Synnerligen grov jättebautamisshandel

Photobucket

Ibland blir man mer än lovligt sannspådd i sitt trendspanande. För den som minns debatten om åklagaren Rolf Hillegren, som förra sommaren på sitt eget plumpa vis ville ifrågasätta brottsrubriceringsinflationen i Sverige skrev jag ett inlägg i ämnet i samband med detta.

Jag skrev följande i det gamla inlägget:

‘Politiken har av förklarliga skäl anledning att visa att man ”tar problem på allvar”. Ett billigt sätt att göra det på – och som ger stora rubriker – är att helt enkelt byta namn på brott så att de låter värre. Media och proffstyckare tycks gå på finten varje gång.

Namnbytet där ”rattonykterhet/rattfylleri” plötsligt blev ”rattfylleri/grovt rattfylleri” var väl ett av de första exemplen. Sjätte kapitlet har råkat ut för flera moralhöjande pekpinnar som började med att ”sexuellt utnyttjande” kastades in under brottsrubriceringen ”våldtäkt”. Ibland ändrar man straffsatsen samtidigt – både uppåt och nedåt.

Vi har väl en bit kvar, men bevare oss för att politiken tar brottsligheten på för stort allvar. Jag fasar för otydligheten den dag samtliga gärningar i hela brottsbalken hamnar under brottsrubriceringen ”Jättekränkande Grövsta Allvarligaste Våldtäktsmassakermord”.

Varför är jag inte förvånad över att man nu vill lansera brottet Synnerligen grov misshandel…?

DN

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Detta inlägg publicerades i Rättssamhälle och märktes , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Synnerligen grov jättebautamisshandel

  1. chefsingenjoren skriver:

    Ja. Tyvärr så går det lite inflation. kanske inte i brotten i sig själv, men hur det döms. Trots att straffskalan i många fall tillåter stora skillnader i domen så är det sällan de längre tiderna tas till i t.ex. grov misshandel. Därmed så har rättspraxisen sagt att grov misshandel i praktiken bara ger upp till halva maximala straffet. Då tvingas man till liknande konstlösningar.

    Lite mer mod hos svenska åklagare och domare skulle löst problemet på ett smidigare sätt.

    Jämför med militära vitsord. Skalan är 1-10. Det är sällan ett betyg har getts som är lägre än 5 = godkänt. Därför måste skalan förses med ett facit och en bedömningsmall. Trots detta uppstår det kultur och praxis hos olika förband. Vi kanske borde ta fram något ”centralprov” för att kalibrera systemet?

  2. Pingback: Tankar inte om, men kring, ett rättsfall | Morgonsur

Lämna en kommentar