Respekt

När debatten om ungdomar på glid och deras våld nu rasar i tidningarna kom jag osökt att tänka på en anekdot med anknytning till ämnet:

En gång för många år sedan blev jag som ung poliskonstapel helt oförberedd inkastad i en skolklass för att prata om våld bland ungdomar. Då jag inte visste vad jag skulle säga eller göra bestämde jag mig för att börja med att prata om ett av ungdomskulturens mest missuppfattade ord.

Jag skrev därför ordet ‘RESPEKT’ med stora boktäver över tavlan i klassrummet, och ställde frågan vad ordet betydde för ungdomarna.

Jag fick många olika svar. Vissa insiktsfulla – andra smått förskräckande. Några grabbar med en… skall vi säga lite tuffare profil… kom med förslag som mest gick ut på att ‘respekt’ är något man måste skaffa sig, och då förslagsvis genom attityd, en pimpad bil, bra taekwandoteknik och en schysst picka. Helt enkelt lyckades de pricka in den slitna 90-talsfördomen om ungdomars missuppfattning av ordet.

Vi resonerade länge, och jag försökte förklara ömsesidigheten i ordet ‘respekt’ – att man inte kan kräva den, utan måste få den frivilligt av sin motpart. Annars handlar det om ‘rädsla’ – som i sig är ett direkt hinder för att ‘respekt’ ens skall kunna uppstå.

Jag började undra hur jag skulle ta mig ur situationen, eftersom ingen tycktes förstå vad jag menade. Jag bestämde mig för att byta samtalsämne.

”Vi pratar om någonting annat”, sade jag. ”Hur tycker ni att en bra vuxen ska vara?”

Nu engagerade sig alla. En rörande enighet spred sig, där även de mer ‘militanta’ grabbarna i tuffa hörnet hade en solklar bild av vad som krävdes. Jag förde upp de förslag som kom upp i en lista, och frågade om alla var överens. Alla -även de ‘tuffa’ grabbarna instämde. Listan blev ungefär så här:

Schysst
Rättvis
Sätta gränser
Snäll
Lyssna
Inte brusa upp
Lugn
Glad
Rolig
Förstående
Vänlig

Där satt den, tänkte jag.

”Vad ni just bekrivit är respekt.”, sade jag och strök under ordet. ”Det enda sättet att uppnå respekt. Oavsett ålder.”

Det blev eftertänksamt knäpptyst i klassrummet.

Jag lät det vara så en lång stund.

(Mer om ungdomsvåldet: ‘Debatt’ om ungdomsbråk i Göteborg, Bråkiga ungdomsgäng? Så här gör man:, ‘Ideella krafter eller polis’ är fel fråga)