Nu blir det äntligen bok!

Den åttonde januari 2013 – för två år och tre kvartal sedan – började jag mitt arbete med att skriva en bok om den svenska Bosnienbataljonen BA01 – en bataljon som inledde ett nytt paradigm i svensk utrikespolitik.

Med det jag lärt mig sedan dess skulle jag nästan kunna skriva en bok till om arbetet med att skriva boken. Det har varit roligt,  intressant, jobbigt – och allmänt arbetsamt att kombinera med full fart på jobbet, familjeliv och andra fritidsintressen. Utan ordentligt bra stöttning från familjen hade det helt enkelt inte gått.

Åtskilliga gamla vänner från BA01 har hjälpt till med fakta, känslor, synpunkter, åsikter, bilder och livshistorier. Jag har tack och lov haft ett digert material i form av originaldokument, foton, dagböcker och krigsdagböcker att luta mig mot. Det har blivit en resa till krigsarkivet också, där jag konstaterade att mitt eget krigsarkiv var mer välförsett när det gällde vår bataljon.

Hela poängen med att skriva boken är att jag alltid sett en historia i bataljon BA01 som följer en oerhört spännande röd tråd, och som aldrig kommit fram trots allt som skrivits om bataljonen. I mina efterforskningar blev den röda tråden än mer spännande ju mer jag forskade efter fakta – och insåg en hel del spel bakom kulisserna jag aldrig anade där i början av 90-talet. Jag tror de flesta av oss som var där, då, bara gjorde våra jobb utan att faktiskt se den fantastiska berättelse vi omedvetet skapade med vårt envisa och ibland kontroversiella arbete.

När det gäller själva författandet har jag fått hjälp av några skickliga människor som varit tillräckligt goda kamrater för att inte stryka mig medhårs. Jag har till min lycka haft god hjälp av alla mina favoritförfattare, vilket inte är alla förunt; Lars Wilderäng och Robert Karjel har hejat på och gett goda råd. En av de allra viktigaste under processen har varit Kaj Karlsson, som i ett tidigt skede tog sig oerhört mycket tid att läsa igenom och komma med flera sidor professionell kritik och välbehövliga tips. Utan den hjälpen hade nog boken aldrig blivit mer än en idé.

När jag börjat upptäcka vad det faktiskt innebär att skriva en bok – vilket är långt ifrån att skriva bloggtexter – har jag fått hjälp från så många håll att jag nästan tappat räkningen. Jag kommer att återkomma till några av er, och hoppas jag kommit ihåg alla i det tack jag skrivit i boken.

Sedan jag tragglat igenom ett par rejäla omarbetningar under 2014 bestämde jag mig för att allt blivit tillräckligt konkret för att jag skulle skicka ut mitt manus till ett antal förlag under våren 2015. Det var en resa i sig, eftersom jag insett att konkurrensen är så mördande att många förlag knappt ens läser säljbrevet. De refuserar alla som inte har ett känt namn på studs. De flesta säljer nämligen inte böcker – utan författare. Och oavsett i vilken hög man hamnar som okänt namn får man vänta lääääänge på svar.

Gott så. Jag har under året fört samtal med en del förlag och fastnade för ett som har en affärsmodell jag gillar – lite mitt emellan vanligt förlag och egenutgivning: Hoi Förlag AB. Vi har kommunicerat sedan slutet av augusti, och båda sidor fattade tycke för varandra.

Under gårdagkvällen lade jag så det av båda parter påskrivna avtalet på lådan. Boken kommer att ges ut i maj 2016 (jag hade tidigare hoppats få ut den under hösten, men det kommer inte att hinnas med).

Jag vet att många väntar, och jo, jag är själv otålig. Men nu börjar ett professionellt arbete för att ta fram en bok som håller en klass jag kan stå för. Det kommer att bli en speciell bok för mig, och förhoppningsvis även för dig som läser den. Alla som gjort internationell tjänst kommer att känna igen sig – och kanske också ha en del nytta av den. Jag citerar min egen beskrivning av bokens innehåll:

Ur den enskilde soldatens ögon förmedlas historien om en överste och hans bataljon som bestämde sig för att göra det rätta, gjorde det oväntade, gick sin egen väg och stod upp för den lilla människan i ett trasigt samhälle i en galen tid av våld, död, svek, storpolitik och egenintressen – mitt i Europa för mindre än tjugo år sedan.

Berättelsen beskriver unga svenska FN-soldaters möte med en grym och våldsam värld som tappat fotfästet, där ett människoliv är en billig handelsvara som utan vidare kan släckas i stundens infall. Boken beskriver en resa genom stress, vanmakt, ilska och utsatthet – men också genom glädje, kärlek, stolthet och hopp. Läsaren får följa en handfull unga män genom sju månaders militär insats i Bosnien-Hercegovina.

Förvandlingen från spänningssökande idealister på perrongen i Strängnäs till härdade, cyniska soldater som försöker anpassa sig till ett liv i dödens närhet sker gradvis, och nästan omärkligt för dem själva. Krigets miljö blir en själars kamp för värdighet i den förnimmelse av helvetet där alla – såväl människorna från tre olika sidor i ett uppslitande inbördeskrig som de som är där för att hjälpa – tvingas välja. Alternativen är tre; soldat, offer eller lik.

Läsaren ges i varje omänskligt grym detalj en bild av den ofattbara verklighet som skapar globala flyktingströmmar, och ger insikt i den alltid rykande aktuella skillnaden mellan politikens retorik och verklighetens pragmatik. Du erbjuds en en fascinerande resa genom en okänd del av vår nutidshistoria och får en inblick hur kriget påverkar människornas inre. Boken avslöjar också häpnadsväckande, tidigare okända uppgifter om FN-insatsen i forna Jugoslavien.

Du kommer att få uppleva en häpnadsväckande del av Sveriges och Europas nutidshistoria du – förhoppningsvis – aldrig glömmer.

Flera professionella som läst boken i nuvarande skick-  utan att egentligen vara särskilt intresserade av militärhistoria – har till min glädje sagt att de förvånats över hur spännande boken är. Bra. Då är vi på god väg. Efter en professionell redigerares hand, korrekturläsning och lite annat pyssel – jag är t ex fortfarande inte helt säker på vilken titel boken ska ha – lär resultatet inte bli sämre. Jag återkommer i frågan och avslutar med ett citat från förlagsredaktören på Hoi förlag, själv etablerad författare:

”Vi är flera på förlaget som läst och ser en stark bok.”

Jag har inte haft särskilt mycket att säga om boken på ett halvår, men nu: Fortsättning följer. Äntligen.

–     –     –