att stifta lagar — Flickus flackus flum

  15. joan skriver:

    Hej Morgonsur

    Vad tycker och tänker du om ett eventuellt förbud mot att förtära alkohol 6h efter att man varit inblandad i en trafikolycka för att på så sätt undanröja dem bevissvårigheter som uppstår i samband med påstådd eftersupning.

    • Morgonsur skriver:

      Ja, om jag börjar längst ned; lackmustesten med ”smäll på käften” skulle jag nog kunna argumentera för rent generellt när det gäller folk som drullar runt på dyngfyllan och orsakar olyckor…

      Men frågan jag ställer mig är om en sådan lagstiftning är nödvändig. Det första jag undrar är om inte de mest problematiska bevissvårigheterna efter 6 timmar är att bevisa vem som körde fordonet överhuvudtaget.

      Jag skulle följa min egen plan, kapitel 2, innan jag skaffade mig en åsikt; jag skulle vilja ta reda på hur stort problemet med eftersupning egentligen är. Hur många fall per år gäller det? På vilket sätt hade en sådan bestämmelse hjälpt i de fallen? Hade t ex straffmätningen förändrats på något avgörande sätt?

      Jag har i alla fall svårt att se att en sådan regel i sig skulle förhindra några olyckor.

      Om det fortfarande hade känts som en bra idé efter kapitel 2 hade jag fortsatt beta mig nedåt. Det är väl inga större problem med kapitel 3, förutom en punkt. Jag är högst tveksam till vilken mätbar effekt man skulle kunna förvänta sig.

      En fråga jag spontant skulle ställa mig är vilka mätbara effekter man realistiskt sett skulle förvänta sig av en sådan lag. Samt att jag skulle fundera några varv kring bieffekter. Syftet med lagen är ju inte att tant Agda som nykter orsakar trafikolyckan ”repa sin egen bil i garagedörren” ska få alkoholförbud på sherrykvällen med väninnorna…

  16. Herr V skriver:

    Hej Magnus

    Håller med om det mesta du skriver (jobbar på en statlig myndighet och tillämpar dagligen såväl ytterst dåligt genomtänkta lagar, som rätt vettiga sådana). Du skriver att

    ”Ingen kan rimligen inbilla sig att människor skulle följa rättsväsendets påbud i någon större utsträckning om inte rättsväsendet vilade på ett latent hot om våld. Det är ingen subjektiv åsikt från min sida.”

    Jag anser att detta är definitivt en subjektiv åsikt från din sida. De allra flesta ”vanliga” medborgare har en mycket vag uppfattning om polisens rätt till våldsanvändning. Däremot finns ju det latenta hotet pengar (böter) som såklart påverkar mer. Och jag är helt enig med dig i att hotet om våld finns (och att hot om böter i förlängningen kan sluta i våld när KFM knackar på) , bara att det för många (jag skulle säga de flesta) inte är en del i bedömningen om man följer en lag eller inte. I alla fall vad det gäller ”småsaker” som ju är det din huvudsakliga kritik mot lagstiftning gäller.

    Sen tror jag du underskattar människors allmäna laglydnad och slöhet. På väg till jobbet är det en ganska lång sträcka där hastighetsgränsen är 40 km/h. De allra flesta kör också 40 km/h. Det förekommer aldrig några hastighetskontroller där, och de som kör där är i princip bara de som bor i närområdet (dvs det är allmänt känt att risken för att åka dit i en kontroll är minimal). Ändå följer man hastighetsgränsen. Jag tror är att det är för att lagen/hastighetsgränsen uppfattas som rimlig och att det är skönt att inte behöva tänka själv på vilken hastighet som är trafiksäkerhetsmässigt godtagbar/ lämplig. Lagen fungerar alltså utan något reellt hot om våld (även om det finns i teorin).

    Mvh

    • Morgonsur skriver:

      De flesta medborgare har måhända en vag uppfattning om polisens rätt till våldsanvändning, men uppfattningen att rättsväsendets påbud inte går att fly undan finns där. Och den vetskapen vilar i grunden på hot om våld. Om inget hände när man struntade i sina böter skulle inte många betala dem. Om man inte behövde släppa in kronofogden eller lämna ifrån sig utmätt gods…

      Jag tror å andra sidan de flesta följer motiverade och sunda rekommendationer även utan lag och förbud. Folk tappar ju inte vanligt hyfs bara för att de inte hotas med stryk. Själv brukar jag alltid sänka farten för de till föga juridiskt förpliktande hemslöjdade ”lekande barn”-skyltar som sitter här och där. Alldeles oavsett jag vet att jag lätt skulle kunna gasa förbi helt utan straff.

      Det är i 40-exemplet kanske inte lagen som fungerar, utan det sociala trycket i kombination med människors naturliga förmåga att ta hänsyn, tänka själva och ta eget ansvar?

      Hotet om våld är grundbulten i hela rättssystemet. Utan den grundbultem kan ingenting annat fungera, även om få tänker på det till vardags. Jag hävdar i sten att det inte är en subjektiv åsikt.

  17. viktualiebroder skriver:

    Ett diskvalificerande ord till: nollvision.

    En nollvision är per definition suboptimerande. Låt oss ha en nollvision mot nollvisioner.

  18. viktualiebroder skriver:

    Lon L. Fullers Eight routes of failure for any legal system känns på sin plats att länka till

    http://en.wikipedia.org/wiki/Lon_L._Fuller#Eight_Routes_of_Failure_for_any_Legal_System

  19. viktualiebroder skriver:

    Med risk för spamvarning: Joyce Ehrlingers artiklar om de psykologiska mekanismerna bakom oförmåga att förutse oförutsedda konsekvenser av beslut tyckte jag var mycket intressanta och med bäring på lagstiftning.

    http://www.psy.fsu.edu/~ehrlingerlab/Ehrlinger&Eibach2011.pdf

    http://www.psy.fsu.edu/~ehrlingerlab/SparksEhrlinger2012.pdf

  20. Tobias skriver:

    Det bästa jag läst på länge. Jobbar som konstapel sedan drygt tio år och det du skriver sätter fingret på en gnagande ( o för var år som går ökande) obehagskänsla… Mer o mer trams som jag inte kan stå för. Morallagstiftning om allt. Inget får lämnas oreglerat. Det gäller att skicka tydliga signaler… Forskning visar att x kan rädda x antal liv…. Redan då vet man att 1: det som föreslås är inbicillt o begränsar människors självbestämmande. 2: snart är ytterligare en meningslös lag vars enda effekt är att den urholkar hela systemet. 3 : den konstapel som drar den här nya idiotlagen till sin spets kommer skapa ett antal framtida polishatare o rättshaverister.

    • np422NP skriver:

      Kalla mig gärna för gammaldags, men visst var det bättre på 70-talet när polisen var ens kompisar, dit man vände sig när man fick problem?

      Då var fortkörningsböterna var fortfarande inte högre än att man nöjde sig med att säga ”skit också” och råkade köra för fort och blev tagen, om någon åkte dit för att ha trimmat moppen så upplevdes till och med det som rimligt och balanserat i sammanhanget. Ingen blev missnöjd för att poliserna som gjorde sitt jobb.

      Idag så kan en normal arbetare av med 1/4 av sin månadslön efter skatt om man har kört 132 km/h på en motorväg, jag kan förstå att man ifrågasätter det.

      Nu för tiden så kan din P-bot skickas till kronofogden för indrivning även om du hade betalt för att parkera om din biljett har råkat blåsa uppochner när du stängde bildörren, för domstolarna går på ”ej tydligt anbringad”-linjen.

      Ett annat uppenbart exempel är fildelningsfrågan där allmän rättsuppfattning går på tvärsen med lagstiftning. Att kopiera någonting är inte samma sak som att stjäla … tanter har alltid skrivit av kakrecept från andras kokböcker, LP-skivor har kopieras till kassettband och idag delas det MP3-filer.

      Vi har gjort en hel ungdomsgeneration till kriminella och lärt dem från början att det gäller att hålla sig undan från polisen.

      Sprickan börjar bli för stor för att jag skall trivas.

  21. Anonym skriver:

    Jag håller med i ditt inlägg!

    Vill dock tillägga angående lagstiftningen och det är likhet inför lagen. Det är en viktig princip som kanske är självklar men bör betonas. Jag accepterar att endast statschefen i vissa frågor är undantagen från denna princip, eftersom han har en särställning som symbol för Sverige och är en länk i en lång traditionskedja, som inte bör brytas.

    Det bör också bara finnas en och endast en lagbok som reglerar verksamheten i ett juridiskt avgränsat område såsom en nation. Det får inte finnas två konkurrerande lagböcker som överlappar varandra. Jag ser med fasa på om det blir en utveckling i det svenska samhället där vissa samhällsgrupper har egna lagar och egna rättskipningsverktyg. Det kommer urholka rättsstaten. En lagbok är en förutsättning för en rättsstat.

    Som jag ser det är Riksdagen inte Sveriges högsta lagstiftande organ utan har 3:e rang, slagen av EU:s Ministerråd (1:a) och EU-parlamentet (2:a). Detta innebär att vi inte är herrar i vårt eget hus, lagstiftningsmässigt sett.

    Vissa av de EU-direktiv, som kommer från Ministerrådet och som ska implementeras i respektive medlemslands nationella lagstiftning, kan inte passa alla i EU27. Vissa direktiv kan vara direkt förkastliga för vissa länder. T.ex. är Glödlampsförbudet, som inte samtidigt förbjuder kvicksilverbaserade lågenergilampor, förkastligt för Sverige. Glödlampsförbudet kan vara motiverat i länder med mestadels varmt klimat och där elproduktionen genereras mha. kvicksilverförorenande kolkraft, men inte i det mestadels kalla Sverige med vår i det närmaste kvicksilverfria elproduktion. Tidigare hade vi ett kvicksilverförbud, som vi i och med Glödlampsförbudet har fått åsidosätta.

    Sverige, med sin inställning att lagar ska uppfyllas, får problem med EU:s lagstiftning. EU är i grunden en katolsk organisation. Katolska värderingar genomsyrar lagstiftningsarbetet i EU. För att hårdra det hela: de ”katolska” lagarna är så högt satta att de, jämfört med den svenska lagstiftningstraditionen, blir svåra att uppfylla. För en ”katolik” är det viktiga inte direkt att uppfylla lagen, utan att sträva efter att uppfylla den. (Refererande till Martin Luther.)

    ”i bred politisk enighet” ja det, eller något liknande, brukar försvarsministern säga om stora frågor på försvarsområdet, som ska behandlas i Riksdagen. Värnpliktens, *1901 †2010, avskaffande var tydligen inte en sådan fråga då den klubbades igenom med tre rösters marginal.

  22. Savox skriver:

    http://www.dn.se/ledare/signerat/sta-pa-er-nar-kulturnytt-ringer

    ”Ja, det finns sannerligen mycket elände i böckerna vi säljer. Jag ska leda er undersökning vidare med ytterligare tips. I vårt sortiment har vi även litterära verk som ger detaljerade instruktioner om hur man begår mord, bankrån och de vidrigaste perversioner. Genom att läsa dem kan vi lära oss att hata, bedra och till och med, om vi är på det humöret, starta krig.”

    Om Kulturnytt bara visste att i Stephen Kings skräckklassiker ”Det” så förekommer ett målande beskrivet (men fullständigt omotiverat) gangbang mellan tolvåringar. Eller om de faktiskt hade läst den svenska feelbad-klassikern ”491” och inte bara läst OM den…

  23. Savox skriver:

    Här har vi ett exempel på ett ”problem” som skulle tacklas bättre med en informationskampanj – ”problemet” är att vissa mammor inte kan eller vill amma.

    http://www.genusfolket.se/nyheter/amningsidealet-kan-snart-bli-lagstiftning/

  24. np422 skriver:

    Var går gränsen för när man skall säga ”Fuck the law” och börja tänka och agera efter egen moralkompass?
    Rosa Parks gjorde det när hon satte sig på en plats märkt med ”White only” i bussen, bröt mot lagar stiftade i ett demokratiskt samhälle och hamnade följdaktligen i finkan. Jag anser att etik och moral med bred marginal var på hennes sida och att hon följdaktligen gjorde rätt när hon bröt mot lagen.
    När grannen hämtas av Pol Pots poliskonstaplar en mörk natt? Är det läge att göra det då?
    När man blir vittne till misshandlen av Rodney King? När Osmo Vallo kvävs till döds? När regimen har nekat folkomröstning för trängselskatt i Göteborg trots över 45 000 namnunderskrifter?
    Vilka handlingar är rimliga att vidta i de här fallen?

    • Gustav skriver:

      Brasklapp, tanken med detta inlägg var att diskuterar lite om frågeställningarna på inlägget som jag svarar på. Men det vart totalt annorlunda, det visade sig att min hjärna ville annat. Så detta är inget svar och får anses handla om samhället i allmänhet?

      Gränsen går efter ens egna värderingar. Vi har idag i vårt samhälle flera element som enligt egen utsago har ”rätten” att bryta med våra lagar. Jag talar inte om fortkörande Svenssons eller momsfuskande småföretagare. Utan extrema vänster och höger grupperingar, djurrätsakivister med mera. Som aktivt använder hot om våld och våld för att få sina moraliska principer igenom. Gemensamt med dessa är att deras utopi är något annat än nuvarande samhälle. Dock är dessa grupperingar en mycket liten del av vårat samhälle. Men det är värt att understryka att i ett samhälle med en stor passiv majoritet kan en stark minoritet komma långt.

      Och det största problemet i vårat samhälle är att vi tar alldeles för myck för givet. Trots vi lever i den ”bästa av världar”, och den genomsnittliga medborgaren aldrig har haft det bättre i kronor och ören. Så lever vi idag i ett väldigt sårbart samhälle. Varorna i våra matbutiker tar i princip slut om transporterna upphör några dagar. Jag jämförde två stora ICA butiker den ena något år gammal den andra byggd tidigt 90-tal. Butiksytorna var av liknande storlek, men skillnaden i storleken på den totala butiken var omfattande. Då den ena hade ett omfattande lager och den andra hade ett mycket mindre.. Detta exempel med lite omskrivning löper som en röd tråd genom vårat samhälle. Jag såg nyligen på nyheterna om fabriken i Texas som exploderade i veckan. Där reporterns intervjuade överlevande som fått sina hus förstörda. Samtidigt står ”national guard” och delar ut färdigpackade nödransoner, vatten, filtar och erbjuder tillfälligt boende etc. För familjerna som inte har någon stans att bo.

      Då tänkte jag direkt på Sverige hur hade det funkat här?
      Hade hemvärnet kommit och delat ut förnödenheter till skadade? Eller hade vi(efter spenderat tid i ett överfullt sjukhus med personal som går på knäna) varit hänvisade till närmaste ICA butik följt av uppehälle på ett vandrarhem? Förutsatt att man hade sinnesnärvaron att ta med sig ID-kort och kontanter och betalkort när man överger sitt hem? Finns det några planer för större katastrofer? Eller förväntas det lösas på plats
      ”just in time”?

      För att återknyta till mitt första stycke.
      Idag är inte den genomsnittliga innevånare speciellt intresserad av det som händer i vårat samhälle undantaget sådant som har direkt påverkan och nära i tiden. För att relatera till np442 inlägg och specifikt om trängselskatterna i Göteborg. Jag är inflyttad till Göteborg sedan fem år tillbaka. Och förra valet 2010, var det ett parti VägV som inte ville ha trängselskatt i Göteborg. Dom fick ca 5%.. Ingen var helt enkelt något vidare intresserad. Men efter sommaren 2012 då brakade det loss i media. Dagligen om kostnader, placering etc. Namnunderskrifter skrevs på ca 45 000! Jämfört med 5% i valet 2010 motsvarar 16 000. Det finns givetvis reducerande faktor som, att du måste bo i kommunen över 18 år etc för att vara röstberättigad etc. Det är något som inte krävdes för namnunderskrifter. Men likväl 45 000 kan skriva under ett halvår innan förslaget blir verklighet. Men en tredjedel orkar ändra sin röst två år innan det ska bli verklighet. Men lilla poäng är att en stor och inaktiv majoritet på sikt kan leda till att små och extremast minoritet får att oproportionerligt genomslag. För övrigt anser jag att många lagar stiftas av populism påeldat av mediadrec, efter en enstaka händelse. Något som är sorgligt och farligt.

      Tack för en riktigt bra blogg(Sveriges bästa enligt mig) många otroligt läsvärda inlägg.

      Med vänlig hälsning,

      Gustav, lillgammal åttiotalist?

  25. Savox skriver:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hivsmittad-doms-hardare-i-sverige_7538936.svd

    Här skulle nog en riktad informationskampanj till män som har sex med män, kanske i kombination med uppsökande verksamhet från landstingen, ha bättre effekt.

  26. David skriver:

    Nu senast har ju myndigheterna tagit helt nya tag. Nu behövs det inte längre forskning som visar på något alls…
    Det räcker med att man misstänker att något i framtiden skulle kunna tänkas bli ett problem för att lagstifta om det.
    ”– Och jag håller förstås inte med. Vad de inte ser är att vi måste vara tidigt ute, stämma i bäcken innan vi får verkliga problem med legala skjutvapen.” – Doris Högne Rydheim, 2013

    http://polistidningen.se/2013/09/rektor-i-forandringens-tid/

    • Morgonsur skriver:

      Ja, man har god lust att göra sin egen version av den där meningen: ”Vad de inte ser är att vi måste vara tidigt ute, stämma i bäcken innan vi får verkliga problem med maktfullkomliga myndigheter och tjänstemän”

      Tyvärr är det redan försent. Svenskarna förvandlas steg för steg till maktlösa undersåtar utan vare sig rättigheter, ansvar eller förtroende – av till politiker förvandlade tjänstemän som målmedvetet motarbetar de medborgare som betalar deras löner. De goda föresatserna leder raka vägen till ett varmt ställe…

  27. Ping: Om den plötsligt intressanta integriteten | Morgonsur

  28. Ping: Om Nya Sjöfyllerilagen – igen | Morgonsur

  29. Savox skriver:

    Ursäkta bump, men mer av samma sort. Tror nog att du och sambon gjort det både en och två gånger, eller?😉

    http://www.expressen.se/kronikorer/marie-soderqvist/marie-soderqvist-infor-straff-att-ha-sjuka-barn-pa-dagis/

  30. Ola Ljungberg skriver:

    Prof i straffrätt Nils Jareborg på regeringens uppdrag
    1) Brott förutsätter att en gärning typiskt sett kränker eller hotar ett rättsligt erkänt intresse eller värde, 
som är möjligt att konkretisera och som ytterst kan föras tillbaka på individers intressen och värderingar.
    2) Kriminalisering måste vara generell, dvs. avse brottstyper.
    3) Bestraffning är samhällets mest ingripande och förnedrande sanktion. Kriminalisering bör därför enbart tillgripas i sista hand. För att kriminalisering skall framstå som befogad bör enligt Åklagarutredningen-90 således följande faktorer föreligga:
    a) ett beteende kan föranleda påtaglig skada eller fara,
    
b) alternativa sanktioner står inte till buds, skulle inte vara rationella eller kräva oproportionerligt höga kostnader,
    
c) straffsanktion krävs med hänsyn till gärningens allvar, 

    d) straffsanktion skall utgöra ett effektivt medel för att motverka det icke önskade beteendet och 

    e) rättsväsendet skall ha resurser att klara den eventuellt ytterligare belastning som kriminaliseringen innebär. Dessa principer återkommer även bland regeringens allmänna överväganden i den proposition som förslaget resulterade i (prop. 1994/95:23, s. 52 f.). Riksdagen ställde sig bakom regeringens uttalanden och underströk för sin del att kriminalisering som metod för att försöka hindra överträdelser av olika samhällsnormer bör användas med försiktighet.

    En riksdagsledamot (RL) sade till mig.
    Varje RL vill synas och höras så mycket som möjligt och göra avtryck i politiken.
    Att stifta lagar och förbud är det vanligaste. Det sitter således 349st RL:s och försöker hitta på
    hur nykriminilasera medborgarna.

    Sjöfyllerilagen är ett sådant exempel.

    Stöd båtfolket.se

  31. Ping: Om frivilliga IS-krigare | Morgonsur

  32. Ping: Om flyktingkatastrofen V (V): Vad göra? | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s