Att döda barn

 

Allt sedan invasionen har jag varit tveksam till USA:s och deras allierade invasion av Irak. Främst av realpolitiska skäl, eftersom det knappast går att hitta absoluta folkrättsliga hinder – vilket är en intressant fråga jag gärna kan återkomma till.

Det var hur som helst enligt mitt tycke dumdristigt att invadera Irak.

Så har vi slagit fast min åsikt i den frågan.

När det gäller den berörda filmen där en amerikansk helikopterbesättning bl a skjuter mot barn blev jag först upprörd med udden riktad mot de amerikanska flygarna, eftersom man ju – som vanligt – matats med en massa förutfattade meningar och tillrättalagda förutsättningar innan man förevisades ett litet klipp ryckt ur sitt sammanhang. Precis som avsett förfasade jag mig förstås över de klantiga, rentav ondskefulla, amerikanska helikopterpiloterna.

Jag ber nu att få tacka bloggrannen Cornucopia för att jag tagit mig tid att titta igenom hela videon som är 39 minuter lång. Läs, titta och begrunda (länk). Tag även del av den amerikanska utredningen som Cornucopia länkar till.

Han har förtjänstfullt analyserat hela videon och fått mig att inse att det finns en mer sansad bild av händelsen. Det visar sig att hela sammanhanget utspelar sig i en stridszon, och att journalisterna går i ett sällskap av män där det förekommer flera vapen. Man ser bl a en i sällskapet smyga runt ett hörn mot de annalkande amerikanska trupperna med vad som av allt att döma är en RPG-7, d v s ett pansarvärnsvapen.

Och för den som liksom jag sett åtskilliga människor bära på hopfällda AK47 eller AKM ‘i remmen gevär’ så ser de väl… typ exakt ut som de två i gänget som med facit i hand råkar bära kameror.

När man säger ‘Reuters-medarbetare’ får jag dessutom av erfarenhet vibbar att det handlar om frilansjournalister som sålt material till Reuters. Inte för att det gör någon skillnad i sak, men alla vet att frilansare dessvärre måste sticka ut näsan där det är som hetast för att göra sig ett namn, innan man som de flesta krigskorrespondenter får förmånen att genomföra sina ‘on location-reportage’ från ett lyxhotell i grannlandet, eller i alla fall miltals från närmaste stridigheter.

Med detta sagt har jag fortfarande synpunkter om att det förefaller rätt onödigt att bekämpa den svarta van som syns i filmen, men otillåtet, nej, knappast.

Såvitt jag kan se följer man krigets lagar. Men det betyder inte att man måste tycka allt är okej. Lagligt och lämpligt är inte samma sak.

Även om man nu sannolikt följt krigets lagar t o m när man onödigtvis beskjuter den svarta van som syns, och som dessvärre bl a transporterar två barn, måste det sägas; Det är inte barnens fel att de befann sig där de gjorde, men hur sjutton tänkte den idiot som lastade in dem där, egentligen? Min upprördhet när jag sett hela filmen är lika stor, men riktad åt ett helt annat håll; hur f-n tänker man när man åker fram och tillbaka i en frontzon och leker transportfordon med barn i bilen?

Barnen borde sedan länge varit evakuerade, eller i vart fall suttit och tryckt i en källare eller under ett bord tills stormen dragit förbi. Inte suttit i en bil som av allt att döma fungerade som något slags oskyltad ambulans för krigsoffer i den yttersta frontlinjen.

Tyvärr (och bevisligen) ger inte de internationella krigslagarna så stort och allomfattande skydd för civila som man kan tro om man lyssnar till Ove Bring och svensk media. Dessutom finns det inga absoluta och internationella straffsanktioner i dessa lagar. Man litar helt enkelt på att varje nation hanterar eventuella brott på sitt eget vis. Annars är det tänkt att den internationella domstolen ICC skall ta vid, vilket inte heller är helt okomplicerat. Varför förklarar jag här (länk).

Hur som helst känns ibland krigets lagar ungefär som det svenska rökförbudet på allmän plats;
‘Man får inte röka – men om jag ändå gör det, vad ska du göra åt det?’

Jaa, du… Skriva en insändare?

Vad man än anser om lämpligheten i att inbädda sig hos vare sig USA eller deras motståndares mer eller mindre obeväpnade stridskrafter, eller lämpligheten att ta med sig barn i ett omärkt fordon i en stridszon så kan vi nog konstatera att ryktet om USA:s mörkning är överdrivet. Man har vidgått sakförhållandena, och att  videon läckts tillför faktiskt ingenting i sak.

Inte mer än det offentliga publicerandet av en snuff-movie skulle tillföra det kriminalärende där den förekommer. Skillnaden vi upplever är nämligen inte objektiv – utan subjektiv.

Det är fortfarande samma ärende i sak – men vi får förmånen att bli extra upprörda och får t o m kanske tillfälle att spy också. 

Med facit i hand är det nog inte bättre än så här; Man har utrett saken, det var krig, och så här ser kriget ut i sin mest verkliga och osminkade form. Det är inte det rena, kirurgiska precisionsarbete att likna med en polisinsats många av oss kanske blivit förledda att tro.

Det är dessutom tillåtet att bete sig så här. Vad vi än tycker om det.

Det kan vara bra att ha i bakhuvudet nästa gång vi bestämmer oss för att skicka svensk trupp utomlands. Förr eller senare kommer nämligen våra soldater att begå liknande misstag. Vi har säkert gjort det redan, men utan att någon gjort en mediegrej av det.

Det är en väsentlig skillnad mellan krig och polisarbete. Tyvärr har vi nog inte insett det i Sverige, varför vi lättvindigt skickar våra ‘duktiga soldater utomlands’ i tron att vi skall göra allt på ett annorlunda och mycket bättre sätt än alla andra. Till min förvåning upptäcker jag t o m att allt fler yrkesmilitärer och soldater numera blandar ihop svenska fredsbestämmelser och krigets lagar;

Det finns t ex inget krav att man skall utgöra ett hot för att man skall vara tillåtet mål i krig. Det räcker att man inte är egen styrka och vistas i ett gäng där det bärs vapen. Det är dessutom fullt okej att skjuta folk som försöker ta sig ifrån platsen. Ibland t o m krälande. Även om det är på gränsen av det tillåtna och för länge sedan långt över gränsen för det smakliga, humana eller anständiga.

Jag tror vi bedrar oss själva om vi tror att krig är ridderligt, rumsrent eller ens anständigt. Men den som vill läsa in mer än så här i det internationella skyddet för både soldater och civila gör det nog utifrån önsketänkande, ideologisk övertygelse eller egenintresse. Eller en kombination av nyss nämnda. Som jag redan påtalat är det dock en avsevärd skillnad mellan vad som är lagligt och vad som är lämpligt.

Med risk för att bli tjatig; Krig ser ut så här. Skall man leta fel bör man göra det bland de politiker på ALLA sidor som naivt släpper loss denna mänskliga totala naturkatastrof som kallas krig i tron att det är lika snyggt, kirurgiskt och ärorikt som i en actionfilm.

Sanningen är att det är precis det här man får när man går i krig. Alltid. Varje gång.

Är det värt det?

Om det inte är det – öppna inte Pandoras ask genom att skicka era soldater om ni inte vill stå bakom dem när de begår högst mänskliga misstag. Små misstag ger horribla konsekvenser i alla stridssituationer. Det gäller även svenska internationella insatser, som dessutom när som helst kan gå från en ‘lagom’ polisinsats till fullskaligt krig. Tyvärr är det sällan vi själva som överlagt styr över den utvecklingen i demokratiska beslut, vilket torde ha blivit tydligt i Afghanistaninsatsen.

Men, som sagt,  förfasas gärna över verklighetens fula tryne. Det kan nog behövas.

Och minns samtidigt att få – om ens någon – försvarsmakt(er) har den rutin, den kvalitetssäkring och professionalitet som det amerikanska försvaret har när det gäller att minska det fruktansvärda trauma som göms bakom orden ‘collateral damage’, vilket gör att misstag i verklighetens krig närmast uteslutande är värre än så här.

Och innan vi slår oss för bröstet för mycket i vår svenska präktighet: USA har inte ett dugg sämre soldater än Sverige.

Bara bättre utrustade och mer erfarna…