Dramatiken i en krigsdagbok

Photobucket

Det rapporteras om att striderna i Afghanistan varit hårdare än rapporteringen gett sken av. Rapport har det som förstanyhet och antyder att försvaret mörkat striden.

Det tror inte jag. Men även om man inte mörkar saker måste man ha i minnet att det (tack och lov) inte åligger statliga myndigheter att dramatisera rapporteringen.

Däremot står det förstås media fritt att intervjua soldater – som gärna får ge sin bild av vad de varit med om. Men de flesta soldater brukar i sådana fall dock ligga lågt med allt för målande beskrivningar tills de är hemförlovade. Inte för att försvaret lägger locket på – utan av rent personliga orsaker:

Man får ha i minnet att de anhöriga på hemmaplan kanske inte roas av att se en stillbild från Afghanistan i kvällens Aktuellt där deras kärestas stämma via knastrande förbindelser berättar alla smaskiga detaljer om hur jävligt det är och hur nära döden man är hela tiden.

För att de anhöriga sedan skall slå av TV:n och… ja, vadå. Sova gott de närmaste två månaderna tills ‘soldaten kommer hem’?

Jag tror för all del de inblandade soldaterna har rätt. Det är sannolikt de mest intensiva och utdragna strider svensk trupp varit inblandade i på oerhört länge. De inblandade har upplevt en omänsklig nervpress och gått igenom oerhörda påfrestningar.

Låt mig sända en medkännande tanke med förhoppning att ni kan göra något bra av den svåra prövningen, soldater.

Trots det skall man inte vara förvånad över att försvarsmakten inte gått ut med detaljer om händelsen. Upplevelser och detaljer i strid är högst individuella, och det är inte säkert att de ansetts viktiga att förmedla. Inte ens av de inblandade i striden, faktiskt. Och det enda en myndighet egentligen kan göra är att sammanställa ‘hårda fakta’, även om man säkert kunnat förmedla något mer i informationsväg än man gjort i just detta fall.

Jag skall avslutningsvis exemplifiera svårigheten att rapportera ‘korrekt och detaljerat’ genom att jämföra ett populärt inlägg på denna blogg med den rapportering vi själva ansåg relevant.

Det mest populära inlägget – alla kategorier - på denna blogg är min personliga redogörelse av händelserna i Stupni Do 1993. Jag har förstått att många berörts av inlägget, som beskriver mina personliga reflektioner kring något som blev en omvälvande upplevelse för mig på många sätt. Kanske främst eftersom det var första gången jag hamnade riktigt ‘mitt i  smeten’.

Men det kan samtidigt vara bra att jämföra den officiella rapporteringen mot mina upplevelser bakom de torra raderna. I BA01 egen krigsdagbok återges hela mitt långa inlägg om Stupni Do så här:

”10-26 På morgonen hämtades 25 flyktingar från Stupni Do inne i Vares och fördes i sisu till BiH-kontrollerat område norr om staden Breza. Vid återfärden forcerades en HVO CP. När patrullen kommit till Vares stoppades den av en minering som försvarades med akan.

Situationen löstes av bataljonchefen genom förhandling.”

Sakligt, korrekt, uttömmande och precis som det skall vara. Men det var ju knappast så detaljerat och omvälvande som jag upplevde saken. Den som vill ta del av min bild av dessa fyra torra rader kan läsa här (länk).

-     -     -

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Dramatiken i en krigsdagbok

  1. Oskar skriver:

    När jag läste artikeln så insåg att anledningen till att svenskarna tog sig därifrån var för att dom gömde sig som fega råttor och lät afganistanerna ta elden från talibanerna.

  2. Cornucopia skriver:

    Allt ligger förstås i läsarens ögon. Jag uppfattade det som att även dussintals med talibaner stormrusat och offrat livet i sina försök att övermanna det svenska fordonet.

    Krigsdagböcker kan vara väldigt kortfattade. Har fört krigsdagbok på tre veckors slutövning, och timmar av (övnings)strid kan sammanfattas med 1-2 rader text. ”Kompaniet anföll A, där man mötte motstånd av xyz, men tog målet. Egna förluster en pbv och tre sårade. Kompaniet fick order om att ta B, vilket skedde utan motstånd. Vi gick i ställning och åt lunch. Order kom om att ta C, och försvara positionen till kvällen. Vi anfölls av zåäö, och slog ut tre fientliga pbver, men höll C. Förläggning intogs på plats D.”

    Blir av nödvändighet väldigt odramatiskt. Plus att det kan vara ett h-e att i efterhand få fram vad som faktisk skedde, t ex om KC fått order muntligt utan att krigsdagbokförare varit närvarande, så är det minst sagt svårt att veta att en order ens har givits. Man kan bara lägga så många minuter på krigsdagboken, och kan inte jaga runt varenda chef för att pressa ut uppgifter.

  3. Nik skriver:

    Hårda strider. Möjligt, vad vet jag? Men så hård strid under så lång tid…? Själv associerar jag nämast till Omaha Beach som rapport m.fl. beskriver det hela. Och inte ens ett litet plåster tycks och behövst delas ut. Vilka duktiga soldater vi har.

  4. Stoppa islamiseringen av Sverige! skriver:

    Inte nog med att vi ska härbärgera och försörja världens muslimer i Sverige,
    att vi nu ska utkämpa deras krig också är ju sinnessjukt.

  5. Cyniskt skriver:

    Det som redogörs för i artikeln stämmer bra med den officiella rapporteringen.

    /C

  6. Per A. skriver:

    Och själv så undrar jag helt omotiverat varför vissa av pebborna på bilden har simplåtar på, medan de flesta inte har det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s