Jag brukar ofta hänvisa till en gammal kinesisk förbannelse som lyder ”må du leva i intressanta tidevarv”. Förekomsten av denna förbannelse må vara en skröna, men riksdagsvalet 2014 är det inte. Och den svenska politiken blir onekligen allt mer intressant.
Intressant är att det har träffats en bred politisk överenskommelse i syfte att göra de 13% av rösterna som tillföll Sverigedemokraterna värdelösa. Det intressanta i detta är inte de tretton procenten i sig, utan att allianspartierna M, FP, C och KD för att göra de tretton procenten värdelösa av allt att döma gjort sina egna nästan 40% av rösterna precis lika värdelösa.
Nästan 53 % av väljarna har anledning att fundera över om de inte i praktiken lika gärna kunnat stanna hemma vid valet, vilket kan ge åtskilliga intressanta effekter i framtiden.
Intressant var det onekligen att besöka allianspartiernas Facebooksidor igår. Jag gjorde det, och konstaterade att kritiken mot Decemberöverenskommelsen var översvallande. När jag t ex gick in på Nya Moderaternas Facebooksida fanns till översta inlägget 1800 kommentarer. Alla jag läste var sakliga, men kritiska så det osade om det. När jag tillbringat tjugo minuter på sidan var det märkligt nog bara 1600 kommentarer kvar, trots att jag inte såg en enda som var i närheten av att klassificeras som ”näthat”. Partikansliet är bevisligen inte intresserade av att lyssna till allt för många kritiska röster från sina (åtskilliga f d?) medlemmar.
Intressantast av allt kommer det nu att bli att se hur Decemberöverenskommelsen överlever den första kontakten med den politiska verkligheten. Om allianspartierna nyttjar ens modesta möjligheter att driva igenom den egna politiken är jag övertygad om att en ny regeringskris dyker upp längre fram. För att en sådan regeringskris ska undvikas kommer det sannolikt att ske till priset av en djup – kanske oåterkallelig – förtroendekris för allianspartierna. När Decemberöverenskommelsen prövas på allvar blir det oerhört intressant att se huruvida allianspartiernas övertygelse om att ”ta ansvar” är så fast att de t ex vore villiga att riskera att aldrig någonsin komma i regeringsställning igen för att göra regeringen Löfven regeringsduglig och slippa prata med Sverigedemokraterna.
Människors minnen är oerhört korta och lättpåverkade, så det finns väl en chans att det hela går vägen. Den som lever får se. Själv poppar jag popcorn och sätter mig tillrätta i fåtöljen, för intressant lär det i alla fall bli framöver.
– – –
Morgonsur 
Jag lyfter på hatten igen Magnus för en strålande artikel.
Jag tror de övriga partierna spänt bågen för hårt. Å andra sidan som talesättet säger, spänner man aldrig en båge för hårt som får man aldrig veta hur det låter när det brister.
Men herregud, de måste ju hantera ett parlamentariskt dödläge som skulle varit bestående efter ett nyval. Det här var minsta tänkbara gemensamma bas och alla sakfrågor utöver budgeten återstår. Mao var det här bra gjort.
Hade det inte varit bättre att diskutera de frågor som lett hit?
Hade det inte varit bättre om riksdagens invalda accepterade väljarnas vilja?
Hade det inte gett ett mer gediget intryck om de folkvalda lät bli att låsa sig till principen ”inte med dem”?
Oavsett vad jag, du eller alla andra röstbetättigade tycker om SD, så kräver jag att att samtliga folkvalda har sin roll i riksdagen.
Att då, utan att veta vilka förslag som kommer läggas via budget framöver, i förväg säga: ”Ok, ni har inte majoritet för detta, men kör på, det har vi lovat Er”
Allt från skattehöjning med 100% eller lagförbud mot vinster kan nu leta sig in. Så fort frågan innehåller ekonomi kan de dyka upp i budget.
Det känns faktiskt inte bra
Det är knappast första gången Sverige fått vare sig dödlägen eller minoritetsregeringar. Som alla partier har tävlat med att måla in sig i varsina hörn ser man knappast något annat alternativ. Det betyder varken att det är ett bra alternativ, eller att det kommer att fungera. Vi får se. Det ska bli intressant, som sagt.
Väljarnas vilja var att 87 % inte ville ha SDs politik. Det har övriga politiker lyssnat till och sedan hade de att hantera att SD tänkte fälla varje regering som inte närmade sig SDs invandrarpolitik. Någon överenskommelse måste träffas. Konflikten/åsiktsskillnaderna var så stora att ”man knappast ser annat alternativ”. Då får man väl säga det var bra gjort att välja det alternativet istället för att avvakta fortsatt kaos.
Så länge sossarna inte bakar in andra konfliktfrågor än just budgetfrågor i budgeten, så kan jag inte se varför det inte skulle fungera för alliansen att driva oppositionspolitik och SD kan på samma sätt som förut välja vilket block de stöder i olika sakfrågor.
Det hysteriska gnäll som utbrutet, inte minst på Moderaternas hemsida, utan något förslag till alternativ lösning är löjeväckande. Att ”53 % av rösterna blivit meningslösa” och att ”ingen lyssnar på SD” tillhör kategorin hysteriskt gnäll.
SD:s politik var knappast den enda som en stor del av väljarna ”inte ville ha”. Men det är inget som säger att man behövt blanda in dem i alla fall. Det brukar innebära att man får kompromissa, eller rentav bilda en samlingsregering om läget nu är så prekärt. Om man står för långt ifrån varandra för att klara av att nå den minsta kompromiss (i ett läge där det faktiska spannet i åsikter mellan (v) och (m) är mindre än det någonsin varit) förefaller det lite märkligt att börja förhandla bort parlamentets makt – för två hela mandatperioder framåt. Om detta åttaåriga avtal är ett steg mot att man vill ändra grundlagen för att göra överenskommelsen till lag har man gått över gränsen ordentligt. Men där är vi inte än.
@ Krister Persson.
Men i samma anda var det DRYGT 92% som valde annan politik än MP, men att de via sin roll och sitt mandat får driva igenom sina ideer tycker du är naturligt?
Borde då inte ett parti som är betydligt större än MP ges samma rättighet?
Det finns mycket negativt att säga om SD, men att via icke parlamentariska beslut och överenskommelser runda SD är inget annat än odemokratiskt.
Att det blivit så här är endast de etablerade partiernas fel. De har valt att inte diskutera sakfrågan, de har valt att kalla alla som vill diskutera sakfrågan för rasister.
Det är inte ett bra debattklimat, och jag är rädd för att 2018 får många gammelpartier äta upp detta om de inte börjar tala om frågan som lett oss till denna socialallians som nu godkänt samtliga förslag i kommande budgettar oavsett vad de innehåller
@Krister Persson:
Torka dig!!
Man brukar göra det när man har skitit. 😉
Visst är det roligt och intressant att få diskutera viktiga samhällsfrågor med andra engagerade och höra deras åsikter.
Ja, lite modererad ton skulle inte skada. Krister Persson har en berättigad åsikt och det är bättre att eftersträva debatt utan invektiv.
Jag tycker att Krister Persson och regering och riksdag inte förtjänar att styra ens sitt eget uthus när de är så odemokratiska som de är. Thomas Jefferson sade ”demokrati kan inte begränsas, bara förloras”. Och vi har förlorat den. USA är mycket mera av en demokrati än Sverige om man jämför. Även i Östtyskland hävdade man att man hade demokrati under namnet Deutsche Demokratishe Republik. Mot slutet så protesterade östtyskarna, men inte en banderoll hävdade att Östtyskland var en diktatur. Därför så vill jag inte diskutera med herr Krister Persson Honnecker. Jag anser inte att Sverige är en demokrati. Vill Krister Persson diskutera det så är han Välkommen!
Yttrandefrihet kan inte begränsas, bara förloras. Så skulle det stå!
En aktiv opposition garanterar att förslag från regeringen blir väl genomtänkta beslut. Den garantin finns inte längre. Detta är en mycket olycklig situation för Sverige.
9 000 man laddar oannonserat upp i Kaliningrad sägs det nu. Kan det ha någonting med det att göra? Det är onekligen mycket märkligt.
Vi har den här otäcka demokratiska fnurran partisystem, i en större union nära dig kallat partigrupper, som fungerar som ett effektivt filter mellan väljarna och de folkvalda. Som alla mellanhänder tar de hand om befattningar, ära och inte minst pengarna.
En lösning är bort med partistöd och all annan offentligt finansierat partimellanhandsbemyndigande och giv detta direkt till de folkvalda, att nyttjas under eget ansvar.
Angående sista stycket. Detaljer försvinner men känslan man fick när man upplevde dem består. Det är därför långsiktighet fungerar. Visserligen med svårmätt effekt, vilket ofta gör att fel slutsatser dras om detaljernas förgänglighet och därför leder till kortsiktighet.
Klokt folk bör överväga att lämna Sverige,precis som klokt folk lämnade DDR,Sovjet med flera diktaturer.
Som dokumentärfilmen Michael
Moore sade: ”I refuse to live in a country like this, and I ain’t leaving! ”