Om en ny frivilligorganisation

Photobucket

I dagens SvD skriver alltid lika vise och påläste Wilhelm Agrell om försvarets haveri.

Ur artikeln:

”…nu är det 2012 och dags att rikta blicken framåt. Två principiellt viktiga försvarspolitiska dikeskörningar från det förgångna spelar här en avgörande roll: övergivandet eller snarare borttappandet av uppgiften att försvara landet och avskaffandet av värnplikten.

När det gäller försvaret av landet och närområdet är vi nu på väg upp ur diket, till stor del till följd av uppenbara försämringar av det säkerhetspolitiska läget. Men den försvarsmakt som idag återstår är inte utformad och dimensionerad för en återupptäckt nationell försvarsuppgift utan för att bemanna de internationella insatserna.”

Personligen tror jag försvaret satt sig så djupt i diket att det är lika sannolikt som en miljonvinst på Trisslott att man någonsin tar sig ur det. Nästa gång den geografiska yta som idag kallas Sverige kommer att ha en fungerande armé på plats kommer det att vara någon annans. Antingen en allierad sådan eller en angripares. Jag vet vilket jag skulle sikta på om jag bestämde.

Fast, å andra sidan –  om jag bestämde hade vi aldrig satt oss i sitsen att helt sakna alternativ till ett NATO-medlemskap.

Men, nu är det som det är. Då gäller det att hitta nya, innovativa lösningar för hur vi som samhälle skall kunna hantera en potentiell framtida krigsfara. Det får mig att funder över oss civilister:

Samtidigt som man nu i bred svensk konsensus avskaffat såväl samlat intresse som samlad förmåga att försvara Sverige borde man kanske också anpassa frivilligförsvaret till den nya tiden. Totalförsvaret finns inte mer. Det förväntas inte att alla mellan 16 och 47 år – och många därutöver – fyller en funktion i ett krigstida försvar och i driften av ett helt samhälle på krigsfot. Som soldater, som polisförband eller övriga kombattanter, som driftvärnsmän som försvarar och driver viktig samhällsinfrastruktur, som sjukvårdspersonal, som arbetare i krigsfabriker, som stöd till det civila samhället i civilförsvaret, som ersättare för inkallade jordbrukare i Blå Stjärnan, som administrativ personal… Allt detta är numera onödigt.  

Förutom de hel- eller halvprofessionella soldaterna i yrkesförsvaret är vi andra överflödiga i det fall Sverige skulle bli anfallet.

I ljuset av t ex invasionen av Irak inser man att vi medborgare degraderat oss själva från ”viktiga kuggar i det krigstida totalförsvaret” till ”Collateral Damage”.

Från en nation som i sig är en enda stor blandning av motståndsrörelse och hjälporganisation där alla drar sitt strå till stacken – till en samling hjälplösa offer.

För att undvika en humanitär katastrof för det fall Sverige någonsin hotas av krig kanske vi borde skapa en ny – helt civil – frivillig försvarsorganisation. Den kunde heta något i stil med ”flyktingvärnet” eller liknande. Och ha till uppgift att se till att vi i den onödiga civilbefolkningen har en möjlighet att lämna spelplanen innan proffsen gör upp.

Den nya organisationen kunde åläggas att med fortfarande gällande Förfogandelagen (1978:262) i ryggen tvångskommendera bussar, flygplan, färjor och kryssningsfartyg att skeppa alla oss onödiga offer ut ur landet. För att istället för att utgöra slaktboskap ge oss chansen att skapa oss en ny framtid någon annanstans. Åtminstone tills allt det där farliga blåst över.

Då jag sedan några år hamnat i klassen ”onödig” skall jag be att få anmäla intresse för mig och min familj på kö-listan redan nu. Och jag hoppas förstås att man även kan få komma med önskemål vilket land man vill välja att emigrera till om det skulle bli nödvändigt.

Vi är inte kräsna. Det räcker om vi delar på en C4-hytt i värsta fall. Lämpligt land för vår enkel-familjebiljett meddelar vi efter en noggrann genomgång och familjeråd när det blir dags.

– – –

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Om en ny frivilligorganisation

  1. Per K Eleman skriver:

    ”Fast, å andra sidan – om jag bestämde hade vi aldrig satt oss i sitsen att helt sakna alternativ till ett NATO-medlemskap.”

    Morgonsur for president!

  2. J.K Nilsson skriver:

    Å ja, nu skall vi inte vara överdrivet pessimistiska. Vi skulle med rätt prioriteringar och rätta besluten kunna göra så mycket mera. Med mer klirr i kassan och hårdare nypor så skulle vi kunna bli ljusår bättre. Så jag tycker vi kämpar ett tag till.

    J.K Nilsson

  3. TRIDENT skriver:

    När vår förre ÖB kom med sist sista bokalster sa jag till kollegorna att nästa bok i serien borde ha titeln ”I diket” – och tyvärr så verkar det vara just där vi är…

    …så den titeln får väl Sverker G använda till sina memoarer.

    Tyvärr så kommer det inte att bli mer klirr i kassan – man vinner nämligen inte val på att ge mer pengar till en myndighet som för 42 000 000 000 kr per år ger tillbaka i princip noll och intet till sina uppdragsgivare.

    Det mest intelligenta som kan ske just nu är att omedelbart avbryta nuvarande personalförsörjningssystem och återuppliva en reformerad allmän värnplikt. Tiden för den svenska expeditionskåren är förbi och sannolikheten för att NATO eller USA skulle ge sig in i en ny konflikthärd direkt efter Afghanistaninsatsen avvecklats är inte ens mikroskopiskt liten – den finns helt enkelt inte.

    …och där står svensken med en försvarsmakt som har ”den expeditionära förmågan” som ledstjärna och en mycket lång näsa. Som vanligt blev det för mycket, för sent och helt fel…

    Fel kostym ska vara intagen 2014 – som av en händelse samma år som insatsen i Afghanistan ska vara avvecklad…

    Hur ska då en reformerad värnplikt se ut? Jag vet inte, men någon form av morötter behövs för att locka de bästa av åldersklasserna – samtidigt bör nog alla göra GMU light för rättvisans skull (och för att väcka intresse för fortsättning). GMU-light för alla och efter urval ytterligare utbildning för de intresserade. Moroten skulle kunna vara räntefria studielån där delar eller hela efterskänktes efter X antal år eller genomförda KFÖ:er.

    Men nu är jag bara en vanlig bygdemajor så jag kan ju ha missbedömt vårt nya personalförsörjningssystems förträfflighet…

    …åtminstone verkar herr riksdagsledamot Johan Forsell tycka det på sin blogg. Vi som försöker beskriva verkligheten inifrån svartmålar – men frågan är vad han som sitter på läktaren vet om hur illa det är ställt på ”planen”….

    Jag har då aldrig under mina 25 år i firman upplevt dylikt kaos!

  4. John Epson skriver:

    Har det hänt något extra för dig att bli så här nere?

    • Morgonsur skriver:

      Jag är inte det minsta nere, faktiskt. Men i all verksamhet riskerar man att nå en punkt när det är slöseri med resurser att hålla det under armarna som realistiskt sett aldrig kommer att fungera, och som kräver så massiva ekonomiska uppoffringar för att få liv i att det knappast är någon ide. SAAB nådde den punkten redan för länge sedan. Försvaret kan nog också redan sägas ha nått den punkten med råge.

      Jag kan tycka det är tragiskt, och att både SAAB och Försvaret förtjänat ett bättre öde. Men nu är det som det är, och då kanske det är dags att sluta gråta över spilld mjölk och anpassa även civilförsvaret efter det militära försvarets roll och resurser.

      Om vi behöver ett nationellt försvar behöver vi också ta höjd för civilbefolkningens behov och krav om det värsta skulle hända.

  5. Magnus Redin skriver:

    ”Från en nation som i sig är en enda stor blandning av motståndsrörelse och hjälporganisation där alla drar sitt strå till stacken – till en samling hjälplösa offer.”

    Det där är verkligen en nyckelinsikt!

    Till detta har vi problem med att mängder med människor inte längre behövs inom den högproduktiva ekonomin och det är mycket ont om jobb och uppgifter för lågproduktiva samtidigt som samhället behöver hålla ihop för att klara förändringar i ekonomi, resursförsörjning och miljön.

  6. Terry skriver:

    Många säger att man inte får tillbaka någon ”vinst” av försvarsmakten. Jag anser att många glömmer bort att värnplikten var ett sätt att fostra folk.

    När jag gjorde lumpen, var det många som aldrig hade bäddat sin säng eller varit hemifrån.
    Jag kan lugnt säga att jag aldrig har känt en sån samhörighet/stolthet över att vara svensk, som när jag var i lumpen

    När jag muckade så märkte jag att jag var mycket mognare än mina kompisar som inte hade gjort lumpen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s