Om Europa och terrorn

 photo IMG_0581_zpsca2fwm7n.jpgGrand Place, Bryssel

Så här en dryg vecka efter terrorattackerna vid Bryssels flygplats Zaventem svallar debatten hög om vad som behöver göras för att få bukt med terrorismen. Själv är jag övertygad om att det dessvärre inte finns så mycket verksamt att göra på kort sikt överhuvudtaget, och att Europas förmåga att hantera situationen på lång sikt är minst sagt diskutabel. Europa lär få dansa efter terroristernas pipa under överskådlig tid.

Europas makthavare tycks lägga all kraft på tomma ord om hur ”vi” (vilka det nu är) måste ”stå eniga” (hur man nu gör det, på riktigt) och inte låta terrorn vinna – och lösningen är att vi alla rycker på axlarna och fortsätter våra liv precis som vanligt. ”Nothing to see – circulate”.

Kanske är det tur. Att makthavarna gör ingenting är i alla fall snäppet bättre än att de ägnar sig åt verkningslösa överloppshandlingar i form av kostsamma slag i luften, eller att med terrorn som ursäkt piska någon oskyldig grupp som inte har ett dugg med saken att göra – ett aktuellt skräckexempel är EU-kommissionens pågående kampanj för att konfiskera laglydiga skyttars jakt- och tävlingsredskap.

Så vad kan då Europas makthavare göra? Ja, i nuläget – dessvärre inte mycket som faktiskt har effekt. Och så länge man är mer fokuserade på att förmedla en skenbar känsla av trygghet istället för att skapa faktisk säkerhet lär Europas invånare få vänja sig vid allt mer utstuderade terrorattentat, och allt mer desperata – men i längden fruktlösa – försök att göra något åt dem. Mängden potentiella fiender är nämligen för stor, nätverken för etablerade och spridda, de illegala vapnen för många och smugglingen av våldsmän, vapen och sprängmedel alldeles för riskfri.

Värt att påminna om är att åtskilliga av de mesta radikala och våldsbenägna terroristerna är födda och uppväxta i aldrig så välmående samhällen i väst. Det tyder på att det finns en hel del oerhört extrema värderingar, strömningar och nätverk som måste varit väldigt verksamma under väldigt lång tid.

Om du tvekar kan du alltid ställa dig frågan hur många i din egen bekantskapskrets du känner som du tror att du skulle kunna övertala att bli självmordsbombare, även om de fritt fick välja för vem eller vad de ville ge sina (och ta andras) liv för. Och sedan kan du också ställa dig frågan till vem du skulle hänvisa dem för att de skulle få hjälp att göra slag i saken.

Att bli självmords-terrorist är knappast ett beslut vem som helst tar till för att det verkar vara en allmänt kul idé, för att man är missnöjd med lönen, har slut på stämplingsdagar, är arg för att tjejen gjorde slut eller för att man är less på den dåliga sommaren. Det är heller inte en slump att hjälpen till att fatta beslutet och assistera i verkställandet är synnerligen internationellt välorganiserad.

Tyvärr är konsekvenserna av den europeiska oförmågan att hantera den växande extremismen svåröverblickbara, och det finns inga snabba, enkla lösningar. Dock återkommer jag i frågan med några reflektioner och förslag i nästa inlägg. Men det kommer att bli värre innan det blir bättre, och det blir sannolikt en lång, svår och blodig kamp hur man än väljer att göra. En kamp som kommer att angå alla i Europa.

 –     –     –

 

 

 

 

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Om Europa och terrorn

  1. Lars skriver:

    Vad som föder en självmordsbombare är nog inte så svårt att svara på. Det handlar om extremism och ett utanförskap kopplat till vansinne. Detta har inte mycket med logiskt tänkande eller politiker i Bryssel att göra. Genom att göra en vi och dom känsla frodas extrema tankar i huvudet på dem som av någon anledning känner sig marginaliserade. I vissa delar tror jag att det är samma mekanismer som får ungdomar att gå in i den ständigt växande gängkulturen som skapar dessa IS-krigare och självmordsbombare. Att motarbete dessa kulturer är ett mycket långsiktigt arbete som måste ske på lång sikt genom att förändra världen till en bättre plats med en större tolerans och ett öppet sinne. Ingen quickfix finns alltså att tillgå på detta fenomen.

    • Morgonsur skriver:

      Jag tror du har rätt – både i vilka mekanismer som föder självmordsbombare och vilket samhälle man måste skapa för att komma åt saken. Problemet är att vägen dit nog trots allt måste gå via ett ”vi och dom”. Den som hatar toleransen så innerligt att den aktivt vill döda och dö för att slippa tolerans finns det nog ingen väg tillbaka. Dessa element och deras värderingar måste bli det nya ”dom”, så kanske de övriga ”vi” – oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck,
      etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
      funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder – kan göra Europa till en bättre plats tillsammans.

      Som det är nu finns inget samlat ”vi” i Europa överhuvudtaget, utan splittringen är för stor för att hålla extremism och kriminalitet på en hanterbar nivå. Europa är dessvärre oförmöget att enas ens mot terrorn.

    • Krister Persson skriver:

      Jag tror inte det är meningsfullt att önska sig ett mer inkluderande samhälle där utanförskap inte förekommer. Ett sådant idealt samhälle kommer aldrig att finnas och har aldrig funnits. Vi skall däremot givetvis göra det vi kan genom att t ex ordna utbildning på bästa sätt även för invandrare med bristande bakgrund för vårt samhälles sätt att fungera.
      Vi behöver akut ändra vårt sätt att hantera livsstilskriminella. Se Peter Kadhammars krönika i Aftonbladet idag 30 mars. Mycket långa straff och utvisning där det är möjligt minskar antalet kriminella i verksamhet och har rimligen avskräckande effekt. Att inneha olagliga vapen och kasta handgranater på polisbilar är inte lika kul om ministraffet är 10 år.

    • Anonym skriver:

      Det finns en aspekt till. Som redan nämnts är förstås utanförskapet viktigt, men minst lika viktig del är radikaliseringsprocessen. Den, tror åtminstone jag, sker inte automatiskt, i synnerhet inte när det gäller västeuropeiska ungdomar som inte har någon erfarenhet alls av israeliskt förtryck eller Mellanöstern/Nordafrika över huvudtaget. De här organisationerna är professionella i sin fabrikation av självmordskandidater, och där, kanske, kan det finnas en öppning till angrepp från de rättsvårdande myndigheternas sida. Finn nyckelpersoner och använd alla till buds stående medel för att bevisa förberedelse till brott, uppvigling, stämpling etc.

  2. Rickard skriver:

    Största felet som jag uppfattar vi gör är att vi använder vår egen logik och försöker lösa terror problemet utifrån Utanförskap, kriminalitet, diskriminering. osv.

    Men vi vill till stor del bortse från det faktum att dessa människor är väldigt motiverade, intelligenta, rationella och har väl definierade mål med sina aktioner. Till det så tillhör de religiöst Islam, den extrema Salafistiska samma som Saudi Arabiens statsreligion. En religion som har stora ekonomiska muskler bakom sig genom en rad fonder som härstammar från Saud Arabien.

    Denna form av Islam är både en religion och ideologi, de anser att Islam har det perfekta samhället, med lagar, styrelseform och allt. Givet från Gud och därför ett perfekt system för mänskligheten.
    Det som återstår är att övertyga resten av oss att acceptera detta system. För att använda ett begrepp som vi känner igen, detta kan ske genom det numera välkända hybridkrigföring. Terror-attacker och propaganda. En kombination som skördar politiska framgångar i gråzonen genom självcensur, etablering av Sharia råd/domstolar i flera europeiska länder, etablering av muslimska områden runt om i Europa, mm.

    Flertal av vänner med ursprung från Iran och andra muslimska länder, säger att de känner hotet mer och mer, de ser hur islamismen flyttar fram och påverkar negativt deras frihet här i Sverige.

    Vad dessa vänner sagt har fått mig att undersöka och läsa in mig mer på ämnet, mycket intressant läsning och skrämmande.

    För er som är nyfikna, se hur rent islamiska länder fungerar. Saudi Arabien och Iran är goda exempel att studera när islamistisk styre fått makten.

    Dagens terrorism är Islamistisk, en religiös ideologi som bygger på Salafistiska Islams extrema tolkningar. Och tyvärr att motarbeta denna kräver betydligt mer än satsningar på social rättvisa i utanförskaps områden.

    Den kräver en ideologisk intellektuell bemötande, där demokratiska värderingar ska bekämpa religiösa-ideologiska totalitära värderingar.

    För detta krävs det kunskap och mod att stå upp för demokratiska värderingar.
    Hur kommer det sig att de som tar striden och hörs i debatten själva är personer som upplevt islamistisk diktatur, personer som flytt och invandrat. Medan vi som är födda inte vågar.

    Rädslan för att kallas Rasist är stark, eller hur!

    Men om vi vill bekämpa terrorister så måste vi vara öppna för dess ursprung, först då lär vi oss hur vi ska bekämpa den.

  3. Gustaf Eriksson skriver:

    Instämmer helt med föregående inlägg! Jag bor in England sedan 2002, och det är slående hur man här har undvikit att försvara vad jag skulle kalla demokratiska värden. Man hänvisar till att ”alla kulturer är likvärdiga”, och när jag säger att de inte är det, kallas jag rasist eller liknande. Inte förrän det uppdagades att vissa skolor som drevs i ”muslimsk” anda sa att flickor skulle sitta längst bak i klassrummen, att flickor och pojkar inte fick ha gymnastik tillsammans, att man förbjöds att fira jul etc, som det offentliga vaknade.

    Det är uppenbart att de värden vi i väst har ska försvaras. Det innebär att kvinnor och män har lika värde, att barnagifte och könsstympning är straffbara handlingar och det är tillåtet att kritisera och diskutera politik och religion även om det stör och irriterar. Satir och överdrift är OK, ”just live with it”!
    Förhoppningsvis kan de senaste terrordåden, och det officiella Sveriges patetiska upvaknande när man inser att vi svårligen kan ta hand om obegränsat antal flyktingar och tar till ett dumstopp, få fler att tänka till. Kanske.

  4. Du har rätt i att det är bra att politikerna gör relativt lite. Däremot är det inte fråga om ”skenbar känsla av trygghet”. Europa är fortfarande en av de tryggaste delarna av världen att leva i, och i den mån det är farligt är det inte främst pga av terrorism. Däremot kan det bli farligt. Framförallt om samhället börjar förändras efter terroristernas agenda och förföljelser av de som är annorlunda inleds i större skala. Mobilisering av privata motaktioner är också en stor risk som börjar synas i form av medborgargarden.

    Det kan behövas ett tydligt vi och dom för att lösa problemen. I så fall vi som vill leva i fred och frihet, och dom som önskar mera våld och tvång i samhället. I dom ingår individer från alla folkgrupper, i synnerhet radikala islamister, kommunister, fascister och rasistiska etniska svenskar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s