Om människor och folk

Jag har efter många års studier av mig själv och mina medmänniskor kommit till en viktig slutsats:

Det är skillnad på människor och folk.

Innan någon nu får för sig att jag tänkt hänge mig åt att sortera och klassificera människor skall jag be att få poängtera att skillnaden mellan människor och folk inte har ett dugg med ras, kön, klass, inkomst, utbildningsnivå, sexuell läggning, etnicitet, födelseort eller nationalitet att göra.

Människor och folk är nämligen exakt samma individer – men i olika situationer. Poängen är att vi människor är flockdjur. Och som sådana blir vi ibland folk när vi ger vika för våra gamla instinkter att sluta tänka själva och lydigt följa flocken. Folk blir man under grupptryck – som man uppsökt frivilligt eller fått sig påtvingat av andra.

Ibland på gott, men tyvärr oftast på ont.

Nu skall man förstås inte bli så naiv att man rakt av avfärdar nyttan, nöjet eller nödvändigheten i att få vara folk ibland. Att då och då lättlett och hänryckt få släppa sig loss i grupptryckets befriande ansvarslösa berusning är nog rentav ett mänskligt behov.

Rockkonserter, fotbollsmatcher, allsång, festivaler och andra gemensamma upplevelser vore nog lite trista om man inte vågade släppa loss och hänge sig åt vad vi människor nu gör när vi beter oss som folk. Den råa, brutala ‘massans kraft’ kan dessutom användas till positiva samhällsförändringar – som när folk vid en avgörande tidpunkt i Bukarest 1989 lyckades vara så mycket människor mitt i folkandet att man signalerade hopp om frihet och vilja till förändring.

I stället för att möta militärens varningsskott med flykt eller våld mötte den gigantiska folkmassan  dem med beslutsamhet, vänlighet och ett inbjudande ”kom med oss” – och i stället för konfrontation och blodsspillan fick man så polis- och militärmakten att sluta upp på massans sida.

Folk kan förändra historien. Också på gott och ont. Om folk inte glömmer att de är människor någonstans i processen blir det oftast på gott.

‘Libertate’

För det är farliga krafter att leka med, flockkänslan, grupptrycket och kraften i folkmassan. Även om man tillåter sig att vara folk då och då får man som sagt aldrig, aldrig glömma att man inte undslipper ansvaret att stå för sina egna tankar och gärningar – som människa.

Att vara människa betyder inte att man är en friflygande individ som bara förverkligar sig själv utan hänsyn till andra. Människor kan mycket väl dela en gemenskap, samarbeta i en förening, vara solidariska, dela med sig och ställa upp för sina medmänniskor som vem som helst. Faktiskt skulle jag påstå att endast människor – och inte folk – kan vara solidariska.

Skillnaden mot folk är att människor aldrig skyller de egna gärningarna på andra, på gruppen – utan tar ansvar för egen tanke och handling även när de ingår i ett större sammanhang. Folk deltar i en gemenskap bara för att de inte törs annat, för att skaffa sig fördelar, eller för att slippa undan ansvar.

För vad är det som gör att samma människa som noggrant förpassar glasspapperet och drickamuggen till papperskorgen när hon är ensam på stan med barnen helt plötsligt glatt tjoande slänger den över axeln där hon går och står när hon besöker samma torg som folk under en festival?

Är det inte märkligt att vi var och en för sig kan vara så trevliga, goda och fina människor – medan vi i flock kan bete oss så kapitalt hänsynslöst, idiotiskt, barnsligt, larvigt eller ibland rentav ondskefullt.

Människor är i regel resonabla, tänkande, intelligenta och vill som regel omgivningen väl. De ställer sällan till med bråk eller oreda och är i de allra flesta fall hjälpsamma och hänsynsfulla mot sin omgivning.

Folk, däremot, är som regel både lättpåverkade och lättledda – och är ärligt talat… korkade.

Människor är kreativa, omtänksamma, medkännande, hjälpsamma och fulla av skaparkraft.

Folk är destruktiva och lyckas i princip bara sprida skräp, klotter, oväsen, våld och Jantelagen.

Måna om världen och framtiden bygger människor upp hus, hem och företag. De skriver musik, litteratur och startar hjälporganisationer. De lär, forskar, uppfinner, skapar, vårdar, skyddar och hjälper. Ställer tillrätta.

Det enda folk har gemensamt är viljan och förmågan att håna, förakta eller rentav hata de töntiga människorna, och fördela och konsumera det välstånd människorna byggt upp. Ofta hänger sig folk helt enkelt åt att förlora kontrollen tillsammans – gärna under en stark ledare så man slipper tänka eller ta ansvar själv och tillsammans kan radikaliseras riktigt ordentligt.

När man är folk är det tyvärr möjligt att förakta sig själv i rollen som människa.

När man är människa är det tack och lov möjligt att förakta sig själv i rollen som folk.

Att vara människa är att ta ansvar. Att vara folk innebär att undandra sig det. Att gömma sig i mängden och skylla på andra.

Sedan urminnes tider har man haft klart för sig att människor oftast är en tillgång, medan folk som regel är ett problem – utom när man kan utnyttja folkmassans kraft för att uppnå något man själv är ute efter. Det är anledningen att det länge var förbjudet med folksamlingar på stan om de inte anordnats och kontrollerats av de styrande själva.

Det är inte människor, utan folk som slår sönder centrum, spöar människor på stan, trampar ihjäl varandra på konsert, eldar upp bilar och slänger sten på brandmän. Sådant som människor aldrig skulle göra. Det är också folk – inte människor – som begår massmord och våldtäkter i krig.

Nu invänder förstås vän av ordning att det också finns enstaka individer som helt utan grupptryck från omvärlden misshandlar sina närmaste, mördar, slåss och beter sig allmänt illa. Det gör det förstås. Men då beror det så gott som uteslutande på att antingen en exceptionell provokation eller en allvarlig psykisk störning.

Folk kan dock vara fullt friska och ändå bete sig fullständigt idiotiskt.

Av just den anledningen bör man tänka sig för innan man använder demokratin som en ursäkt att flytta makt från människor till folk.

Så jag vill bara skicka med en fråga du inte behöver besvara, men får tänka på i din ensamhet:

När du röstar den 19 september – gör du det i egenskap av folk eller människa?