Framtidsspaning II (V): Om att välja framtid

Fortsättning från detta inlägg.

Vad är det egentligen som håller på att hända i denna värld av växande oro – med slitningar som inte i första uppstår mellan stater – utan mellan befolkningar och deras respektive regeringar?

För att spekulera i den saken skulle jag vilja samla ett antal separata och var för sig oberoende både goda och onda händelser som: Al Qaedas tillkomst och fortlevnad, den arabiska våren, upprorsstämningen i Iran, Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge, framväxten av starkt invandringskritiska partier i Europa, demonstrationerna och strejkerna i Grekland, upploppen i England och – sist men inte minst; finanskrisen/skuldkrisen.

Alla dessa enskilda händelser har å ena sidan inte ett dugg med varandra att göra. Å andra sidan ser jag dem alla – utom den sistnämnda – som tecken på en och samma sak:

Jag tror att de utgör de första påtagliga tecknen på samhällspolitiska konsekvenser av det globala teknikskifte som pågår.

Finanskrisen återkommer jag till i ett separat inlägg, eftersom den egentligen inte är en del av skiftet i sig, utan snarare en faktor som kommer att ge teknikskiftet ett helt annat utfall än om det inträffat i ett friskt och sunt globalt finansiellt system.

Varje teknikskifte skapar oro, politiska konsekvenser och en stor omvälvning för hela samhället. De mest omvälvande teknikskiftena för själva samhällsuppbyggnaden och den politiska verkligheten har alltid varit de som underlättar kommunikation och kunskapsöverföring mellan människor, som skrivkonsten, hjulet, tryckpressen, järnvägen, telegrafin, telefonen, bilen, radion, TV.

I det avseendet är IT-revolutionen något alldeles speciellt. Och den är bara något decennium gammal. Vi lever just nu i ett av historiens stora avgörande ögonblick.

De inträffade upploppen, revolterna och även terrordåden anser jag vara tecken på oron i skiftet från industrisamhället och den analoga teknologin till den digitala framtiden. Den nya era där makten över produktion och spridning av idéer, ideologier, produkter, tjänster, information och kommunikation allt mer flyttar från stater, myndigheter, företag och organisationer till individen.

Och när makten migrerar neråt hamnar den hos alla – god som ond.

Drivkraften bakom hela samhällsutvecklingen är helt enkelt – på gott och ont – på väg ut från parlamenten och partikanslierna till hemmen och de enskilda medborgarna. IT-revolutionen har för första gången i världshistorien gett oss verktygen till en ny möjlighet; massindividualisering.

Vi kan i allt högre grad individuellt skräddarsy information, kommunikation, lösningar och möta individuella behov – hos miljarder människor i taget.

Vi behöver inte längre ta hänsyn till genomsnittet och skapa ”en storlek passar ingen-lösningar”, utan var och en kan få sin egen individuella profil på information, kunskap, produkter och tjänster. I stort sett på vilket område som helst.

Kostnaden och arbetsinsatsen för att kopiera, samla, sammanställa och sprida information och tjänster, samt att kommunicera kring nyss nämnda med vem som helst, var som helst, är försumbar för en allt större del av jordens befolkning.

Den gamla floskeln ”kunskap är makt” är lika sann som alltid. Men för första gången i världshistorien kan nästan vem som helst vinna sin egen andel av den makten. För de styrande församlingarna som inte gett bort makten och kontrollen över samhällsutvecklingen – utan förlorat den – känns utvecklingen förstås oerhört frustrerande.

Som i all omvälvande och nyskapande utveckling finns det egentligen bara ett val att göra: vad vi gör med den lilla makt och kontroll vi har – d v s hur hanterar vi den oundvikliga förändringen?

Hur lägger vi grunden till en ny vision, strategi, anda som ger oss allra bästa utväxling av den nya teknologins goda sidor? Hur använder vi den nya teknologin för att ge makten över den egna tillvaron och dess möjligheter, svårigheter och utmaningar till varje enskild människa? Hur ger vi individen tillbaka ansvaret, befogenheten och resurser att tillgodose sina egna behov, skapa sin egen livshistoria och förverkliga sina drömmar?

Hur använder vi teknikskiftet för att stärka varje människas förmåga att vara, att leva, att skapa och att njuta.

Så gott det nu går.

Även om ingen – tack och lov – äger makten att ta ett helhetsgrepp och kontrollera samhällsutvecklingen äger vi alla, var och en på sin plats i livet, makten att välja huruvida vi i huvudsak använder det nya till gott eller ont. Och helheten är i slutändan trots allt intet annat än en samling detaljer.

De onda sidorna av den nya teknologin kommer att marginaliseras i rekordfart om vi bara gör vårt bästa och bygger riktigt starkt på den goda sidan; fritt, öppet, lyhört, prestigelöst. Utan maktkamper. För mänsklighetens bästa.

Tror jag då att detta kommer att ske?

Nej. Absolut inte. Inte förrän vi har prövat absolut allt annat, kört alla tänkbara alternativ i botten, uttömt all kraft i på sikt meningslösa maktkamper och till slut blir tvungna att samarbeta och ta ansvar för vår egen framtid.

Ovanstående är för övrigt den enda positiva effekten som – i slutändan och i bästa fall – skulle kunna bli resultatet av den globala finans/skuldkrisen, men jag återkommer till det i ett senare inlägg.

Tecken på att vi definitivt inte har en politisk sfär som insett lägets allvar och ännu inte har identifierat och insett att vi står mitt i ett vägskäl ser vi varje dag. Det talas ofta och vackert om den nya teknikens möjligheter, men i handling blir det tydligt att knappt någon insett faktum; att hela frågan nu gjort den klassiska vänster-högerstriden om hur man bäst hanterar symtomen på utvecklingen passé.

Camerons internetcensur och den svenska debatten om gammelmedias kommentarsfält under nyhetsartiklar är tydliga tecken på detta. Istället för att ta lyfta näsan över jämmerdalen och börja fundera över hur man skall leda samhället in i en bättre värld med hjälp av den nya teknologin ägnar man all energi åt något som på sikt varken är gott eller ont, utan bara totalt meningslöst:

Att försöka spjärna emot och hindra själva skiftet i sig.

Att börja diskutera vilket av de fantasiverktyg man inte har med sig som vore det bästa för att laga den trasiga länspumpen med är en föga konstruktiv sysselsättning när båten håller på att sjunka.

I bilens barndom inträffade samma sak; medan ett fåtal visionärer bara såg möjligheter pågick en politisk debatt kring vad dessa rikemansleksaker egentligen skulle vara bra för, och hur man bäst skulle skydda folk från dess negativa konsekvenser. Därför lades energi på att bl a införa en lag om att någon var tvungen att gå framför bilen med en röd varningsflagga för att den skulle få framföras. För säkerhets skull och för samhällets bästa.

Bilen har sedan dess inte bara använts till gott, men jag tror inte många önskar att man hade behållit lagen om gå-eskort och varningsflagga och upphöjt den till EU-norm, eller omedelbart när den första prototypen lämnade verkstaden fattat långsiktiga politiska beslut om vad bilen var och vad den fick användas till.

Eller helt enkelt för mänsklighetens bästa totalförbjudit bilen för all framtid och bränt ritningarna.

Någonting säger mig att den då inte blivit den var mans biljett till friheten, och den stora katalysator till en rikare, friare och öppnare värld den faktiskt varit.

Hur som helst; de långsiktiga konsekvenserna för politiken och samhället av vårt pågående teknikskifte kommer att bli avsevärda. 

Politiken har hittills haft uppgift att ordna människornas livssituation till det bättre. Samhället har gett demokratiskt valda representanter mandat att företräda dem i politiska församlingar. Dessa församlingar har till sin hjälp organiserat myndigheter, organisationer och andra organiseringar som förhållandevis väl har kunnat leva upp till samhällets förväntningar över tiden. Men:

Med allt större möjligheter att kommunicera, informera sig och också bedriva handel globalt börjar de människor samhället består av få så många, så individualiserade och därmed så differentierade behov att det blir svårt att möta dem inom ramarna för de gamla systemen.

Den nya teknologin ger också allt fler människor allt större möjligheter att uppfylla allt fler behov själva. Allt billigare, och allt snabbare. Det som inte finns på hemmaplan finns alltid att uppbringa någon annanstans i världen. Resurser kan lätt omfördelas – spontant, utan behov av den eftertänksamma planstyrning vi är vana vid och våra demokratiska beslutssystem är anpassat för.

Komplexiteten i samhället har ökat enormt med den nya teknologin. Detta i kombination med att allt fler människor har både kunskap, förmåga och möjlighet att informera sig, ta ansvar, ta ställning till olika alternativ och själva skräddarsy sin egen livssituation kommer också att återspeglas i kraven på det politiska systemet.

Därför: om parlamentarismen och den representativa demokratin vill överleva skiftet – vilket jag både tror och hoppas – gäller det att åtminstone följa med i utvecklingen. Bäst är förstås att leda den. Sämst – och dömt att misslyckas – är, återigen, att spjärna emot.

Och det är här jag som sagt tyvärr tycker mig se allt fler oroväckande tecken i den globala politiken på att det politiska immunförsvaret slår till, och att allt mer politisk energi läggs på det sistnämnda.

Immunförsvaret möter det oundvikliga teknikskiftet med oförstående och rädsla och en önskan att allt skall vara som det alltid har varit – relativt kontrollerbart, och möjligt att planera och styra med politiska processer och beslut.

Immunförsvaret ser inte bara demokratin (vilket är sunt), utan alla de traditionella organisatoriska formerna för den (vilket på goda grunder kan ifrågasättas), som självklara självändamål.

Immunförsvaret gör därför att politiken riskerar att offra grundläggande värderingar och principer för att – för säkerhets skull – försöka cementera makten över samhällsutvecklingen där den alltid har varit.

Politikens uppdrag borde som jag ser det vara att göra tvärtom; att cementera grundläggande värderingar och principer för att kunna överlämna makten över samhällsutvecklingen till allt fler, allt oftare.

Politiken har sällan haft en bättre chans att visa storhet, göra avtryck och skapa historia än nu.

Det är hög tid att ta den.

Nästa inlägg ”Framtidsspaning III(V): Om Matrix-samhället”.

UPPDATERING 18/8: Tobias Brandel skriver en mycket bra artikel i samma ämne i dagens SvD och är i mångt och mycket inne på samma linje. Han deltar dessutom föredömligt i kommentarsfältet.