Tjugotusen bortkastade poliser

Photobucket

I den offentliga debatten påtalas det ofta att det behövs fler poliser. Alternativet är fler civilanställda som ‘administrerar så att poliserna kan vara ute’.

Jag tänkte gå mot strömmen, så f d polis jag är. Jag hävdar att alla ‘poliser på våra gator’ vi önskar redan finns. Problemet är att de sitter inne på polisstationen och administrerar. Det är än värre; den administration de utför är av den sorten datorn gör själv på alla andra arbetsplatser i Sverige. Detta gör att det inte ens skulle behövas civilanställda som ersätter poliserna.

Det enda som behövs är moderna datasystem som faktiskt behandlar uppgifter och inte bara är vad polisens IT-stöd i mångt och mycket är idag – en ‘skrivmaskin med bildskärm’.

På den tid jag var polis roade jag mig under en period med att uppskatta tidsåtgången för avrapportering. Ett vanligt rattfylleri tog då (under nittiotalet) minst två, ofta upp till femton arbetstimmar bara att avrapportera.

Detta innan själva utredningen ens kommit igång.

En stökig rattfylla genererar oftast: primärrapport, anmälan, beslagsprotokoll, handfängselprotokoll, registerutdrag, blankett för omedelbart omhändertagande av körkort, begäran om analys, inskrivningsblankett för omhändertaget fordon, arrestantblad, förhörsblankett, försättsblad till förundersökning samt ytterligare några blanketter jag glömt i skrivande stund.

Då polisens datasystem av ”integritetsskäl” inte tillåter att någonting förs över från den ena blanketten till den andra skall samtliga nyss nämnda blanketter fyllas i manuellt med fullständiga personuppgifter samt en relativt lång beskrivning av händelsen. Orden ”Copy” och ”Paste” får en helt ny innebörd efter ett besök i polisens ”datoriserade” avrapporteringssystem.

Det förekommer t o m att man skriver ut lösa papper med uppgifter från datorn för att kunna skriva tillbaka dem in på samma skärm.

”Men det var på nittiotalet”, säger du då. Tillåt mig småle.

Visst har det kommit något enstaka nytt system för utredningssidan, men huvudprincipen gäller fortfarande; Ju fler brott det finns att beivra ute på gatorna – desto mer tid lägger polismän ned på avrapportering inne på station. En fredag- eller lördagkväll produceras omhändertagandeblad, beslagsprotokoll, fängselprotokoll, anmälningar, arrestantblad, primärrapporter, PM och liggaranteckningar i kopiösa mängder. Allt för att dokumentera vad som i sak ryms på en halv A4-sida.

All avrapportering måste av rättsäkerhetsskäl ske skyndsamt (vilket känns som en lustig paradox om man ser till verktygen för att utföra själva avrapporteringen). Alla ingripanden måste dock vara dokumenterade och klara innan passets slut. Eftersom ingen helst vare sig utför eller betalar för övertid för löpande verksamhet kan alla förstå var tiden tas ifrån för att hinna producera klart innan våra poliser hänger in uniformen för natten – från fältet.

Produktionen följer således en enkel men tragisk logik; Ju mer som finns att göra ute på våra gator – desto färre poliser finns där för att ingripa.

När ärendet sedan skall utredas tillbringar myndighetens personal ytterligare timmar och spaltmeter på diverse utredningsanteckningar och kallelser.

Eftersom det inte finns något straff för att högaktningsfullt strunta i ett polisförhör man blivit kallad till kommer hälften av de kallade inte alls. Dyrbar utredningspersonal sitter och fikar timme ut och timme in i väntan på kallade som utan minsta skam i kroppen låter skattebetalarna betala dyrt för deras lathet.

Om man mot förmodan hinner höra alla innan ärendet preskriberats har det gått så lång tid att alla glömt vad som hänt. Då inget går att bevisa p g a luddiga vittnesmål blir huvuddelen av alla brott nedlagda.

Nej, för rättssäkerhetens skull bör man se till att effektivisera avrapporteringsprocessen. Rättssäkerheten blir inte högre för att man upprepar samma grunduppgifter upp till trettio gånger i en simpel utredning. Att lösa detta problem skulle få ut tusentals fler poliser i samhället och ge snabbare, rättssäkrare utredningar med högre uppklarningsprocent.

Någon kanske undrar hur det kunde bli så här? Jag skall förklara:

När polisen förstatligades 1965 behövde man ett rationellt sätt att administrera de enorma mängder pappersinformation som hanterades. Det enda sättet att bibehålla rättssäkerheten och upprätthålla någon form av spårbarhet 1965 var att skapa olika diairesystem, där man kategoriserade snart sagt varje typ av händelse i en egen rapportserie. När polisen sedan skulle datoriseras datoriserade man sedan de gamla diarierna ett efter ett istället för att skaka ut allt på golvet och börja om.

Ovanstående kan göra det begripligt varför det är som det är, men förståelse gör dessvärre inte problemet mindre.

Märk väl att det inte är lagen det är fel på. Lagen styr bara vilka uppgifter som skall dokumenteras – inte hur de skall dokumenteras. Detta avgörs av polisens interna regelsystem FAP, och kan ändras när myndigheten själv så anser.

Jag ber nu en bön för att det från de miljarder som nu avsatts till polisen åtminstone skall gå någon del till en helt ny IT-strategi och bättre, samverkande datasystem för polisen. Det spelar nämligen ingen större roll om vi har 20 000 poliser om 18 000 årsarbetskrafter helt i onödan sitter inne och gör ett manuellt internt arbete som år 2009 är helt bortkastat, onödigt och dessutom försämrar kvaliteten.

Lösningen sitter RPS på själva. Möjligen kan man behöva hjälp från regeringen med att köra hut i Datainspektionen.

Tre tips från Morgonsur som ger bättre, billigare effekt än 20 000 poliser:

1. Se över Datainspektionens uppdrag och styrande lagstiftning

2. Datorisera polisen. På riktigt och ända ut på fältet.

3. Inför ett kännbart bötesstraff för den som uteblir från förhör utan giltig anledning.

Även Sveriges bästa försvarsblogg Wisemans Wisdoms tar upp denna fråga idag. Han kopplar även till besparingar i Försvarsmakten, och reflekterar ‘På något sätt ramlar jag alltid in på Försvarsmakten’. Det tycker jag inte är konstigt alls.

Båda myndigheterna har råkat ut för det föga avundsvärda ödet att utsättas för en genomgripande, medialt tilltalande reform om vilken det råder ‘bred politisk enighet’ men ingen enighet alls inom själva myndigheten.

Båda är också myndigheter som trots oerhört fin, kompetent och engagerad personal har en bisarrt låg verkningsgrad.

Undrar om ovanstående faktorer har något samband?

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Tjugotusen bortkastade poliser

  1. Heckler skriver:

    Tjenare!

    Intressant läsning, känns som vi diskuterat en hel del av detta du skriver i många av dina inlägg.
    Kul att det kommer på ”pränt”
    Just om det här med Polisens datasystem såg jag debattprogram för ett tag sen, där bl a vår kära Justitieminister B.Ask satt och tuggade luft, om hur svårt det var att göra en förändring av datasystemet.
    Men bla bla bla, dom skulle kolla på det, yeah, my ass…!!

  2. Ping: 15 timmars pappersarbete för en rattfylla | Aktiebloggar.se

  3. Victor V skriver:

    Man kan med rådande lagar genom ett fiffigare API skriva flera dokument samtidigt. Ingen överföring från ett dokument till ett annat kommer ske utan man genererar nya rapporter vid ett tillfälle, alla fält som ska fyllas i en gång fylls i en gång och rapporten skapas och skrivs in i databasen.

    Våra kunder erbjuds de funktionerna direkt, ett gränssnitt mot flera databaser samtidigt, med skrivrättigheter men inte läsrättigheter i alla system.

  4. TaggtrådsHawaii skriver:

    Victor V: med tanke på FM’s oerhört tröga och svåra övergång till SAP/”Prio”, systemet som skall lösa alla administrativa proppar, med en ackrediteringsprocess som är ett bottenlöst hav av byråkrati – så finner jag det osannolikt att Polisen skulle lyckas bättre.

    Såvida inte Datainspektionen kommer på bättre tankar och man börjar verklighetsanpassa verksamheten.

    Ledordet för FM är att man ska fokusera på kärnverksamheten (som taget ur en ‘Dilbert’-strip från 90-talet!!), dvs väpnad strid och utlandsoperationer. Hur rimmar det med allt fler officerer pekfingervalsar i Word 2003 och väntar på att FMG skall starta?

    Gäller detsamma polisen? Skall poliser vara administrativ personal..?

    Lätt att få magsår.

  5. Victor V skriver:

    Jag håller faktiskt med. Ineffektivitet och ovilja att göra saker bättre gör att jag får magknip.

    Det är som ett exempel ur pedagogiska grunder om artilleristen.

    ”Vilken uppgift har mannen som står bakom kanonen?”
    – Han ska se till att hästen inte skenar
    ”Men det finns ju ingen häst”
    – Det fanns en för 100 år sedan.

    Det är kul att de har upptäckt brister men skiter i att åtgärda dem, det känns som om de fortfarande tycker att den sista personen ska stå där bara för att han kan.

    Det känns som om de försökt bygga en bil med fyrkantiga hjul, inte för att runda hjul saknas utan för att man vill att poliserna ska gå. Att bilen är byggd av guld som andra fått betala är inget man brytt sig om.

    Det är ett slöseri med folks kapacitet och en fruktansvärd respektlöshet. Jag är glad att jag jobbar i privat sektor.

  6. Björn skriver:

    Effektivare polis.

    För flera år sedan på semester på Tenerifa råkade jag lära känna Spansk polis.

    Efter att ha råkar köra vilse flera gånger gjorde jag en u-sväng på stor väg där det var spärrlinjer.
    Trettio sekunder senare hördes en polissiren och vi var prejade av en mycket bestämd Polis, observera en och inte två som här hemma. På Spanska förklarade han att jag passerat spärrlinje och att det kostade xxxx Pesetas.
    Han frågade om jag erkände och om jag skulle följa med till polisstationen eller betala direkt.
    Direkt blev bra och han tog betalt och jag fick ett kvitto och allt var klart.

    Hela proceduren tog 5 minuter.

    Hur lång tid och hur mycket byråkrati hade det blivit i Sverige?
    Och varför måste alltid våra poliser ha sällskap i bilen

    • Morgonsur skriver:

      Just brott mot trafiklagstiftningen är dessvärre ett dåligt exempel. Trafikbrott är nog de enda som faktiskt kan avrapporteras snabbt och effektivt på fältet. Det tycks vara det enda brottsområde där det tycks oerhört intressant att utveckla effektivitet både i intern hantering och lagstiftning.

      Skall jag vara elak misstänker jag att det beror på att det är det enda brott där verksamheten tydligt går med vinst för statskassan. Samt att Vägverket har varit en stark myndighet som räknar dödsfall och kan få hela statsapparaten att hoppa jämfota så fort en av deras anslutna forskare räknar ut en hypotetisk möjlighet att spara tre människoliv per år.

      Trafikbrotten är oerhört lätta att ingripa mot, straffen är internationellt sett drakoniska och polisens maktbefogenheter i förhållande till brottslighetens svårighetsgrad saknar motstycke såväl inom som utom landet. Att t ex slumpmässigt stoppa bilar och tvinga förare till alkoholutandningsprov är lagtekniskt om jag raljerar samma sak som om polisen gavs rätt att regelmässigt stoppa alla cyklister och känna efter om de gömt knark i ändtarmen.

      Man ger nämligen polisen rätt att genomföra en kroppsbesiktning på oskyldiga människor för att de råkar vara förare av ett visst fordon. Om du som polis hittar en känd kriminell som åker omkring i ett industriområde mitt i natten med säckar i bilen får samme polis inte ens titta i säcken.

      Med jämna mellanrum diskuteras dessutom om man inte borde införa ägaransvar för fortkörning, d v s bilägaren bär straffansvaret för någon annans brott.

      Intressant, säger jag, som råkar att polisen med jämna mellanrum får in vittnesuppgifter från inbrott där kända kriminellas bilar stått på gården medan brottet begicks. De ägarna kan inte ens hämtas till förhör, utan kallas i bästa fall via brev till ett förhör de skiter i. Eller så dyker de upp och säger att de lånat ut bilen till någon, men de minns inte vem. Då skrivs brottet av.

      – om någon länsat en villa – finns det minsann inget intresse från lagstiftaren att ens vålla bilägaren olägenhet. Men jädrar i min låda om tjuven kört förbi en fartkamera längs 90-vägen i 107 km/h på väg från inbrottet!

      Det är bra att trafikbrotten är snabbt och effektivt avklarade. Men man kan önska att intresset var lika stort att effektivisera hanteringen kring exempelvis egendoms- och våldsbrott…

      Poliser åker två och två huvudsakligen för att lagstiftningen inte är anpassad för ensampatrull. Trafikpolisen åker ofta ensamma eftersom de sällan behöver lasta våldsamma eller hotfulla människor i bilen. Man gjorde under 90-talet försök med en polisbil utrustad för att transportera gripna och omhändertagna – men det blev aldrig något av det hela. Jag misstänker att man inte ville ändra lagstiftningen så att t ex handfängsel alltid används på alla gripna/omhändertagna. Själv har jag på min tid åkt en hel del ensampatrull, men man blir onekligen mer begränsad i vilka jobb man kan åta sig när lagstiftning och hjälpmedel ser ut som de gör.

  7. Pelle skriver:

    Därför att det är ett gäng fikusar till poliser som oftast håller till på motorvägen och jagar bilar till och från arbetet där samma fikuspoliser lipat om man släppt loss en riktig buse på dessa fegisar till poliser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s