Om Flyktingkatastrofen II (V): Flyktens drivkrafter

“Don’t judge any man until you have walked two moons in his moccasins”

Native American proverb

Föregående inlägg – I. Den urspårade debatten

Det är lätt att ha åsikter om flyktingar och moralisera över deras göranden och låtanden. Det går inte att generalisera, eftersom flyktingströmmarna innehåller alla sorters människor, men jag tänker trots det bre på riktigt subjektivt idag i ett flyktingexempel. Allt för att försöka beskriva de oerhört starka känslor och drivkrafter många flyktingar känner, och som får dem att i desperation utsätta både sig själva och sina familjer för stora risker och svåra umbäranden. 

Jag lägger i denna artikel ingen värdering i huruvida denna desperation är skäl nog att bevilja asyl eller ej. Problematisering av politiken och de svåra ställningstaganden som Sverige och EU står inför – oavsett hur stark empati man känner inför flyktingarnas svåra situation – spar jag till de avslutande artiklarna. I dag får pragmatikens förnuft stå tillbaka för de högst mänskliga känslor som driver människor att lämna flyktinglägren för att försöka ta sig in i Europa på illegala vägar. Låt oss se situationen ur flyktingens perspektiv för en stund.

Som den som på allvar lyssnat till professor Hans Roslings fakta om världen (hans åsikter om flyktingsmugglare eller lösningar av ”flyktingkatastrofen” lämnar jag därhän) redan förstått mår världen idag trots allt rätt bra. Länder vi tidigare sett som ”U-länder” är idag på väg upp som handelspartners istället för biståndsprojekt. Fler människor har anledning att stanna i sina länder och se dem växa, men fler har också råd att förflytta sig över jordklotet. Inte ens dagens flyktingar ser ut som de gjorde när flyktingkonventionen skrevs 1951 – och de är betydligt fler än vad någon räknat med. 

Dagens flyktingar är – i historisk jämförelse – intellektuellt, ekonomiskt och geografiskt rörliga och resursstarka. Detta även om de fortfarande relativt sett i genomsnitt både är lågt utbildade och fattiga i jämförelse med invånarna i de flesta europeiska länder. I flyktingströmmarna gömmer sig dessvärre också kriminella, lycksökare, krigsförbrytare och rena ekonomiska flyktingar, men huvuddelen är det inte, och har enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR goda skäl att lämna sitt hemland.

Att undkomma ”terror, svält och död” skulle jag personligen hävda sällan är syftet för en flykting att lämna sitt land. Det är en orsak till det.

Som FN-soldat i Bosnien 1993-94 har jag stått mitt i kriget och sett människor tvingas lämna allt. Vissa för att de riskerat att mördas. Andra för att de upplevt situationen som ohållbar av andra anledningar. Några hade det relativt sett gott ställt, och bodde långt från fronten i områden som aldrig nåddes av några strider.

Jag har sett dig som flydde i tid. Jag också har sett dig som väntade för länge och maldes ner, skändades, trampades på. Jag har sett dig som flydde även om alla tyckte du hade det bra.

Ni flydde alla av olika orsaker, men ert syfte var detsamma.

Några av er lämnade släkt och familj kvar. Sist du såg dem kanske de låg döda på marken utanför hemmet som förvridna, blodiga bylten, och du kanske aldrig ens fick begrava dem på ett värdigt sätt. Trots det; att ”fly undan krig och död” upphörde att vara ett mål eller syfte för dig redan när ljudet av skottlossning blev allt dovare i fjärran. Att fly undan ond, bråd död gick från att vara mål och syfte till att bara vara orsak. Det blev historia. Men det faktum att du inte längre riskerar ond, bråd död betyder inte att det vore mänskligt av dig att bara sätta sig ner och ge upp. Du var någon, och det vill du fortsätta med. Du vill vara människa, sörja för dig och de dina. Inte bli ett passivt offer som lever på andras välvilja.

Den som har fallenhet för grova förenklingar skulle säga att du egentligen ”bara” är en ekonomisk flykting, för att du strävar efter en inkomst. I någon mån är ekonomin en del av sanningen, men det finns inget ”bara” med det. För det finns ingen ekonomi i världen som är vare sig målet eller syftet med din flykt.

Den är medlet.

Så vad är målet? Syftet? Varför flyr du? Varför denna desperation?

Jag har själv sett döden i vitögat några gånger. Det kan jag rycka på axlarna åt. Däremot har ingenting någonsin skrämt mig så mycket som de få isande ögonblick när jag trott mig förlora min framtid. Så jag förstår dig.

Du som lämnar det turkiska flyktinglägret för att sätta dig i en knappt sjövärdig gummibåt, eller låter dig skuffas ombord på ett överfullt, knappt flytande vrak vid Libyens kust för att riskera allt i Medelhavets vågor gör det inte för att du är rädd för att dö. Du gör det för att du är rädd för att aldrig mer få leva.

Jag undrar om du, trygga, välutbildade, privilegierade ursvensk som läser detta skulle sitta nöjd i ett tältläger med en överfull tunna du delar med hundrafemtio andra som dass, medan du hankar dig fram på ströjobb – utan pensionsgrundande inkomst – och lever på tilldelade matpaket från UNHCR – dag ut och dag in. Det är det liv du har att se fram emot alla de år av ”framtid” du kan överblicka. Hur länge skulle du sitta nöjd med att leta ständigt nya boplatser, sova på soffor eller i tält och lugnt acceptera insikten att dina barn i bästa fall får lära sig läsa i en hastigt hoprafsad skola – utanför alla utbildnings- och samhällssystem, diskvalificerade från högre utbildning.

Skulle du sitta nöjd medan dina barns framtid rann iväg om du har släktingar i Kanada, Sverige, Tyskland som engagerar sig, uppvaktar myndigheter och lånar ihop pengar för att få dig och din familj att komma dit och skaffa er en framtid. Om dina släktingar sade ”kom bara hit, så får du uppehållstillstånd! Starta om, bygg ett nytt liv, skicka dina barn till skolan, kanske till universitet”? Om du själv kunde verifiera att vad de säger är sant t o m från både tidningar och myndigheters hemsidor?

Om du inte skulle sitta nöjd med din konservburk från UNHCR – varför tror du att någon annan, som också har en utbildning, hade ett yrke, ett jobb och ett liv, skulle göra det?

”Men flyktingläger är ju bara tillfälliga, tills allt lugnat ner sig i deras hemländer”, kanske du invänder.

Skulle du lita på det själv? Det gick möjligen att lugna människor med 1951. I en tid när få reste längre sträckor överhuvudtaget, bara hade tillgång till lokala tidningar – som de i bästa fall kunde läsa – och bara den rikaste promillen någonsin tänkt tanken att någonsin ta sig utomlands. Numera är alla vana vid resor, dessutom är alla så pålästa att de vet hur det fungerat förr i historien, och de vet hur de nya, till synes eviga, inbördeskrigen fungerar: ”Tillfälligt” innebär ”åtminstone i ett par, tre decennier eller så”. Sedan kanske kriget i Syrien tar slut. Om det sker kan eventuellt demokrati införas, och då byggs nog både land och samhälle upp igen och alla lever lyckliga i alla sina dagar.

Hurra. Köp läget; dina barn blir den generation i dina släktled som saknar framtid.  Men du får väl känna dig tacksam att du lever och hoppas på att dina barnbarn – med lite tur – kanske får en. Förstår du inte hur lycklig och tacksam du ska känna dig att ingen skjuter på er och att ni har mat för dagen? Vilken normal människa här i världen kan någonsin begära mer av livet än så?

Jag har också blivit beskjuten, men jag begär trots det betydligt mer av livet än att bara sitta och känna mig lyckligt tacksam att ingen skjuter på mig just nu.

De flesta som är läskunniga och har tillgång till information om hur världen ser ut och fungerar, och som en gång haft ett riktigt betalt jobb i en modern kultur i ett fungerande samhälle – vilket de flesta människor i världen faktiskt numera har – kommer inte att sitta och tacksamt invänta ålderdomen i flyktingläger-limbo medan barnens framtid går om intet. Inte utan att känna att de gjort allt för att undvika det. Således:

Det är fullt normalt att göra allt man kan för att skaffa sig själv, sin familj eller sina barn en framtid.

Allt man kan, ja. Precis som vilken tänkande människa som helst vill du naturligtvis maximera dina chanser att bygga en ny framtid för dig själv och dina barn. Så du söker alla utvägar som finns. Och efter att ha slukat officiella och inofficiella uppgifter från myndigheter och medier, rykten, internet, rekommendationer och löften från anhöriga, vänner och flyktingsmugglare och sammanställt alla fakta har du antagligen exakt koll på vilket land du vill åka till och varför.

Det enda som står mellan dig och en framtid är att du måste ta dig till Tyskland eller Sverige. Ett fåtal timmars billig flygtur från Turkiet.

Så enkelt. Så varför skulle en klok människa som du komma på den idiotiska idén att sätta sig i en  knappt sjövärdig gummibåt och riskera både ditt eget och familjens liv? Kanske av den enkla anledningen att du ser det som det enda realistiska sättet att skaffa dig och dina barn en ny framtid?

Kanske har du insett att resan är så riskabel att din familj förvisso är utan framtid – men fysiskt säkra – i flyktinglägret, eller rentav i ett lugnt område i hemlandet. Om du gör den farliga resan själv, ensam, och tillbringar några månader i Tyskland eller Sverige tills du beviljats den asyl du utlovats av de tyska eller svenska regeringarna vet du att de kan komma efter som anhöriginvandrare så snart du fått ditt uppehållstillstånd. Då kan de ta flyget direkt, utan att behöva utsättas för den dyra, livsfarliga och traumatiska resan som papperslösa, illegala invandrare genom Europa. Det är ingen slump att en övervägande del av flyktingarna är män.

Så hur kan det komma sig att Europas länder stänger dessa flyktingar ute, fullt medvetna om att de sannolikt berövar åtskilliga vanliga, hederliga människor och deras barn en framtid?

Det beror helt enkelt på att själva omfattningen av migrationsströmmarna gör det oundvikligt att ideal ställs mot verklighet, moral ställs mot pragmatism och hänsyn till flyktingar ställs mot hänsyn till den egna väljarbasen. Även Sverige kommer snart att tvingas börja säga nej – eller förstärka andra styrmedel – för att göra sin flyktingpolitik betydligt mer restriktiv. Det kommer att ske oavsett hur stark empati man känner för den hypotetiske flyktingen ovan. Det kommer att ske oberoende av hur många svenskar som vill föra en mer eller mindre restriktiv asylpolitik, och oavsett vilka mer eller mindre godhjärtade skäl man har för att vilja göra så.

Av den enkla anledningen att juridik och politik tillsammans kommer att trumfa etik och retorik.

– – –

Nästa inlägg – III. Juridiken

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle, Samhällsekonomi, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Om Flyktingkatastrofen II (V): Flyktens drivkrafter

  1. Sverige skriver:

    ”Jag undrar om du, trygga, välutbildade, privilegierade ursvensk som läser detta skulle sitta nöjd i ett tältläger med en överfull tunna du delar med hundrafemtio andra som dass, medan du hankar dig fram på ströjobb – utan pensionsgrundande inkomst – och lever på tilldelade matpaket från UNHCR – dag ut och dag in.”

    För oss i Sverige så blir det lite av en omvänd hopplöshetskänsla. Ett krypande obehag där man känner att det vi byggt upp steg för steg kommer brytas ned. Att det skydd för svaga i samhället som vi haft snabbt försvinner. Att vi får ett samhälle för starka och aggressiva. Och obehagskänslan när blinda, godtrogna och naiva som i många fall kommer drabbas mycket hårdare än mig själv kallar mig rasist när jag påpekar detta …

    Jag ser hela scenariot för nedåtfärden framför mig och samtidigt ser jag att de blinda, godtrogna och naiva aldrig kommer att inse orsaken. De kommer att skylla på onda marknader som inte längre vill låna ut pengar till Sverige och elaka kapitalister som sänker löner och tar bort förmåner.

  2. Bornagainchristian skriver:

    Jag förstår faktiskt inte varför du gnäller. Sverige har i praktiken redan fri och öppen invandring till landet, Är det antalet som bekymrar dig? Tar vi emot för få? p.s om jag bodde i ett tältläger och fick mina förnödenheter från FN – hur i hela friden skulle jag ha råd att anlita flyktingsmugglare? Din berättelse är inte trovärdig – rosling tycks emellertid ha funnit en riktig liten adept i dig 😀

    • Det står ovan ”Skulle du sitta nöjd medan dina barns framtid rann iväg om du har släktingar i Kanada, Sverige, Tyskland som engagerar sig, uppvaktar myndigheter och lånar ihop pengar för att få dig och din familj att komma dit och skaffa er en framtid.” Dessutom har vissa som flyr sålt det de har och byggt upp en reskassa. En hel del som kommer till Sverige skickar sedan hem pengar, i snitt 3200 kr i månaden till sina släktingar. Källa: http://www.dn.se/ekonomi/invandrare-skickade-over-17-miljarder-till-sina-hemlander/
      Därtill finns säkert ett stort mörkertal i transfereringar i form av informella bankirer utan digitala spår. I fallet med den kända drunknade pojken var det just en syster i Kanada som skickat pengar. En del smugglare kanske även har någon form avbetalningsplan, där en utebliven återbetalning inte leder till kronofogden utan mer handgripliga fysiska åtgärder. Om det talas inte så mycket om, men det uppmärksammade Kalla Fakta-programmet med tiggande romer gav en glimt av hur ett upplägg kan se ut.

      • Morgonsur skriver:

        Du har helt rätt i att det finns gott om historier om hur flyktingar utnyttjas på olika sätt. Jag kommer att återkomma till den saken.

    • Morgonsur skriver:

      Jag gnäller inte det minsta. Dessutom spelar varken min eller din åsikt någon större roll i frågan. Sverige kommer att tvingas förändra sin flyktingpolitik alldeles oavsett. Det går f ö alldeles utmärkt att få sin mat från UNHCR även om man har med sig sparkassan och familjesilvret. Den som har pengar i ett flyktingläger behöver dem till mer prioriterade saker än att köpa mat. Saknar man pengar går det utmärkt att sätta sig i skuld hos kriminella ligor – som smugglar en mot återbetalning inklusive ockerränta. Eller så skickar släkten i väst pengar.

      Liksom man inte bör döma flyktingar för att de agerar logiskt bör man vänta med att döma mig åt endera hållet förrän man kommit till sista raden i inlägg V. För det finns bara fel lösningar på problemet, alldeles oavsett vad man har för åsikt.

      Hans Roslings styrka är att beskriva världens utveckling och tillväxt – inte att hitta lösningar på flyktingsituationen. Var sak har sin plats.

  3. Bornagainchristian skriver:

    P.s den restriktivitet som du hävdar att Sverige tvingas tillämpa kommer aldrig att hända så länge miljöpartiet sitter vid makten. Enligt dem finns det bara ett tryggt land i världen och det är Sverige. Så du behöver inte vara orolig 😉

    • Morgonsur skriver:

      Jag är inte det minsta orolig. Jag har upplevt tillräckligt mycket i livet för att kunna hantera både lätta och svåra år i framtiden. Oavsett vad Sverige tar sig för eller tvingas till – åt ena eller andra hållet.

  4. Kuckeliku skriver:

    Hans Rosling är en socialliberal fabelmakare som ingenting vet om tillväxtens gränser. Alla som har ögon att se med ser att världen redan är på väg ner i pytten. Att det ”gick bra” fram till 2008 betyder ingenting.

    • Morgonsur skriver:

      Hans fakta om världens utveckling är… fakta. Hans personliga åsikter om vad som borde göras för att förändra världen är en annan sak. De ska värderas som just åsikter.

  5. Kent skriver:

    Jag väntar på resten av vad du har att saga. Men, varför skall Sverige sockra med så förmånliga villkor så att resten av världen berövas dessa högutbildade som nu strömmar till oss? Behöver Inga lander I Afrika denna arbetskraft?

    • Morgonsur skriver:

      Jo, så är det, och det är en relevant fråga. Och det kan sannolikt bli så att Sverige måste anpassa sin politik efter andra EU-länder vad man än tycker om saken. avsnitt IV kommer jag att problematisera mer kring detta. I morgon kommer jag först att behandla lite mer kring hur juridiken som styr flyktingmottagning och asyl utformats.

  6. Anonym skriver:

    Juridik och politik? Snarare matematik…

  7. Ping: Artikelserie på Morgonsur: Om Flyktingkatastrofen | Morgonsur

  8. Ping: Om Flyktingkatastrofen I (V): Den urspårade debatten | Morgonsur

  9. Ping: Om Flyktingkatastrofen III (V): Juridiken | Morgonsur

  10. Ping: Om flyktingkatastrofen V (V): Vad göra? | Morgonsur

  11. Ping: Om Flyktingkatastrofen II (V): Flyktens drivkrafter | Morgonsur | flurpyblog

  12. Joel skriver:

    Jag är skeptisk till att den anledning som hävdas varför majoriteten av de som kommer är män. Om vi tittar på asylinvandringen pga släktsjäl så är andel kvinnor fortfarande ganska liten i jämförelse med den stora skara män som kommer hit. Den mest troliga orsaken är att många män inte har någon chans att få en framtid(och därmed skapa en familj). En del ger sig iväg till ISIS, andra ger sig iväg till väst.

    Den stora lockelsen handlar nog, som du säger, om att få en framtid.

  13. Ping: Att ta beslutet att fly | Istappar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s