Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)

Bild148

– Fortsättning från detta inlägg

I princip har gårdsägaren i Rättviksfallet begått ett brott som ger böter eller max 6 månaders fängelse när han i förebyggande syfte använder sitt vapen för skyddsändamål – ett syfte jaktlicensen inte omfattar.

Att han tar med vapnet in i situationen skapar dock i sig en livshotande nivå på allt som följer. Hovrätten anser att den som för in ett vapen i ekvationen också måste ha tänkt sig hur man agerar om det inte räcker att hota med vapnet – vilket i sig är en rimlig slutsats i just det fall som är för handen. 

Något som ligger gårdsägaren till last i sammanhanget, och som inte framkommit i media är nämligen att han inte blev helt överrumplad av att grannen kom åkande på sin motorcykel – vilket möjligen hade kunnat påverka utfallet i domen. Gårdsägaren och hans inneboende var väl medvetna om att den labile grannen kunde dyka upp i hemmet och hade av allt att döma också resonerat kring vad de skulle ta sig för om så skedde. Följande stycken ur domen ska därför läsas mot den bakgrunden:

Han har inte under något skede av konflikten tagit kontakt med polis eller någon annan som har kunnat hjälpa honom, han har inte låst in sig eller flytt eller försökt dra nytta av att han och [Vittnet] var två mot en. När han sedan har kommit upp ur källaren med det laddade vapnet och mött [Angriparen] har han inte hotat med lyft vapen, skjutit varningsskott eller på annat sätt tillsett att undvika närkontakt, trots det övertag som vapnet gav honom.

Han måste ha varit medveten om risken for att [Grannen] på något sätt skulle agera for att freda sig när han sedan på nära avstånd höjde vapnet mot denne. [Gårdsägaren] har även berättat att [Grannen] höll upp sina händer som i en kampsportsposition. I det skedet måste det ha stått klart för [Gårdsägaren] att [Grannen] var obeväpnad eller åtminstone inte höll någon kniv i händerna.

(Ur hovrättens dom)

För att komplicera saken är själva skottet ett vådaskott, som går av när grannen försöker ta av gårdsägaren geväret. Gårdsägaren har – till skillnad från vad en polis hade gjort i sammanhanget – inte säkrat vapnet, och har heller inte hållit fingrarna borta från avtryckaren. 

Det bedöms av hovrätten som oaktsamt, och även en polis i tjänst – som man i mitt tycke kan ställa högre krav på än en privatperson under angrepp i sitt eget hem – hade sannolikt lastats för den oaktsamheten. 

Som en god etikövning bör dock varje debattör bege sig ut på samma hypotetiska skuldbeläggande resonemangs-exkursion – som hovrätten ägnar gårdsägaren – kring vad den labile grannen borde ha gjort och inte. Det finns nämligen åtskilliga val vederbörande kunnat göra både före och under händelserna på gården för att situationen aldrig ens skulle uppstå.

Hela situationen är en fruktansvärt obehaglig sådan som gårdsägaren inte har valt eller orsakat. Det är en situation vars skeende hela tiden styrs av grannen – inte gårdsägaren. Grannen hade inte behövt komma dit överhuvudtaget, han hade inte behövt gå in, han hade inte behövt hota, han hade inte behövt rycka åt sig geväret – och han hade i varje givet ögonblick fram till skottet small kunnat lösa hela situationen genom att helt enkelt upphöra med sin brottslighet, vända på klacken och gå därifrån. 

Det hade inte kostat honom någonting, och hade varit helt riskfritt.

Det valet hade aldrig gårdsägaren – som dessutom befann sig i sitt eget hem. Att den labile mannen är den som sätter gårdsägaren i en situation där han enbart har att sortera mellan usla eller ännu sämre alternativ torde utgöra en icke oväsentlig förmildrande omständighet.

Så här långt finns trots allt utrymme att finna argument både för att fria och fälla gårdsägaren för dennes oaktsamhet. Och nu kommer vi till den springande punkten jag anser är mest anmärkningsvärd i hovrättens dom; själva grunden för att bedöma brottet som grovt vållande till annans död istället för ett brott av normalgraden.

För att landa i brottsrubriceringen ”grovt” hänvisar såväl tingsrätt som hovrätt till förarbeten i form av Prop 2009/10:147, Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.

Vad hovrätten hänvisar till är denna mening, som i olika versioner sedan ett par decennier tillbaka ingår i en mängd styrande statliga dokument som ett typfall för vad som ska bedömas utgöra det ”medvetna risktagande av allvarligt slag” som gör brottet till just ett grovt vållande till annans död:

Ett ytterligare exempel är att någon siktat på annan med livsfarligt vapen och vapnet råkat gå av.

Ur Prop 2009/10:147 s 24

Jag tycker man borde utgå från en helt annan proposition än den som behandlar en skärpning av straffet för ett konstaterat grovt vållande, Man borde istället utgå från den proposition som ursprungligen fastställer själva gränsdragningen för vad som ska anses utgöra grovt brott och inte.

Alltså den proposition som fastställde typfallet och som meningen i Prop 2009/10:147 hämtats ifrån, och som innehåller ett mer utvecklat resonemnag kring typfallet i fråga – Prop 2000/01:85 Förberedelse till brott m.m:

Ett sådant risktagande kan exempelvis anses föreligga om en gärningsman siktar mot någon med ett skarpladdat vapen och vapnet därvid går av

(Ur Prop 2000/01:85 s 48, samt i liknande lydelse ett flertal sedan dess följande propositioner, departementsskrivelser, betänkanden o s v beträffande grovt vållande till annans död)

När man läser de ursprungliga och mer utvecklade resonemangen kring typfallet i den tidigare propositionen – som just avhandlar frågan när ett vållande ska betraktas som ”grovt” – kan man sluta sig till att just detta typfall avser ett läge där det helt och hållet saknas några som helst ens avägsna skäl att rikta ett vapen mot någon.

I den proposition där gränsen för det grova brottet – inte det skärpta straffet för det fastslogs finns nämligen en avgörande brasklapp som föregår typfallen (Propositionen innehåller flera):

Detta gäller givetvis under förutsättning att förmildrande omständigheter kring gärningen inte har förelegat.

Ur Prop 2000/01:85, s 46

Det är som sagt en inte allt för långsökt slutsats att det förelegat förmildrande omständigheter i en situation där det även enligt hovrättens egen dom anses råda en ”omfattande nödvärnsrätt”.

Det förs i ”ursprungs-propositionen” även följande resonemang kring huruvida just brottet vållande till annans död ska anses som grovt eller inte:

Hänsyn måste därvid tas även till sådana omständigheter som har betydelse för brottsrubriceringen, t.ex. att brottet begåtts under provokation eller i självförsvar.

Ur Prop 2000/01:85, s 45

Jag kan efter att ha läst domen konstatera att fallet när man läser det innehåller en hel del för gårdsägaren försvårande omständigheter, och att såväl tingsrätt som hovrätt kunnat hitta starka argument för att såväl fria som fälla gårdsägaren.

Men om man nu väljer att fälla hade det varit rimligt att välja normalgraden av ”vållande till annans död” – med ett straff betydligt mildare än 18 månaders fängelse.

Ett så långt straff för detta (eventuella) brott är orimligt hårt, och mycket tyder på att domen rentav kan ha fel brottsrubricering.

Jag tror och hoppas även Högsta domstolen anser att ovanstående utgör skäl att pröva detta ärende…

 –     –     –

Lite blandad fördjupningsläsning i frågan:

Brottsbalk (1962:700)

Vapenlag (1996:67)

Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. Prop 2009/10:147

Förberedelse till brott m.m. Prop 2000/01:85

Skärpt straff för vållande till annans död, Ds 2007:31

 

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)

  1. Ping: Om ett nödvärnsfall i Rättvik II (III) | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s