Bilder

Nedan finner du bilder som beskriver människor, föremål, platser och skeenden från min bok Ett halvt år, ett helt liv.

Kapitel 4: ”När vi lastade ett sjuttiotal fordon och tonvis av utrustning…” Det blev totalt nära fem kilometer tåg. Vakt- och eskortpluton + MP-troppen bevakade just detta tåg från genom alla stopp hela vägen ner till Oksböl i Danmark. Bilden är från lastningen i Åkers Styckebruk.

Kapitel 6: En tidig bild från det beryktade logementet ”Das Boot”. Nyligen skurat med ren klor, från en plasttunna inköpt av någon företagsam människa från en kemfabrik i Tuzla. Jag och ett par plutonskamrater borstade golv, väggar och tak iförda skyddsmasker, regnställ och stövlar. Det behövdes. Sen blev det så här trevligt.

En tidig bild från den s k Saraciplan, sannolikt i väntan på att eskortera någon konvoj över fronten. Stridsfordonet är en Warrior IFV från det lilla brittiska kompani från Yorkshire Regiment som gjort sitt bästa för att bevaka Tuzlaområdet i väntan på den nya nordiska bataljonen.

Hägg och Ernström – i röd ”komamössa” – slappnar av i Das Boot. På väggen gruppkamraten och stundom inhoppande bataljonstrumpetare Robert Ihrfors trumpet, vilken användes vid olika ceremonier och högtidliga tillfällen.

Kapitel 10: Ett brinnande vikingaskepp i Bosnien. Britternas ceremoni för överlämning av ansvaret över Tuzlaområdet innehöll en hel del humor – och knöt an till tusenåriga kulturella band mellan Yorkshire och Norden.
Kapitel 20: Vi har just kommit fram som förstärkning till Vares och rullar in bredvid Åttonde Vakt- och eskortgrupps SISU, där kulor slagit loss färgen och gjort en ros i vagnchefens ruta. De har just backat ur ett massivt eldöverfall nere i den lilla gruvstaden. Vi var allt annat än välkomna i Vares.
Kapitel 22: Vi står mitt mellan parterna och försöker hitta flyktingarna från massakern i Stupni Do. När bilden tas är vi ensamma i universum. Flyktingarna jagas av ena parten, de kanske inte ens finns här, vi har brutit mot alla regler, satt allt på ett kort – och tiden rinner ut. Det är för sent att backa, pulsen är hög – och antagligen har allt gått käpprätt åt…

Kapitel 28: Vi rullar in i Stupni Do. Överste Henricsson går själv först, åtföljd av journalister och en obeväpnad militärobservatör (s k UNMO – United Nations Military Observer).

 

4 november 1993. På väg tillbaka till Vares från VL camp i Tuzla.Vi har just passerat OP:t Romeo 02 – ”OP Snapphanen” på toppen av Milankovicihöjden. Vägen på bilden var den enda någorlunda pålitliga transportled som skulle försörja närmare en halv miljon flyktingar i Tuzlaområdet över den kommande vintern. Vägen över Milankovici i kombination med obstruerande serbiska gränskontroller var anledningen att bataljonen lade ner stor möda – och tog stora risker – för att öppna den s k ”Mario road”.

 

Kapitel 32: ”Dagen efter minspräningen är vi i Andra Vakt- och eskortgrupp tillbaka i Vares. Vi tittar storögt på den minsprängda sjukvårds-SISU:n, som bärgats och står uppallad på Camp Valhall.”
Kapitel 32: ”Man kan se var vi hade posteringar när Rajics mördarpack drog fram som värst, för på asfalten står fortfarande luffarspisar av oljefat kvar, liksom vedkubbarna flyktingarna använde som stolar när de sökte skydd i de svenska soldaternas närhet.”

Kapitel 34: Överbefälhavare Bengt Gustafsson ingjuter mod i soldaterna vid Åttonde pansarskyttekompaniets Camp Valhall, Vares. Resan upp har antagligen varit mer dramatisk än ÖB fick reda på, och läget är långt ifrån tryggt. Efter en och en halv vecka har bataljonen äntligen undsatts av ett kompani från franska främlingslegionen, som ställs under bataljonchefens befäl.

Kapitel 34: Bataljonchefen och ÖB på väg in i våra SISU-vagnar för vidare resa mot Tuzla, efter en snabbvisit i Vares.

ÖB möts av hedersvakt vid framkomsten till Camp Oden utanför Tuzla.
Soldater från Stab- och trosskompaniet utanför Tuzla med temporär basering på 8.Pskkompaniets Camp Valhall i Vares: Fr v Stenkvist, (5 V/E-grp) Jansson (GrpC 5 V/E-grp), Samuelsson (1 V/E-grp), Radon (5 V/E-grp), Ahlin (5 V/E-grp), Magnus Hägg (1 V/E- grp), Tommy Lohse (Med ryggen mot, GrpC 7 V/E-grp), Ola Kronkvist (MP), Jan Jordahl (MP), Torbjörn Gunnarsson (Repplut).

”Ragnarök” 13005/UNPF16128 och Andra Vakt- och eskortgrupp under konvoj från Split mot Tuzla. Konvojen har stannat vid den beryktade ”43-kilometersslingan” – enkelriktad i hela sin längd – för att invänta möte i november 1993.

Konvoj väntar tålmodigt på samma plats – vid 43-kilometersslingan – i mars 1994.

 

Kapitel 42: Avslutad konvoj. På väg in i Vakt-/Eskortplutons logement ”Das Boot” med Första/Andra Vakt- och eskortgrupps 12.7 mm TKSP ”Zarathustra”.

Kapitel 42: ”Palace Hotel var paradiset”. När konvojerna lastade förnodenheter i kroatiska Split – dit kriget aldrig nådde annat än i brist på diverse livsmedel – fanns stunder av total avkoppling. För mig var de enstaka övernattningarna på detta en gång eleganta hotell – som nu höll enklare balkansk vandrarhemsstandard – ett välkommet avbrott i vardagen.

Kapitel 38: Expedition för att hitta nya försörjningsvägar tillsammans med den legendariske Major T, november 1993. Äventyret börjar med en punktering i närheten av Banovici, och däck byts under överinseende av nyfunna bosniska vänner.

Kapitel 40: November 1993. Major T och författaren onödigtvis och synnerligen dumdristigt på väg ut på minfältspromenad.

November 1993. Möte med svensk Pansarbandvagn (Pbv 302) längs den s k ”Skoda road” mellan Milankovici och Vares.

Plutonsjukvårdare Bosse Nilssons tuschpennade konstverk som gav vårt Vakt/eskort-logement sitt namn. Ovanför den dörr som alltid tycktes smälla igen och väcka en när man bara ville sova.

 

”Boman’s Bunker Bar”, en företeelse som tillfälligt dök upp under november 1993 i Vakt- och eskortplutons logement ”Das Boot”. Döpt efter den mytiske ”Boman” från Björn Skifs-filmen ”Strul” från 1988. På bilden fr v Krister Hägglöf, Ulf Öman, författaren i komamössa, Jörgen Samuelsson (skymd av drakhuvudet ”Ivan”), Magnus Hägg.

Författarens arbetsplats. Automatkarbinen placerad för att vara tillgänglig för närskydd, då Försvarsmakten av oförklarlig anledning inte ville utrusta HMG-skyttarna med pistol. ”Optimistjollen” av pansarplåt fanns inte i början av missionen. Det var minst sagt spännande utan den. Någon i Sverige gjorde ett fantastiskt jobb för att få ner dem till oss i Bosnien, och vår Reppluton gjorde ett lika fantastiskt arbete att få dem monterade snabbt.

Kapitel 47: Den utsatta positionen gör att HMG-skyttarna vid Vakt- och eskortpluton med tiden börjar skapa en egen subkultur – med mer eller mindre lämpliga cyniska ritualer och attribut. Bl a genom att dekorera vintermaskerna av vitt läder.

Kapitel 49: En pluton ur 10. pansarskyttekompaniet inför en s k ”Operation Cabinet”, d v s en eskort över frontlinjen. När bilden tas hörs granater slå ned på andra sidan krönet med jämna mellanrum, och konvojen avvaktar klartecken för passage. En levaekonvoj från den nordiska bataljonen ska eskorteras över. Vid första försöket utsätts konvojen för direktbeskjutning av serbiska stridsvagnar från ställningarna på Vis-höjden, den s k ”Sockertoppen” och tvingas vända. Senare under dagen lyckas man få konvojen över gränsen med hjälp av förstärkning från den nordiska bataljonen och flygunderstöd från NATO.

Furir Ernström genomför vapenvård på tunga kulsprutan.

Kapitel 54: Ragnaröks backspeglar efter en träff i hjulet av en granat vid ett eldöverfall i Doboj första dagen i tjänst efter julledigheten.

Chefen 8. Pansarskyttekompaniet major Håkan Birger och några av hans Militärpoliser och livvakter; fr v Sergeant Peder Öhlund, Kompanichefen vid 8. Pansarskyttekompaniet (Vares) Major Håkan Birger, Sergeant Håkan Alselind, Sergeant Magnus Ernström, Sergeant Patrik ”Gusen” Gustavsson. Alla utom Håkan Birger tjänstgjorde då vid MP-troppen, BA01. Bilden tagen utanför 8. Pskkomp förläggning (Camp Valhall) belägen i ett sågverk utanför Vares, Bosnien-Hercegovina. Bilden troligen tagen i mars 1994.

Leopard 1A5 från danska Kampvognseskadronen BA01 på Tuzla Airbase. I fjärran vid stridsvagnens bakände syns Vis-höjden (”Sockertoppen”), varifrån serbiska stridsvagnar och artilleri genom att med jämna mellanrum beskjuta flygfältet såg till att hålla det stängt. Bilden tagen mars 1994.

Vår pansarbandvagn efter bärgning från robotbeskjutningen i Ribnica 22 februari 1994. Robotens ingångshål syns som ett litet hål i motorluckans kant. Förvaringslådorna åkte all världens väg i smällen, men har hängts dit vid bärgningen.

Kapitel 62: ”När vi undersöker robotplutonens insomnade pansarbandvagn upptäcker vi att den träffats av en RSV-stråle som passerat rakt igenom den. In på ena sidan och ut på den andra.” Ingångshål från robotträffen i den andra vagnen vid striden i Ribnica. Bilden är tagen på plats i Ribnica, efter att vagnen slutligen gett upp efter att med röken bolmande ha tagit sin sårade besättning i skydd.

Kapitel 78: ”Jag såg mot maskinhallen, tältlägret, containrarna och fordonen. Det förvridna grönbrända vraket efter Miltons SISU, som så när kostat Första grupp livet vid Gradačac, stod fortfarande och rykte på motorplanen. Branden hade varit så het att de sandsäckar vi satt bredvid luckorna för att fånga splitter hade blivit till glas. Det tog karossen en hel vecka att svalna.”

Hemfärd med den s k SCABOS från Split efter ett halvt år, ett helt liv i Bosnien.