EU-direktivet som inte skulle bli av

I dag röstade EU-parlamentet igenom ett nytt direktiv – mot enad expertis, sin egen faktainhämtnings- och remissprocess och åtskilliga nationella parlaments vilja. Hela processen i dess tillkomst har liknat en Monty Python-sketch, och om det inte vore för det hela ådagalagt en sådan inkompetens, korruption och förakt för demokratiska processer hade det hela varit riktigt skrattretande.

Nu drabbade direktivet i fråga bara några miljoner hobbyutövare, även om åtskilliga av dem fyller viktiga samhällsintressen med sin hobby – men säkerheten måste ju gå främst, eller hur.

Tänk om det var din fritidssysselsättning som diskuterades långt ovanför ditt huvud, bakom lyckta dörrar, av diverse EU-tjänstemän som av personlig övertygelse gett sig attan på att förbjuda den.

För misströsta icke, snart står nästa hobby i tur för att underkasta sig förbättringsarbete – för allas bästa. Tiden är mogen för att även andra, varför inte utförsåknings-, fotbolls- eller hästintresserade, redan nu börjar vänja sig vid samma faktaresistenta hetsjakt som jägare och skyttar. Bara av ren politisk princip.

Tänk om svenska hästintresserade – precis som jägare och skyttar – snart hittar nedanstående debattinlägg på SvD Debatt:

I veckan som kommer röstar EU-parlamentet om en uppdatering av det så kallade hemdjursdirektivet, regelverket som sätter lägstanivån för EU-ländernas lagar om vem som får inneha hästar och hur ridsport ska hanteras inom unionen.

När EU-kommissionen släppte sitt förslag på nytt hemdjursdirektiv ifjol, var det i efterdyningarna av att många skadas och dödas i ridolyckor varje år, och det präglades av viljan att under tidspress visa handlingskraft gentemot oroade medborgare. Problemet var inte bara att förslaget innehöll flera brister som jag och mina kollegor i EU-parlamentet har försökt rätta till. Hemdjursdirektivet presenterades dessutom felaktigt som en djurskyddsåtgärd, vilket öppnade dörren för massiv och berättigad kritik från skötsamma hästägare, som kände sig orättvist utpekade och misstänkliggjorda som potentiella djurplågare.

Engagerade hästägare undrade givetvis varför EU fokuserade på deras älskade hästar istället för åtgärder mot den olagliga djurhållningen och -smugglingen, där i regel djurplågeri förekommer. Det enkla svaret är att hemdjursdirektivet inte handlar om djurplågeri, det finns det andra regelverk för. Direktivet handlar istället om att förbättra miljön och säkerheten kring djurhållning och ridsport i allmänhet. Barn och fullvuxna hästar hör t ex inte ihop, vilket de flesta idag tycker är självklart.

I EU-parlamentet har jag på olika sätt drivit på för ökad säkerhet, men mot kommissionens förslag på totalförbud för privat hästägande.

Jag kommer att rösta ja till hemdjursdirektivet av tre anledningar:

1) Det kommer att rädda miljön och öka säkerheten för Europas medborgare.

Skärpningarna som föreslås kring hästägande i hemdjursdirektivet handlar om att minska mängden växthusgaser som har samband med hästuppfödning, samt risken att hästar används på fel sätt, eller hamnar i fel händer. Till exempel införs tillståndskrav för hästinnehav, samt att kryphål täpps till vad gäller reglerna för åldersgränser för ridning. 

Ingen under 18 år kommer längre att tillåtas rida på fullstora hästar, som är särskilt farliga och riskerar orsaka stora skador. Ett kompetensbevis (i vardagligt tal ”hästkörkort”) införs där lämplighetstest ingår. 

En minimiåldersgräns på 15 år för att handha och rida hästar i klasserna A-D  införs (ponny, ej fullt lastbärande med mankhöjd ej överstigande 148 cm). För de största, tyngsta och snabbaste hästarna (fullt lastbärande, mankhöjd över 148 cm) införs 18-årsgräns, särskilt lämplighetstest och striktare regler kring ägande. För alla hästdjur kommer 0,2-promillegräns för ryttaren och förbud att medföra passagerare vid ridning att införas. 

Skärpningarna kommer att höja lägstanivån och öka säkerheten för EU:s medborgare. Det kommer att minska risken för trafikstörningar och olyckor. Drygt 15 000 barn skadas enbart i Sverige varje år så illa i hästolyckor att de tvingas uppsöka akutsjukvård.

Det hävdas ibland att privat hästägande och ridning inte är något problem, men det stämmer inte. Djuruppfödning släpper ut enorma mängder växthusgaser och är ett stort miljöproblem. Det uppskattas dessutom att mellan 1000 och 7000 människor dör i idrottsrelaterade olyckor varje år i Europa. 12% av dödsfallen inträffar under utövande av ridsport, och bland  ridolyckorna är 90% av alla som skadas kvinnor. Hälften av skadorna och dödsfallen sker i oorganiserade sammanhang utanför myndigheternas kontroll (EuroSafe, Injuries in the European Union, Report on injury statistics 2008-2010, Amsterdam, 2013)

2) Det står inte emot insatser mot djurplågeri – tvärtom.

Förutom hemdjursdirektivet som reglerar privat hästägande intensifierar just nu EU och Sverige insatserna mot djurplågeri. Eftersom djurplågeri redan är olagligt handlar insatserna till exempel om operativa åtgärder som gränsöverskridande polis- och tullsamarbete, samt amnestier och uppköpsprogram för att motverka tillgången på hästar bland olämpliga ägare. Hemdjursdirektivet gör det svårare för legala hästar att nå den svarta marknaden och lättare att spåra de hästar som ändå gör det.

3) Sverige får i princip behålla sitt regelverk, medan andra länder höjer sig mot svensk nivå.

Mitt mål under förhandlingarna i parlamentet har varit att Sverige ska kunna behålla ett strikt och fungerande regelverk medan andra länder får höja sig och komma närmare en svensk säkerhetsnivå. Så har det också blivit.

Visst finns det områden där vi i mitt parti gärna hade sett skarpare skrivningar, till exempel vad gäller psykologiska tester för dem som söker tillstånd att äga häst eller vidare regleringar av särskilt stora, tunga och snabba fullblodshästar som det inte ens finns anledning för privatpersoner att inneha överhuvudtaget. Men på det stora hela är den kompromiss vi röstar om, med de undantag och förändringar som skrivits in, godtagbar. 

Det blir till exempel inget stopp för distanshandel, som hade kunnat drabba svensk glesbygd; vi har fått till undantag för till Svenska Ridsportförbundet anslutna föreningar, för hästuppfödare och för nöjesanläggningar; ryttar- och lantbruksgymnasium drabbas inte och vi får ett gemensamt europeiskt regelverk för stallinredning och -mått efter svensk modell.

Under mitt arbete med hemdjursdirektivet har jag tagit emot både hot och hat, vilket har varit obehagligt, särskilt som avsändarna själva varit hästägare, vars lämplighet man därmed kan ifrågasätta. Men jag har också tagit emot konstruktiv kritik av engagerade medborgare ur ryttarrörelsen. Det tackar jag för och jag har tagit till mig av förslagen för att försöka förbättra direktivet.

Det finns en bred enighet från de svenska partierna bakom direktivet. I riksdagens EU-nämnd har samtliga partier ställt sig bakom direktivet med de ändringar som regeringen drivit på i EU:s ministerråd. I EU-parlamentet har jag och andra partiers företrädare på olika sätt drivit på för ökad säkerhet, men mot kommissionens förslag på totalförbud mot privat hästägande.

Men samtidigt som jag arbetat för att förbättra direktivet har många andra ägnat sig åt att sprida felaktigheter i medierna om direktivet. Åtskilliga vill att hela förslaget röstas ned och tas om. En process som skulle ta flera år och vars resultat kan bli ännu tuffare för hästägare och ryttare. När hela EU-parlamentet röstar om hemdjursdirektivet i Strasbourg i veckan får vi se om andra partier klarar att hålla en rak linje. Det vore angeläget för europeiska medborgares säkerhet.

Bertil Walerius 

Europaparlamentariker