Om en möjlig julklapp

Photobucket

Så har jag precis lagt ifrån mig Lars Wilderängs bok Midvintermörker.

Puh.

Jag må säga att min bloggkollega – som förutom att vara författare driver Sveriges största (och sjukligt beroendeframkallande) ekonomiblogg Cornucopia – har gjort ett gediget jobb. Hans research är bisarrt bra, detaljerna genomarbetade, och storyn trovärdig, komplex och sammanhållen. Det är en historia av klass, och jag skulle bara drömma om att se den som film. Den är faktiskt som gjord för filmmediet.

Med det sagt presenteras härmed årets julklappstips bestående av Lars Wilderängs bok Midvintermörker – som för övrigt utspelar sig i juletid. För den som vill ge en riktigt maffig julklapp bygger du ut paketet med ett par upplevelseförstärkare:

Köp boken, en inplastad terrängkarta över Gotland, ”overhead-pennor”, ett anteckningsblock och en häftig ficklampa. Packa allt i en ammunitionslåda och skapa årets maffigaste julklapp för alla som har det minsta intresse för svenskt försvar eller svensk försvarspolitik. Eller bara vill läsa en actionfylld modern krigsskildring.

Egentligen har jag inte haft tid att läsa under hela hösten, men det löste boken åt mig – med tvång. Tempot i boken är oerhört högt uppskruvat, och det är svårt att släppa den ifrån sig. Det fantastiska research-arbetet bakom boken tilltalar mig – då jag ofta brukar reta mig på icke-autentiska detaljer och skeenden, vilket för länge sedan fått mig att undvika svensk polis- eller actionfilm.

Den enda nackdelen med autenticiteten är att jag – precis som jag alltid har haft i verkligheten – ibland har svårt att hänga med i radiokommunikationen mellan plutoner, staber och grupper. Det är här anteckningsblocket i ”drömjulklappen” kommer väl till pass; man kan hålla koll på anropssignalerna, vem som är vem och lära sig något nytt på kuppen. Eller så låter man bli, för det är inte särskilt svårt att hänga med i handlingen även om man liksom i verkligheten ibland får tänka efter för att snappa vem som just yttrade sig på radion. Och trots allt tycker jag boken vinner stort på sin gjutna realism istället för publikfriande förenklingar.

Det känns äkta, och ger en autentisk känsla, helt enkelt.

Boken fångar krigets nerv, kaos och blodiga verklighet på ett sätt få svenska böcker någonsin gjort. Den skildrar striden och soldatens vardag på ett rakt sätt. I den vardagen hinner ingen tänka särskilt mycket på varför kriget uppstod. Man har nog med att uppnå taktiska fördelar, vinna sammandrabbningar och överleva. Det räcker gott för att fylla en bok. I alla fall om man gör det som Lars Wilderäng.

Avsiktligt fördjupar sig inte Lars Wilderäng i krigets orsaker, även om boken ger en och annan logisk anledning till varför Sverige blir angripet. Själv har jag tidigare påpekat att vår egen oförmåga i den sämsta av världar rentav skulle kunna tvinga andra att mot både deras och vår vilja säkra t ex Gotland åt oss.

Midvintermörker ger också den som mot förmodan fortfarande lever i villfarelsen att FN eller EU på något sätt skulle utgöra ett skydd för den svenska nationella integriteten en synnerligen realistisk tankeställare över vad det skyddet är värt i det fall en permanent medlem av FN:s säkerhetsråd kommer på kant med lilla Sverige. Autentiskt, var det.

Lars Wilderäng säger själv i efterordet att han avsiktligt ändrat detaljer för att boken ”alls ska bli spännande”. Det förstår jag. Med endast Hemvärn och fjorton förrådsställda stridsvagnar på Gotland skulle boken bara bli fyra sidor lång om han inte ägnat lite konstnärlig frihet åt att placera en någorlunda mobiliserad stridsgrupp med tillgång till skarp ammunition på Gotland. Och ett flygvapen med tillgång till robotar och fungerande stridsledning.

Det är hur som helst tur att Lars Wilderäng gett svenska försvaret fått lite ”extra tur” för att jämna ut kampen. Det fungerar nämligen. Boken är mycket spännande rakt igenom de 433 sidorna.

Störst behållning tror jag man har om man ger den tid, och verkligen utnyttjar hela ”drömjulklappen” och rentav följer med i den hypotetiska terrängen. Då blir Midvintermörker rentav som en liten ”hemma-KFÖ”.

Att läsa Lars Wilderängs Midvintermörker borde snarast ge rätt till tjänstledighet och sjukpenningersättning precis som vilken militär repövning som helst.

Boken borde om inte annat utgöra obligatorisk läsning för alla försvarsanställda, alla politiker och alla som på något sätt arbetar med samhällsberedskap – att diskutera den egna rollen utifrån.

 

FOTNOT: För dig som är militär betyder ”overheadpennor” samma sak som ”oleatpennor”. För dig som är född efter 1975 är ”overheadpennor” ett slags tuschpennor man kan sudda efter att ha skrivit på glatt yta, t ex kartplast…

 

–     –     –

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Om en möjlig julklapp

  1. Daniel skriver:

    ”Själv har jag tidigare påpekat att vår egen oförmåga i den sämsta av världar rentav skulle kunna tvinga andra att mot både deras och vår vilja säkra t ex Gotland åt oss.”

    När det fanns något som till närmelsevis kunde liknas vid en krigsmakt i detta land; hade vi då uppdragna planer på att ”säkra” Bornholm?

    • Morgonsur skriver:

      Ja, vi försökte i alla fall 1658, med mediokert resultat p g a att danskarna hade förmåga att hålla den själva. Det gjorde att vi aldrig fick något riktigt fäste där och Bornholm återgick till Danmark 1660. Men sedan Danmark prioriterade ner den egna militära förmågan har Bornholm i orostid alltid säkrats av andra mot Danmarks vilja. T ex av nazityskland och sedan Sovjetunionen. Efter detta lärde sig tydligen Danmark något, och jag misstänker att såväl NATO som WP haft planer på att säkra ön ”åt” Danmark så det räcker. Den ena av parterna förmodligen med Danmarks samtycke.

      Vi har problemet att vi saknar militär förmåga av vikt samtidigt som vi inte är med i någon försvarsallians…

  2. Cornucopia skriver:

    Tack. Snyggt arrangerad bild.

    Kanske borde sätta ihop några limited edition-boxar?

    • Korsö skriver:

      Låter som en riktigt bra idé. ”Limiterad Julspecial” – signerat och klart!

      Annars väntar vi med spänning på samarbetet ”Morgonsur & Cornucopia” eftersom ni ser snarlika möjligheter i framtiden..

      • Cornucopia skriver:

        Beror ju lite på om man kan få tag på ammoboxar och pris på dessa. Kanske lite tomhylsor 5.56 också? Kartor går på 300:-, terrängkartan #550 och #551 från Lantmäteriet. Tacticool ficklampa 200:-. Tacticool penna + OH-pennor + anteckningsblock, kanske 100:-.

        Sedan hade man väl viljat ha någon riktig souvenir också. Pansarguldnävar eller liknande.

        Landar väl på 1000:- i utropspris. Minst.

      • Cornucopia skriver:

        Lite research. Box till ksp 58 finnes. Tygmärke Skaraborgs regemente (P 4) finnes. Pansarnäve finnes. Har även en avfyrad, men mirakulöst intakt kula 7.62. Lång historia.

        Kanske en idé.

      • Morgonsur skriver:

        Kulor och hylsor i .223 kan licensfritt sammanfogas till ”blindpatroner” utan krutladdning och tändhatt.;-)

      • Morgonsur skriver:

        Ja, man vet ju aldrig vad framtiden bär med sig…

    • Morgonsur skriver:

      Jo, man tycker ju det bör vara midvintermörker på bilden också – med passande förbandsanknytning. Jag tog några bilder med en pansarbasker också. Men de blev inte lika bra, så det fick bli denna – vilken ju också har anknytning i boken.

      Tycker definitivt en signerad limited edition-box vore nåt…

  3. Järnvargen skriver:

    Grymt cool idé. Tyvärr är jag den mest militärt engagerade i min bekantskapskrets så jag får väl börja sprida länkarna till familjen…

    Sedan vill jag minnas att redan ”Slaget om Gävle” (skriven sent 90-tal?) tog sig ”konstnärliga” friheter i syfte att ge de svenska styrkorna en chans i striden. Sedan dess har vi haft tre stora nedläggningar och en rysk upprustning.

  4. Johan J skriver:

    HOppas inte chefen läser det här. Har några ammolådor liggande, så det vore ju en kul present!

  5. Marjo151 skriver:

    Vi hade planer på att säkra bland annat Bornholm under slutskedet av VK2 i operation RD (Rädda Danmark) (Fanns även en RN – Rädda norge).

  6. Mulle meck skriver:

    Nähä, nu fick du det om bakfoten. Det är whiteboardpennor som går att sudda. Skulle man sudda bort streck, text symboler från oleatpennor från kartplasten (oleatet) fick man använda en whiteboardpenna, T-dojja eller det gamla gula, numera förbjudna, men ack så effektiva, myggstiftet. Sådeså!

    • Morgonsur skriver:

      Ja, det har du ju faktiskt rätt i. Som något slags extra kletiga whiteboardpennor, men inte så illa som permanent-pennor. Man kan ju inte ha rätt jämt.

      Jag sväljer stoltheten och erkänner mig besegrad;-)

  7. S skriver:

    Jag är född 1978 och vet en hel del om både OH och whiteboardpennor…

  8. Richard skriver:

    Kan man skriva med dessa oleatpennor på Ipaden?

  9. Savox skriver:

    Jag försökte läsa boken, men den är fruktansvärt illa skriven. 😦 väldigt synd på en så intressant idé.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s