Om hysteri och panik

Just nu svallar debatten hög i Sverige huruvida hysterin och paniken kring coronaviruset kommer att ge större negativa effekter för samhället än sjukdomen själv. Svaret är antagligen ja. Och det oavsett vad svenska myndigheter gjort eller inte – tidigare, just nu, eller i framtiden.

Min första reflektion är att vad vi ser just nu är långt ifrån hysteri och panik – ännu. Jag har sett samhällen drabbas av sådant i Bosnien 1993, och där befinner sig tack och lov inte någon del av Sverige – oavsett hur många toarullar som hamstras, eller hur tomt det må vara på favoritkrogen. Tro mig, ni kommer definitivt att märka om riktig panik drabbar ert närområde. Och det är ingen trevlig upplevelse.

Vad vi också bör ha i minnet är att debatten idag egentligen utgår från smittoläget för någon eller ett par veckor sedan. De som hamnar under intensivvård idag smittades för knske tio dagar sedan, medan de värst drabbade av de som smittats under dagen idag lär behöva intensivvård först om ett par veckor. Om, eller när, det blir överfullt på landets intensivvårdsavdelningar lär det påverka både fokus och intensitet på debatten.

Det enda vi vet säkert idag är att ingen vet tillräckligt – om någonting.

Sociala medier översvämmas av viss rapportering som lugnar, och annan som skrämmer upp. Ingen vet just nu var detta kommer att landa, annat än att det hela kommer att bli en svår påfrestning för hela västvärlden. De som vet minst är vi som sitter hemma och försöker bilda oss en aldrig så källkritisk uppfattning av ett läge där inte ens beslutande expertmyndigheter har de verktyg eller de fakta de skulle behöva. 

Vissa tycker vi borde strunta i smittan och köra på som vanligt. Andra att vi bör frysa allt. De båda ytterlägena är inte särskilt kompatibla, och båda sidor har gott om relevanta argument. Gott så. Stöt och blöt. Dela information. Argumentera. Debattera – men försök hålla ett resonerande, respektfullt tonläge utan påhopp eller påståenden om varandras hederlighet eller intellektuella kapacitet. Tillskriv inte varandra åsikter eller känslor.

Var heller inte oroliga för trollkonton och påverkan utifrån, för i en öppen och transparent debatt har de föga att hämta. Var heller inte så tvärsäker att just din linje, om än aldrig så logisk, är bäst här och nu – för det är antagligen just nu alldeles för sent, eller alldeles för tidigt för att ens den mest kompetente superexpert ska veta säkert. 

Jag ber er därför, spar på aggressiviteten, så vi inte bygger upp en oemotståndlig grundstämning för den där hysterin och paniken ingen av oss vill se. Lägg ingen grund för den upphetsade, polariserade stämning där allt börjar krackelera, och de där trollkontona i värsta fall får makt att bli droppen som får bägaren att rinna över. För då blir det snabbt otrevligt på riktigt. Alldeles oavsett virusets faktiska härjningar eller inte.

En tänligen säker prognos kan vi fastslå redan nu: Även om vi i fantasin skulle kunna plocka bort coronaviruset ur ekvationen kommer krisen defintivt att drabba oss ekonomiskt. Hårt. Få inser nog riktigt hur hårt. Men när halva jordklotet tvärnitat är det aldrig smärtfritt att varva upp igen. Och det är redan för sent att hoppas på en snabb, smidig återgång till ”business as usual”.

Oavsett vad vi må tycka om de bud och direktiv som råder är det ett ansvar varje människa har att sätta sig in i dem och göra sitt bästa för att upprätthålla dem. Och det är precis nu det är som svårast att upprätthålla självdisciplinen –  när det gått ett tag, andra börjar slarva omkring oss, och vi inte heller kan se några som helst negativa konsekvenser av att vi kanske slarvar lite med handtvätten och hälsar på mormor lite snabbt. Smittan syns inte här och nu, och återkopplingen på hur vi skött vår handtvätt och sociala distansiering är bedrägligt fördröjd i minst fem dagar. Den är indirekt och den är osäker.

Men den är verklig, den kommer – och för några få av dina medmänniskor utgör den skillnaden mellan liv och död.

Därför – håll disciplinen! Det är lättare att släppa ut lite mer gas ur ballongen om man höll för hårt än att stoppa tillbaka den in igen om man höll för löst.

Om du ska avvika från myndigheternas råd och direktiv – avvik åt det snävare hållet – aldrig åt det mer släpphänta.

Och du – ta det lugnt. Man kan inte göra mer än så gott man kan, hålla i hatten, le, och ta dagen som den kommer. 

 –     –     –