Om en beredskapshöjning på Gotland

 photo Bild071-1.jpg
Jag skriver inte ofta om svensk säkerhetspolitik numera. Säkerhetspolitik blir nämligen rätt ointressant som företeelse om man saknar de nödvändiga verktygen att bedriva den – vilket Sverige gör efter ett och ett halvt decenniums massiv slakt av sin försvarsförmåga. Säkerhetspolitik utan stöd i relevant militär kapacitet blir tyvärr föga mer än retorik och poserande.

Jo, visst, Försvarsmaktens personal, utrustning och professionalitet är av bättre kvalitet än någonsin – men det spelar mindre roll då förbanden är på tok för få och till råga på allt underbemannade – och det dessutom finns stora luckor (de s k förmågeglappen, någon?) i den komplexa helhet en försvarsmakt måste utgöra.

Det tjänar hur som helst ingenting till att drömma om vad man skulle kunnat göra med resurser man inte har. Mer intressant är vad man gör med de resurser man faktiskt disponerar. Sverige har i dagarna närmast gått i spinn över att landets överbefälhavare Micael Bydén skickat något enstaka kompani soldater till Gotland.

Överbefälhavarens beslut är välkommet, och syftet torde vara tydligt; att höja tröskeln för den som eventuellt funderar på att fylla det militära vakuum Gotland utgjort i något decennium. Men varför just nu? Ingen av oss glada amatörer vet, men låt mig spekulera lite:

Jag tillbringar av eget intresse en hel del tid på internet med att samla information om säkerhetspolitik från mängder av källor. Under ungefär ett halvårs tid har jag tyckt mig märka att förekomsten av pro-rysk argumentation tycks ha ökat. Jag kan ha fel, det hela kan bero på helt andra orsaker och jag har inga bra enskilda exempel, men magkänslan har signalerat ett mönster; mängder av nya kommentatorer med liknande argumentation har plötsligt dykt upp i kommentarsfält, skiftningar har skett i retoriken från flera håll och fler ”säkerhetspolitiskt offensiva” nyheter dyker upp från ryskt håll – synbarligen anpassade för att bearbeta en västerländsk publik.

Känslan har varit så stark att jag de senaste två-tre månaderna faktiskt börjat undra för mig själv vad Ryssland egentligen har på gång.

När sedan Joe Biden lötsligt börjar vända sig till Vladimir Putin och prata svensk territoriell okränkbarhet samtidigt som försvaret verkar vakna till liv ur sin mångåriga törnrosasömn genom övningar, olika aktiviteter och oanmälda beredskapskontroller anar jag att jag min magkänsla kanske inte är någon slump, trots allt.

Låt oss för resonemangets skull leka med tanken att Ryssland – till exempel – förbereder en offensiv för att öppna en korridor i Ukraina, eller något annat lagom obekvämt man vet kommer att irritera väst. Ingen rysk strateg skulle någonsin förvänta sig att en sådan manöver skulle passera obemärkt, utan man skulle samtidigt planera för alla tänkbara motdrag från NATO – inklusive en eskalering till väpnade inslag.

Det vore synnerligen o-ryskt att inte planera även för att NATO i sådant fall kraftsamlade i Östersjön, och det vore o-ryskt att inte planera – och förbereda sig – på att oavsett vad NATO må hitta på kunna skydda ryskt territorium med alla till buds stående medel. Det vore o-ryskt om man inte avdelade, förberedde och övade förband för att fylla det militära vakuum som utgör Gotland. Inte för att man egentligen tror sig behöva göra det – utan ”utifall att”.

Och det vore synnerligen oansvarigt av Sverige att inte möta en sådan förberedelse med någon form av motdrag.

Att hålla i minnet är i ett sådant läge att vissa av de mest omhuldade svenska myterna inte nödvändigtvis har samma tyngd hos de ryska strategerna. Jag är t ex övertygad om att den spridda svenska uppfattningen att en militär konflikt med Sverige skulle starta ett tredje världskrig är ett svenskt önsketänkande som passerade bäst före-datum redan på nittiotalet. Situationen idag är en helt annan än under kalla kriget. Sovjetryska arméer står inte längre på tomgång i massiva formationer beredda att välla in i Europa på ett ögonblick – och därmed är också nödvändigheten att stötta Sverige vid ett angrepp inte längre ett överhängande tvång.

Tvärtom – i ett läge där ett världskrig på allvar skulle riskera att bli en följd av ett ingripande skulle sannolikt argumenten mot att ingripa militärt för att stötta Sverige snabbt vinna mark i NATO:s/EU:s medlemsländer. Och det med all rätt: Ärligt talat, varför kasta valfritt NATO/EU-land – eller rentav hela världen i avgrunden för det Sverige som a) envist tackat nej till att ingå i någon som helst västlig försvarsallians samtidigt som man b) själv försatt sig den situation där man står utan egen försvarsförmåga?

Man bör hålla i minnet att NATO är en konsensusorganisation där alla 28 medlemmar måste enas om att ett angrepp på Sverige är värt att aktivera NATO:s  Artikel 5 för – trots att Sverige inte ens är medlem. Jag har faktiskt svårt att se det hända.

EU i sin tur har förvisso sin s k säkerhetsgaranti i EU-fördragets artikel 42.7 (28A.7), men lydelsen i texten är synnerligen öppen för tolkningar, och vägen till att EU ska lyckas enas om vare sig gemensam vilja eller förmåga att ingripa militärt till Sveriges försvar är troligen betydligt svårare för EU än att enas om gemensamma flyktingkvoter. Och vi vet ju hur lätt det sistnämnda visat sig vara i praktiken.

FN? Jodå. Men eftersom Ryssland är permanent medlem av FN:s säkerhetsråd lär inte en enda för Ryssland misshaglig resolution passera den ryska vetorätten.

Min slutsats:

a) En rysk militär operation mot Gotland har med all säkerhet planerats och förberetts av Ryssland, men sannolikheten att den någonsin ska sättas i verket är låg. Den skulle i så fall sannolikt vara ett ”förebyggande svar” på en NATO-kraftsamling i Baltikum.

b) Om Ryssland besatte Gotland i ett sådant läge skulle tilltaget onekligen väcka stor internationell indignation – men i praktiken skulle stödet från omvärlden till slut begränsa sig till högljudd retorik, vapenskrammel och enstaka bilaterala sanktioner. Sverige, NATO och EU skulle tvingas acceptera faktum. 

Tänk nu för en sekund tanken att ryska strateger gör samma bedömning som jag…

 –     –     –

P.S. Vill du bli riktigt förskräckt – läs Jägarchefens analys. D.S.

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Om en beredskapshöjning på Gotland

  1. bive242 skriver:

    Hur tänker du kring Åland? Utan försvar, lite för långt norrut för att täcka luftrummet i södra Östersjön, men god täckning av Finska Viken och stora delar av luftrummet i mellersta Sverige.
    I övrigt så tycker jag att din analys är mycket bra, någon hjälp av betydelse kan vi inte räkna med, tyvärr…

    • Morgonsur skriver:

      Ålands status som demilitariserad zon har mest betydelse för den Åländska självkänslan i fredstid. För ryska militärstrateger är värdet noll och intet i händelse av att man anser sig behöva Åland av någon anledning.

      Finland har principiellt samma icke-status som Sverige och kan teoretiskt hamna under angrepp – med skillnaden att Åland ligger mer ”avsides” och att Finland har åtminstone en grundläggande försvarsförmåga.

      Lek med tanken att Åland skulle besättas av rysk trupp. Vilken ”militär hjälp” skulle Sverige skicka för att kasta ut de ryska trupperna – på riktigt?

      Svaret blev nog ett par containrar sjukvårdsmaterial. Troligen skulle inga andra länder våga eller förmå så mycket mer.

  2. Thomas liljedahl skriver:

    Hur långt ifrån är vi egentligen från att Nato placerar ut avancerat luftvärn på Gotland, om vi inte gör det själva? Vi har ju både nyligen underskrivet världlandsavtal och en försvarsbudget som visar att vi själva inte klarar.

    • maxhanemann skriver:

      NATO placerar inte ensidigt ut något på svenskt territorium. Vad de kan göra är att begära förhandlingar med den svenska regeringen om gruppering av förband i Sverige. Och Du kan själv tänka Dig vad vår regerings svar skulle bli med mindre än att vi redan har blivit angripna. Och då är det så dags.

  3. maxhanemann skriver:

    Tack för intressanta synpunkter!

    Dock:
    a) Det vanliga scenariot med ett besättande (”tillfälligt”?) av Gotland som en del av en erövring av baltstaterna känns kanske mera sannolikt än en fristående operation mot Gotland i syfte att få kontroll över Östersjön. Ryssland hamnar då ändå i direkt konflikt med NATO om man vill hindra förstärkningstransporter till baltstaterna.
    b) Både NATO och EU ser givetvis först som sist till sina egna intressen. Frågan är om Gotlands betydelse från dessa utgångspunkter föranleder bistånd i någon aktiv form till Sverige.
    c) NATO kan möjligen låta bli att stödja Sverige och acceptera ett ryskt Gotland utan att organisationens trovärdighet helt undermineras. Att avstå från att förstärka/försvara baltstaterna är en helt annan sak – då blir NATO meningslöst/faller ihop och Putin har vunnit en storpolitisk framgång av rang. Östeuropa nästa?

  4. Nisse Johnsson skriver:

    J Bidens resoluta framträdande kan möjligen vara toppen på ett isberg, en konsekvens av någon
    form av en bilateral överenskommelse mellan Sverige och US, där djupare åtagande finns från just
    den senares sida, i händelse av en krigsliknande situation. Sverige har ett stategiskt läge, en stark position som informationsinhämtare från bl a den ryska sfären. En viktig pusselbit i en global inhämtningsverksamhet, som pågått under mycket lång tid, sedan 40-50 talet, alltså ett mycket tungt och traditionsfyllt samarbete.
    Biden, menar jag, uppträdde med stor pondus och synnerligen eftertryckligt. Detta kan knappast vara en tillfällighet. Allt för mycket pekar i denna riktning, vi ser toppen av isberget, inte vad som döljer sig under ytan. (as usual!)

    • maxhanemann skriver:

      Låt oss hoppas att Du har rätt i Din misstanke om existensen av en hemlig, bilateral överenskommelse mellan USA och Sverige om militärt stöd vid ett akut ryskt hot. Jag är tyvärr tveksam av följande skäl:
      * Joe Biden är vicepresident. Denne har av hävd ett uppdrag som presidentens ”Feel-good ambassadör” utan att därför på något sätt binda upp sitt land.
      * amerikanerna är duktiga på att vara jovialiska och säga vad värdfolket (motsv) vill höra
      * USA:s snabbinsatsförmåga i Europa är begränsad och har stöd av NATO-länder som prioritet
      * jag är tveksam till om en svensk regering, oberoende av partifärg, har tillräcklig handlingskraft för att i tid kunna enas om att begära hjälp med stöd av ett sådant eventuellt befintligt hemligt avtal

      • Nisse Johnsson skriver:

        Kan delvis hålla med dig gällande sista stycket, svenska politiker är inte kända för
        att besitta politisk beslutskraft och definitivt inte när det gäller frågor runt försvarsverksamheten. I synnerhet inte när de innehar regeringstaburetten.
        Likväl skall ju erkännas att historien är fylld av aktiviteter under täcket, där folket inte har informerats. Signalen från Biden till Sverige var lika mycket en signal till Ryssland och Putin. Det är naturligtvis så att Biden spelar en andra fiol, samtidigt har vi haft Obama på besök hos oss, varav han vid ett av tillfällena har träffat samtliga nordiska statsministrar/presidenter vid ett och samma tillfälle i Sthlm . Vad jag syftar på här är den dignitet som Norden/Skandinavien tillskrivs av US-administrationen.
        . Utgår från att säkerhetesfrågorna stod högt på denna agenda. Agendan har, så vitt jag vet, heller inte läckt i någon vidare krets utanför de berörda.
        Ett hemligt bilateralt avtal är kanske svårsmält. men är trots allt tänkbar! . . . , med blicken i backspegeln och på alla de tidigare hemlighållna aktiviteterna.

  5. Thomas Björklund skriver:

    Jag tror du gör en kapital felbedömning i hur USA och EU skulle reagera. För pessimistiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s