Om Flyktingkatastrofen IV (V): Politiken

“Blaming your faults on your nature does not change the nature of your faults”

Native American proverb

Föregående inlägg – III. Juridiken

Vad som skapat den senaste flyktingkatastrofen är i grunden den ”arabiska våren”. Vad som verkade bli en frihets- och demokratiseringsrörelse blev något annat, i denna artikelserie gestaltat av skräckexemplet Syrien. Om inte annat visar den arabiska våren hur varje kraft alltid har en motkraft. Det är anledningen till att ett av mina absoluta favoritcitat är ”be careful what you wish for – it may come true”.

Krig drivs egentligen inte för politik, religion eller principer – de är bara svepskäl för de mäktiga att tända massornas flockinstinkt med, och få dem att dra i krig å deras vägnar. I praktiken finns det bara två saker som driver kriget; makt och pengar.

Kriget i Syrien kommer att fortsätta ända tills det finns mer makt och pengar att tjäna på att skapa fred än det gör på att hålla kriget igång, och det kommer inte att hända så länge USA, Saudiarabien och Qatar pumpar in resurser på ena sidan – och Ryssland och Iran på den andra. Det finns inga pengar och ingen makt som väntar för den som avslutar kriget, och därför fortsätter det. All antikrigsretorik världens ledare svänger sig med är därmed irrelevant, för fördömanden eller vackra ord går varken att tjäna pengar på, eller hämta makt ur.

Kriget är en ren industri. En tärande förlustaffär för skattebetalarna i det land som drabbas – och i hela den omgivande världen – men rena guldgruvan för dem som håller kriget igång. Nu finns dessutom en ny, komplicerande faktor som paradoxalt nog gör flyktingproblemen större trots att världen historiskt sett är en rätt fredlig sådan; även flyktingarna – som tidigare i historien enbart har varit utblottade statister – har en tillräckligt stark ekonomi för att utgöra en marknad. En målgrupp för en helt ny gren av krigsindustrin; flyktingsmugglingen är en miljardaffär.

Sverige kan i praktiken inte göra ett skvatt åt kriget i Syrien, oavsett sina humanitära stormaktsambitioner. Sverige är en alldeles för liten spelare, saknar riktigt starka allianser och har varken de ekonomiska eller militära muskler som skulle krävas för att påverka på allvar.

Ambitionen att få en plats i FN:s Säkerhetsråd är en lovvärd sådan som åtminstone ger någon representation i ett forum med något inflytande, men även om Sverige skulle ta plats i Säkerhetsrådet kommer det inte att göra någon större skillnad det heller. Det är de permanenta medlemmarna Storbritannien, USA, Ryssland, Frankrike och Kina som i praktiken bestämmer – och om de är oense händer ingenting. Om du tror annorledes ber jag dig resonera kring hur stor påverkan t ex Jordanien, Nigeria, Tchad eller Litauen haft på världspolitiken senaste året. De sitter alla i FN:s Säkerhetsråd.

Sveriges problem är att viljan att hjälpa är så oändligt mycket större än förmågan någonsin kommer att bli – på grund av att man existerar i en omvärld av politiska realiteter. Om alla länder i världen – eller åtminstone EU – tillämpade Sveriges nuvarande modell av generös flyktingpolitik skulle det möjligen finnas en liten chans att hantera flyktingströmmarna. Tyvärr är och kommer det att vara en utopi. Och eftersom inga andra länder kommer att följa Sveriges exempel kommer Sverige förr eller senare att tvingas backa. ”Förr” närmar sig just nu med stormsteg.

Om jag rekapitulerar vad du läst tidigare i denna artikelserie:

Hans Rosling har med sina pedagogiska Legobitar redovisat mängden flyktingar som har förmåga att röra sig globalt – och hur många som finns kvar på plats. Det är avgörande att inse hur ofantligt många människor som är på flykt och var katastrofen egentligen finns. Annars inser man inte omfattningen av problemet.

Min andra artikel syftade till att ge förståelse för de högst mänskliga drivkrafter som gör problemet så svårlöst. Man måste inse att huvuddelen av flyktingarna har de allra godaste skäl att vilja ta sig in i Europa på det sätt de gör. Och att de inte kommer att sluta så länge det finns minsta chans att skaffa sig ett bättre liv. Man inte kan göra sitt ställningstagande lättare genom att rationalisera bort deras skäl som ”lyxproblem”. Då inser man inte djupet av problemet. 

Den tredje artikeln beskrev de internationella konventioner och den juridik som sätter ramarna för vad som är politiskt möjligt för Sverige. Sverige är ett litet land, och för huvudsakligen utrikespolitik av inrikespolitiska skäl. Det går bra så länge det lilla landet inte irriterar någon, men om en riktig stormakt skakar på sig tvingas man vända på logiken och föra inrikespolitik av utrikespolitiska skäl. Av den enkla anledningen att stora hundens lilla svans alltid är den som blir viftad på – sällan tvärtom. Utan att förstå de internationella regelverken saknar man verktygen för att adressera problemet.

Så hur påverkar då ovanstående den svenska politikens förmåga att agera?

I realiteten handlar politik om ekonomiska prioriteringar – att balansera olika intressen, väga känsla mot förnuft och ansvarsfullt hushålla med samhällets gemensamma resurser. Och det är nu det börjar bli jobbigt, i en fråga där känslan har större behov än förnuftet kommer att förmå leverera. För det är ekonomin som sätter begränsningarna för vad som går att göra.

Sedan Sverige blev EU-medlem 1995 är Sverige en del av Europa. På gott och ont. Det gör att Sveriges sätt att förhålla sig till omvärlden också påverkar 27 andra länder. Samberoendet gör att de andra EU-länderna inte bara har synpunkter på vad Sverige tar sig för – utan också direkt kommer att påverka sådant som går emot deras egna intressen.

Til syvende og sidst kommer Sverige aldrig ensamt att  kunna hantera hela den massiva – och ökande – efterfrågan på en ny framtid i ett europeiskt land. Sveriges försök att föregå med gott exempel har varit ambitiöst, men inte ett enda annat land i EU är ens i närheten av att införa en flyktingpolitik av svensk modell. Tvärtom.

Jag har gjort en enkel skiss, en ram, som beskriver EU-ländernas flyktingpolitik ur två perspektiv. På ena axeln huruvida man har en generös eller restriktiv flyktingpolitik, och på den andra huruvida man låter medkänsla trumfa juridiken i tillämpningen av politiken eller om man följer en mer strikt, principiell tillämpning av lagen. I ramen har jag placerat in Sverige och Ungern i varsitt hörn. De länder som håller Eu:s yttre gräns ligger alla relativt nära Ungern i matrisen. Tyskland har legat nära Sverige, men rör sig nu snabbt nedåt, mot höger. Förändringen sker närmast på daglig basis.

wgr

En gemensam europeisk flyktingpolitik innebär att ramen i mitt exempel ovan måste krympa, och att några – antagligen alla – länder måste ompröva sin flyktingpolitik. Var den nya, betydligt mindre, ramen kommer att ”centreras” vet jag inte, men jag ser – för att uttrycka mig milt – få tecken på att övriga Europa kommer att röra sig i svensk riktning. Om Europa ska behålla en gemensam flyktingpolitik kommer Sverige därför att vara det land som tvingas anpassa sig mest – och skaffa sig en flyktingpolitik av någorlunda EU-genomsnitt.

EU:s gemensamma flyktingpolitik har aldrig fungerat i praktiken, vilket blir uppenbart när den utsätts för senaste veckornas stresstest. Frågan är om den insikten kommer att få EU-länderna att enas, eller om man bestämmer sig för att den gemensamma flyktingpolitiken ska upphöra. Om man väljer det sistnämnda medför det sannolikt att även den fria rörligheten för människor gör det – eftersom varje land i avsaknad av gemensamma kriterier kommer att vilja kontrollera att den som passerar gränsen motsvarar de krav respektive stat ställer.

I praktiken kommer prestigeprojektet EU då att återgå till att bli ett frihandelsområde – och hela arbetet med att skapa en union och en superstat riskerar att gå om intet. Jag tror personligen mycket stor kraft och ett sällan skådat politiskt tryck kommer att mobiliseras för att undvika att det händer.

Om Sverige trots ett ensande av EU:s flyktingpolitik bestämmer sig för att vara det enda land som står så fast för sina absoluta ideal om ett generöst flyktingmottagande kommer man dessutom att få ett helt annat – potentiellt värre – problem på halsen.

Man kommer att bli det land i princip alla människor vill fly till – och Sverige har inte direkt större potential att ”lösa” flyktingkrisen ensamt än man har som en del i Europa. Oavsett Sverige väljer att följa EU eller gå sin egen väg kommer man att därför sannolikt att tvingas till en mer restriktiv flyktingpolitik i alla fall.

I Sverige förekommer näst intill ingen officiell debatt om att flyktingmottagande faktiskt också kräver ekonomiska resurser. Bristen på debatt och styrning har redan lett till glada överraskningar som tjänstemannabeslutet att ge automatiskt permanent uppehållstillstånd till alla flyktingar från Syrien  – som kostade statskassan några tiotal miljarder kronor extra under mandatperioden (Låt mig gissa att överraskningen orsakade både irritation och åtskilliga övertidstimmar vid Finansdepartementet). Insikten börjar dock sakta vakna att fler nya invånare kräver fler skolor, sjukhus, bostäder och mat för dagen, och att sådant kostar pengar. Som måste tas någonstans ifrån.

Det finns också praktiska problem; det svenska välfärdssystemet är en oerhört komplex konstruktion, byggt utifrån en demografiskt trögrörlig struktur i syfte att erbjuda trygghet och stabilitet. Det är inte skapat för att hantera stora och snabba omvärldsförändringar. Sedan totalförsvaret avskaffades i början av 2000-talet saknas flexibilitet och resiliens i det närmaste helt. Det finns inte längre något civilförsvar, inga fältsjukhus, inga nödlager, inga koktrossar eller mängder av tält att sätta in vid en plötslig samhällspåfrestning. What you see is what you get.

Redan med dagens migrationsströmmar börjar välfärdssystemet knaka i fogarna. Det är helt enkelt inte dimensionerat för att hantera en befolkningstillväxt överhuvudtaget – allra minst en snabb sådan.

Om Sverige kombinerar ökande flyktingtryck med öppna gränser skulle inflödet med all sannolikhet bli ett betydligt större sådant än något man hittills skådat i historien, och det vet förstås även den svenska regeringen. Enligt UNHCR finns just nu 1 938 999 flyktingar bara i Turkiet, 1 113 943 i Libanon och 626 887 i Jordanien. Och då har vi inte ens nämnt den afrikanska kontinenten.

Det finns säkert en vilja att hjälpa från regeringshåll – men bara tanken på att alla dessa människor skulle finnas en Ryanair-biljett bort från en bättre framtid framkallar förmodligen svettningar på Regeringskansliet. Antagligen ser man bilder för sitt inre av chartrade passagerarplan mellan Alanya och Arlanda som får luftbron till Berlin 1948-49 att blekna i jämförelse. Om bara en bråkdel av alla flyktingar skulle svara på ett hypotetiskt svenskt välkomnande finns en icke försumbar risk att hela samhällsapparaten skulle haverera av påfrestningen.

Mot den bakgrunden kommer förslagen om avskaffandet av transportörsansvar eller visumtvång att stanna vid tomma ord. Det kommer inte att öppnas några möjligheter för flyktingar att ta sig till Sverige på ett enklare sätt. Helt enkelt därför att hela EU är på väg i en helt annan riktning än Sverige, och Sverige har i sammanhanget bara att haka på.

Jag tvivlar på att de svenska väljarna skulle acceptera konsekvenserna av en egen, svensk, öppen linje i den europeiska flyktingpolitiken:

På kort sikt skulle det svenska mottagningssystemet inte kunna hantera inflödet, och ingen blir lyckligare av en ”lösning” som består av att misären i de turkiska tältlägren helt enkelt migrerar till en ny misär i svenska tältläger.

På medellång sikt skulle det svenska samhällssystemet tvingas genomgå sådana förändringar att allt fler väljare stänger sina hjärtan i takt med lägre tillgänglighet, kvalitet och ersättningsnivåer i socialförsäkringssystem och samhällsservice.  Även om det funnes alla pengar i världen som bekostade det förstnämnda riskerar man en logistisk infarkt; det ska finnas bostäder att bo i, lärare som kan utbilda, jobb att söka. Snabbt. Det skulle antagligen resultera i tillfälliga nödlösningar som skulle riskera bli lika tillfälliga som momsen, och som vore politiskt omöjliga att hantera; låglönejobb, sänkt produktivitet, sänkt kvalitet, sjunkande förädlingsvärde, allt lägre BNP per capita i kombination med ökande klyftor mellan de som har – och de som inte har. En ”killer cocktail” för missnöje och allvarliga samhällsproblem.

På lång sikt då? Jag tror inte ens att den frågeställningen spelar någon roll. Den politiker finns inte som skulle kunna övertyga väljarna i det kortsiktigt tänkande kreditdrivna Sverige att den kortsiktigt kaotiska situationen ”här och nu” vore värd insatsen eftersom en generös flyktinginvandring är en bra investering på lång sikt – en ”lång sikt” som ingen tycks kunna definiera. Att motivera humanitär invandring med ekonomiska argument är märkligt när man – som jag nämnde ovan – annars aldrig ansett ekonomin vara ens en relevant fråga när man pratar flyktingpolitik. För det andra är det dessutom vetenskapligt högst tveksamt hur, i vilken mån och på vilket sätt invandring påverkar ett lands ekonomi, vilket bl a nationalekonomen Tino Sanandaji ständigt påpekar.

Sverige sitter hel enkelt fast i förre finansminister Kjell-Olof Feldts (s) teorem: ”Det som är ekonomiskt nödvändigt är ofta politiskt omöjligt, och när det har blivit politiskt möjligt är det ekonomiskt för sent”. Det gäller oavsett vem som har rätt om vad i den svenska flyktingpolitiken.

Det spelar ingen roll vad du eller jag anser om ”fler eller färre flyktingar”, eller ”hjälpa här eller på plats”. EU:s politiska intressen och ekonomiska realiteter verkar i en annan riktning än Sverige, och i den kontexten står sig aldrig så berömvärd idealitet slätt. När nu saken ställs allt mer på sin spets; vem tror du får vika sig först:

EU eller den svenska regeringen?

Jag vet vad jag tror.

–     –     –

Nästa inlägg – V. Vad göra?

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle, Samhällsekonomi, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Om Flyktingkatastrofen IV (V): Politiken

  1. Ratatosk_SE skriver:

    Herregud, menar du faktiskt att folk negligerat den ekonomiska omfattningen av invandringsströmmen? Det tycker jag definitivt inte. Men visst. Om man nu endast förhåller sig till vänstermedia, ja. De har väl i många fall den uppfattningen att svenska skattebetalarnas plånböcker är en outsinlig källa, att det svenska folket och de svenska företagen oförbehållslöst kan pungslås ytterligare bortom att ha ett av världens högsta skattetryck, för att finansiera debaclet. Men läser man alternativ media, lyssnar till experter och tänker lite själv, inser man att den ”moraliska stormakten” i praktiken kommer dra ned Sveriges ekonomi tills vi börjar få epitetet Europas Bangladesh. För det är fullkomligt dit vi stävar för full fart och på rak kurs under såväl Löfvens som Kinberg-Batras politik. Varför folk röstar på SD? Det finns inget annat seriöst alternativ, ifall man vill att Sverige ska fortleva som en rik, ståndaktig nation.

  2. Ping: Om Flyktingkatastrofen III (V): Juridiken | Morgonsur

  3. Daniel skriver:

    Tack för en fantastisk genomgång som borde vara obligatorisk läsning om man vill debattera flyktingpolitik. Oavsett var man står på den politiska skalan krävs en gedigen kunskap om sakomständigheterna om debatten ska bli meningsfull. Tyvärr är det ett underbetyg till svensk media att den skarpaste och mest utförliga analysen är skriven på fritiden av en bloggare.

    Jag ser fram emot den femte delen.

    • Morgonsur skriver:

      Tack. Som sagt får man ta ställning som man vill – men det är bra om man gör det utifrån en så rättvisande bild av hela den både vackra och fula verklighet vi lever i. Jag säger inte att jag här rätt i alla detaljer, men jag har en uppriktig vilja att förstå problemet. Hela problemet.

  4. MArkus skriver:

    Det ska ju bli intressant att se en (s-)regering tvingas införa en flyktingpolitik som i princip kommer att vara den som SD hela tiden förespråkat – om inte än mer restriktiv
    Samma (s-)regering kommer nog även att tvingas montera ned den välfärdsstat som deras företrädare kämpat så hårt för att bygga upp – Till stor del pga den flyktingpolitik man drivit

    • Morgonsur skriver:

      Jag väntar med spänning för att se hur man hanterar den möjlighet jag tror kommer – att Sverige av en eller annan form av yttre tryck tvingas till en politik som bara för några veckor sedan avfärdades som främlingsfientlig eller rentav rasistisk. Regeringen kan försöka hitta en retorisk förklaring, eller rentav avgå. Vad ett nyval skulle ge för politiskt tryck torde de senaste opinionsmätningarna ge en fingervisning om. Inget särskilt gynnsamt läge för en svensk flyktingpolitik av dagens mått, således. Inte på något sätt.

      • @bitvisbitsk skriver:

        Jag är faktiskt lite pessimistisk här, som jag har uppfattat situationen så har S velat diskutera blocköverskridande med alliansen alternativt med bara M, men dessa har inte varit intresserade av att ”hjälpa” regeringen att lösa frågan. Så S blir alltså utlämnande till Mp (och V) och därmed blir det svårt att genomföra någon omläggning av politiken. Alliansen har enbart maktskifte 2018 för ögonen, och i den planen ingår inte samtal eller kompromisser som kan gynna S och få dem att framstå som regeringsdugliga på nåt sätt.

      • Nisse skriver:

        I dagsläget kan inte Löfven ändra politiken utan att han samtidigt spräcker regeringen. Det kan dock snabbt ändras i takt med att EU marscherar här.

        Så fort det förlösande ordet är sagt från ett någorlunda enigt EU kommer regeringen att svänga. Även Löfvens satellit-partier förstår rimligtvis att Sverige inte ensamt kan driva en annan linje än resten av hela EU och att det inte tjänar något till att avgå utan möjligen nöja sig med att lägga ner sina röster. Inte nu när även Tyskland ser ut att ha börjat marschen. Det var det som var den avgörande händelsen.

        Man kan lätt föreställa sig hur det redan nu filas febrilt bland alla partiers strateger på hur en sådan svängning ska motiveras utan.att man tappar ansiktet, alternativt: känner sig bestulna på sin hjärtfråga, fullständigt. Statsmannaskapet kommer onekligen att prövas en del både här och där.

      • @bitvisbitsk skriver:

        @Nisse
        Jag tror inte att EU kommer att kunna enas kring en gemensam strategi att hantera migrationsströmmarna utan det blir vart land för sig själv. Och då sitter som sagt S i knäet på Mp och jag är tveksam till att nåt kommer att hända. Men jag hoppas att jag har fel, situationen blir ju alltmer ohållbar så man undrar hur länge kan fortgå. Det skulle vara om de sydliga EU-länderna på nåt sätt kan sätta press på Sverige att vidta åtgärder så att pressen på dem lättar. Men någon gemensam politik tror jag inte att EU-länderna kommer att kunna enas kring, där står de för långt ifrån varandra.

      • Nisse 2 skriver:

        @bitvisbitsk
        Jag tror Sverige kommer att stängas ute från Schengen eftersom när våra samhällssystem havererar kommer de invaderande horderna av välfärdstörstande att likt nomader flytta vidare, vilket kommer att drabba våra grannländer olyckligt. Pressen kommer, var så säker. Den kommer inte från EU-kommissionen utan från medlemsländerna och det finns massor med påtryckningsmedel.

  5. Kuckeliku skriver:

    Du är för intelligent för att någon skall vilja lyssna på dig. Våra politiker lyssnar bara på dårar.

  6. Kent skriver:

    Som man sår får man skörda! Nu gäller det att skriva nyspråk, snabbt.

  7. richiie666 skriver:

    Bra!

  8. Örnkoll skriver:

    Tack igen för ännu ett bra inlägg med en bred analys och en mycket relevant analys den maktbalans i bakgrunden som nog är vad som kommer styra utvecklingen framöver. Den svåra frågan som bränner är nu ännu mer än tidigare vad ska vi göra? Det är i grunden än djupt moralisk fråga.
    Jag skulle gärna vilja att det funnes ett enkelt sätt att moderera skeendena och styra om flyktingströmmar och hjälpa främst de mest utsatta människorna. Men inget av detta verkar vara inom räckhåll, varken ekonomiskt, politiskt, logistiskt eller mänskligt. Och som du skriver verkar vi vara på väg mot en mindre politisk krasch i migrationsfrågan.
    Världen är hård och kantig, och goda föresatser är inte alltid bästa sättet att angripa svåra frågor. Resultatet måste vara vad vi skall mätas på, inte våra intentioner. Men resultatet för vem, och efter hur lång tid? Jag kan bara hoppas att vi kommer ur detta med en politik som inte förvärrar situationen än mer. Och med ett politiskt klimat där det är möjligt att föra ett konstruktivt politiskt resonemang både mellan partier och block och i media.

  9. Kalle Kula skriver:

    Jag ger det två veckor till innan kovändningen kommer – då har en hel del saker redan hunnit spåra ur, något upplopp skett och några politiker försagt sig innan. Hoppas bara att ingen får sätta livet till pga detta.

  10. Onskelos for sakerhets skull skriver:

    internationella konventioner kan man snabbt gå ur om den politiska viljan finns. Men viljan är diametralt motsatt. Det är mer av fusionerande, där man förhandlar om vem som skall bli VD och ordförande i den nya övergripande politiska superstrukturen. Mutan är fagra ord.
    Omfattningen av ”krisen” har existerat länge. Jag är mycket intresserad av att veta vilka personerna bakom marknadsföringen i dessa länder är.

    Signalpolitik, har våra politiker signalerat något folket inte vill? Jag vill inte ha hit vem som helst, jag vill hjälpa på plats. De som skapat obalanserna i sina länder är ansvariga för detta, liksom vi är ansvariga för våra obalanser. Tillväxten är död, alltså faller argumentet att ”vi” behöver fler människor i landet för att öka tillväxten.

    Jag ser inte mycket tillväxtfrämjande migration i de ovanstående bildsekvenserna. Det kan vara så att det är animerade figurer på en grönskärm i någon filmhangar ute i Göteborgs hamn. I annat fall är det lämpligt att politiker och civilanställda tas i öronen eftersom risken för importerade kravaller ökar. Det var inte det politikerna pratar om, men det är det som verkar ske.

  11. Gustav skriver:

    Riktigt bra skrivit.

    Jag är dock helt övertygad att politikerna är övertygade om problemen. Trots vi har politiker av varierande kvalité, är tjänstemännen på regeringsnivå kompetenta. Och med dagens statistik är det ingen svårigheter att veta vad etableringsstöd och försörjningsstöd kommer kosta framöver.

    Det riktiga problemet ligger i att hela hanteringen bygger på att vi skjuter problemet framför oss. Avsaknad av handling dvs. inte ”nej” och inte ”ja” utan ”ingenting” har blivit standardutförande 1a för att slippa jobbiga frågor (i samhället som helhet och inte bara inom politiken). Och det är riktigt farligt.

    Några framtida problem.
    För att ge några exempel sjukskrivningar skjuter i taket. Sjukvården går på knäna, skolresultaten sjunker. Ett underfinansierat försvar i en mörkare omvärd. En polismyndighet och rättsväsende som övergett landsbygd och diverse utanförskapesområden. En överhettad bostadsmarknad och en mycket skuldsatt medelklass.

    Det jag är rädd för att vi polariserar samhället i den grad att de som har det sämst och i huvudsak lever på värfärden kommer se sina ersättningar sänkas. Samtidigt som en välmående medelklass kommer se sina skatter höjas trots att vård och skola blir sämre. Dvs alla ser (realativt) att allt blir sämre.

    Historiskt har vi Sverige haft en hög tilltro till staten. Men den tilltron har byggt på att staten har klarat ett antal åtaganden. Men som jag skrev har kvalitén åtaganden tyvärr börjat försämrats. Men kostnaderna har inte sjunkit, då vi har bland världens högsta skattetryck.

    Jag tycker det har gått inflation att relatera till Tyskland under/innan nazisterna tog makten. Men med risk att skjuta mig själv i foten så skulle jag säga att en stor anledning till att hitler tog makten var att hyperinflationens 20-tal utraderade hela den tyska medelklassen. Och hitler var helt enkelt den som bäst utnyttjade all den polarisering som skapades.

  12. schoolbookbr skriver:

    Mycket bra artikelserie, väntar ivrigt på slutklämmen! Finns det någon tidplan?

  13. Ping: Om flyktingkatastrofen V (V): Vad göra? | Morgonsur

  14. Ping: Om Flyktingkatastrofen V (V): Vad göra? | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s