Om varför Sverige inte rår på IS-krigsturism II (II)

Fortsättning från gårdagens inlägg.

I gårdagens inlägg nämnde jag man för att förebygga att de värsta extremiströrelserna rekryterar allt fler måste göra det svenska samhället till ett attraktivt alternativ för unga människor att vilja vara en del av. Det allt mer uppenbara problemet är dock att det är svårt även för en gammal infödd att lägre göra sig en bild av vad medlemskapet i landet Sverige och det svenska samhället egentligen är, betyder och står för. En genuin inkluderande stolthet riktad mot framtiden – att skilja från exkluderande hybris-stolthet.

Anledningen att ingen i det officiella Sverige är villig att vare sig identifiera, definiera, beskriva eller kommunicera någon som helst ”nationell stolthet” är såvitt jag har förstått att det skulle kunna anses vara patriotiskt eller nationalistiskt. Och hellre än att ens tangera nyss nämnda begrepp – som i svensk diskurs utan undantag definierar exkluderande hybris-stolthet och därmed något ont – är det bäst att hålla sig borta från alla former av gemensam stolthet. Även den inbjudande, gemenskaps-, hänsyns- och förståelseskapande genuina stoltheten.

Tvärt emot vad den moderna forskningen säger.

I all välvilja står därför landet Sverige för allt och ingenting, så att alla ska kunna känna sig lika välkomna. Men frågan ingen har ställt är hur välkommen man känner sig till ett intet. Eller hur intresserad man är att vara delaktig i något som inte ens är. Som inte står för något.

Vad sjutton är det egentligen för något man ska integreras i?

Förutom att det i  Post Kalla kriget-Sverige saknas gemensamma kärnvärden att dela och kämpa tillsammans för – som befintlig, nytillkommen eller potentiell medborgare – finns ett par ytterligare förvirrande eller försvårande faktorer för den som vill integreras i det moderna svenska samhället:

Den första är att det den offentliga debatten kommuniceras ett antal värden politiken, media och tongivande debattörer anser att folket borde gå i döden för, men som folket själva ännu inte riktigt förstått att hylla som nationalklenoder. Som t ex feminism eller stoltheten över att utgöra en moralisk stormakt. Att döma av de dagliga löpsedlarna som beskriver hur stora delar av befolkningen obstruerar och saboterar i frågorna tycks man inte direkt ha valt de lägst hängande frukterna att bygga en framtida genuin nationell stolthet kring.

Den andra är att det trots att Sverige officiellt saknar alla former av nationell stolthet förvirrande nog ligger ett rejält mått av nationell hybris-stolthet och bubblar under ytan. För samtidigt som inget land officiellt ska anses bättre än något annat utgör Sverige i svenskarnas självbild inofficiellt universums facit, har kommit lite längre, vet lite mer och har lite mer rätt än alla andra länder i världen. Den inbjudande tonen mot och respekten för andra människor, kulturer och samhällssystem kan ögonblickligen övergå i arrogant och argsint avsnoppande. T ex om någon icke-svensk vågar föra på tal att vederbörande anser österrikisk sjukvård vara bättre, sydafrikanska mataffärer mer välsorterade, fransk vägskyltning mer logisk eller iranskt kaffe godare än svenska motsvarigheter.

Nå, oavsett vad som lett fram till Sveriges totala brist på genuin stolthet; i sin historiskt unika national-antinationalism har Sverige gått så långt och lyckats så bra att svenskarna är på god väg att förlora tron på, och lojaliteten till allt utom sig själva. Sverige är – även detta enligt World Values Survey – världens mest extrema land i det att den egna individen är allt, och tron på en djupare mening inget för den vanliga människan.

Hur ett land vars djupaste syfte är att administrera ekonomiska trygghetssystem någonsin ska kunna omvända den som är uppfostrad i en mer konventionell internationell tradition som står för raka motsatsen –  där lojalitet med gruppen är alltings syfte och den gemensamma tron själva livets mening – kan man fråga sig. Varför någon med den grundsynen på livet någonsin skulle vilja bli en del av det Sverige som inte står för något, men som i handling är raka motsatsen till allt man lärt, tror på och lever för är en ännu större gåta.

Jag tror hur som helst det blir rätt svårt att övertyga djupt troende människor som tror sig kallade att på Guds uppdrag  förändra världen – och bli omskrivna i världspressen, fruktade av alla – att lugna ner sig, bli halv-ateister och läsa upp betygen på Komvux för ett eventuellt framtida jobb på 7-Eleven.

IS och andra extrema rörelser fångar unga mäns behov av gemenskap och total hängivenhet och gör dem till kändisar – något som för övrigt (apropå uppblåst stolthet) tycks vara eftersträvansvärt i Sverige alldeles oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

IS och andra extrema rörelser tar kompromisslöst avstånd från den svenska/europeiska/västerländska ”värdegrundlösheten”, och ger unga män (och allt fler kvinnor) chansen att bli en del av en stark gemenskap med raka, enkla svar och tydliga konsekvenser för vad som är rätt och fel.

I IS värld är tron, religionen, allt, och ondskan som följer med förklaras med att den kan tyckas brutal – men att den är Guds vilja och inte kan ifrågasättas. Budskapet är enkelt: ”Du behöver inte tänka – bara bekvämt underkasta dig och ta emot den gränslösa uppmuntran Gud och dina ledare ger dig. Vi är starka tillsammans, och det är vi mot världen en våt dröm för sökande unga arga män.

Att de värden och ideal man företräder är raka motsatsen till det märkliga, komplexa, odefinierbara och svåråtkomliga svenska samhället är knappast något som avskräcker. Tvärtom är det extremrörelsernas Unique Selling Proposition.

För äventyrliga unga män som lockas av extremrörelsernas enkla budskap finns inget eftersträvansvärt i det svenska samhället. De söker ett syfte med sitt liv, någonting att brinna för. De vill tro – inte höra att livets mening är lån till en bostadsrätt i närförort. De vill göra skillnad – inte bli tryggt omhändertagna på en praktikplats vid Parkförvaltningen i Eskilstuna. De vill dela en högre gemenskap – inte förverkliga sig själva på en återbudsplats vid Södertörns högskola. De vill förändra världen här och nu – inte drömma om charterresor efter pensionen om fyrtio år.

För dessa unga män är Sverige en teknikalitet, som har föga att erbjuda annat än sådant som mäts i lättfångade ekonomiska termer. Sverige är en bekväm bas, en födkrok, en plats att vila upp sig innan man åker tillbaka och orsakar krig, folkmord och misär – och fyller på världen med allt fler flyktingströmmar. Som samhälle är Sverige en styggelse för dem. Och det tafatta och respektlösa svar det svenska samhället ger IS-resenärerna riskerar som jag ser det bara att göra saken värre:

Det land som inte förmår möta den IS-krigare som uppsåtligen begett sig utomlands för att bedriva folkmord med mer än munväder, överslätande undanflykter och en ryggradslös omhändertagande-attityd är ett samhälle för IS-krigaren att hånle åt medan man utnyttjar det och slår det med dess egna medel. Det är ett land och ett samhällssystem som inte förtjänar annat än förakt i deras ögon.

Och se, kanske hittar vi här slutligen det enda vi tycks vara överens om, jag och IS-krigarna. För frågan jag ställer mig är; i vems ögon – oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder – förtjänar ett sådant land inte förakt? 

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande, Rättssamhälle, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

47 kommentarer till Om varför Sverige inte rår på IS-krigsturism II (II)

  1. Totte Alm skriver:

    Hej Magnus!
    Vilken lysande analys, än en gång. Vad jag har funderat på innan, som faller på plats nästan skrämmande lite för väl med din analys, är varför har Svenskarna blivit ”själslösa invånare i sitt land”?.

    Jag tror det började redan på tidigt 60-tal men kulminerade under 70 0ch 80-talen, men lever fortfarande kvar. Under täckmantlar såsom av Feminism, Solidaritet, Gemenskap och på senare tid även Antirasism har vissa drivit en stenhård kampanj för att avnationallsera av avstoltifiera svenskarna.
    Denna kampanj drevs och drivs fortfarande av de som varje morgon till kaffet säger ”hoppas röda befrielsearmén kommer idag”. Man har helt enkelt målmedvetet drivit en kampanj i det fördolda med syftet att göra det Sovjetiska övertagandet av Sverige så smärtfritt som möjligt genom att kväva den nationella stoltheten. Jämför Sverige med våra nordiska grannar Norge och Finland så blir det märkligt synligt. Detta pågår fortfarande.

    Ifall Magnus vill ha ett exempel från 2014 så skicka ett p.m., jag kan inte med risk att utsätta personer för represalier skriva detta här.

    • Morgonsur skriver:

      Tack för det. Jag tror inte det är något problem med en berikande mångfald – tvärtom – men liksom det finns gränser för yttrandefriheten finns det också gränser för vad man kan acceptera som ”mångfald”. Tyvärr tycks förvirringen total; debatten försöker slinka undan den jobbiga debatten att diskutera ”gränsen för mångfald” genom att istället diskutera gränserna för yttrandefrihet – för att slippa stöta sig med extremister.

      Svensk politik försöker hela tiden göra IS till en bekväm fråga för utrikespolitiken – sturskheten avtar med kvadraten av avståndet, läste jag i en kommentar på nätet – när det i första hand är en ren inrikesfråga.

      Rädslan för att diskutera ”gränserna för mångfald” tror jag personligen beror på att man inte vill ”tillmötesgå främlingsfientliga strömningar”. Jag förstår oron, men tror att det är precis ”tillmötesgå…” man gör genom att inte våga debattera. De muslimer jag känner tycker inte att debatten blir obekväm – tvärtom, varför skulle de det? Det är trots allt deras tro och religion IS drar i smutsen genom att våldföra sig på den.

      Låt oss istället konstatera att ens vaga böjelser åt IS-hållet inte är ”mångfald”, och att det inte finns någon som helst ursäkt för att lockas av det. Att känna ens minsta nyfikenhet på IS är fel. Så fel det kan bli, och man balanserar på gränsen för att överhuvudtaget få definiera sig som människa. T o m Al Qaeda är överens med mig om att IS är en organisation och ideologi som spårat ur fullständigt.

      Varför då denna tafatthet som får offentliga personer att förvirrat prata som om det handlar om ungdomligt ofog av typen ”sniffa lim och klottra”?

  2. När jag läste din rad: ”Som samhälle är Sverige en styggelse för dem” Kom jag att tänka på en intressant artikel jag läst och lyckades återfinna, med en intressant vinkling på varför en majoriteten av värden inte uppskattar en ”välfärdsstat”.
    http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/klantaenkande-det-normala-det-aer-vi-som-sticker-ut-11347

  3. bashflak skriver:

    Svenskheten är det kitt med vilket den mångkulturella mosaiken måste fogas samman för att inte rämna.

  4. NSK skriver:

    I Sverige är vi stolta över att vara osvenska.

  5. Ping: Om varför Sverige inte rår på IS-krigsturism I (II) | Morgonsur

  6. utlandssvensk skriver:

    Tack för en fin analys, Morgonsur!

    Det mesta håller jag helt med om. t.ex.

    ”för samtidigt som inget land officiellt ska anses bättre än något annat utgör Sverige i svenskarnas självbild inofficiellt universums facit, har kommit lite längre, vet lite mer och har lite mer rätt än alla andra länder i världen. Den inbjudande tonen mot och respekten för andra människor, kulturer och samhällssystem kan ögonblickligen övergå i arrogant och argsint avsnoppande.”

    Jag bor sen länge i Schweiz och det du mycket träffsäkert beskriver här har jag upplevt väldigt ofta. Rent allmänt fungerar allt mycket bättre i Schweiz. Skillnaden vad gäller t. ex sjukvård eller skola är MASSIV. Om man någonsin har legat inne på sjukhus i Schweiz och sen har oturen att göra detsamma i Sverige så upplevs det som en resa från första till tredje världen. Dessutom är sjukvården i Schweiz billigare!

    Detsamma gäller skolan. PISA undersökningarna placerar Sverige sist bland västländerna och Schweiz först. Eftersom mina barn går i vanlig skola i Schweiz kan jag bekräfta att detta är helt rimligt. Om man tittar på jämförbara ämnen ligger barnen här 2-3 år före, dvs. en elev som går 6an i Schweiz kan klara de svenska nationella proven för årskurs 9 och om man går i 7an får man lätt alla rätt. Gymnasiet i Schweiz ligger ofta på svensk universitetsnivå.

    Men om man tar upp detta i samtal med svenskar så blir de oftast närmast aggressiva! Det är fullkomligt otroligt men så är det.

    Enligt min uppfattning finns det ingen som helst respekt för ”andra människor, kulturer och samhällssystem”, utan endast en total, närmast hjärntvättad, övertygelse om att Sverige har världens bästa samhälle. Det är troligen denna övertygelse som gör att man helt struntar i andra länders erfarenheter och slutsatser vad gäller mångkultur. Att vissa grupper är omöjliga att integrera i samtliga andra västländer utgör endast ytterligare en anledning att ta in maximalt antal av dessa till Sverige, så att vi kan bevisa att just här kan man uppnå det som alla andra misslyckas med.

    Faktum är att det är väldigt påtagligt att man i Sverige ständigt pumpar ut ”nyheter” om att man är bäst eller ”världsledande” inom de mest märkliga områden. ”Sverige världsledande inom manlig amning”, ” Svenska försvaret först i världen med genuspiloter”, osv, osv.

    Samtidigt är alla former av vad som man i andra länder kallar sund nationalism helt bannlysta. Vifta med flaggan och du är nazist!

    Det är helt enkelt ett land där man är extremt stolt över sin förmåga att avveckla sig själv. Något märkligare har aldrig skådats i världshistorien och detta folk är nog inte menat att överleva.

    • jonas skriver:

      Instämmer. Har varit utomlands ofta och mycket och delar din inställning. Något är sjukt i Sverige till och med mycket sjukt. Enligt FN prognos skall Sverige vara ett ”Fattigland” inom ca 15 år. Det som förvånar mig är att det ”klarat” sig så länge som det gjort. Ett land vars näringsliv numera mestadels består av enmansföretag, där stora delar av exportindustrin sålts eller flyttat ut ur landet har ingen möjlighet att överleva. Lägg sedan till urusla skolan, massiv invandring, skenande privata skulder såväl som kommunala skulder.

    • Morgonsur skriver:

      Jag hoppas du har fel, men ett av mina mest slitna uttryck är ”be careful what you wish for – it may come true”. Och det verkar faktiskt – inte alltid i ord, men i handling – som om Sveriges befolkning inte har något emot att lägga ner landet Sverige.

  7. Dag skriver:

    Tänker numera på mig själv som västerlänning, inte som svensk. Det betyder något diffust med sekulära värderingar, vetenskap framför religion, jämställdhetssträvan, att se utbildning som något positivt etc. Att vara västerlänning känns (åtminstone för mig) som att ha en identitet. Att vara svensk är bara att ha en adress.

    • Morgonsur skriver:

      Jag reflekterade härom dagen att allt fler i radio och TV börjat identifiera sig utifrån sina landskap. När jag åkte hem från jobbet hörde jag någon i radion definiera sig som en ”riktig Skånetös”. När jag var liten var jag svensk, men det slår mig att jag allt mer börjat identifiera mig som ”Hälsing”. I den egna lokalpatriotiska myten är det en vansinnigt envis och självständig person som alltid varit van att klara sig själv och skeptisk till ”Stockholm”, d v s staten. Man är kärvt glad, sköter sitt, men hjälper gärna till och går ihop där det behövs – utan att fråga myndigheterna. En Hälsings reaktion på ett problem är inte att be överheten om hjälp, utan att alla envisa individer samlas, åser eländet och sneglar på varandra tills någon säger ”Nä, nu jävlar!”, och då hugger alla i och gör det som krävs.

      Så långt myten. Jag vet inte om jag lyckas, eller ens vill, leva upp till allt…

      Men det är intressant. Om Sverige försvinner blir vi väl antingen globalister/världsmedborgare eller återgår till klantänkande. Och jag tycks onekligen ha gått åt fel håll…

  8. BackstugeBengt skriver:

    Sverige som ‘nation’ påminner en hel del om släktens mycket naiva, godtrogna och dumsnälle farbror på landet: Alla snackar skit och hånskrattar bakom ryggen på honom, men vi åker mer än gärna och hälsar på när det är semester, för det är gratis kost och logi (och en hel del sprit). Hans besparingar börjar ta slut men det skiter vi i, han har fortfarande goda kontakter med banken och har belånat gården. Men han är ju så jävla korkad så det är inte mer än rätt…

  9. Rickard A skriver:

    Ett av de bästa inlägg om varför Sverige har blivit ett land utan några värden att vårda och förhålla sig till. Politiker, media och opinionsbildare står idag för en värdenihilism som aldrig kommer att göra våra invandrare till en del av vårt samhälle. Alla dessa nya ismer som vår elit värnar så mycket gör att samhället i stället går sönder ovh vi med dem.

    • Morgonsur skriver:

      Det finns gott om bra värden. Både i det ”gamla Sverige” och hos de nya invånare som kommer hit från alla håll och kanter. Men alla är så livrädda att hitta en gemensam stolthet av panisk rädsla att någon kommer att känna sig utanför. Och Rom byggdes inte på en dag…

      • Sverre svensson skriver:

        Nej Rom gick ju under när de tog in alltför många slavar. Man höll folk mentalt i schack med bröd och skådespel. Sen rämnade hela skiten pga värdenihilism, korruption och andra konsekvenser som följer med mångkultur!

      • anders skriver:

        Det finns bara en sak som skapar en kultur, och det är den gemensamma basen för värderingar. Idag består denna bas av att skaffa ett jobb och vara en bra försörjare, dvs. ha en bra lön. Moral och annat lämnas därhän. Det räcker med att studera en man och en kvinna som träffas första gången. Med nära 100% träffsäkerhet är den första frågan, sedan artigheterna klarats av, ”Vad jobbar du med?”. En fråga rotad i trossystemet att pengar är den rådande värdemätaren för all verksamhet och överlevnad.
        För en djupare förståelse för frågans vikt rekommenderar jag att lyssna på Mark Passios podcast 184 och 185.

  10. Maggot skriver:

    Mitt i prick, Morgonsur.
    Det hela tenderar att komma i dagen varje gång någon tidning gjort ett voxpopryck på stan på frågan svenskhet och svenska värderingar. Allt som oftast hugger de tag i minst en individ med uppenbart utländskt påbrå (i hopp om att få höra hur vi är ett rasistiskt skitland?) och oftast visar det sig att denne individ är mer positivt inställd till en svensk nationell identitet än någon av de infödda.

  11. A skriver:

    Det här var banne mig bland det bästa jag läst på väldigt många år. Om jag vågar mig på en övrig reflektion så vill jag säga att svenskheten, om något, är att just nu knyta handen i fickan. Till en viss punkt. För att citera löst från en kommentar jag hörde för flera år sedan från en kille som hade bott här cirka ett år; ”Svenskar är toleranta, rentav mjäkiga. Tills man kliver över gränsen, för då blir svensken stenhård – de går över både stock och sten för att rycka undan mattan under dig. Och de kommer vända dig ryggen när du ber om deras hjälp”.

    Min egen stilla reflektion är om vi inte ser början på ”mattryckandet” nu, när politiker och journalistföraktet brer ut sig, och en undran om ”hur blev det så här?” sakta sprider sig. Jag tror inte det kommer bli vackert av svenska mått, men en städning bland den så kallade eliten kommer nog att ske.

    Jag hoppas bara att vi (jag?) bondtölpar har vett nog i det läget att säga ”nu jävlar” och hindra det absolut värsta från att ske. Jag kanske blir stämplad som extremist i Aftonblaskan senaste kampanj för att få alla att gilla lika, men jag känner mig som en av de som inte vill lägga ner det här landet riktigt ännu.

    Måhända osammanhängande, men jag hoppas jag lyckades göra mig förstådd. Sitter fortfarande och väntar på din bok, och sluta för guds skull inte blogga. Det här är en av få läsvärda sajter på hela internet. Tack för ordet. //A

    • anders skriver:

      Det blir en oundviklig återgång till den germanska filosofin med naturrätt eller mannarätt. Sök på mannarätt och döm själv.

  12. Peter Andersson skriver:

    Det finns en klart underskattad likhet mellan Sverige och arabländerna. Islam betyder som bekant underkastelse och i Sverige har vi på motsvarande sätt anammat en kollektiv underkastelse inför marknadskrafterna, till och med de som är emot (de rödgröna) är ju per definition definierade emot och erkänner alltså marknadskrafterna dominerande ”gudomlighet”, på samma sätt som en satanist per definition kan sägas vara katolik eftersom hens mottro även förutsätter en gudstro.

    Den västerländska kapitalismen i USA främst verkar vara konstruktiv (det mest hedervärda är att starta eget företag – bli sin egen boss) medan den i Sverige främst verkar vara konsumistisk (det viktigaste är att tjäna mycket pengar så att man kan köpa och låna sig till status). Vi tror inte på den uppbyggliga delen av kapitalismen, de rödagröna ser den som ett skatteuttagskonto som kan höjas i evighet och alliansen visade sig i praktiken se den som en svamp som skulle suga upp de arbetslösa och förbättra den statistiken så att de skulle kunna bli återvalda.

    Det finns ingen verklig ”be your own boss subreligion” inom den svenska marknadsekonomin – vi är ett land som inte längre erbjuder/uppmuntrar till egenmakt på någon form – vi erbjuder inte längre ens kollektivmoralboostande värnpliktstjänstgöring till våra unga män – och då får vi istället halvalkade järnrörsvevare på hemmaplan och hjärntvättade terrorturister nere hos IS.

    Ett första steg vore att införa någon form av ett- till tvåårig samhällsplikt, inte nödvändigtvis militär, och låta de nya internetgenerationerna själva hitta sina gemensamhetsfaktorer underifrån istället för att vi äldre (och värst av allt, våra politiker) skall försöka pracka på dem motsvarande ovanifrån, det ser vi ju redan att det inte längre funkar.

  13. Göran Andersson skriver:

    Första gången jag läser här ,men definitivt ej den sista.
    mkt bra skrivet.

  14. Kuckeliku skriver:

    Om du inte har tittat på mitt värderingstänkande som jag uttryckt ett par gånger i gästinlägg hos Cornu så vore det trevligt om du gjorde det. Det är ingen nationalism jag formulerar, utan ett försök att tänka i många nivåer, där nationen alldeles självklart också är en viktig del, åtminstone tills vi fått en stark världsregering, vilket säkert kan dröja väldigt länge.

    Adressen till det senare inlägget är http://cornucopia.cornubot.se/2014/12/gastinlagg-en-politik-for-det-goda.html

    • Kuckeliku skriver:

      Morgonsur efterlyser sammanhållande ideer och värderingar. Det går inte att bygga ett land eller en värld på liberal individualism, allra minst i en värld utan en sammanhållande regering. Det blir bara kaos av det. Och undergång.

      Vi behöver ett alternativ både till liberal individualism och till socialism och andra skitideologier, inklusive tvivelaktiga värdefilosofier som hedonism. Det är det jag har utvecklat. Jag tror att mina teorier är alldeles korrekta och att de kan ge oss större möjligheter att stå upp både för oss själva, Sverige och människosläktet.

    • Morgonsur skriver:

      Det största problemet i mänsklighetens historia är tron på att det finns en enda sann väg som alla ska följa. Det är IS problem, det var nazismens problem, det var kommunismens problem, det är alla extremiströrelsers problem. Världen behöver mångfald, på så vis att man måste kunna hitta sitt eget sätt att leva där man blir sedd, lyssnad på och respekterad för den man är som människa.

      Den dag vi får en stark världsregering undrar jag vart man flyr om man inte håller med. Människan är alldeles för svag och lättkorrumperad för att ges sådan makt. Bara tanken på en världsregering gör dagens IS till rena drömmen att få bukt med.

      En världsregering är en mardröm. En stark världsregering är slutet för mänskligheten.

      • Kuckeliku skriver:

        Jag är verkligen inte särskilt lockad av någon världsregering. Jag försöker bara påpeka att om man inte har en sådan måste man ha en klokare ideologi än liberal individualism att komma med om inte samhället skall lösas upp i sina grundvalar. Det är det vi inte har. Det är därför det ser ut som det gör i Sverige. Det är därför det går som det går.

      • Kuckeliku skriver:

        Liberalismen är nog lika tyrannisk som de andra ideologierna, förefaller det mig. Bara det att man med tiden får marknadstyranni istället för politisk tyranni. Eller neo-feodalism. Det är bara en tidsfråga. Är det roligare att vara slav under superrika än att vara slav under en diktator? Marknadstyrannin blir allt hemskare och hemskare med tiden. Vi går inte mot ökad frihet, utan mot ett allt värre träleri. Utom för de superrika förstås. Fast det blir knappast särskilt kul ens för dem.

  15. Roger Klang skriver:

    Det kanske är så, men det som kommentatorerna och skribenten själv ger uttryck för här är ju svenskhet. Jag skulle kalla det för det i alla fall. Det är bara det att dem som bestämmer i Sverige har en agenda. Den tredje statsmakten, större delen av riksdagen. Det är ju så i Sverige att journalisterna bestämmer vem som ska få bli journalist. Och dessa är antingen syltryggar eller hårdföra fast så långt till vänster att [fyll i själv].

  16. Realist skriver:

    Skarpsinnig analys som träffar mitt i prick !
    Förklarar också mycket bra det faktum att svenskarna älskar att vara solidariska med länder/folk långt borta som svenskarna kan se lätt föraktfullt ned på medan länder som sprungit förbi Sverige på allt flere områden helt enkelt försvinner från svenskarnas horisont och medvetande, t.ex. Finland och största delen utav övriga Europa, eftersom det inte ingår i svenskens världsbild att inte kunna se ned på andra länder som lämnat Sverige efter sig i utvecklingen.

  17. Eirik Maeder Skogen skriver:

    I mångt och mycket instämmer jag i analysen. Jag brukar roa mig ibland med att kritisera det svenska brödet, varpå mina annars så snälla och opatriotiska, svenska kolleger blir passivt aggressiva på direkten. Jag är norrman. Jag tycker faktiskt att norskt patriotism/nationalism ofta är ganska vulgär, och ofta känner jag mig inte alls stolt. Men för mig är inte stoltheten problemet. Problemet är vad man är stolt över. Jag är faktiskt inte stolt för att jag av en slump föddes som norrman, men jag känner ibland stolthet när landet Norge gör eller står för något bra (ett tag sen nu).

    Varför måste ni svenskar alltid greppa efter kristendom, flaggan och folkdräkter när ni osäkert frågar er om vad som är svenskt? Är det verkligen det ni drömmer om? Sverige ÄR ett fantastiskt land, där invånarna har åstadkommit helt otroliga saker de senaste 100 åren. Det finns ju såå mycket att vara stolt över och att värna om. Fyll den jävla flaggan med lite substans, det som inte kom av sig självt!

    För mig som tacksam Norrbagge ( Ni lärde oss nästan allt) i Sverige, representerar det blåa och gula allt det som ni tar för givet: Demokrati, rättsstat, social mobilitet, innovation, folkrörelser, social trygghet, fri utbildning, frihet från religiöst förtryck, jämställdhet av en annan värld, frihet! Listan är lång för landet annorlunda! Men stå upp för det för Guds skull! Kräv att folk oavsett bakgrund skriver på detta fantastiska samhällskontrakt innan ni har schabblat bort allt!

    Att ni inte kan göra korv, bröd eller sylt, och att ni envist och nedlåtande gör alla till offer, inklusive IS-krigare, kan fixas!

    • Kuckeliku skriver:

      Listan du uttrycker är alldeles för lång för att vara lättkommunicerad. Dessutom kommer det i den in värderingar som underminerar försvarsviljan och försvarsförmågan.

    • anders skriver:

      ”Kräv att folk oavsett bakgrund skriver på detta fantastiska samhällskontrakt innan ni har schabblat bort allt!”

      Är det kanske så att vi måste bort från toppstyrning och kollektivism för att klara skivan?
      Anamma eget ansvar och agera efter eget huvud mer. Samarbete med de som förtjänar det.

  18. Pelle skriver:

    Mycket bra skrivet!

    IS-krigare rekryteras ju också från andra väst-länder än Sverige.
    Tycker du att man kan applicera dina resonemang om avsaknad av nationell stolthet etc på dessa länder också?

    • Morgonsur skriver:

      Ja och nej. I princip gäller fenomenet ”avsaknad av verksamhetsidé” hela Europa, även om Sverige nog som vanligt vill vara bäst i klassen. Däremot är inte hela västvärlden drabbad på samma sätt. Härom dagen florerade en uppgift i dagspressen att man identifierat fler IS-krigare från Göteborg än från hela USA. Jag vet inte om den är sann, men om så vore skulle jag inte vara det minsta förvånad. USA har en tydlig idé och tydliga yttre hot. Det gör skillnad i denna typ av lojalitetsförvirring.

  19. Kuckeliku skriver:

    Vi skall försvara det goda svenska livsflödet, enligt min mening. Det livsflöde som gett upphov till oss, våra barn, ett (nu borttynande) demokratiskt välfärdssamhälle och en mängd vetenskapliga upptäckter och innovationer som gjort världen bättre.

  20. Ping: När blir man svensk? | Juggen reflekterar över intryck

  21. anders skriver:

    För den som söker gemensamma värderingar.
    Två bra föreläsningar om man letar efter rätt och fel. Den inre kompassen ljuger inte, men det gäller att lyssna och förstå vad man hör.


    MARK PASSIO: STREET-WISE SPIRITUALITY


    AWESOME – Michael Tsarion – for those who are losing faith

  22. Jim skriver:

    Problemet har nog löst sig själv.
    Igår meddelade USA och Saudiarabien att de skulle ge stora militära bistånd till islamisterna i al Nusra och FSA.
    Nu kommer således populisterna svänga i Syrienfrågan, och jihadister kommer inte ses som ett problem.

  23. Ping: Om varför Sverige inte rår på IS-krigsturism II (II) | Försvarsportalen

  24. Håkan Åberg skriver:

    The Atlantic har en lång men oerhört intressant artikel om IS ideologi och hur den bygger på föreställningar från ”ursprunglig” islam. Artikeln visar om inte annat hur rätt Morgonsur har.
    http://www.theatlantic.com/features/archive/2015/02/what-isis-really-wants/384980/

  25. Yoron skriver:

    så mycke gnäll. Vi är i exakt samma situation som andra demokratiska länder. Kolla upp diskussion i Australien till exempel, använd gärna tidningar där för detta, inte svenska tolkningar utan s.k ‘käll material’. Samma problem som vi. Vi har fortfarande ‘svenska värderingar’ även om de förändras, och att skylla den nuvarande egoismen på 60 – 70 tal är bara bs. Det är högervärderingar som gäller idag, inte ‘flummiga hippie ideal. ‘Den starkes rätt’, som det heter, och detta kombinerat med bristande själv-insikt kan ni hitta det överallt dessa dagar. Jag skulle knappast kalla de politiska ideal som styr ett sådant beteende politiska, snarare en fördumning, kombinerad med en rejäl dos kortsiktiga egen-intressen..

  26. NP skriver:

    Seså du medborgare i kungariket Sverige av idag, ta på dig din reflexväst, betala tv-licensen, kör inte fortare än skyltad hastighetsbegränsning, källsortera dina sopor och var genusmedveten. Njut av ditt surdegsbröd och alla lättsamma underhållningsprogram om både dans och heminredning på TV varje fredag.

    Om man åstadkommer något av betydelse spelar inte längre någon roll, överhuvudtaget.

    Tänk gärna en stund på den starka kontrasten mot det välkända fotografiet ”Lunch atop a Skyscraper” där några arbetare utan fallskydd sitter på en naken stålbalk 250 meter ovan mark, de äter sin lunch och tar en cigg innan de fortsätter bygga det som senare blev General Electrics huvudkontor.

    När ett samhälle har förstört allt äventyr så finns det inte kvar något annat äventyr än att förstöra det samhället.

  27. deus ex skriver:

    Rosettestenen till ”87%”😉

    ”We just didn’t realize”

  28. Ping: Om den nya värnplikten i det nya Sverige | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s