Om ”vårdnadsfylla”

Photobucket

Så var min gamla favoritantagonist Madeleine Leijonhufvud tillbaka med ett av de förslag som brukar gå ut på ungefär att vi behöver skapa ett bättre samhälle genom att myndigheter bestämmer mer åt oss korkade medborgare, och att fler av oss bör straffas för våra tillkortakommanden genom nykriminalisering eller sänkta beviskrav.

Jag fortsätter tyvärr min fula ovana att damma av gamla inlägg, men kan helt enkelt inte låta bli. (Jag lovar att jag kommer att skriva ett nytt ”riktigt” inlägg snart…) Och om Madeleine Leijonhufvud kan damma av gammal skåpmat gör jag detsamma med mitt svar på densamma, som ursprungligen skrevs den 20 november 2010. Lustigt nog är mitt gamla inlägget dubbelt aktuellt, eftersom det avslutas med en passning till den lika aktuella TV-licensfrågan. Sedan 2010 har licenslagstiftningen som bekant blivit än mer bisarr än den var då, i och med den svenska internetskatten (ja, jag vet att man av politiskt-praktiska skäl kallar skatten för ”avgift”). Förutom att skatten blivit än mer godtycklig fattas fortfarande alla relevanta beslut om den av ett aktiebolag.

Nå, åter till hufvudsaken: 

Det är tur att Madeleine Leijonhufvud finns. Ibland hittar man nämligen människor som är ens raka motsats och som lyckas trycka på precis varenda knapp man har för att få en att tända på alla cylindrar. Det är nyttigt, för man får verkligen perspektiv på att vi människor kan dra väldigt… olika… slutsatser utifrån samma underlag.

Madeleine Leijonhufvud är kunnig och erfaren, engagerad, identifierar viktiga samhällsproblem och åstadkommer en genomtänkt problemformulering – för att sedan omedelbart följa upp denna briljanta inledning med en analys, slutsatser och åtgärdsförslag som får nackhåren att resa sig på mig. Gång efter annan.

Som professor i straffrätt har hon en stark tro på den egna disciplinen. Gott så. Problemet uppstår när denna tro blir en övertro som resulterar i rent missbruk av det egna kompetensområdet. Madeleine Leijonhufvud presenterar återkommande förslag som är rent hårresande, där det samhälleliga problem, mänskliga tillkortakommande eller oönskade mänskliga beteende inte existerar som inte kan botas med en egen paragraf i Brottsbalken, statlig kontroll och en rejäl straffsanktion.

Jag kommer osökt att tänka på Hasse&Tages gamla sketch, där Valfrid Lindemans lämplighet för polisutbildningen testades. Vilket problem eller vilken frågeställning som än framlades var hans lösning att slå någon med batongen.

Ja, jag raljerar. Trots frågans allvar. Jag raljerar – för skulle jag Madeleine Leijonhufvuds senaste bisarra förslag på för stort allvar blir jag rentav skrämd.

Jag skräms av att en professor i straffrätt överhuvudtaget kan komma med ett så urbota dumt förslag som att straffbelägga föräldrar för att de inte är tillräckligt bra eller starka människor.

Jag skräms av att Dagens Nyheter nedlåter sig till att ta in eländet på sin förment seriösa debattsida.

Jag skräms av att så många i kommentarerna under artikeln tycker att det rentav är ett bra förslag.

Själv anser jag att även detta är ett område där lagstiftningen redan ger myndigheterna tillräckligt stora möjligheter. Man kan som förälder få sitt barn tvångsomhändertaget och fråntas vårdnaden av barnet för all framtid. (Vilken straffsrättslig sanktion skulle kunna vara värre än det?)

Om inte det räcker kan även föräldrar med grava alkoholproblem som inte frivilligt rehabiliterar sig i extremfall tvångsomhändertas, låsas in på fängelseliknande institutioner och tvingas genomgå avgiftnings- och rehabiliteringsprogram – upp till sex månader.

Men, det är klart, lite dagsböter kanske skulle uppfattas som den påtryckning som slutligen skrämmer föräldrarna att skärpa till sig…?

Dåliga föräldrar skall som jag ser det inte straffas alls – de skall hjälpas så gott det går. Om inget annat hjälper skall de fråntas rätten att vara föräldrar.

Och precis det ger dagens lagstiftning samhället möjlighet att göra. I den mån vi är missnöjda med resultatet av denna lagstiftning anser jag att man bör leta förbättringspotentialen i genomförandesidan. Och den kommer inte att fungera bättre eller mer effektivt för att man uppfinner ett nytt brott. Dessutom tycker jag som sagt att principen att straffa människor för att de är svaga i karaktären eller dåliga föräldrar redan från början är en idiotisk idé.

I kommentarerna under Madeleine Leijonhufvuds artikel finns någon som ironiskt undrar om man inte också borde straffa föräldrar som tjänar för lite. Det kan man ju undra. Borde det dessutom inte vara olagligt att svära i barns närvaro?

Nu kan någon tycka att detta är att använda sig av sluttande planet-retorik. Men faktum är att Madeleine Leijonhufvud själv använder den argumentationen för att motivera att det skall vara straffbart att vara en dålig förälder. Eftersom det finns andra olämpliga gärningar som märkligt nog är kriminaliserade – som självtäkt och fyndförseelse – bör man också införa något slags promillegräns för föräldraskap. Hur man nu skulle kontrollera det.

Själv anser jag att man bör vända på resonemanget: Brott som saknar förankring i det allmänna rättsmedvetandet och vars praktiska effekter knappt existerar borde tas bort. Särskilt om det inte finns någon realistisk möjlighet att kontrollera efterlevnaden. Det kanske inte ens är önskvärt att det fanns en sådan möjlighet.

Jag blir lite förskräckt när människor med en inställning som den Madeleine Leijonhufvud företräder ges uppdrag att utreda vår framtida lagstiftning – vilket hon faktiskt återkommande getts förtroende att göra. Om denna linje tillåts fortsätta ställer jag mig frågan när samhället skall sluta dra likhetstecken mellan orden ‘olämpligt’ och ‘olagligt’? Olaga innehav av irriterande talfel? Olovlig felstavning? Underlåtenhet att tömma ludd ur gemensam torktumlare?

”Arga lappen” – snart i en lagbok nära dig?

Jag brukar säga att man inte skall missbruka lagstiftning i ärenden som snarast lämpat sig för en debattartikel eller en informationskampanj. Detta är ett lysande exempel på ett sådant tillfälle.

Nu har Madeleine Leijonhufvud skrivit sin debattartikel. Låt oss hålla med henne om att detta är ett allvarligt problem, att hon vill väl och att hon är hedervärd för att hon engagerat sig i frågan. Låt oss också alla göra vad vi kan för att försöka förbättra det svenska föräldraskapet. Men lösningarna på dessa problem finns inte att finna på det straffrättsliga området.

Tyvärr. Eller tack och lov, beroende på vad man har för syn på vårt samhälle och oss människor som lever i det.

Eftersom Madeleine Leijonhufvud avslutar sin artikel med en liknelse om brottet ”underlåtenhet att betala tv-avgift” kan jag inte låta bli att kontra apropå hela den bisarra lagstiftningen, som i sig är en styggelse:

Hur i helsike tänkte man överhuvudtaget när man gav ett aktiebolag – AB Radiotjänst – beskattningsrätt!?

- – -

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Om ”vårdnadsfylla”

  1. Pingback: Prussiluskepolitik | No size fits all

  2. Ola Ljungberg skriver:

    Beundrar din skrivartalang Magnus.
    Blir inte ett dugg förvånad om detta går igenom..
    Det är inte PK att ens kritisera moralsternas anförande av nykterhets politik. Precis som på sjön där man skapat en särskild myndighet fullt beväpnad (vem ska de skjuta?) för kontroll av Svenssons måltidsdryck ute på en vindstilla fjärd bara för att segelbåten är 10m dikter 9,99cm så kommer man att inrätta en förälder ra-nykterhets-polis där 1glas vin, dvs 0,2 promille blir nykriminilaserade. Vilket fint samhälle vi har.

  3. Patrick Sellman skriver:

    Det har gått så långt att jag inte längre räknar mig till demokraterna. Jag ifrågasätter allas rätt att med hot, våld och övergrepp tvinga på andra godtyckliga påbud, råna dem osv med det enda rättfärdigandet att det är demokratiskt eller det är en majoritet bakom så du måste acceptera det.

    När det blir allt tydligare vart samhället är på väg med allt mindre respekt för den enskilde, allt mer korporativism osv är det dags att börja fundera över även sådant som inte är tillåtet att fundera över.
    Ordet demokrati täcker inte in allt gott vilket vi blir hjärntvättade att tro från tidiga år. Det täcker in just respektlöshet mot individer, övergrepp, hot, rån, stöld, konfiskeringar you name it.

    Men visst är den representativa demokratin ett fantastiskt sätt att legitimera en överhet som kan ta sig för vad forna kungar ens vågade drömma om.

    Fundera på det!

    • Morgonsur skriver:

      Jag brukar ofta prata om ”demokratimissbruk”, vilket får följden att många reagerar som du – genom att ta avstånd från demokratin. Demokrati måste begränsas av en absolut konstitution för att bevara frihet. Om inte riskerar demokrati bli mer ofri än den värsta diktatur, om än sällan lika våldsam. Om man alltid frågar majoriteten om allt visar det sig att i princip allt utom att

      a) äta,
      b) sova,
      c) gå på toaletten

      samt för att ovanstående skall vara möjligt absolut nödvändig

      d) förvärvsverksamhet
      e) reproduktions- och kopuleringsverksamhet

      är onödiga särintressen som majoriteten gärna kan – och förr eller senare kommer att - förbjuda, om man ställer frågan.

      • Patrick Sellman skriver:

        Där du står stod jag också. Länge. Jag frågade efter politiskt oberoende domstolar, en stark konstitution, en oberoende konstitutionsdomstol och maktdelning. Allt detta är borttaget, bortrationaliserat sedan länge i Sverige för att skapa bättre beslutsutrymme åt makthavarna. Att vi har en stat där den politikska makten granskar sig själva i konstitutionsutskottet är så enormt pinsamt och dessutom förnedrande då ingen reagerar på att detta skulle vara något konstigt. Förmodligen är de flesta svenskar inte ens medvetna om det eller tycker det är konstigt. För mig är det ett starkt symtom för trälmentalitet.

        När det gick upp för mig att grundlagsfäderna i USA försökte göra just detta och jag ser resultatet, Homeland security, patriot act, ofattbar skuldsättning, ofattbar övermilitarisering osv så tittade jag efter andra stater som lyckats och det finns inte. Det går inte att hålla en stat i schack, det finns inga sådana exempel och kommer inte att göra det. Det är en naiv dröm.

        Att stötta upprätthållandet av stater är att upprätthålla det ultimata verktyget för starka egenintressen att stärka sin makt.

        Dessutom är övergrepp, våld, hot och stöld dess natur och själva förutsättning. Det är ingenting som någon egentligen vill stötta. Det stöd som ändå ges till detta monster kommer av att människor har svårt att föreställa sig något annat.

        Det är en tuff process att släppa statens hand och se den för vad han är.

        Frivilliga överenskommelser till ömsesidig nytta i fredligt samförstånd är vägen framåt.

      • Morgonsur skriver:

        Du har nog dessvärre rätt i att en stat alltid ”ballar ur”. Problemet är att en brist på stat också får situationen att balla ur. Vi är nog predestinerade att ställa till det för oss, vi människor:-).

        USA höll ändå emot rätt länge. Utan sin konstitution hade USA antagligen varit en diktatur (eller demokratur) i ett par omgångar redan före förra sekelskiftet.

      • Magnus Redin skriver:

        Ungefär halva mänskligheten är torkare och andra halvan är tvättare. Tvättarn tycker att torkare är äckliga då de drar runt bajset utan att bli riktigt rena. Torkare tycket att tvättare är äckliga då de rör vid bajset med fingrarna. Demokratin skulle kunna lösa detta dilemma med majoritetsbeslut och det är onekligen så att tvättare förbrukar lite mindre resurser, förutsatt att de inte slösar med tvålen…

      • Magnus Redin skriver:

        Patrick, Sverige liberaliserade på 1800:talet, det går att krympa en stat men när det är goda tider växer de oftast.

  4. Patrick Sellman skriver:

    Med ditt civilkurage, mod och ditt sinne för vart ”utvecklingen” bär hän borde du verkligen ta dig tid att skriva mer. Väl skrivet!

    • Morgonsur skriver:

      Samma fenomen; rätt i analys, fel i åtgärd. Nästan rätt är helt fel när det gäller juridik.

      Det enda förbud Sverige är i behov av är ett förbud mot fler förbud.

  5. Fundering skriver:

    Har ni sett filmen ”Flyga drake”? Där tar huvudpersonens far ett glas whisky och vadhannuheter säger åt pappan att det är ett brott mot sharia. Pappan konstaterar att det finns bara ett straffbart brott och det är stöld. Stöld finns i många varianter, varav tex. mord är stöld av någons liv. Att dricka whisky är inte stöld. Att det skulle vara förbjudet är bara trams.

    Vi får knappast ett tolerant samhälle genom att kriminalisera allt som inte är mainstream.

  6. Pingback: Madeleine Leijonhufvud - moralens väktare | Svensson

  7. Tomas Bergström skriver:

    Klockrent skrivet!
    Ibland blir man rädd att uttrycket ”lagen är skriven av en åsna och praktiseras bäst av en kanalje” är lite för väl överensstämmande.

    Ser tyvärr fler o fler exempel på att lite för många av de som ingår i vår lagstiftande församling tappar kontakten med verkligheten, lagarna skrivs sedan därefter och såklart missbrukas de sedan av diverse människor.

    Det där att stifta nya lagar när det redan finns existerande lagar o förordningar mm som ger myndigheter fullgod möjlighet att agera till medborgarnas beskydd, men som de av olika skäl inte nyttjar. Kanske tänker de ”Oj vad svårt detta blir o kostsamt vi förenklar genom att sänka beviskrav eller stifta nya lagar”! Detta tankesätt sätter rättssäkerheten ur spel.

    Kanske är det inte så enkelt som att allt beror på resursbrister och olika ”kassakistor” och detta med new public management, men de vete tusan om de inte är just så enkelt.

    Inkompetens brist på saklighet och rädsla styr för många av de som sitter på makten.

    NPM gör att jag ser rött, kanske var iden god från början men nu har den spårat ur totalt.

  8. Cliff Barnes skriver:

    Nu inväntar jag spänt på Kustbevakningens inspel i debatten om lag på att bära flytväst till sjöss. Här finns ju goda möjligheter att utöka myndighetens ansvarsområde och därmed säkra några hundra miljoner till av skattebetalarnas surt förvärvade pengar!

    Krasst sett borde vi ha en-in-en-ut vad gäller nya lagar. Vill man lagstifta om flytväst får man plocka bort något som är mindre angeläget. Det om något vore Lean. Som liberal hade man önskat att Folkpartiet drev dom här frågorna lite mer, eller i vart fall inte stod på barrikaderna för att inskränka medborgarens frihet än mer.

    • Patrick Sellman skriver:

      De börjar tydligen med krav på körkort på vattenskoter. Då kan de sköta själva uppkörningen och tänk vad jobb det ger med själva utbildningsverksamheten :-)

      Hörde om detta så sent som idag på radion.

  9. Savox skriver:

    Här har vi något närbesläktat som riksdagen röstar om imorgon.

    http://www.dn.se/debatt/orimligt-att-i-lag-forbjuda-reklam-for-flaskmatning/

  10. Savox skriver:

    http://www.dn.se/debatt/dela-upp-brottet-valdtakt-i-tva-for-tonarsflickors-skull/

    Och nu har hon varit ute och slirat igen. Det ÄR REDAN OLAGLIGT att tvinga någon till sex även om våld inte används. En gång hette det sexuellt utnyttjande/tvång, nu är det våldtäkt. Om bara befintlig lagstiftning använts som det var tänkt – men läs ”Flickan och skulden” och ”En riktig våldtäktsman” så är det som att läsa manualer för urholkning av lagstiftning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s