Jag tänkte gå mot strömmen och låta bli att raljera över Försvarsmaktens Handbok Gender. Av den enkla anledningen att jag tror att vad som står i den faktiskt är sunt, vettigt, och tyvärr inte självklart för alla.
Att den möjligen är en bra, klok, självklar produkt betyder dock inte att dess förekomst är problemfri för det. Men de eventuella problemen kring dess existens hör hemma på ett högre plan – i begreppen komplexitet, överreglering och transaktionskostnad.
Människan har en högst begriplig drift att strukturera, reglera och informera om viktiga saker som borde vara självklara för alla – men tyvärr inte är det. Tyvärr är det inte alltid säkert att effekten av varje ”självklar” reglering blir så stor som man tänkt – helt enkelt därför att människan är som hon är, och inte klarar av att hantera hur mycket information som helst.
Alla mellanmänskliga system ägnar sig åt att bygga komplexitet. I sin strävan efter ständiga förbättringar har människan kommit på att man kan skapa strukturer och modeller som gör helheten större än delarna. Människan är uppfinningsrik, och kommer att fortsätta förbättra i allt fler lager. Allt för att nå slutmålet att ”alla alltid tänker på allt” så att inga problem någonsin uppstår här i världen.
Baksidan är dock att varje lager av komplexitet i sig skapar nya problem, som i sin tur kräver ytterligare… Ja, ni hänger med.
Det går inte att ta bort ett lager komplexitet utan att återfå det problem man ville hantera, och därför är processen irreversibel. Den stora baksidan är att man förr eller senare slår i komplexitetstaket och får så höga transaktionskostnader att det komplexa system man byggt upp, byggt till och byggt ut till slut havererar under sin egen tyngd. Mängden viktiga hänsyn blir till slut så många att man i all välvilja har krossat sig själv under ett massivt lass självklara saker.
Någon gång ibland görs för all del ett tekniksprång som rationaliserar bort moment, men varje gång det sker har snart den ökade produktiviteten hittat nya saker att förbättra och transformerat sig till ännu mer komplexitet någon annanstans i ekvationen.
Genderhandboken har – även om den i sig är en bra produkt – baksidan att den samtidigt är en av många byggstenar i den slutgiltiga kollapsen.
Som tjänsteman i dagens västerländska samhälle har du redan nu en hel del att tänka på:
Lek med tanken att du får ansvaret för att utföra en uppgift, strunt samma om du arbetar i privat eller offentlig sektor – det ser ungefär likadant ut. Du har nu att ta ställning till ett antal saker om du vill vara säker på att inte hamna i korrigeringssamtal hos chefen, eller i SVT:s Uppdrag Granskning och se fram mot ett skamligt avsked för att du missat något av alla självklara saker du bara måste kunna på dina fem fingrar som ansvarsfull befattningshavare.
Först av allt – tänk lite lean. Ställ dig rentav den viktigaste och grundläggande fråga 1A: är det nödvändigt att genomföra uppgiften, eller går det hela kanske rentav att lösa på något annat sätt?
Om det nu är så att din uppgift är nödvändig behöver du se till att kunna motivera utförligt – och helst dokumentera – ett antal viktiga saker. För din egen skull, om inte annat:
T ex hur du tagit ställning till åtgärdens hållbarhet ur ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbarhetsperspektiv. Finns budget, och vem finansierar vad? Hur påverkas andra poster i din eller andras avdelning? Är utförandet genomförbart mot gällande lagstiftning och övriga policies? Behöver du anlita underleverantörer? Är du helt säker på att de är korrekt upphandlade, och att avtalet med underleverantören verkligen omfattar den åtgärd du tänkt anlita dem för och inte passerar någon beloppsgräns? Finns kollektivavtal för alla eventuella inblandade underleverantörer, och till deras underleverantören? Har underleverantören (och underleverantörens underleverantörer) giltiga tillstånd, certifieringar och utbildningsbevis, följer de bransch- eller tillämpliga ISO-standarder? Underleverantören är väl inte satt på obestånd – har du tagit kreditupplysning? Har du verkligen koll på de produkter och råmaterial underleverantören i sin tur använder sig av, och hur de anskaffats? Har du gjort någon form av livscykelanalys för eventuell utrustning eller råmaterial som ska användas? Förekommer miljöfarliga ämnen, barnarbete eller ändliga resurser någonstans i kedjan fram till den uppgift du ska genomföra? Har du planerat återvinning av restprodukter, eventuella störningsaspekter för kringboende, har du gjort en riskanalys? Är den verkligen fullständigt belyst ur alla perspektiv oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Har du förankrat åtgärden med berörda fackföreningar? Hur påverkas arbetstiden för personalen? Finns individuella behov som kan påverka övertidsuttag och därmed påverka budget eller semesterplanering? Hur påverkas arbetsmiljön? Vilken dokumentation är lagstadgad och vilken är frivillig? Finns verifikat attesterade med vederbörlig dokumentation om vilka befattningshavare och gäster som närvarat vid respektive åtgärd? Har lagstadgad dokumentationen skrivits ut på arkivbeständigt papper+bläck och arkiverats i enlighet med gällande lag och god revisionssed? Vilka effekter kan förväntas på kulturmiljön och…
Kom nu ihåg att om du missat något är det ditt fel. Återvänd sedan till fråga 1A och ställ dig den en gång till.
Om du vid det här laget minns vilken uppgift du egentligen skulle utföra och fortfarande anser det nödvändigt har det sannolikt ändå hunnit bli för sent vid det här laget. Eller så kanske det finns någon annan som kan ta hand om saken…
– – –
Morgonsur 
Men Magnus. menar du allvar? Har vi läst samma text? Handbok Gender är bland det värsta snömos jag sett. Verkligen. Även din text är ganska ”mosig” varför jag undrar vad som skett? Du brukar vara ganska tydlig o klar när du skriver till skillnad från detta…
Har bara läst utdrag, och det räcker. De flesta dokument av samma sort är ungefär likadana; ta hänsyn, tänk efter, beakta särskilt (fyll i valfri hjärtefråga du har ansvar över). Det är väl klokt och sunt, oftast rätt självklart. Men tyvärr inte för alla – och för de sistnämnda kommer det inte att bli det hur många manualer, minnesord eller floskler man än serverar dem.
Du valde ett kortare och rakare begrepp för att beskriva ungefär samma sak, det erkännes;-)
Tyvärr verkar det vara kulturellt att inte våga sätta stopp för ökade regleringar. Men ärligt talat tror jag att man kan tjäna oerhört mycket informellt kapital genom att vara modig och påpeka att kejsaren är naken.
Min nuvarande nisch är att sätta stopp för regler som försvårar anställningsförfaranden och det är tydligt att de som sitter i diverse råd och styrgrupper har helt andra perspektiv än verksamhetscheferna med personalansvar. Ibland kan det vara jobbigt att sätta stopp, men i längden verkar det inte ens som att de flesta medlemmarna i styrgrupperna tror på vad de gör när de utvärderar gamla diskussioner.
Ja, det går att förenkla och inte få sämre – utan bättre – resultat. Men rent generellt gäller att ett samhälle och dess organisationer på grund av välmenande åtgärder får allt färre som hittar lösningar och allt fler som förvaltar problem.
Jag säger inte emot dina slutsatser utan tar chansen att pusha för att det kan vara en framgångsrik karriärväg att våga gå mot den strömmen.
Du jobbar inte inom FM, eller hur.
Jag tycker man skjuter sig i foten med Genderhandboken.
Under utbildning och anställning skall normalt jämställdhetsarbete bedrivas för att öka jämlikhet och jämställdhet. Punkt.
I strid eller under pågående operationer skall underrätelseonhämtning ligga till grund för åtgärder. I det begreppet vill jag stoppa in det Gender H. ”Från O-platsen ser patrullen att enbart män i vapenför ålder vistas utomhus” eller ”tätplutonen möter 370 gråtande kvinnor med ungefär dubbelt så många barn varav inget verkar vara i tonåren (även om åldersbestämning är ett område i sig). Skaran går till fots över den enda bron till ÅBY.”
Båda de här iakttagelserna är helt oavsett Gender H klara brott mot normalläget och måste därför hanteras i särskild ordning.
I min värld hade det gått utmärkt utan, som du beskriver det, ett extra lager med komplexitet i form av en handbok.
Själva handboken i sig är välskriven men den tillför inget
Sant, Kunde inte ens läsa dokumentations exemplet, förstod poängen efter jag hoppade över den. 🙂
Väldigt mycket snömos.
Krigets lagar vi alltid (ska) utbildat på, täcker det mesta vad jag kan se.
De exempel som jag kan relatera till, då jag har haft mostvarande uppgifter, upplever jag som inte verklighetsförankrade. Verkar som man bl.a fått prioriteringaran lite lustiga.
För mig så styr följande faktorer;
1) Uppgiften.
2) Bedömd motståndare.
3) Mina resurser.
4) Civilläget.
Sedan försöker jag givetvis lösa uppgiften med så liten påverkan som möjligt på civila samhället, gör man inte det, ska man byta yrke, för då har man missförtått något.
Vad vi däremot vara dåliga på är att inse att kvinnors och män situation sklijer sig så mycket åt under krigsläge. Något jag upfattar FM fått ordentliga aha upplevelser av, i Internationell tjänst.
Personligen har jag under åren i FM fösökt lyfta fram kvinnorna runt om kring mig, och då bl.a upptäckt den stora skillnaden, mot de flesta män. Deras ofta ”men jag kan väl inte bli specialist/chef jag kan inget” och jag pratar då främst om civila.
GalärslavHKV
Och så använder man egenpåhittade orderutryck, om inte ny Nomen FM givits ut i dagarna, ”säkra bron”……