Om Flyktingkatastrofen III (V): Juridiken

“Man’s law changes
with his understanding of man.
Only the laws of the spirit
remain always the same.”

Native American proverb

Föregående inlägg – II. Flyktens drivkrafter

Efter de första två artiklarna i min serie hoppas jag ha väckt en tanke om meningslösheten i den svenska mediedebatten, samt att jag hoppats skapa någon förståelse för de starka känslor och drivkrafter flyktingarna känner, och varför de skapar sådan desperation. 

Så långt har jag bara beskrivit bakgrunden, och tänker göra det även i detta inlägg. Turen har kommit till de lagar som styr. Den svenska Utlänningslagen (2005:716) går jag inte närmare in på här, eftersom svenska myndigheter ändå behandlar den mest som en rekommendation. Detta eftersom det hittills blivit mediestorm varje gång det kommit till medias kännedom att någon faktiskt följt den. Det är ett märkligt fenomen; istället för att lägga korten på bordet och ändra lagen ignorerar man i den i valda delar. Jag har själv reflekterat över saken i flera inlägg, t ex om hur det offentliga Sverige gått i taket när delstaten Arizona försökt införa lagar som liknade de svenska, den märkliga REVA-debatten samt i en betraktelse om varför Sverige saknade tiggare när du växte upp. För än mer hårresande exempel på det godtycke Utlänningslagen behandlas med av vederbörliga myndigheter rekommenderas ett besök på tidigare flyktingombudsmannen och ledarskribenten i SvD Merit Wagers blogg.

Min teori är hur som helst att Sveriges eventuella framtida agerande kommer att styras av yttre faktorer, och att svensk lag snabbt kommer att börja följas, anpassas, ignoreras eller tolkas på nya sätt som passar de nya behoven. Därför fokuserar jag helt på en grov översikt av de internationella konventioner och förordningar som påverkar Sverige – och flyktingars vägar till, och rättigheter i, Sverige. Låt oss börja från grunden:

Flyktingkonventionen

Den internationella överenskommelse som definierar flyktingbegreppet är FN:s Flyktingkonvention från 1951, och det s k New York-protokollet från 1967. Själva definitionen (som jag inte följt slaviskt i mina inlägg) innebär att en flykting är den som lämnat sitt hem och som inte kan återvända dit på grund av fruktan för förföljelse beroende på etnicitet, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiös eller politisk uppfattning.

Den som kan konstateras uppfylla kraven på flyktingstatus har en mängd rättigheter. Bland annat är det förbjudet att avvisa eller utvisa en flykting till ett land där vederbörande riskerar förföljelse, eller till ett land där flyktingen riskerar att återsändas till ett land där vederbörande riskerar förföljelse. Dessutom konstateras i konventionens Bilaga II, Kapitel IV, Artikel 23 att varje fördragsslutande stat är skyldig att ”tillerkänna flykting, som lovligen vistas inom statsområdet, samma behandling som statens egna medborgare i fråga om understöd och bistånd från det allmänna”.

Asylbegreppet

Märkligt nog säger flyktingkonventionen inget om själva asylrätten. I 2011 års utgåva av UNHCR:s egen handbok  och riktlinjer för bestämmande av flyktingstatus konstateras i punkt 25 (s 8):

Även om där finns hänvisningar till asyl i slutdokumentet från den särskilda konferensen liksom i ingressen till konventionen, avhandlas inte beviljandet av asyl i 1951 års konvention eller 1967 års protokoll. Höge Kommissionären har alltid förordat ett generös asylpolitik i andan av deklarationen om mänskliga rättigheter och deklarationen om territoriell asyl, antagna av FN:s Generalförsamling den 10 december 1948 respektive den 14 december 1967.

I deklarationen om territoriell asyl nämns i Artikel 1, punkten 3: ”Det skall åvila den stat som beviljar asyl att utvärdera grunderna för beviljandet av asyl”.

Fram till någon gång under 80-talet var asylbegreppet ur svenskt vidkommande ett exceptionellt undantag, utbytbart mot ”politisk asyl”, och i princip reserverat för amerikanska Vietnamkrigsdesertörer och politiska dissidenter från Chile, Kuba eller andra sidan järnridån. Det var lika mycket ett politiskt ställningstagande av svenska regeringen som det var en humanitär gärning i asylantens intresse.

Samarbeten och förordningar inom EU

Sedan Sverige blev medlem i EU 1995 finns även en del överenskommelser på Europanivå Sverige har att förhålla sig till.

Schengensamarbetet grundar sig på Schengenavtalet från 1985.  Det innebär att de länder som ingår i samarbetet garanterar fri rörlighet för personer och har avskaffat alla inbördes gränser till förmån för en enda yttre – förstärkt – gräns. Gemensamma regler och förfaranden beträffande visum för korta vistelser, asylansökningar och gränskontroller ska tillämpas vid den yttre gränsen.

I en förtydligande Kodex om Schengengränserna förtydligas att de yttre gränserna endast får passeras vid gränsövergångsställen och under fastställda öppethållandetider.

EU-medborgare och andra personer som åtnjuter rätt till fri rörlighet enligt EU-lagstiftning (t.ex. familjemedlemmar till en EU-medborgare) underkastas en minimikontroll när de passerar en yttre gräns. Tredjelandsmedborgare ska underkastas noggranna kontroller som omfattar kontroll av resehandling, giltig visering, syftet vistelsen, redovisning av tillräckliga medel för sitt uppehälle, inte finnas registrerad i Schengeninformationssystemet och inte anses utgöra en risk för något av EU-ländernas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser.

Om tredjelandsmedborgare inte uppfyller dessa villkor nekas de inresa till EU – såvida de inte söker asyl. Då ska normalt sett en prövning göras enligt Dublinförordningen från 2013, som ska garantera att EU har en gemensam flyktingpolitik.

Det är det första landet där asylansökan lämnas in som ansvarar för asylprocessen. Det går inte att söka asyl i flera länder, och alla över 14 år ska i samband med ansökan lämna fingeravtryck. Efter det är möjligheten att få din asylansökan prövad i ett annat EU-land i praktiken närmare noll.

Visum

Syrien tillhör de länder för vilka visumtvång gäller för att få resa in i Sverige. För att du som syrisk medborgare ska kunna söka ett sådant visum krävs att du personligen inställer dig vid svenska ambassaden i Amman i Jordanien med ett gällande pass. Om du saknar pass blir det inget visum, och om du har ett och tar dig till Amman spelar det i alla fall ingen roll; en visumansökan i syfte att söka asyl ska nämligen avslås enligt en för Sverige tvingande EU-förordning.

Ur EU-förordning (EG) nr 810/2009 den s k viseringskodexen, som hänvisas till i den svenska Utlänningslagen och är gällande svensk lag (min fetmarkering).

Artikel 32

Avslag på ansökan om visering 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25.1, ska en ansökan om visering avslås

(—)

b) om det föreligger rimliga tvivel på äktheten hos de styrkande handlingar som sökanden lämnat in eller på innehållets sanningsenlighet, tillförlitligheten hos sökandens utsagor eller dennes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan den sökta viseringen löper ut.

För att få visum måste du ha en returbiljett (eller åtminstone pengar till en) och kunna styrka att du rimligtvis inte kommer att stanna kvar för att söka asyl. Annars – inget visum. Behändigt nog för svenska makthavare kan man alltid skylla på EU – där ansvaret är så uppdelat mellan de 28 medlemsstaterna att ingen i praktiken kan ställas till svars för det i allmänna val.

Hur som helst; utan visum kommer du inte på planet till Europa. Eller färjan. Eller tåget. Eller bussen.

Transportöransvaret

Svenska myndigheter behöver inte ens stå för det obekväma beslutet att neka dem att resa in i EU heller. Kontrollen av pass, giltigt visum och returbiljett har man nämligen lagt på företagen i resebranschen. Det s k ”transportöransvaret” innebär att resebolagen straffas hårt ekonomiskt för alla med oklara papper, vilket gör att du inte kommer på planet utan biljett, visum och tillräckligt med pengar för  att försörja dig själv.

Transportöransvar i någon form har funnit sedan den fria rörligheten i Europa upphörde i samband med första världskriget. Sverige har haft lagstiftning om transportörsansvar i någon form sedan 1914.

Transportöransvaret regleras numera i 9 kap 3§ Utlänningslagen (2005:716), men för den som vill ha en mer uttömmande beskrivning av dess innebörd i praktiken rekommenderas en skrift i Departementsserien från 2001, ur vilken nedanstående är hämtat.Ur Ds 2001:74 s 7:

Transportörer skall vara skyldiga att kontrollera att utlänningar innehar pass och de tillstånd som krävs för att resa in i landet. Genom den grundläggande kontroll som skall göras skall transportörerna kunna upptäcka avsaknad av handlingar eller uppenbart falska sådana. Kontrollskyldigheten skall gälla utlänningar som reser till Sverige med ett fartyg eller luftfartyg direkt från en annan stat än en Schengenstat.

De mest generösa europeiska asylnationerna – Tyskland och Sverige – har bekvämt gömt sin generositet bakom en skyddande mur av Moment 22-liknande visumregler, en förstärkt yttre gräns och en Dublinförordning som överlåter asylprövningarna till de EU-länder med de mest restriktiva tolkningarna. Det har gått att komma undan med denna form av dubbelmoral hittills, men nu börjar systemet knaka i fogarna, utifrån ett ökande tryck från människor som vill komma i åtnjutande av denna generositet.

Och den som vill få ett eftersträvansvärt svenskt eller tyskt uppehållstillstånd har bara ett alternativ; att ta sig genom hela Europa utan att använda ett enda allmänt färdmedel eller ha någon som helst kontakt med en enda myndighet innan man är på plats inne i Tyskland eller Sverige.

Att så många skulle genomföra denna resa trots hindren hade ingen riktigt räknat med – och nu har juridiska, ekonomiska, etiska, retoriska, praktiska  och framför allt politiska utmaningar som länge sopats under mattan plötsligt bubblat upp till ytan. I realiteten står nu politiken inför olika kombinationer av svåra prioriteringar – vars utfall sannolikt kommer att variera från usla till ännu sämre.

– – –

Nästa inlägg – IV. Politiken

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle, Samhällsekonomi, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Om Flyktingkatastrofen III (V): Juridiken

  1. Joakim Larsson skriver:

    Jag väntar med spänning på nästa del.

  2. Markus skriver:

    ”Att så många skulle genomföra denna resa…”
    Eller uttryckt på ett lite mindre OK sätt:
    ”Att volymerna skulle bli så …”
    Men detta kanske kan få det ”goda” med sig att man tvingas börja fundera på hur stora volymer vi klarar av att hantera?
    Nu bör det väl vara uppenbart att vi inte klarar vilka volymer som helst?

  3. Markus skriver:

    ”mindre PK” skulle det givetvis varit

  4. Johan L skriver:

    Jag vill inte kommentera något i sak förrän ditt sista inlägg i serien. Väldigt bra jobbat hittills!

  5. Kent skriver:

    Jag märker att antalet ”tummen ner” har sjunkit. Kanske läsarna förstår att vi nu inte ställs inför en åsikt av det slag som det går tretton av på dussinet. Vi utbildas! Av en som verkligen ansträngt sig att förklara från grunden vad som är problemet i det vi står inför. Jag tror att vi blivit matade med halvsanningar länge nog. Uvell. Teodorescu och DU, tre personer som tar oss närmare sanningen. Tack!

    • Morgonsur skriver:

      Tack för det!

      Antalet ”tummen ner” motsvarar nog inte någon förändring i läsarnas inställning, utan beror på om en av mina mer kontroversiella kommentatorer besökt bloggen eller ej. Vederbörande har en faiblesse för att rensa cache-minnet och ”tumma tvärtom” i mängder på alla kommentatorer som inte instämmer i svavelosande ordalag om att i princip alla världsproblem beror på en ”judisk världskonspiration”.

      Det är sådant man får leva med om man har en blogg;-)

  6. Kalle Kula skriver:

    Mycket bra så här långt. Väntar med spänning på de avslutande inläggen.
    Det är inte utan att jag har funderat kring hur cyniska de svenska politikerna egentligen är kring ”öppna hjärtan”. Senast var det framtidsministern i den dansk/svenska debatten på tv som råkade säga en kommentar som fastnade. Efter en liten utvikning kom det in på att vi behöver fler skattebetalare i Sverige.

    Kan det vara så att den politiska diasporan och dess spinndoktorer fått för sig att låta invandringen flöda är ekonomiskt fördelaktigt och gör oss konkurrenskraftiga inför framtiden?
    Cynismen är alltså att man ser flyktingarna som siffror som gör balansräkningen gott. Jag vill gärna hellre börja i ändan medmänsklighet och förvisso se en positiv kalkyl över tid, men hjälpa först.

  7. Ping: Om Flyktingkatastrofen II (V): Flyktens drivkrafter | Morgonsur

  8. Ping: Om Flyktingkatastrofen IV (V): Politiken | Morgonsur

  9. Ping: Om flyktingkatastrofen V (V): Vad göra? | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s