BA01 för tjugo år sedan: Alla hatar svenskar.

 photo 22ok_zps90925530.jpg

Den 22 oktober 1993 var jag långt ifrån Vares. Vi eskorterade en lastbil med en skvätt diesel till ett vägarbete utanför Tuzla, bjöds på god korv och Slivovica. Om vansinnet i Vares anade jag föga.

Jag hade idag tänkt lägga ut något jag skrev i samma anda som gårdagens inlägg  – men det blev… lite för starkt just nu. Jag har bestämt mig för att lite av känslan av ond, bråd död får vänta tills min bok kommer ut efter årsskiftet, så ni får ge er till tåls med de djupaste dykningarna i frågan om livet och döden.

Jag håller mig därför till en redigerad och mindre känslomässig återblick till en plats långt bort för tjugo år sedan (Jag ber dessutom att få tacka åttonde kompaniets krigsdagbok för all fakta):

På morgonen den 22 oktober 1993 börjar enheter ur bosniska armén driva ut den kvarvarande civilbefolkningen och plundra husen i Kopjari. Den svenska observationsplatsen Romeo Zero Four begär förstärkning. Någon sådan är inte lätt att skicka i det läge som råder.

Två pansarbandvagnar ur första pansarskyttepluton avdelas trots det för uppgiften, och sätter fart mot Kopjari. Vagnchefen beskjuts med ett par skott från en prickskytt. Ett av dem träffar pansarplåten ett par decimeter ifrån hans huvud. Han ger order om att öppna eld med pansarbandvagnens automatkanon mot skytten, men ingen hinner i farten se varifrån skotten kommer.

Förstärkningen åker istället till Romeo Zero Four där man skickar ut fotpatruller för att ta reda på vad som hänt med civilbefolkningen, och stoppa plundring. Spridd skottlossning hörs hela tiden i närheten av byn.

Svenskarna driver ut plundrande bosniska soldater från husen. Efter att ha övertalat bosnisk militärpolis att hjälpa till lämnar de plundrande soldaterna till slut byn.

Andra pansarskyttepluton anländer slutligen till Vares, tre motorhaverier och en punktering senare.

Svenskarna beskylls av båda sidor i konflikten för att gynna den andra. I går anklagade bosniska armén svenskarna för att utsätta dem för beskjutning. I dag beskylls man av bosnienkroatiska HVO:s Bobovacbrigads ledning för att genom sin blotta närvaro ha hjälpt bosniska armén att ta Kopjari.

HVO, som håller Vares och området där den svenska campen finns, blir allt mer hotfulla. Ingen av parterna vill ha svenskarna här. Och det blir allt mer tydligt att man inte kommer att dra sig för att döda för att få sin vilja fram. Att inte ta ställning för någon innebär istället att man blir hatad av alla. Båda sidor har ungefär femtio gånger så många soldater som svenskarna på plats vardera, så det torde inte utgöra något större problem att göra processen kort med de få svenska soldaterna.

Men i överste Ulf Henricssons anda är svenskarna inte helt neutrala. BA01 har tagit tydlig ställning. För civilbefolkningen, oavsett vilket etniskt ursprung de må ha. Och deras plåga har just börjat.

Även för den svenska bataljonen är det motigt, och inte bara i Vares. Så sent som för tre dagar sedan råkade bataljonchefens pansarbandvagn och sjätte vakt och eskortgrupp i strid i Ribnica, något västerut, ungefär mitt mellan Tuzla och Vares. Tanken var att rekognoscera för att öppna den s k Mario Road för hjälpsändningar, ett av bataljonens huvudmål, som alla andra FN-kontingenter närmast skrattar åt bakom vår rygg för att vi ens tagit på oss. Alla vet att ingen av parterna är intresserade av att öppna vägen, även om ingen riktigt förstår varför. Man är bevisligen beredd att avge verkanseld för att få FN att inte ens komma i närheten av Ribnica.

Det sägs vara fullständigt omöjligt att öppna vägen, även med fulltalig bataljon. Men:

Fortfarande är mer än halva bataljonen fast i Pancevo utanför Belgrad, och däribland de så kraftfulla danska stridsvagnarna. Som läget är får Mario Road vänta. I Vares den 22 oktober 1993 finns mer akuta problem.

Döden slipar sin lie, ler och blickar ut över den gamla gruvstaden. Civilisationen håller på att gå sönder. Respekten för FN är icke-existerande. Respekten för människoliv är i rasande takt på väg mot fullständigt obefintlig.

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till BA01 för tjugo år sedan: Alla hatar svenskar.

  1. Aktieingenjören skriver:

    Jag började följa Rapport väldigt tidigt och kartorna ifrån Bosnien är några av mina första minnen. Men det var inte förrän i lumpen som jag insåg hur våldsamt det var för de svenska styrkorna i Bosnien. Att följa dig är därför oerhört intressant (se fram emot boken) och någon gång hoppas jag även att hitta en källa från någon av de stridande sidorna som kan berätta deras perspektiv.

    • Morgonsur skriver:

      Jag har letat, men det finns mediokert med skildringar. Vi har några positiva skildringar som är rörande översvallande från några tidningar. En tidning när vi var nere beskrev å andra sidan att Nordbat var en straffbataljon av enbart dömda mördare och straffångar man skulle akta sig för. Däremot har jag kontaktats av överlevare + barn som tackat varmt för vad vi gjorde via forum på nätet, många år efter. Det känns i hjärtat. Att gymnasieskolan i Vares fortfarande heter Skola Nordbat-2 säger ju något. Men det vore intressant att höra även någon som var… mindre positiv. Vi skapade oss gott om ovänner.

  2. Joakim Bohm skriver:

    Ja vi börjar närma oss de riktigt jobbiga dagarna som skulle komma. Tänk att det är 20år sedan vi var där på plats, unga och lite naiva till livet och vad det innebär =)

  3. Jim skriver:

    När kommer boken?

    • Morgonsur skriver:

      Någon gång efter årsskiftet räknar jag med att ha råmanus klart. JAg ahr tagit ledigt en vecka i januari för att få det på plats. Efter det måste allt arbetas igenom och göras färdigt för tryck, så tyvärr är det en bit bort. Har lite för mycket på jobbet…

  4. PangPangSWE skriver:

    Med all tänkbar respekt för dig Magnus, och BA01 i sin helhet, så efterlyser jag fler skribenter från efterföljande BA-missioner, åtminstone fram till BA05 kunde det bli skapligt hårigt.

    • Morgonsur skriver:

      Jag med! Alla missioner är unika, och innehåller s¨å många historier om människor, känslor och skeenden att de kunde fylla ett helt bibliotek.

  5. Kadett Braw skriver:

    Riktigt starkt att läsa det du skriver, Magnus. Tack för att du skriver! Jag måste dessutom säga att dina formuleringar blir vassare och vassare, de gräver sig in i medvetandet och fastnar.

    Ser fram emot boken och fler uppdateringar!
    Andreas Braw

    • Morgonsur skriver:

      Tack! Får försöka hålla igen lite. Jag vill inte att folk skall känna ”det där har jag ju redan läst” när boken kommer. Men händelserna och känslorna har inte ändrats på tjugo år, så det kommer förstås att finnas likheter. Men boken kommer att innehålla en hel del okänt, nytt, förvånande och känslosamt.

  6. Ahlberg2217 skriver:

    Oerhört intressant att läsa! Ska börja med ”chefens” NBB nu för att sedan gå ner på lite lägre soldatnivå om det hela när din bok släpps. Väntar med spänninga!
    Tackar!
    Magnus Ahlberg KS06, FS18

    • Morgonsur skriver:

      Du kommer nog att finna en hel del likheter och skillnader. De två böckerna kommer om jag lyckas förmedla det jag tänkt att komplettera varandra både i ”tjänstenivå”, innehåll, fokus, upplägg och stämning.

  7. Håkan Alselind skriver:

    Bra skrivet Magnus! Jag ser fram emot att läsa din bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s