Om en vänförfrågan

 photo skanna0028.jpg

Dabravine med den lilla konvoj som precis lämnat av de överlevande från Stupni Do. Strax innan vi vänder tillbaka över fronten – till helvetet på jorden i den lilla Bosniska gruvstaden Vares, slutet av oktober 1993. 

För drygt tre veckor sedan besökte min tidigare bataljonchef Ulf Henricsson Bosnien i sällskap med bland andra hans assistent Ruzdi Ekenheim. Deras rundresa visade sig röra upp saker som bjöd mig, här i Sverige, på en synnerligen omtumlande upplevelse.

Just som jag i godan ro satt lutad över min dator en torsdagkväll för tre veckor sedan dök en vänförfrågan upp på mitt Facebookkonto. Det var ett namn som verkade ha bosniskt ursprung. Jag kopplade inte direkt, men förnamnet klingade avlägset bekant från mitt researcharbete när jag skrev Ett halvt år, ett helt liv. Som  profilbild såg jag ett vackert familjefoto med fina barn som i mångt och mycket liknade mina egna; en storasyster med långt, vackert hår och en lillebror med ett glatt, lite busigt leende. De var kanske något år äldre än mina, men igenkänningsfaktorn var hög.

Så såg jag vilken hemort denna mystiska vänförfrågan kom ifrån; Stupni Do, Bosnien Hercegovina.

Insikten drabbade mig som ett slag i magen. Jag förstod vem, varför. I det ögonblicket insåg jag att de vackra barnen med sina varma leenden aldrig skulle ha funnits om vi inte gjort vårt för tjugotre år sedan. I ensamhet framför datorn träffades jag av en känslostorm jag sällan upplevt. Allt på en gång; vemod, sorg, frustration, rentav ilska över dem vi inte kunde rädda. Tillfredsställelse, stolthet och lycka över dem vi hittade, stuvade in i våra pansarfordon och körde i säkerhet – mitt framför näsan på mördarna, som letade efter dem  för att tysta de sista levande vittnena från Stupni Do.

Jag såg på barnen på bilden, och tackade min lyckliga stjärna för att vi själva överlevde, och dessutom kunde rycka de blivande barnens framtida mamma  i säkerhet framför näsan på de bödlar som letade efter henne – och de få av hennes vänner och grannar som lyckats fly. Hon måste ha varit i ungefär samma ålder som sin dotter då. Kanske sexton, sjutton år.

Jag har stor anledning att tro att just dagen när vi ryckte de ännu ej påtänkta barnens mor ur dödens käftar alltid kommer att vara mitt livs stoltaste ögonblick. Att dessutom 23 år senare, mitt när man sitter med hela historien – hela hennes historia – färsk i huvudet inför boksläpp, få ett så talande kvitto på att vi gjorde skillnad är en överväldigande känsla.

I Ett halvt år, ett helt liv är hon ett av de anonyma öden som passerar förbi. Hon tvingades gå igenom så fruktansvärda upplevelser att de nästan trotsar all fattning. Prövningar så horribla att man inte tror det är möjligt för en mänsklig själ att överleva dem. Men hon gjorde just det; hon har skapat något gott ur händelser så obeskrivliga att de varit rent jobbiga att beskriva i boken, från mitt i tid och rum bekvämt avlägsna tangentbord.

Livet i Bosnien är inte helt enkelt eller okomplicerat än idag, men hon kämpar vidare – och gör åtskilligt för att hjälpa medmänniskor som inte har det allt för lätt.

För mig är hon en hjältinna av en en alldeles särskild sort – som har en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

Ett halvt år, ett helt liv passerar mängder av anonyma bosniska människoöden förbi. När du läser boken efter att den släppts för försäljning på lördag vill jag att du bär med dig en viktig sak; varje anonymt offer som passerar förbi i min berättelse hade ett namn, och ett liv.

Jag är djupt tacksam för var och en av dem som fortfarande har det.

Ett namn. Och ett liv. 

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Om en vänförfrågan

  1. Håkan Alselind skriver:

    Fint skrivet Magnus!
    Visst är det så att minnen och tankar iblandåterkommer. Roligt att få en återkoppling till att vi gjorde något bra där nere. Jag var själv och vittnade två gånger för Haag-tribunalen angående våra iakttagelser i Stupni Do. Ansvarig befälhavare dömdes till ett långt fängelsestraff. Bra!

    Nu kämpar jag med att återhämta mig efter en stroke 2014. Det blir bättre men tar tid…
    /Håkan

    • Morgonsur skriver:

      Du om någon har verkligen gjort skillnad, Håkan. Kämpa på! Jag hoppas den som läser boken verkligen inser vad du gjorde, och vilken fantastisk kämpe du är. Du kommer att fixa detta också, min vän. Låt det ta den tid det tar.

  2. Johan L skriver:

    Boken beställd!

  3. Fredrik skriver:

    Boken är beställd och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Gjorde själv BA04 och BA10. Undrar ofta hur det gick för alla dom flyktingar från Srebrenica som vi tog hand om på 04an.

  4. Håkan Alselind skriver:

    Ca en vecka innan Stupni Do var vi utanför byn Kopjari, en bit från Vares. Vi blev stoppade vid en check point.
    Major Håkan Birger gick IT för att prata med befälet för checkpointen, en tolk och två MP med som livvakter.

    Under samtalet blev befälet för checkpointen skjuten av en prickskytt. Befälet stod kust framför major Birger och livvakterna.
    Livvakterna fick in Major Birger i skydd. Händelsen finns med i en film som Försvaret visar under befälsutbildning. Den heter ”den första striden” och är gjord av major Lars ”Laken” Andersson och han fanns med i SISU’n vid händelsen.

    Några månader senare träffade vi befälet inne i Vares. Han berättade att han blivit skjuten i halsen och fått tillbringa en längre tid på sjukhus. Han hade blivit kär i sin sjuksköterska och nu skulle de gifta sig. Han var tacksam för allt Nordbat gjort i Vares.
    Roligt att få positiva återkopplingar till vår tid i Bosnien.

  5. Anki skriver:

    Nu trillar tårarna! Det finns nog stoff till en uppföljare, men frågan är väl om den historien orkar berättas. Ser fram emot den berättelse som är berättad. Den är viktig.

  6. Roland Andersson skriver:

    NU PÅ LÖRDAG NÅR MAGNUS ERNSTRÖMS BOK SINA VÄNTANDE LÄSARE!

    http://www.fredsbaskerforlaget.se/vhs-film/ett-halvt-ar-ett-helt-liv.html

  7. Anonym skriver:

    Må denna bok aldrig glömmas ty om detta ska vi berätta!

    / Richard K

  8. Aktieingenjören skriver:

    Grattis och roligt med sådan återkoppling. Jag ser fram emot att läsa boken och är just nu lite fascinerad över att ha en kollega som var ett litet barn under den här perioden och nu är en helt vanlig doktorand utan någon skillnad jämfört med svenskar, holländare och andra.

  9. Ping: Om tre debuter | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s