För tjugotre år sedan idag…

 

En tidig bild från infarten till Camp Oden, Tuzla, september 1993

Så här när min bok äntligen finns färdig och ute i handeln tänkte jag ägna en tanke åt vad jag gjorde idag för exakt tjugotre år sedan. Den 20 oktober 1993 var den nordiska bataljonen fortfarande nyss inkommen i Bosnien. Enheter från bataljonen hade redan utsatts för beskjutning vid några tillfällen, men på det stora hela hade läget i vårt område varit under kontroll. Tills nu.

Huvuddelen av den nordiska bataljonen sinkades avsiktligt vid in- och utpassage från underhållsbasen i Serbien. Inte särskilt många av de svenska, danska och norska soldaterna fanns därför på plats där de skulle vara – inne i delrepubliken Bosnien-Hercegovina.

I den lilla gruvstaden Vares, längst bort i ansvarsområdet, avskilt på andra sidan ett bergsmassiv, började allt spåra ur. Snabbt. Bosnienkroatiska och bosniakiska styrkor  hade dittills varit allierade mot bosnienserberna, men på bara några dagar riktades huvuddelen av energin istället om mot varandra. De två allierade blev timme för timme allt mer fientliga, och det började bli uppenbart att det snart skulle bli öppet krig mellan dem. Istället för två parter började det verka som kriget skulle föras mellan tre – som alla slogs mot alla.

Timme för timme började luften vibrera allt mer av hat, och den nordiska bataljonens handfull oerhört utsatta soldater befann sig plötsligt mitt i ett getingbo av annalkande våld – inan man ens hunnit flytta in på sin förläggning i en gammal sågverkshall utanför Vares.

Själv befann jag mig den 20 oktober 1993 på Camp Oden i Tuzla, där vi i ett extremt underbemannat, om än betydligt drägligare – och mindre utsatt – läge än vår basering i Vares kämpade dygnet runt för att lösa diverse rekognosceringsuppgifter, eskorter, vakthållning, byggjobb och städarbete för att förvandla en nedgången containerfabrik till en militärbas.

Hela detta skeende, dess komplexa bakgrund och de känslor som passerade i en ung soldatsjäl ägnas ett antal kapitel i min bok Ett halvt år, ett helt liv, och är svåra att göra rättvisa i bloggform. I morgon tänkte jag dock bjuda på ett smakprov ur boken – ett smakprov som återger ett litet stycke verklighet från en liten del av vår värld som plötsligt tappade greppet och förlorade sig i ondskan, vansinnet, oordningen den 21 oktober 1993.

Vakt och eskortplutons ökända logement ”Das Boot” på en tidig bild. Drakhuvudet kommer från en brittiskt humoristisk vikingaskepps-ceremoni vid den formella överlämningen av ansvaret för Tuzlaområdet (Beskrivs i kapitel 10 i min bok Ett halvt år, ett helt liv).

 –     –     –