Om rekvisit och ett rasregister till

 photo bkkk_zps7949e11c.jpg

I debatten som följt på ”Romregisterskandalen” slås jag av frånvaron av sakdebatt. Känslorna är många och stora, det skrivs indignerade ledarartiklar på löpande band, TV-sofforna glöder, radion riktigt vibrerar av debattiver och politiker står ivrigt på kö för att visa handlingskraft. Ändå är det svårt att identifiera någon konstruktiv debatt.

Märkligast är nog att en hel riksdag, en justitieminister och en rikspolischef alla nu indignerat tar avstånd från det Romregister de antagligen själva gett Skånepolisen i uppdrag att arbeta med. Huruvida de inte förstår att de gett Skånepolisen uppdraget, eller bara låtsas som om de inte förstår det låter jag vara osagt. Det kan nog vara olika för olika befattningshavare, och jag vet hur som helst inte vilket som är värst.

En rasande nation tycks överens om att ett allvarligt rasistbrott begåtts, och att det är dags att ”göra något”. Men om man inte bryr sig om att ta reda på exakt vad man skall göra och varför leder debatten ingenstans. Det spelar ingen roll hur fort du springer om du inte vet åt vilket håll du ska.

Efter att ha arbetat med olika juridiska ställningstaganden under stora delar av mitt liv har jag lite svårt att få grepp om Romregisterskandalen.

Vi tar det från början; varje brott är uppbyggt av två delar – objektiva och subjektiva rekvisit, eller förutsättningar. Det objektiva rekvisitet är vad man gjort, vad som hänt. Det subjektiva rekvisitet är varför, i vilket syfte, och i vems intresse

Det objektiva rekvisitet kan vara t ex ”Någon stack en kniv i magen på mig.”

I frågan om Romregistret kan jag objektivt sluta mig till att Skånepolisen har upprättat en sökbar datafil som uppvisar släktskapsförhållanden, där i huvudsak personer av romskt ursprung förekommer.

Ungefär så långt är jag med, men den beskrivningen i sig gör det inte självklart för mig att ett brott begåtts. Det skulle lika gärna kunna vara ett led i en brottsutredning eller förebyggande arbete – allt beroende på det subjektiva rekvisitet. Mer om det senare. Jag vill först veta mer om det objektiva rekvisitet:

1. Vilken typ av uppgifter innefattar filen?

2. Hur gick upprättandet av registret till?

3. Vem har haft tillgång till registret?  

4. Vid vilka tillfällen och i vilka sakfrågor har det använts?

5. Hur och på vilket sätt har registret gallrats eller ej?

6. Varför finns registret kvar?

7. Vem har lidit skada av registret, eller skulle kunnat lida skada, och på vilket sätt?

Såvitt jag kunnat sluta mig till hittills handlar det om enbart namn, personnummer och släktskap, d v s ett släktträd. Åklagaren har avskrivit misstanken om brott mot personuppgiftslagen för att istället utreda eventuellt tjänstefel. Det tyder i sig på att själva upprättandet av analysfilen, eller ”registret” faktiskt varit lagenligt. Filen tycks dock eventuellt ha blivit vad som i polisdatalagen kallas ”gemensamt tillgänglig” genom att över tid ha spridits till fler än de elva personer som är normalt maxantal för tillgång till särskilt sekretessbelagt analys- och underrättelsematerial av denna typ. Materialet, eller delar därav kan eventuellt också ha spritts till andra myndigheter. Hur ser formerna, besluten och motiveringarna för spridningen, gallringen o s v ut? Den sista frågan – vem som lidit skada och på vilket sätt – är den allra viktigaste frågan, men den tycks ingen vara intresserad av att gräva i överhuvudtaget.

Dock; även om vi skulle få veta allt om dessa objektiva rekvisit är det fortfarande inte säkert att det ger oss svaret för om upprättandet eller hanteringen av filen är lagligt eller ej.

Bär nu i minnet: Medier, politik och även myndighetspersoner överdriver – när det passar dramaturgin och/eller deras ideologiska agenda – ofta det objektiva rekvisitets principiella betydelse och försöker övertala oss gräsrötter om att det som hänt i sig är så självklart att det ger en heltäckande bild som varken behöver diskuteras eller förklaras.

Det säger ju sig självt att det aldrig kan vara okej att sticka en kniv i magen på någon! Eller hur!?”

Vad man egentligen menar är att man helst inte vill diskutera eller förklara bilden, eftersom det inte ligger i ens intresse och man själv enbart har att förlora på en allmän förståelse av problematiken. 

Gå inte på den finten.

Det avgörande för att ens kunna ha en någorlunda välgrundad åsikt – både för rättsväsendet och faktiskt även för mig som privatperson – är kombinationen av det objektiva och det subjektiva rekvisitet.

För rättsväsendet avgör denna kombination vad som är lagligt eller olagligt. För mig som privatperson avgör det vad som är rätt eller fel. Och rättsväsendet och jag bedömer inte nödvändigtvis lika, ska gudarna veta.

Om det objektiva rekvisitet är av principiell natur, d v s ett slags beskrivning av en generell grundregel, så är det subjektiva rekvisitet en slags anpassning av principen eller regeln till verkligheten.

Objektiva rekvisit är principer. Subjektiva rekvisit är pragmatism.

Jag eftersöker ett mognare resonemang kring det subjektiva rekvisitet i debatten. Varför, i vilket syfte har registret upprättats. I vilka syften har det använts? 

Låt oss återvända till det till synes självklara mordförsöket med kniven i magen. Vem tycker att alla dessa ”knivstickare” som alla uppfyller det objektiva rekvisitet förtjänar exakt samma straff för sin bevisade knivgärning trots samma objektiva rekvisit?

  • En för mig okänd människa överfaller mig på gatan och hugger mig i magen för att han hatar människor med min hud- och hårfärg.
  • Min bror har drabbats av en psykos och hugger mig i magen då han tror att han fått i uppdrag från Gud att förinta de trebenta slemvarelser från helvetet som kommit för att hämta honom.
  • Jag snubblar på mattan och ramlar mot min dotter som skalar lök just som hon vänder sig om med kniven i handen.
  • Min omdömeslöse kompis skall under en fyllefest låtsas hugga mig med brevöppnaren för att illustrera ett dumt och osmakligt skämt, men måttar fel.
  • Den okunnige granne som just nödförlöst mig i ödemarken är klumpig när han försöker kapa navelsträngen under min första timme i livet.
  • Den kvinna jag försöker våldta skyddar sig desperat mot mitt överfall.
  • En för mig okänd kirurg opererar ut min inflammerade blindtarm.
  • Obducenten undersöker min döda kropp efter den magåkomma som tog mitt liv.

Det bör framhållas i sammanhanget: Medier, politik och även myndighetspersoner överdriver även – återigen när det passar dramaturgin och/eller deras ideologiska agenda – det subjektiva rekvisitets principiella betydelse.

Det må vara förbjudet att skära sig i magen och stänka sitt blod på direktörer som saknar miljöpolicy i sina företag, men om lagen straffar den som protesterar mot något så uppenbart galet så är det fel på lagen! Eller hur!?”

Gå inte på den finten heller. Tänk själv! Ta reda på fakta, värdera den och bilda dig en egen uppfattning.

Dialog, diskussion och debatt är bra – om den är konstruktiv. Jag hoppas Romregisterdebatten blir det till slut, även om jag som vanligt har låga förväntningar. Dagens destruktiva mediepolitiska logik ger kanske inte de bästa förutsättningarna:

Känslor säljer, logik gör det inte.

Raseri säljer, lugn och eftertanke gör det inte.

Ytterligheter säljer, balans gör det inte.

Stora, yviga gester säljer, måttfullhet gör det inte.

Yta och enkelhet säljer, djupanalys och komplexitet gör det inte.

Trots de mediokra förutsättningarna hoppas jag debatten någonstans mynnar ut i något som förhoppningsvis kan utveckla rättsväsendet och hela samhället. Men då vill det till att man angriper rätt problem, och inte bara vad man tror är problemet vid första anblicken. Även om det är komplext, jobbigt och sällan särskilt upphetsande på något sätt att gräva djupt – ända ned till rötterna.

Är det rasism som ligger bakom ”romregistret”. Jag vet inte, men personligen tror jag inte rasism har ett dugg med saken att göra. Med reservation för att envar numera tycks ha sin egen mer eller mindre fantasifulla definition av begreppet rasism. Nåväl, om inte annat tänkte jag bjuda DN och Niklas Orrenius på ytterligare ett rasist-scoop kopplat till Skånepolisen:

Det finns nämligen – med till visshet gränsande sannolikhet – ett ”Kurdregister” i Skånepolisens servrar också.

Enligt Sydsvenskan har denna släktfejd under många år försiggått mellan två familjegrenar som alla – enligt Sydsvenskan – är kurder av libanesiskt ursprung.  

Jag kan garantera att Kriminalunderrättelsetjänsten upprättat en likadan släktkarta som det s k ”Romregistret”, att det innehåller hundratals, kanske tusentals namn varav alla eller nästan alla är kurder, att en majoritet i sammanställningen är helt oskyldiga till brott, och att ”registret” också innehåller barn.

Om minst ett par , tre personer i ”Kurdregistret” fortfarande ägnar sig åt brottslighet skulle jag dessutom bli oerhört förvånad om inte registret finns kvar och har utökats.

Var nu så goda och rasa vidare, svenska folk

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Om rekvisit och ett rasregister till

  1. Det finns en mängd register förmodar jag som säkert är mycket större än denna romska registret som det kallas. Det blir löjligt att förstora upp detta, när det finns så mycket mer under ytan att kontrollera. Skall man gör detta demokratiskt riktigt skall alla register kontrolleras, även SÄPO, MUST och ordinarie polismyndigheten och se vad finns där, är det lagligt, finns där politisk, sexuell, läggning m.m. Detta känns bara som en skenmanöver jämfört vad som mer finns i register och vilka register finnns på banker, rekryteringsföretag som svartlistar människor för att dessa har kanske skador/sjukdommar men får inte pension, men det finns register på att folk är för skadade/sjuka för jobb. Det stinker om Sveriges rättssäkerhet och demokrati, tyvärr!

  2. Totte Alm skriver:

    Jag tror inte artikeln i DN av Niklas Orrenius hade något annat syfte än att smutskasta sittande regering. Niklas Orrenius politiska hemvist är välkänd, hela artikeln fick det att framstå som registret upprättats på uppdrag av sittande regering som ett försteg till vad som skedde i Tyskland på 30-talet. Att hålla sig till sanningen som journalist är inte något som är vikitgt när det gäller att göra politiska vinningar.

  3. Roger Klang skriver:

    Den rapportering som har förekommit om Romregistret har inte hjälpt mig att bilda mig min uppfattning och inte heller att bilda mig en objektiv uppfattning. Men jag vet vad som INTE har diskuterats och därigenom kan jag förankra mig. Frivillig registrering av etnicitet är min lösning. Frågan är om man sedan i ett registerprogram ska kunna söka efter kopplingar mellan olika grupper, vare sig det rör sig om Hells Angel’s-kopplingar eller Kurdfejder. Är det då ett register över Kurder?? Jag anser efter att ha läst Morgonsurs två inlägg om Romregistret, att det är en nödvändighet att kunna söka efter kopplingar i polisregistrets datorprogram så länge som dessa kopplingar har med kriminalitet och fejder att göra, vare sig det rör sig om Hells Angel’s eller Romer.. När vi har infört frivillig registrering av etnicitet så blir det så mycket enklare och det blir inte längre nyhetsvärdigt.

    Roger Klang

  4. Andreas skriver:

    Jag har lite svårt att se hur det skulle kunna vara kränkande att registrera uppgifter som finns tillgängliga om alla svenska medborgare.

  5. niklasnilsson skriver:

    Just kurder är ju intressant – borde det inte finnas en hyfsad mängd människor med kurdisk anknytning i en utredning som påbörjades 1986 och ännu inte avslutats?
    I övrigt kan jag bara hålla med och förundras över att tystnaden så snabbt lagt sig över nejden, om det här avslöjandet ver verkligt viktigt…

  6. Savox skriver:

    Magnus, vad anser du som före detta polis om det här fallet?

    http://www.dn.se/sthlm/atalad-polis-har-fatt-utsta-trakigheter/

    (alltså fallet med polisen som bankade skiten ur en man i Stockholm och numera flitigt används som exempel när vita kränkta män vill klaga på feminismen)

    • Morgonsur skriver:

      Svårft att säga. Att det inte var ett ”tekniskt lyckat” ingripande är ganska lätt att se. Hunden driver iväg på egen hand med kopplet släpande, och tvåhandsslag med ASP-batong är inte att rekommendera, främst för att det faktiskt ger klen effekt – trots att det ser så brutalt ut. Frågan är huruvida tillvägagångssättet var olagligt. Det är alltid svårt att veta, eftersom lagen tillåter betydligt mer våld än vad gemene man tror. Med tillägget att även filmer kan ge en felaktig bild av vad som egentligen hänt.

      Jag undrar dessutom vad som ligger bakom åtalet om tjänstefel av den polis som sköt knivmördaren i Varberg. Av filmen att döma ser det ut som om polismannen agerar exemplariskt enligt regelboken. Det måste rimligtvis finnas någon omständighet som inte framgår av filmen – eller så har någon på åklageriet fullständigt missuppfattat sitt uppdrag.

  7. Ping: BA01 – en del av svensk historia | Adam Larsson

  8. Erik skriver:

    Hej Magnus, jag är intresserad av att söka till polishögskolan men i många av dina inlägg skriver du att ett av dina bästa val var att lämna polisyrket. Detta hjälper inte riktig min beslutsångest och jag undrar bara vad du anser om att bli polis nu?

    • Morgonsur skriver:

      Jag har ingen direkt åsikt om vad det innebär då det var så länge sedan jag var polis. Jag är dessutom för gammal för att ha en relevant åsikt. Jobbet var åtminstone för mig stimulerande och lärorikt under några år efter tjugo, men då jag kände att jag var ”mätt” på organisationen blev det en återvändsgränd för någon med min personliga läggning och förväntningar. Men det är omöjligt att råda andra då vi alla är så olika. Generellt skulle jag rekommendera att ha en annan examen/yrkeskompetens i bagaget – så är valfriheten större om det skulle visa sig att yrket inte motsvarar förväntningarna. Jag hade rätt kämpigt att ta mig ifrån polisen då den enda examen jag hade (och den enda jag fortfarande har) är polisexamen.

  9. Aunanibymn skriver:

    hello world

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s