Om ”vad var det jag sa”

 photo frsv_zpsd8fee6df.jpg

Det är alltid svårt att förutspå framtiden – särskilt i förväg. Det enda man kan förutspå är att man inte kan förutspå den, och av just den anledningen bör man vänta det oväntade. Sverige har gjort tvärtom: väntat det man tycker är minst otrevligt och kortsiktigt billigast.

I brett samförstånd mellan folk som gått mot bättre vetande och folk som inte vetat bättre lade man ner det nationella försvaret för något decennium sedan. Personligen tycker jag inte ens det största misstaget i denna pinsamma försvarssoppa handlar om avvecklingen av det militära försvaret – utan om avvecklingen av civilförsvaret och den nationella totalförsvarsförmåga som kunnat nyttjas till att hantera  t ex naturkatastrofer och större olyckor. Men mer om detta i senare inlägg.

Men, ”det var ju rätt beslut då”, kanske någon säger. Nej, det var det inte, och det har det aldrig varit, påstår jag fortfarande med en dåres envishet.

Jag hittade, som av en händelse ett par gamla inlägg jag gjort på det eminenta SoldF Forum, Sveriges största forum för militärt (över?)intresserade personer. Det första är ett bittert inlägg från 2007, den tid för inte så många år sedan när den som vågade påstå att själva idén med ett invasionsförsvar ”inte var så dum ändå” närmast behandlades som man brukar göra i Sverige när någon har en obekväm åsikt; man stämplas med en medicinsk diagnos:

Thursday 30 August 2007, kl 19:22

Om man nu – vilket man har gjort i bred politisk enighet över partigränserna – har definierat hotbilden på sådant sätt att ett angrepp eller militärt hot mot Sverige är otänkbart för all framtid finns tyvärr inga som helst logiska skäl att ha vare sig värnplikten eller Hemvärnet kvar. Av taktiska skäl tar dock alltid en sådan omställning tid att marknadsföra och få den allmänna opinionen att acceptera. Debatten kommer dock obönhörligen att leda dithän, och inom en inte allt för avlägsen framtid består försvaret av en mindre, anställd, expeditionskår. Såvitt inget oförutsett dramatiskt hot skulle dyka upp från ingenstans de närmaste fem åren.Personligen tror jag inte att något sådant markant och lättidentifierat hot kommer att dyka upp.

Då vi redan inom något år har en armé i storleksklass med Fijis är min tro att Försvarets omställning redan nu orsakat irreparabel skada på vår nationella militära förmåga för decennier framåt. Vi får helt enkelt hoppas att prognosen om stabilitet in our time and närområde stämmer och att inget oförutsett inträffar i omgivningen på minst tjugotalet år.

Vi har nu kollektivt beslutat oss för att förkasta allt i det förhatliga invasionsförsvar man numera inte kan nämna offentligt utan att bli svårt förlöjligad. Måhända var det nödvändigt av åtskilliga anledningar, men i mitt personliga tycke kastade man tyvärr även ut barnet med badvattnet.

Missförstå mig rätt – invasionsförsvaret var milt uttryckt långt ifrån perfekt – men själva idén att med någorlunda kraft kunna hävda (hela) sitt eget territorium och sitt oberoende kan jag inte begripa att man betraktar som onödig och förkastar oåterkalleligen. Idag finns inte ens en plan för s k ”återtagning”, d v s hur man ens med åratals förberedelsetid återupprättar en nationell armé.

Skulle något oförutsett hända har vi således problem. Kanske beror vårt agerande på att vi har blivit lite övermodiga och tror att alla framtida hot mot svenskt territorium eller svenska intressen är lika lätt avgränsade, isolerade och hanterade som valfri artikel 6-mission på Balkan.

Att hävda sin nations existens och territoriella integritet är dock något helt annat än att välja ut ett lämpligt missionsområde med lämpligt uppdrag utomlands till vilket man sedan i lugn och ro anpassar utrustning och förmåga efter vad motståndet kräver. Annars stannar man hemma. Blir det för tungt drar man sig ur.

Förutom ovanstående bör vi betänka att utdragen strid mot en likvärdig eller överlägsen motståndare är något vi inte upplevt i denna generation svenskar.

Nåväl, ”vem lyssnar på gamla Ior”. Kanske är jag bara en dyster och deppig gammal relik som sörjer… måhända inte invasionsförsvaret – utan dess förmåga! (Någon för all del kanske anser att det snarare handlar om tron på dess förmåga). Hur som helst:

Numera skall vi skydda Sverige enbart genom att delta i missioner i Darfur, Afghanistan eller valfri annan oroshärd. Personligen tycker jag det är självklart vi skall ställa upp för internationell säkerhet – men att vi på något sätt skulle skydda Sveriges gränser och svenskt territorium genom att göra oss osams med terrorister på andra sidan jordklotet låter för mig rätt långsökt.

Att vi samtidigt tycks helt besatta av att helt släppa vårt eget existensförsvar är – åtminstone för mig – absurt!

Hela upplägget känns som att skydda sitt hus mot brand genom att säga upp hemförsäkringen och för pengarna istället köpa en brandsläckare till den slarvigaste grannen.

 Går vi tillbaka några år till, ni vet, på den tiden det fortfarande hade funnits en chans att rädda Sveriges försvarsförmåga, skrev jag så här.

Saturday 08 February 2003, kl 20:18

(—)

Eftersom de företrädare vi valt beslutat att invasionsförsvaret skall bort är det bara att finna sig. Tyvärr, tycker då vissa, har man varit vågad nog att säga upp denna försäkring innan man skaffat en ny (t ex NATO-medlemskap). Jag vill minnas att Sun Tzu redan för tusentals år sedan konstaterade att varje land har en armé – sin egen eller någon annans.

Om man med så övertygande säkerhet kan förutsäga att de enda hot vi kommer att ha i framtiden är ”mindre angrepp” bör man också kunna förutspå vem fienden bakom dessa hot skulle vara. Vilken är den nation eller organisation som skulle gynnas av att genomföra angrepp i bataljons storlek utan att tanken fanns att på sikt behärska vårt territorium?

De största hoten enligt Försvarsmakten själv är idag, och för överskådlig tid; ”till exempel IT-sabotage, naturkatastrofer, etniska konflikter och nukleära olyckor.” Samtliga dessa anser jag i huvudsak vara en uppgift för antingen polisen eller brandförsvaret. I princip hela dagens Försvarsmakt kan då byta till blå uniform och vara något slags kombinerat gendarmeri/räddningskår. Hemvärnet ombildas lämpligen till ett ”gerillaförsvar” av Schweizisk modell, medan en mindre krigsmakt för internationella insatser behålls.

Personligen anser jag dock det vara något lättsinnigt att räkna ut invasionshot fullständigt. Världen utvecklas snabbare än man kan tro, och historien har visat detta gång på gång. Likväl har vi nu återigen målat in oss i någon slags förhoppning om att vi kan förutse världen femton år framåt. Detta medan Försvarets hotbild för överskådlig tid närmast översättes till att vi av någon anledning skulle utsättas ett överraskande invasionsanfall av Åland.

(—)

Vad poängen är med dagens inlägg, förutom att säga ”vad var det jag sa”? Jo; vad jag undrar är vad Sverige egentligen har satt för kår av ”experter” att sköta försvarsdebatt, försvarspolitik och försvar när t o m en total nolla och amatör på ett MÖP-forum klarat av att göra mer träffsäkra och balanserade lågsiktiga säkerhetspolitiska bedömningar under mer än ett decennium.

Ni vet själva vilka ni är, och det är inte ofta jag kräver någons avgång, men om man i ett par decenniers tid framhärdat med självsäkra prognoser om den eviga europeiska freden är det dags för självrannsakan: När den totala inkompetensen står skriven i eldskrift på den egna näsan kanske det vore smakligt att skaffa sig ett annat jobb.

Vilket jobb som helst duger – utom att fortsätta förinta svensk försvarsförmåga, grunden för landets existens.

Skämmes, ta mig f-n.

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Om ”vad var det jag sa”

  1. Grönvirta skriver:

    Väl rutet, även om just vad var det jag sa är en av de tristare kommentarerna. I det här fallet är det ju fullständigt befogat och om det är den minsta tröst kan jag bara säga att du är inte ensam.

    Man måste ju alltid utgå från nuet så därför har vi en lång väg att vandra innan vi kan nå några som helst rimliga nivåer i sak. Den goda nyheten är dock att läget är så eländigt att det bara går att skapa nytt. Flera ideer har givits av folk såväl inom som utom firman vad som kan göras relativt kortsiktigt och vi kan därtill vid en omorientering skapa en ny säkerhetspolitisk grund utan att behöva släpa på det gamla ”invasionsarvet” och dess regionalpolitik.

    Ser fram emot fler inlägg i ämnet eftersom även jag ser civilförsvarsdelen som primär i återskapandet.

  2. Anonym skriver:

    ”Och det säger du nu?”
    Bra Magnus Von Morgonsur, bra analys och jag är benägen att hålla med dig.
    2007 var ett bra (dåligt?) exempel. Vi står nu dock inför ett nytt problem, nämligen problemet att kunna blunda tillräckligt hårt. Blunda för det som händer runt omkring oss. Försvarsberedningen i maj kommer föga innehålla några revolutionerande nyheter och åtgärder. Kanske några fler sjödygn för något ”plåtschabrak” eller en rote 39 i luften under den tiden vi vanligtvis ser på Let´s Dance och ishockeysemifinalerna.

    THE DUCK

  3. M. skriver:

    För det första har vi redan avprogrammerats till den punkt där vi anser oss osårbara…inget kommer att hända mellanmjölkens land. För de som var med på historialektionerna, vet att vi tyvärr inte kommer att komma undan. Sverige kommer förr eller senare att inbegripas i en konflikt, att tro något annat vore naivt och dumt. Om det sker om 1, 2, 20 eller 100 år vet vi inte. Jag vill verkligen tro och hoppas att så inte sker. Krig är så synnerligen korkat och dumt och jag hoppas att vi slipper det.
    Jag vill inte heller lägga en massa pengar på vapen etc, hellre på något bra som kommer alla till godo i positiv anda. Men tyvärr så verkar vi ha glömt bort vår gamla slogan ”ett bra försvar avskräcker fi från att komma hit” eller ”det ska kosta att invadera Sverige”.
    Om det svenska försvaret demonteras, springer i skogen och skriker pang pang, är det ungefär som att agna metkroken med en riktigt fet mask till en färdiglekt abborre. Idioter som inte har vett att hålla sig innanför sina gränser kommer tyvärr alltid att finnas. Jag betalar hellre lite skatt och håller dom borta. Krig är inget jag rekommenderar till dom som inte upplevt det!!
    Hoppas att mitt förvirrade inlägg förstods och att någon tar åt sig!
    Tack för mig🙂

  4. Aktieingenjören skriver:

    Jag är ju egentligen aktiebloggare och som bloggare är det oftast inte särskilt effektivt att försöka differentiera sig till olika områden.

    Men mitt överlägset populäraste inlägg handlar faktiskt om Försvarsmakten och hur man dödar ett företag (hur man dödar företag, http://aktieingenjoren.blogspot.se/2013/05/att-lara-av-forsvarsmakten-hur-man-bast.html). Däremot var det inte många som såg något intresse av min försvarsdebatt med Johan Forssell vilket förvånade mig en aning. Men efter den debatten är jag böjd att hålla med om den låga kvalitén på våra ”experter”.

  5. Rutger skriver:

    Sverige styrs av ett kulturmarxistiskt etablissemang som håller på att förinta det etniskt svenska folket. Det är då helt naturligt att det inte finns något hjärtligt intresse i att försvara något annat än sin egen vinning och makt vilket lyser igenom i alla frågor men speciellt i försvarspolitiken.
    Patriotism är nödvändigt för att bestå på lång sikt.

    • Grönvirta skriver:

      Rutger, det där med etnicitet är enkelt i ett Sverige sedan istiden varande invandrarland. Alla med ett giltigt svenskt pass är etniska svenskar.
      Det landet Sverige, som välkomnat så många hit och som sett så många lämna för andra länder, förtjänar ett försvar värt namnet precis som Morgonsur framhåller.
      Tror att de flesta med svenskt pass är patrioter och instämmer i det. Regeringen och politikerna förfaller inte höra till den gruppen. Varför väljer vi dem då?

      • Nils Johnsson skriver:

        Det finns tveklöst många duktiga invandrare som bidrar till landets välstånd. Tyvärr finns det alltför många som inte gör det, eller har förutsättningar för att göra det. Många t ex som har bott i landet kanske 25 år, utan att lära sig svenska. De s k utsatta förorterna är alltför många – där svenskan (språket) lyser med sin frånvaro. Försvarspolitiken styrs inte av realism och förmåga till riskinsikt. Det som Putin nu verkställer har han ju under lång tid framhållit i sina tal under vägs gång. Dagens händelseutveckling, som vi definitivt inte sett slutet på, borde i ärlighetens namn inte överraska någon politiker. Personligen tror jag att statens liggande finansbudget väger tyngre, än eventuella hot (och actions) som uttalas från stormakten i öster. Politikerna bryr sig inte vad gäller långsiktigheten – det gäller att främst säkra makttaburetten. Där ingår inte försvarsmaktfrågorna som något prioriterat politikområde inom den dagordningen. En del snack – men väldigt lite verkstad!
        Pessimist!?

      • Mattias skriver:

        Med tanke på folkförflyttningarna sedan tidens början så finns det enligt dig och din logik inga etniciteter alls utöver den mänskliga. Det blir för simpelt och meningslöst kanske du inser. På samma sätt som vi har turkar i Turkiet har vi faktiskt trots allt svenskar i Sverige och nej man blir inte svensk bara för att man har ett pass, svenskhet är så mycket mer, det är ett kulturellt spektra av spännande inslag. Kom med i matchen.

      • Grönvita skriver:

        Mattias, Du har rätt, det är bara den mänskliga dimensionen som är intressant. Hur vi som människor är med och mot varandra. Det är det som är vårt samhälle. Du och jag och alla andra som bor här. Därför är det som Mattias Johansson skriver om den misslyckade invandringspolitiken så viktigt. Snack om ”etnicitet” förvirrar och försvårar debatt om en vettig invandringspolitik.
        Man är faktiskt svensk om man har ett svenskt pass liksom man är turk om man har ett turkiskt. Även de ca 20% av den turkiska befolkningen som kallas för kurder. Ska vi specificera mer detaljerat kan vi dela upp en befolkning i många dimensioner om vi vill. När vi definierar oss som ett samhälle som borde ha en försvarspolitik värd namnet så är sådan uppdelning meningslös.

  6. M skriver:

    Du är en väldigt klok man, Magnus. Måhända morgonsur men desto klokare och mer välformulerad. Om det bara fanns någon som dig i vår riksdag (riskdag?) så vore jag lite lugnare i denna säkerhetspolitiska soppa som där försigår i ett parallelt universum och där som löken på laxen även våra ”oberoende licensierade public-servicekanaler” okritiskt återger vad annat lands propagandamedie påstår.
    Ur led är tiden.

  7. Anders Senior skriver:

    Det värsta av allt:
    Vi hade facit efter andra världskriget, då våra på den tiden kloka politiker drog den lärdomen att aldrig mer bli ertappade med byxorna nere så som vid utbrottet vid ww2.

    Sverige skulle bli ett oberoende land med självförsörjning gällande mat, och ett starkt försvar att bibehålla vår försörjning. Stora lager byggdes upp för att säkerställa de produkter som inte finns i landet. (Dessa gigantiska bränsledepåer insprängda i bergen). Ånglok i beredskap skulle säkerställa transporter då vi har ved att elda med. Etc. etc.

    Av dessa surt förvärvade lärdomar har man i okunskap avvecklat allt.
    Rena landsförräderiet!

    Nu står vi åter igen med byxorna vid anklarna medan orosmolnen hopar sig….

  8. Patrick Sellman skriver:

    Ja nu verkar det vara åtminstone en till som tappat tålamodet med idiotierna som inte bara mal sönder vårt försvar utan stora delar av vårt välstånd.

  9. Jab skriver:

    Tänk vad folk tycker lika i alla fall. Trots min begränsade militära erfarenhet bestående av lumpen på ett 1980-tal långt härifrån är vi helt överens. Att så totalt och under så lång tid metodiskt förstöra något går emot allt vett och sans jag någonsin lärt mig. Alla bergrum, alla reserver, all utrustning, all planering, all personal, allt… säljs, förstörs, förseglas, muras igen, överges. Det kommer ta årtionden innan detta är återställt – om man nu vill återställa den nationella förmågan. Och tyvärr är jag inte helt övertygad om att någon, som kan, vill. Vi kan lika gärna sätta oss framför dumburken och invänta syndafloden, det är ett lämpligt slut för ett folk som inte förtjänar bättre.

    • anders skriver:

      Tala inte om för mig vad jag förtjänar. Du har inte den ringaste aning om vad jag förtjänar.

  10. Maggot skriver:

    Jag, likt ett par av de tidigare kommentatorerna, har inte större militär kunskap än att jag kan skilja på den bra och den dåliga änden av en automatkarbin. Jag tror mig dock ha viss insikt i mänsklig natur och möjligen som direkt följd av detta ett rätt cyniskt sinneslag. Cynikern i mig säger att du borde ta tillfället i akt att gotta dig i att du har rätt, för jag tror inte att någonting kommer förändras.

    1. Sverige har två riksdagspartier där all form av militär förmåga anses vara något negativt.
    2. Dessa två partier är i ett block med det största partiet i Sverige och har varit väldigt duktiga på att använda denna position för kohandel.
    3. Dessa två partier är överrepresenterade bland mediefolk.
    4. Moderna storpolitiker bildar inte egna uppfattningar, utan tar upp åsikter genom osmos från en stadig medial opinion.
    5. Väldigt få med förmåga att fatta beslut har någon insikt i vad som behövs, militärt sett.
    6. Inga beslut fattas utan att man överväger risken för att detta kan komma tillbaka för att bita en i ändan inför nästa val. Ökade omkostnader är klassiskt dåligt ur denna synvinkel.

    Rysk strategi är perfekt för att bemöta väst i allmänhet och Sverige i synnerhet. Propagera lite och vänta tills vi tappar fokus. Den mediala halveringstiden för Krim är nästan nådd och efter detta kommer varje beslut där man ökar militära anslag att bemötas med ett ramaskri. Så njut medan du kan.

  11. Upk 101 skriver:

    Avgå! Alla ansvariga!

  12. anders skriver:

    Detta visar med tydlighet varför en minimal statsapparat är nödvändig. Ansvar kan härledas, och man hinner med färre personer ställa till med mindre skador för landet än dagens statsapparat.

    Det räcker inte med att de oansvariga avgår. Det måste hårdbantas och ställas krav, både på prestation och personlighet.

  13. IT-supportaren skriver:

    Finns ett parti man kan rösta på, glöm inte det. SD vill höja anslaget till försvaret.

  14. Savox skriver:

    Jag vet inte var jag ska tipsa dig om detta så jag postar på ett inlägg där Tjänstemannaheder nämns. Skarp triggervarning till dig i egenskap av förälder.😦

    http://www.dn.se/kultur-noje/varfor-dog-matilda/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s