Boken är klar – nästan

 photo Vitez_zpsca91fd31.jpg

För några veckor sedan tillbringade jag en isolerad vecka med att färdigställa min bok. Efter den intensiva veckan har jag suttit ett par timmar per kväll, den senaste veckan upp till åtta timmar. Det har inte blivit mycket sömn senaste veckan.

Nu är bokens råmanus klart. För ett tiotal minuter sedan skickade jag iväg den första remissen till ett par kamrater som boken baseras på för att de ska kunna kommentera och känna sig hemma i materialet.

Jag har intervjuat kamrater, tagit del av deras dagböcker och försökt sammanställa material för att bygga en läsvärd berättelse som hänger ihop. Det är ett oerhört intressant arbete, och man upptäcker en hel del samband som inte riktigt var tydliga för mig där och då. Det är också uppenbart hur olika människor kan uppfatta saker på helt olika sätt. Det går ganska lätt att enas om fakta, men de små detaljerna – vem som stod var, i vilken ordning saker skedde och exakt vad som sades till vem var ofta oklart reda för tjugo år sedan. Ibland finns t o m olika uppgifter om datum i material som skrevs där och då.

Det blir en sanning som är komprimerad och selekterad för att hålla en röd tråd Det gör att det inte blir lika. Boken aspirerar inte på att vara den ”absoluta sanningen om BA01”. Det finns redan en minnesbok om bataljonen. Snarare använder jag min bataljon som fond till en ganska generell berättelse om den mentala resa det är att göra internationell tjänst.

Jag har försökt verifiera och jämfört mellan dagböcker och officiell dokumentation för att komma så nära verkligheten som möjligt, men bokens ambition är att förmedla känslor och stämningar mer än räkna upp vem som stod var och ropade vad till vem, när. Trots att jag tagit mig vissa friheter att återskapa diskussioner, dialoger och ordväxlingar ingen normal människa kan komma ihåg ordagrant efter tjugo år skulle jag nog våga hävda att boken är närmare den absoluta sanningen än det mesta du läser på nyhetsplats i vilken svensk morgontidning som helst.

Min förhoppning är att alla som gjort internationell tjänst kommer att känna igen sig och kunna läsa boken med behållning.

Det är nära. Nu är det lite hantverk, och verifiering av detaljer hos ett antal olika befattningshavare och kamrater kvar. Det stöd jag fått från olika kamrater på olika nivå är enormt, och jag har bl a fått tillgång till dagböcker som beskriver tankar, känslor och detaljer som får mig att känna mig oerhört hedrad och privilegierad. Jag har getts ett förtroende som förpliktar.

Under skrivarveckan inträffade det som alla författare brukar hävda; boken blev sin egen. Den började leva sitt eget liv, och bestämmer själv vad som ska vara med och inte. Jag tar det som ett gott tecken, för det tyder på att den har något att berätta, har ett syfte och hänger åtminstone någorlunda ihop.

Boken kommer att landa kring 100 000 ord. Det blir en sanning som är ”tvättad och struken”, för att citera en anonym kommentar till förra inlägget. Tyvärr får man sortera bort mängder av människor, öden, anekdoter och upplevelser som egentligen förtjänar mer uppmärksamhet och antagligen skulle räcka till minst tre böcker till. Men tyvärr måste det bli så. Jag tänker inte skriva ett sömnpiller i 14 band som berättar om detaljerna i varje toalettbesök, vådaskott, eller enskilt tvättbyte som inträffade under bataljonen. Allt som inte någorlunda bär berättelsen framåt måste sorteras bort. Den absoluta historiska faktakompilationen om kriget i Bosnien i allmänhet, och Sveriges FN-insatser i synnerhet, med alla dess detaljer och stickspår får en forskare försöka reda ut. Jag står gärna till tjänst, då jag har samlat en hel del material vid det här laget.

Alla händelser i boken har inträffat i verkligheten, och så långt möjligt har jag försökt hitta minst två oberoende källor till allt.

Jag minns tydligt vad jag kände där och då, men det har tagit tjugo år att hitta ord att sätta på dem, tjugo år att förstå vad jag egentligen varit med om, hur min själ navigerade sig fram genom ett väldigt annorlunda halvår av mitt liv, hur det halvåret fortsatt ge insikt och format mig till den jag är idag, och hur en del av mig aldrig kom tillbaka.

Tyvärr, och tack och lov.

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Boken är klar – nästan

  1. Kaj Karlsson skriver:

    Grattis till att ha nått en stor milstolpe!

  2. Cynisk skriver:

    Jag ser mycket framemot att läsa din bok.
    Ibland minns jag hur vi snackade när du just kommit hem.

  3. Patrik Milton skriver:

    Jag ser fram emot den! Skall bli mycket intressant. Bra jobbat!

  4. Aktieingenjören skriver:

    Bör inte delar av det överblivna materialet kunna vara användbart som reklammaterial som kan användas för att skapa uppmärksamhet kring boken? En stridsskildring kanske kunna få plats på DN debatt eller kultur nästa gång Mp har glömt bort att folk dör i krig och det finns ju även utrymme på bloggar som Cornucopia, Wiseman och Sjätte mannen där jag är övertygad om att du borde kunna ragga nya läsare genom att sprida extramaterial.

    • Morgonsur skriver:

      Jag tänkte spara lite på krutet (låg oavsiktlig lustifikation) tills boken fått lite mera form. det är en hel del pyssel kvar innan jag är nöjd. Men sedan, varför inte. Jag kan inte låta bli att förvånas över debatten. Det har skjutits folk på missioner både lite här och där, och med de allt skarpare missionerna under 2000-talet blir det en del av arbetet snarare än undantag när något gått snett, som det var för oss gammelfolk förr i ti’a..

      Debatten om SOG är rätt intressant, eftersom jag inte kan påminna mig att något nytt material egentligen är släppt. Det har inte rört sig om hemligheter, och det mesta har redan stått att läsa i portioner i öppen media. Anledningen att man inte har ”fått reda på något ”när det gäller detaljer måste helt enkelt vara att man inte varit intresserad, eller inte frågat.

      Det torde inte vara någon hemlighet att folk dör av både det ena och det andra om man befinner sig i krig, eller i ett krig.

  5. Patrik Rozijan skriver:

    Jag har väntat länge på du skall bli klar. Väntar med spänning på att ditt alster skall bli klart. Tack!

  6. Elof skriver:

    Hatten av.
    Tvättbyte?

  7. Patric Hjärtmyr skriver:

    Väntar med spänning på boken. När beräknar du att den kan finnas att köpa?

  8. M skriver:

    Magnus, jag har 18 rullar med foton från plutonen om det skulle behövas bild mtrl!? Kan tyvärr inte minnas om det är redan från Strängnäs tiden eller bara när vi väl var på plats i BiH. Jag kommer vara hemma i Sverige mellan 13-17 Mars, hör av dig på FB om du är intresserad av lite bilder. /Dolken

  9. Anders Person skriver:

    Hej igen,

    Jag gläds åt att din enträgenhet nu ser ut att bära frukt, och ser med stort intresse fram emot din bok. Jag tror att den kommer att bli jättebra. Jag har dessvärre inte haft några riktigt bra underlag till stöd för ditt arbete, och dit kan sannolikt ej heller räknas de fax som rörde händelserna i Ribnica den 22 februari 2004, som jag via Ruzdi Ekenheim förmedlade på Facebook.
    Din text, så som den framträder i dina bloggar, bådar gott. Det är ett behagligt och läsvänligt språk som kommer till bruk, utan att det alls förlorar i substans och kvalitet.
    Lycka till med allt.

    Pressoff

  10. Stenquist skriver:

    Bra jobbat,Ernström! Ser verkligen fram emot boken. Mvh Stenkan

  11. mirotanien skriver:

    Du skriver att du ”… försökt sammanställa material för att bygga en läsvärd berättelse som hänger ihop. Det är ett oerhört intressant arbete, och man upptäcker en hel del samband som inte riktigt var tydliga för mig där och då.”

    Intressant. Och jag känner delvis igen det där fenomenet. Man kan säga: skrivande kan påminna om en intelligensoperation. Man bedriver en operation för att få kunskap. Dvs man kan inte sitta och luska ut hur det var enbart genom att läsa rapporterna. Man måste göra ett läsbart helt av det för att man ska förstå sammanhangen.

    Lycka till med boken. Mina generella tips är 1) ”gör en extra korrekturläsning” (= har du korrläst, well, gör en koll till, åtminstone av de första 30 sidorna). — Och tips 2) fråga dig vad du vill säga med boken, vilken vinkel el.dyl som du saknat i andra böcker om detta ämne.

    Och 3) det kan vara bra att inhämta andras åsikter om fakta etc (som du nämner här), men när det gäller stil, allmän disposition osv så bestämmer du.

    Tuffa beslut måste fattas och det är författaren som gör dem…!

  12. s skriver:

    När och hur kommer boken att släppas? Jag är en relativt nytillkommen följare här så kan ju helt enkelt att ha missat att du har skrivit det någonstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s