Om tjänstemannaaktivism I (II)

Om man behandlar varje liten hobby mänskligheten ägnar sig åt som ett samhällsproblem går det faktiskt att förbjuda det mesta. Det enda en förkrossande majoritet alltid är eniga om – om man hårdrar det – är nyttan av att jobba, äta, sova, föröka sig och gå på toaletten. Allt annat betraktar majoriteten egentligen som mer eller mindre onödigt.

Att rida häst, köra motocross, segla, springa maraton, dricka alkohol, spela musik, skjuta gevär, måla tavlor, samlas för att spela dataspel, ha medeltidslajv, gå på rockkonsert, åka vattenskoter eller sjunga i kör må vara trevligt för den som har det som intresse, men för den stora massan betraktas det egentligen som onödigt, och i värsta fall som både dyrt för samhället och potentiellt farligt.

Mot den bakgrunden går det, för en tillräckligt skrupelfri lobbyist med rätt kontaktnät, att få nästan vad som helst förbjudet, med demokratin som lydigt verktyg.

Just för dagen är det sportskyttar och jägare som är det ”samhällsproblem” som måste ”lösas”. För en målmedveten lobbyist är det som att stjäla godis från små barn, eftersom många svenskar inte bara är ointresserade av, utan känner stark motvilja mot eller rädsla för vapen. Den som vill att vapen ska tillåtas ens för de mest skötsamma kämpar i  motvind. Trots att Sverige är ett land där både jakt och skyttesport är stora folkrörelser.

Den svenska lagstiftningen har hittills lyckats hitta en internationellt unik balans av frihet och säkerhet där det är möjligt för omdömesgilla, laglydiga och välrenommerade samhällsmedborgare att inneha de flesta typer av vapen – om man har ett relevant behov. Kraven – både på personen själv, hans eller hennes sociala sammanhang och på handhavande och förvaring är höga – och det fungerar. Det är försvinnande få brott som sker med vapen som någonsin innehafts av någon civil skytt i Sverige.

Att söka licens för halvautomatiska sportskyttegevär är som att ge sig in i licensansökningarnas Formel 1, och den grupp människor som lyckats nå den nivå där de ens kan komma i fråga för en sportskyttelicens för ett halvautomatiskt gevär besitter en målmedvetenhet, en envishet, ett omdöme, en nivå av laglydighet, ett säkerhetsmedvetande och en skjutskicklighet vi skulle jubla om landets poliser som grupp någonsin skulle komma i närheten av.

Faktamässigt finns det således inte ens ett ”problem” att lösa. Under de 82 år licenskravet funnits går det inte att påvisa att ett enda av landets tiotusentals licensierade halvautomatiska sportskyttegevär någonsin använts i något grovt brott. Det går inte ens att påvisa att någon enda av dessa halvautomater ens blivit stulen, så länge någon kan följa statistiken.

Fakta biter dock föga på den som är ideologiskt övertygad om nödvändigheten att förbjuda ”civilister” att inneha vapen av en viss typ eller ett visst utseende. Sedan några år tillbaka pågår ett intensivt lobbyarbete i syfte att ta ifrån Sveriges sportskyttar deras halvautomatiska tävlingsredskap. Det är dock varken politiken eller någon intresseförening som är drivande för att rycka livsgnistan från sportskyttarna – utan en ytterligt liten grupp tjänstemän vid Polismyndigheten.

Den lilla gruppens föresatser är säkert de bästa, och visst är det lätt att dras med i en anda av ”ändamålen får helga medlen” om det bara resulterar i att fler vapen smids till plogbillar. De kämpar ju för en fin princip. I teorin.

Det är dock inte principen kring färre vapen som är huvudpoängen – utan sättet de gör det på. Principen att lobbyintressen inte skamlöst ska kunna vilseleda förtroendevalda beslutsfattare för att uppnå vad de vill är en än viktigare princip att vårda. 

Under flera år har Polismyndigheten tillåtits driva egen aktivistisk vapenpolitik. Svenska jägare och skyttar har varit oerhört tålmodiga och funnit sig i det mesta, men polisens aktivism har föranlett återkommande kritik från Justitieombudsmannen, och t o m fått kollegor till de inblandade att reagera. Dock utan att det medfört några som helst konsekvenser vare sig för de berörda tjänstemännen eller polisen som myndighet.

I samband med det märkliga förslaget till nytt EU-direktiv för vapenfrågor som dök upp från ingenstans i november 2015 fick Sveriges jägare och skyttar – och även flera ledarskribenter – slutligen nog, och började höja sina röster.

Det EU-direktiv som gick tvärs emot de egna förarbetenas slutsatser, och som plötsligt materialiserades ur intet fem dagar efter terrordåden i Paris. Det EU-direktiv som hastigt skulle tryckas igenom beslutsprocessen utan frågor i en snabbehandling – innan offren i Paris ens hunnit lämna bårhuset. Skynda, skynda. Driven som en handelsfråga driven av svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström. Utan konsekvensanalys, men grundat på en mängd mer eller mindre fabricerade ”fakta”. Med en hel del långtgående förbudsförslag ingen dittills hört talas om. Och i de de mest långtgående delarna brytande mot subsidiaritetsprincipen i EU:s egen grundlag.

Den demokratiska processen hann – trots den försåtliga brådskan – förkasta förslaget för att det var undermåligt, saknade faktamässig grund, inte löste ett enda problem och sköt på fel mål. Lobby-tjänstemännen fick backa undan.

Nu har man ”lyssnat på kritiken” och omarbetat förslaget – till ett som säger… samma sak… men med andra ord.

Den svenska politikens uppfattning var länge att det undermåliga förslaget skulle förkastas. Nu har man trots allt plötsligt accepterat förslaget, mot att man förhandlar fram svenska undantag som gör att den redan fungerande svenska lagen bibehålls.

Men – trots intentionerna från Riksdagen om bibehållen svensk lagstiftning kommer den svenska förhandlaren (som av en händelse också råkar vara en av de högprofilerade aktivisterna) hem med ett förhandlingsresultat som säger någonting helt annat. Som skiljer sig markant från Riksdagens ursprungliga intentioner – men som helt och hållet överensstämmer med hans egen personliga övertygelse, och som i princip har samma konsekvenser för Sveriges sportskyttar som det förslag som Riksdagen förkastade.

Ett sammanträffande?

Mer kring detaljerna följer i nästa inlägg.

– – –

Annons