Om en långsamt spirande insikt om IS

 photo rIMG_5973_zpspyoitgc3.jpg

Sakta men långsamt börjar det offentliga Sverige komma till insikt om vad IS är och står för. Och att det är på riktigt. Här, nu. I Sverige.

Jag befann mig härom veckan i Almedalen och smet iväg en halvtimme för en debatt i Aftonbladets tält mellan regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism Mona Sahlin, Säpochefen Anders Thornberg och inrikesminister Anders Ygeman. Alla talade klokt och insiktsfullt, och jag slogs av att den överslätande naivitet som var förhärskande för inte så länge sedan – tack och lov – sakta tycks tyna bort ur den svenska debatten. Det börjar bli mindre duttande och mer repressivitet i den offentliga retoriken – utan att för den skull glömma bort det förebyggande arbetet.

En välkommen insikt var Mona Sahlins poängterande att detta är en fråga där det vore tacknämligt med ett starkare och tydligare engagemang från Sveriges muslimska imamer, eftersom de antagligen är de enda som på kort sikt sitter på nyckeln att identifiera och påverka det destruktiva islamistiska sektbeteende som sprids som en farsot i Europa.

Vid debatten stod jag vid samma bord som terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren. Jag växlade några ord med Magnus Ranstorp, och vi enades om att tonen är betydligt mer realistisk än för bara ett halvår sedan. Jag undrade om det inte var åtminstone lite stimulerande att efter alla påhopp och insinuationer han fått utstå de senaste åren kunna säga ”vad var det jag sa?”

”Visst, men nu gäller att komma fram till vad man ska göra åt saken också.”

Så sant. Personligen tror jag inte svaret ligger i lagstiftning, offentliga program eller fler fritidsgårdar. Jag är inte mycket för flockbeteende, men för en gångs skull tror jag att enda möjligheten att hantera IS-rekryteringen är att visa ett kraftfullt och envist nationellt ”jävlar anamma”. Skapa enighet. Ett vi.

Ett ”vi” som gör att IS-liknande tankar alltid föraktas och motarbetas av allt och alla i samhället – inte bara av enstaka utpekade tjänstemän. Ett ”vi” så kraftfullt att det blir mer inbjudande och attraktivt än den radikala islamismen för dem som lockas av IS men ännu inte valt sida. Ett ”vi” så envist att det kompromisslöst och för all framtid avskiljer dem från samhället som redan valt bort rätten att kalla sig människa och anslutit sig till IS.

Det borde egentligen inte vara svårt att enas om ett sådant ”vi” – tvärs över alla åldrar, kön, religiösa övertygelser och politiska åskådningar. Men tyvärr tror jag inte Sverige ens har grundförutsättningar för något sådant ”jävlar anamma”. För i Sverige är det bara de enkla, vardagliga, mindre otäcka frågorna det går att nå någorlunda konsensus kring och ta tydlig ställning mot. De riskfria frågorna.

Det är antagligen lättare att skapa nationell enighet om ett lämpligt straff för de svenskar som köpt sex av vuxna kvinnor på bordell i Amsterdam än att enas om något verkningsfullt att göra med dem som skär halsen av de barn de våldtagit i Syrien. Torskarna från tjänsteresan i Amsterdam är bekväma fiender, och lär knappast smälla några bomber i protest, eller komma upp på redaktionen i grupp, med varsin Kalasjnikov och mord i sinnet. I värsta fall skickar de väl lite lagom otäckt näthat.

Men, men. Låt oss glädjas åt det lilla; att åtminstone det offentliga Sverige äntligen förstått att någonting behöver göras och börjar nosa på vad. Dessvärre lär det av förslagen att döma vara en bra bit kvar innan man landar i ett realistiskt hur.

Och det är långt kvar tills frågan når nationell medvetenhet – och det målmedvetna folkliga motstånd som skulle krävas – istället för att bara vara ett outsourcat huvudbry för en handfull offentliganställda specialister.

 – – –

 Debatten/samtalet kan du se här.

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle, Säkerhetspolitik. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Om en långsamt spirande insikt om IS

  1. Ping: Om en långsamt spirande insikt om IS | Försvarsportalen

  2. Beröringsskräck, ett av vår samtids stora problem. Tyvärr inte det enda.
    Bra formulerat, bra tänkt (får man skriva så?)!

  3. Lars-Olof larsson skriver:

    Kom att tänka på Thomas Östros (Socialdemokratisk riksdagsman) standard svar när han kommenterade den borgerliga regeringens förslag, ”för lite och för sent”.
    Vilket det tenderar att blir denna gång också.

  4. Rikard skriver:

    Inte så enkelt som vad som kan och måste göras, utan också vem. Som tjänsteman i Sverige vet du att om du agerar i enligt med lagen, men mot värdegrunden (alltså ej politiskt korrekt) så kan och kommer du att petas om och när media börjar med sin twit-storm, om anglicismen tillåts

    Det finns inget ‘vi’ att samlas kring. Vi har som folk i generationer via skolan fått lära oss att skämmas för vår historia, vårt utseende och vår kultur. Istället för att uppfostra och odla en positiv nationell folkidentitet så att såväl besökare som inflyttare har något konkret att anpassa sig till och jämföra med, tog man bort allt. Allt som är kvar är den postmoderna kosmopoliten, egoisten utan folk.

    Fråga dig själv, du som läser och tänker: är jag beredd att skydda min hembyggd mot hat och hot med mer än ord? Har denna din vilja någonsin prövats, eller anser du att ‘staten’ skall göra det?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard

  5. Terrordådet i New York 2001 – Hur gick det till?

  6. Nationalism är bara till för vissa…..

  7. Hur sionister söndrar och härskar

  8. anders skriver:

    Mark förklara hur det sluttande planet moraliskt sett bidrar till kaos.

    MARK PASSIO: STREET-WISE SPIRITUALITY

    Och ordning och samarbete har ersatts med andra normer.
    http://truthserumnews.com/category/religion/

    I grunden är det även tron på autoriteter och därmed minskat eget tänkande som är roten till mycket som är ont.

    Mark Passio Interviews Larken Rose – The Religion of Statism

    För en mer ingående psykologisk förklaring rekommenderas denna föreläsning.

    The War on Conciousness Michael Tsarion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s