Om ubåtsdebatten

 photo ajn_zpsfce9c808.jpg

Så här på FN-dagen kan man inte annat än konstatera att den svenska försvarsdebatten verkar ha vaknat, ungefär femton år för sent. Vad som debatteras nu borde ha debatterats kring millennieskiftet för att Sverige skulle ha haft en chans att hålla sig med en rimlig självständig försvarsförmåga.

Ju mer man följer debatten, desto mer upptäcker man att densamma vilat oerhört länge. Reporter- och politikerkåren har genomgått ett generationsskifte sedan Sverige fortfarande hade någon försvarsförmåga, och det är uppenbart att de mest grundläggande kunskaper om försvars- och säkerhetspolitik lyser med sin totala frånvaro i både medier och politik. Det finns ett fåtal lysande undantag, och tack och lov är nye försvarsministern trots bara någon veckas engagemang åtminstone en av dem som i alla fall verkar begripa själva politikområdet.

Annars vimlar rapporteringen av fullständigt hårresande orutinerade upplevelser. En av våra dagstidningar presenterade en jämförelse där grafiken ställde dagens 8 bataljoner mot en inte allt för avlägsen dåtids drygt dubbla antal brigader som om det var samma begrepp man jämförde. Medierna svämmar över av märklig terminologi, spekulationer och gissningar av människor som pinsamt uppenbart inte har en susning om vad de yttrar sig om. Medier kablar naivt och utan att tänka sig för ut detaljerade positionsangivelser i en pågående operation. Detaljer som är irrelevanta för alla utom den jagade ubåtsbesättningen et consortes.

Den svenska försvarsdebatten gör mig bara trött, numera.

Veckans mest bisarra upplevelse var utan konkurrens Gudrun Schymans och Veronica Svärds (FI) artikel om försvarspolitik i Expressen. Den alternativa rörelsen verkar tyvärr ibland också sprungen ur ett alternativt universum, och elaka patriarkala tungor undrar nu nätet runt, som brukligt är i den svenska debatten, huruvida Feministiskt Initiativ ska anses vara ett politiskt parti eller en diagnos.

Läs artikeln. Det är en upplevelse som får en att klia sig i huvudet av både ena och andra anledningen. Ur egen synvinkel undrar jag om FI verkligen har för avsikt att tillämpa samma resonemang oberoende av politikområde. För om man väljer samma logik även för att t ex undvika mäns våld mot kvinnor torde lösningen vara att kvinnor bara slutar spjärna emot som svar på mäns ”nyfikenhet” när de ”gör sitt arbete som män”, så är problemet löst och det blir inget våld mot kvinnor.

Personligen tycker jag att ett nej är ett nej. Även när det gäller främmande militärer som tafsar på områden som inte är deras sak att tafsa på.

Om man tillämpar Hofstedes kulturdimensionsteori kan man dessutom se att Sverige är världens mest feminina land. Ska Sverige vika sig bara för att hon är tjej?

Skämt åsido, och hur som helst; jag tror i alla fall inte att den främmande undervattensverksamheten i Stockholms skärgård handlar om någon ”budgetubåt”. Det verkar vara så att någon okänd nation bubblar runt i skärgården i oklart syfte. Att man syns till kan vara både avsiktligt för att uppnå något, eller oavsiktligt på grund av tekniska problem. Oavsett vilket låter jag det vara osagt vilket land den kommer ifrån. Det går att spekulera över olika mer eller mindre sannolika alternativ, men jag har sett för mycket för att någonting någonsin längre ska förvåna mig i den internationella storpolitiken.

Något jag däremot spekulerar i är hur man skulle hantera situationen om själva ubåten kom upp till ytan. Oavsett var den kommer ifrån skulle det onekligen sätta nationen Sverige i ett minst sagt jobbigt läge…

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Om ubåtsdebatten

  1. Totte Alm skriver:

    Fantastiskt bra skrivet som vanligt. Själv anser jag att media har en enorm skuld i allt detta då man inte rapporterat till allmänheten om hur Ryssland upprustat. Vart var alla intervjuer med gamla spetznas-soldater när vi som bäst behövde dom under 1990 och 2000 talen? Varför tävlar reportrarna plötsligt nu med att att skriva om hur man skrattar är det svenska försvaret på andra sidan Östersjön. Hade media gett svenskarna en sannare bild av omvärlden och inte förmedlat ett rosa fluff hade svenskarna kanske tagit sina politiker hårdare i öronen. Och Gudrun Schyman, hon vill ju bli regionskommendant för sovjetrepubliken Sverige, och när Ryska stridsvagnar rullar på Stockholms gator hör man henne springa runt i rosa plyschdräkt och ropa Äntligen, så jag har längtat!

    • Morgonsur skriver:

      Gudrun Schyman är en av Sveriges skickligaste aktiva politiker just nu, om inte den skickligaste. Men den artikeln kommer inte ens hon undan med…

  2. Elof skriver:

    Att det var en budgetbåt tror jag står klart för alla insatta.
    Det som är mest häpnadsväckande är hur en hel nation verkar ha längtat efter att bli lurade av denna billiga och amatörmässiga bluff.
    Det mest hårresande är nog när man i media plockat fram de gamla ubåtsjakt-gubbarna från 80-talet och påståenden i stil med ”tänk om vi funnits kvar? Då hade dom redan varit upptvingade till ytan”.
    En av dessa personer från det glada 80-talet som uttalat sig är ju faktiskt samma person skämde ut Sverige med minkar och andra pinsamheter.
    Och fick dom någonsin fatt på något trots dessa enorma resurser?

    • Morgonsur skriver:

      Man ska aldrig säga aldrig, men du är varmt välkommen att redogöra vad du grundar din teori på, vilken ubåt det i sådant fall rör sig om och vilka insatta som delar denna analys.

    • Ulf skriver:

      Att avveckla försvaret så till de milda grad som är gjort måste gränsa till landsförräderi oavsett vad som finns … eller inte under ytan i skärgården.

  3. Elof skriver:

    Mina åsikter grundar sig inte på teori utan fakta.
    Fakta är att det inte finns en enda observation från något annat än allmänheten, varken teknisk eller personell.
    Jag vet av erfarenhet hur svårt det är även för oss med många års sjövana att kunna göra korrekta optiska bedömningar.
    Insatta bör en del av våra duktiga gamla marinofficerare kunna klassificeras som.
    En del av dessa officerare har till och med vågat uttala sin skepsis offentligt, och då jag personligen känner och har arbetat tillsammans med någon av dom så vet jag vilket virke dom är av.
    Jag har även hört och läst uttalanden från några andra pensionerade sjöofficerare var av en i början på 80-talet var chef för marinens analysgrupp och jag kan knappt hålla mig för skratt när dessa pajaskonster tas på allvar.
    Om du vill sätta dig in i ämnet så är ett bra ställe att börja på den hemsida som ANDERS JALLAI
    har.

    • Morgonsur skriver:

      Jodå, jag följer Anders Jallai med allra största intresse. Han gör ett fantastiskt arbete med att kartlägga Sveriges förehavanden under kalla kriget. Jag säger inte att det är på vare sig det ena eller andra sättet, men att det förekommit observationer av något verkar i alla fall tyda på att någonting rör sig under ytan. Personligen tror jag inte detta någonting är svenskt. Samtidigt torde det vara väldigt svårt att säkerställa teknisk bevisning eftersom Sverige avskaffat snart sagt allt som skulle kunna producera sådana.

      Det är alltid sunt med skepsis, och ”ubåtsincidenten” kan fortfarande vara ungefär vad som helst. Oavsett vilket har jag största respekt för dem som gör sitt förvisso omöjliga jobb med de enkla resurser som finns till buds.

      • Erik skriver:

        Vad som finns är ett foto av något som troligtvis är en ubåt. Vi vet inte vem som tog det, när det togs, var det togs. Det skulle kunna vara Södermanland 2009 i bråviken så vitt vi vet.

        Vi vet också att vi matats med desinformation. Det mest frapperande var ”nödsamtal till Kaliningrad” som satte tonen för hela affären. Vem planterade den? Vi hade också fotografi på pensionären Ove som stressade upp stämningen. Och andra spekulationer som aldrig följts upp och analyserats.

        Till sist går då ÖB ut och säger tretton gånger att bevisen är av den högsta, allrahögsta superdubbelbästa bevisklassen, och att det är jättebra bevis. Bevisen är alltså det här fotografiet som vi i allmänheten inte vet någonting om alls. ÖB säger alltså att det var en ubåtskränkning däför att ÖB säger att det var det. Punkt.

        Tja, jag litar inte på ÖB. Och då finns ingenting av substans.

  4. Jan-Olov Newborg skriver:

    Finns det något land som idag har helt moderna fasta detektionslinjer för yt och ubåtar? Hur jobbar dessa ,jämtfört med våra gamla magnetsystem?

  5. FV-sergeanten skriver:

    En annan sak man kan spekulera om, är hur FM insatsledning hade agerat om indikationerna kommit vid ett annat tillfälle, exempelvis på lördagen. De förband som nu ingick var just i avslutningsfasen av en större, gemensam övning. De var samlade på Berga, fullt bemannade, en ledningsorganisation för övning och förband fanns på plats och var varm i kläderna. Nu skryter man om hur snabbt insatsen kom igång, utan att låtsas om denna bakgrund. Skönmålningen sprider sig. Hade indikationerna kommit på lördag eftermiddag, när alla åkt hem till familjen för sin välförtjänta ledighet efter övningen, hade det sannolikt varit enormt mycket besvärligare att få igång en operation. Frågan är faktiskt relevant, hade man ens valt att dra igång en sådan inhämtningsoperation då?

    • Elof skriver:

      Detta får mig att minnas Töre, 87 tror jag att det var. En stor del av ubåtsjakten var på semester och då fick man helt sonika bedriva verksamheten i Töre med hemmasnickrade metoder. Den här historian med grön laser kom efter ett tag på plats men ska man vara uppriktig så bidrog den gröna lasern aldrig med något någonsin.
      Jag vill nog ändå påste att Töre 87 var den bäst genomförda ubåtsjakten under 80-talet.
      Att det fungerade så pass bra i Töre beror enligt mig på att det stora maskineriet med minkgubbar och andra representanter för FM som mest var intresserade av att uttala sig i media helt sonika var på semester.

  6. Heiwaco skriver:

    Jag var med redan 1965-1970 då omvärldssituationen var annorlunda och Sverige satsade litet mera på försvaret. Då kunde Sverige, mha av mig och mina mannar fylla hela Östersjön med sjöminor på en vecka, så att ryssen inte kunde lämna hamn. Jag beskriver det hela på http://heiwaco.com/offres_emplois.htm . Mannar? Jag hade hjälp av Marinlottakåren som alltid ställde upp! Noterar nu att FM lagt ner den och att antalet lottor som år 2000 var >26 000 nu är nere <7 000. Och att inga lottor var med och spanade i skärgården och hjälpte till. Det nya 9-5 måndag-fredag försvaret med massor av semester också utan lottor räcker ändå tror jag.
    Anders Björkman

  7. Triari skriver:

    Så här när året lider mot sitt slut och det mesta är sagt kan man konstatera att det inte blev så många minnesvärda citat. Men får jag slänga en röst på någon så tycker jag att: ” …huruvida Feministiskt Initiativ ska anses vara ett politiskt parti eller en diagnos.” kan vara ett av de mer minnesvärda.

    Partiet/diagnosen måste ses som en av de farligare. Drömmare har alltid en tendens att föredra drömmen istället för verkligheten, när dessa krockar hoppar drömmaren allt för lätt in i sitt eget lilla lala-land, sätter händerna för öronen, blundar och hoppas allt otrevligt bara försvinner. Vilket allt för ofta resulterar i att problemen som måste tas omhand inte blir omhändertagna.
    Det håller inte att sitta på en mjuk kudde och sjunga ”Kum ba yah” om man vill komma tillrätta med något. Ondskan (om vi nu för tillfället förutsätter att den finns som form) tränger sig på och den bekämpas, trots vissa villfarelser, inte passivt.

    Det som oror mig mest är att drömmarna har betydligt lättare att sälja sina drömmar än vad realisterna har att sälja realiteterna. Det förefaller som att om man är totalt verklighetsfrånvänd och bara skönmålar verkligheten tillräckligt mycket så får man röster från folk som hoppas at man har rätt. Lägg sen till journalister, som normalt kan tänka något litet ibland, stöttar drömmarna för att det passar deras ideologiska ståndpunkt eller säljer lösnummer så har du receptet på en katastrof.
    Sen känner jag att det retoriska knepet att göra Sverige till ett feminin, eller ännu värre ett ”hen”, för att göra en jämförelse som lika länge som en såpbubbla inte riktigt håller par med den bäste bloggaren ilandet. Jag ger ett citat jag tycker håller vatten i ämnet som utbyte. : ) ” De bor så långt från civilisationen att när grannarna kommer in för att låna en kopp socker måste de stanna kvar över natten.”

    Som avslut ett litet boktips, och en förhoppning om ett blogginlägg.
    Boktipset är: Christopher Hitchens bok ” The Missionary Position” (du kommer aldrig mer att referera till någon som moder theresa (ja, jag skriver det medvetet med liten bokstav) om du gillar vad den gör.
    Blogginläggsönskan: Skribentens syn på att PHS flyttas till ny ”högskola”.

  8. R skriver:

    Och tänk. Bara tänk.
    Jag vill veta allt om dig. Och du vet det. Du slingrar dig och försöker narras.
    Jag snokar när jag kan, gluttar och gör min läxa.
    Plötsligt hittar jag nyckeln till din dagbok, det hemligaste av allt hemligt.
    Jag vill dock inte att du ska veta hur mycket jag vet.
    För det jag snokat fram kommer att kunna användas emot dig då du minst anar det!

    Hälsningar
    Fd Ubåtsjägare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s