En julhälsning bort och hem

Så här i jultider känner jag mig personligen rätt nöjd med att ha fått min gamle vagnchef från BA01 att masa sig hem från Afghanistan till sin familj i ett stycke. Med detta i åtanke känns det viktigt att skicka en extra tanke på dem av våra som har mer att tänka på än att hinna köpa den sista julklappen på barnens  önskelista.

Och det är rätt många världen över. Men för att inte blanda in alla här i universum som har något utöver julklappsbekymren att hantera tänkte jag begränsa mig till några av dem som finns ibland oss här hemma i julstressiga Sverige.

Sverige; det jul-jäktens land där inte alla värdesätter den obeskrivliga lycka det är att kunna irritera sig på den långa kön till kassan på H&M.

Vi har i veckan formellt kunnat önska välkomna hem till den lilla arméstyrkan FS19.

Men tyvärr är det inte så enkelt som att säga hej, tack, och välkomna hem, och leva lyckliga i alla våra dar.

Alla från FS19 kom inte hem till sin familj. Sergeant Kenneth Wallins anhöriga får i år fira jul i tomhet och saknad. De har alla fått betala det högsta pris man kan i Kenneths strävan att göra världen till en bättre plats.

Mina tankar, och mitt allra största deltagande, går till er.

Andra kommer fortfarande att vara ‘hemma borta och borta hemma’ en lång tid. Att hantera vardagen efter att alla i familjen gått på tå med nerverna på helspänn i ett halvår kräver målmedvetenhet och tålamod både från den hemkommande och från den hemmavarande.

Själv är jag privilegierad. Jag har förmånen att få uppleva ytterligare en helt vanlig, lugn, trygg, proppmätt, familjär jul i ljus och glädje hos dem jag håller av mest. Men som gammal soldat minns jag känslan av att hela tiden bära tyngden av den oro jag skapade hos dem därhemma. Ovissheten är människans störste ovän.

Som soldat är livet farligt. Visst. Men man vet hela tiden att man lever, hur man lever och hur man mår. Därhemma svävar ens anhöriga ständigt i fasansfull ovisshet.

Ovisshet tär. På själen, på förhållandet, på ens omgivning. På själva livskraften.

Om det är några som bär de svenska soldaterna på sina axlar – och därigenom hela Försvarsmakten – så är det ni anhöriga här hemma. Utan er fanns ingen utlandsstyrka.

Tack för det stöd ni gett – och ger – era kära; våra soldater i internationell tjänst.

Till alla er här hemma som har soldater som antingen nyss kommit hem, eller som nyss åkt iväg; Julen kommer att bli alldeles speciell för er. På gott, och på ont. För dem som nyss fått hem sin soldat mest på gott, och för dem som nyss skilts från sin mest på ont. Men jag tror att julen kommer att ha en alldeles speciell innebörd för er alla från och med nu.

Min julhälsning går till alla er som ser solnedgången över Hindukush, och i det ögonblicket sänder en varm, kärleksfull tanke till ett kallt, snöigt hem så långt, långt borta. Min julhälsning går också till er som i dag kliver upp till fjärde söndagen i advent, tänder det fjärde ljuset i den röda ljusstaken, ser ut genom köksfönstret och oroligt undrar hur livet ter sig i ett dammigt pansarfordon på andra sidan jorden, för den kära vars morgon grydde för flera timmar sedan.

God Jul, till er alla.

Vi är många som önskar Er allt gott.

Välkomna hem, FS19! Ta hand om er, FS20!

 

–     –     –