Jag har den senaste tiden intresserat följt ”visselblåsardebatten”, och vet snart allt om Edward Snowden, hans pappa, flickvän, hotellvistelse, vart han inte kan resa och har följt alla juridiska turer kring både honom, en brittisk journalist som publicerat hans material – och dennes pojkvän. Om Bradley Manning vet jag både att han bett om ursäkt, och att han numera vill byta kön och kalla sig Chelsea.
Ovan nämnda skvaller är säkert intressant för många, men jag brukar ofta tjata om att man måste lära sig att skilja på sak och person. I det här fallet vore det intressant om man överhuvudtaget kunde hitta någon sakfråga i medierapporteringen. Det är rätt ogörligt att debattera någons person offentligt, vilket gör att hela Snowden-affären blivit en bisarr cocktail av damtidningsreportage och icke-debatt.
Apropå Bradley Manning; han skall definitivt inte ha något fredspris, även om nu detta pris på många sätt är på god väg att bli en parodi på sig självt. Manning släppte urskillningslöst information som kunde göra mer skada än nytta och som dessutom riskerade beröva människor livet. I sak tillförde hans läckande föga annat för världen än att öka sensationslysten medias lösnummerförsäljning.
Hans läckta uppgifter bestod i princip av osorterat, urskillningslöst skvaller. Sättet informationen släpptes utsatte både soldater och mer eller mindre oskyldiga människor för fara. Det största ”avslöjandet” var en film som må vara medialt sensationell, men som bara beskriver krigets rätta och osminkade ansikte. Den film som gick flera varv runt medievärlden visar vad som aldrig går att komma undan om man väljer att gå i krig – det oavsiktliga dödandet av helt oskyldiga människor. Händelsen hade redan innan den ”läcktes” av allt att döma utretts korrekt av amerikanska myndigheter.
Den nytta jag hade hoppats på efter Bradley Mannings läckande var möjligen att världens politiker nästa gång skulle tänka sig för både en och två gånger innan de skickar soldater utomlands. Jag hoppas fortfarande så blir fallet, även om jag förhåller mig sunt skeptisk till att det någonsin kommer att inträffa.
När det gäller Edward Snowden har han till skillnad från Bradley Manning trots allt avslöjat någonting betydligt värre än att myndigheter och soldater ibland gör fel, och att myndigheter inte alltid är intresserade av att glatt sprida varje misstag de begår till en världspublik: Edward Snowden har avslöjat en avsiktlig, välövervägd och systematisk hemlig övervaknings- och kontrollagenda som omfattar hela världen – inlusive vänner och egen befolkning.
Denna hemliga agenda vänder sig inte bara mot ett fåtal mycket farliga individer som vill samhället illa – dess verktyg behandlar hela det globala samhället, oss alla, som en opålitlig organism som potentiellt vill staten illa och behöver kontrolleras.
Edward Snowdens uppgifter är fullständigt omvälvande.
Han har släppt information av systemkaraktär om hur en hel oskyldig värld inlemmats i ett system som möjliggör godtycklig avlyssning och övervakning.
Han har synliggjort hur hela det västliga samhällssystemet avsiktligt och i hemlighet korrumperats av sitt eget ledarskikt.
Han har avslöjat, svart på vitt, hur det fria system som tidigare sett sig som ideologisk motpol mot Östtysklands Stasi-samhälle i jakten på monster självt riskerar att bli ett monster. Om det inte redan blivit ett.
Jag kan för mitt liv inte förstå att inte detta av Snowden avslöjade fullständigt avgörande skifte i de västerländska statsbildningarnas värdegrund debatteras mer än det gör. Hela västvärldens mediesfär tycks motvilligt ta sig an att driva en uppgiven och andefattig debatt som snurrar mer kring vad Edward Snowden gör på sitt hotellrum än vad hans avslöjanden faktiskt innebär för hela samhällssystemets framtid.
Tyvärr, Edward Snowden, om det nu var av djup ideologisk övertygelse du offrade hela ditt liv kan jag meddela att det såvitt inget oförutsett inträffar var fullständigt bortkastat. Räntorna är fortsatt låga, och snart börjar årets säsong av Let’s Dance. Ingen bryr sig. Om fem år kommer ditt namn att vara glömt.
Nåväl – låt oss hädanefter aldrig mer förundras över hur människor med betydligt mindre demokratiskt inflytande än vi någonsin, någonstans, någon gång ”kan tillåta sig förtryckas av ett auktoritärt system”.
Många invänder att vad Edward Snowden avslöjat knappast är förvånande. Att det är fullt normalt att våra liv och vår kommunikation inte tillhör oss – utan de styrande eliterna. Allt för vårt eget bästa. En förkrossande majoritet i den offentliga debatten tycks överens om att det ”är något som alla redan känt till”.
Jaha. Men om det Edward Snowden avslöjat nu var så ”självklart” och ”okontroversiellt” kan man inte annat än ta det för undra varför t ex NSA inte stolt och redan från början kunnat redovisa denna glädjande självklarhet offentligt i ett pressmeddelande. Man kan dessutom undra varför Edward Snowdens brott anses så allvarliga att man övertalar småstater att t o m trampa på internationell vett och sans för att få tyst på honom.
Ja, ja, ja. Jag vet. Naturligtvis är USA livrädda för att Snowden skall avslöja hela den amerikanska underrättelseapparaten för t ex Kinas eller Rysslands underrättelsetjänster. Det paradoxala är att man genom sitt kraftfulla agerande med all sannolikhet målat in Edward Snowden i det hörn där man kraftfullt lyckats garantera att så blir fallet.
Huruvida Edward Snowden ursprungligen varit agent för FSB eller ej låter jag vara osagt. Oavsett han från början drivits av ideologisk övertygelse om människans okränkbara rätt till frihet och integritet, eller om han varit en simpel betald förrädare lär hans ryska visum inte ha varit gratis:
Jag betraktar de facto numera Edward Snowden som – med till visshet gränsande sannolikhet – varandes rysk agent. Antingen för att han var det från början, eller för att han blev det för att överleva.
Rysslands begränsade visum är en finurlig konstruktion. Det är tillräckligt luddigt för att kunna slinka undan alla anklagelser om att ha tagit ställning mot USA. Samtidigt sätter det press på Edward Snowden, som behöver ”köpa sig” fortsatt visum genom att fortsätta lämna allt mer information. Den redan kommunicerade tidsbegränsningen ger dessutom Ryssland möjligheten att överlämna Snowden som försoningsoffer till USA om pressen från den amerikanska regeringen blir för stor. Men efter visumårets upphörande har man förstås ändå hunnit tanka av honom all intressant information.
För att rekapitulera och förtydliga mitt tidigare inlägg om Edward Snowden; Nej, jag tycker inte att han skall erbjudas asyl i Sverige. Men jag förvånas över att det Sverige som normalt sett värnar om alla – även om människor vars insats för världsfred och den globala demokratins utveckling varit av betydligt mer diskutabelt värde – plötsligt tystnar, tittar åt ett annat håll, visslar, skrapar med foten och låtsas som det regnar.
Även om jag inte anser Sverige vara ett lämpligt asylland för Edward Snowden skräms jag av tanken på en värld där han inte erbjuds asyl någonstans. Den dag den som kommer på kant med sin regering inte längre har någonstans att fly är det definitivt kört för oss alla.
I sakfrågan om kontroll och övervakning hade jag förväntat mig att åtminstone någon av alla de 349 som företräder Sveriges befolkning hade varit heligt förbannad å sina väljares vägnar över detta intrång i våra privatliv. Eller att någon ”meddelarskyddad” tidning sett det som åtminstone… lätt oroande… att landets underrättelsetjänst i praktiken har fri tillgång till tidningens e-post och dokument. Jag kan dock tyvärr konstatera att det blir mer livat i holken om företaget Ratsit säljer redan offentliga uppgifter än om både svenska och utländska unerättelsemyndigheter snokar fritt i våra privata sådana.
Att Sverige införde en FRA-lag tyckte jag var i princip bra, eftersom jag anser att allt myndighetssnokande i våra privatliv bör vara tydligt reglerat. Jag kan dock ha åtskilliga synpunkter på innehållet i regleringen. Edward Snowden har nu avslöjat att mina eventuella synpunkter och hela FRA-debatten var fullständigt onödig. Det existerar i praktiken ingen som helst juridiskt bindande reglering av godtycklig spaningsverksamhet på nätet riktad mot svenska medborgares privata kommunikation.
Det som inte får avlyssnas av FRA kommer att avlyssnas av NSA. NSA kan i sin tur överlämna precis vad de vill till FRA, som förstås är fria att ta del av underrättelseutbyte enligt de överenskommelser om samarbete som existerar mellan Sverige och USA. Allt utan att bryta mot några som helst regleringar i FRA-lagen. I den bästa av världar vore det nu smakligt med någon form av ställningstagande från den svenska regeringen, som förutsätts agera i den svenska befolkningens intresse. Det finns bara två alternativ:
Antingen är det ”självklart” och ”något man får räkna med” att som boende i Sverige få sina privata telefonsamtal avlyssnade, sin privata mailkonversation genomläst av både egna och andras myndigheter. Stå då för det – och motivera varför!
Eller så är det inte okej. Då undrar jag ödmjukast vad man avser göra härnäst för att tillvarata de svenska medborgarnas intressen.
– – –
Morgonsur 
Jag har inget att dölja så mig gör det inget brukar vara en vanlig kommentar när detta kommer på tal i debatter och fikarum. De som fäller den här typen av kommentarer brukar inte ha förmågan att inse att detta förutsätter att du vet vad som avlyssnaren är intresserad av idag och kommer att vara intresserad av i framtiden.
Vad de svenska medborgarna skulle behöva är en suverän, demokratisk inkluderande nationalstat att leva i. Inte ett globalistiskt skändat lydrike till EU/Nato/”den nya världsordningen” som vårt fina land Sverige har transformerats till.
Anledningen till att vi en masse avlyssnas av PRISM, TEMPORA etc. beror på:
* att man kan; tekniken medger det så varför skulle man avstå
* motiveras utifrån brottsbekämpning
* kan vara bra att samla på sig information om folk, som kan användas vid ett senare tillfälle
* kunskap (information) är makt
Att många privatpersoner verkar acceptera att man är avlyssnad eller övervakad beror säkerligen på att man som privatperson vill att brottsligheten ska minska. Man ser inskränkningen i sin egen personliga frihet och övervakningssamhället som något nödvändigt ont. Vad många då inte inser är att övervakningssamhället inte med nödvändighet minskar brottsligheten, utan övervakningssamhällets stora förtjänst är att man kan utse en brottsling när väl brottet har blivit utfört. Det kan i en del fall också vara tvärtom – att övervakningssamhället triggar i gång en viss typ av brottslighet, som är svår att handskas med.
Det man i stället skulle kräva som privatperson av sina politiker är att politikerna ska förebygga brott istället för syssla med misstänkliggörandet av hela befolkningen, vilket övervakningssamhället går ut på. Det blir i det långa loppet en mycket osund atmosfär i samhället om ledningen hela tiden ska misstänkliggöra befolkningen. Låg brottsfrekvens måste då bli ett eftersträvansvärt nyckeltal.
Eftersom mycket av den brottslighet, som övervakningssamhället sägs vara bra mot, är av nationsgränsöverskridande karaktär, så är upprättande av skalskydd en viktig åtgärd. Med andra ord ska nationsgränsen upphöjas, skyddas och respekteras. Tullen bör få större befogenheter. Kontrollen över vilka som kommer över gränsen måste öka. Territorialförsvaret måste återuppbyggas så att invånarna ska återfå känslan att staten tar ansvar för landet. Skalskyddet bör även gälla elektroniska data som skickas över gränsen.
Med riktigt skalskydd kommer på sikt misstänkliggörandet och övervakningssamhället inte accepteras av allmänheten.
De välståndsbyggande drivkrafterna i samhället måste åter bli hederlighet, fosterlandskärlek och pliktkänsla, vilka bör ersätta övervakningssamhällets bonuskultur, egoism, multikulti och globalism.
”Den som bryter mot denna lag förtjänar i slutändan en smäll på käften, även om det sker inför hans eller hennes barn.”
OK, om någon snokar i någons annans privat liv på nivån FRA nått förtjänar den en smäll på käften. Man gör helt enkelt inte så och jag är chockerad att du försvarar FRA i princip även ifall det är ”reglerat”. NSA’s egna arbetare har redan använt information om bekanta för att snoka i deras privatliv. FRA är helt oacceptabelt.
Jag försvarar att det finns en reglering. D v s något som talar om att någon överhuvudtaget förtjänar denna smäll i vissa fall. I vilka fall denna smäll skall utdelas är en helt annan fråga – och där finns bevisligen betydligt mer att diskutera.
Jag tror du missförtår ordet reglering, före FRA lagen var det förbjudet för staten att snoka i privat kommunikation utan brottsmisstanke. Den reglering du talar om var att göra snokandet lagligt. Det FRA fick genom FRA-lagen var ett sk. ”positivt lagstöd”. I alla rättsstater är det så att ett för staten oreglerat tillstånd gällande maktmedel kräver positivt lagstöd, betydande att det som inte uttryckligen är tillåtet är förbjudet. För medborgaran gäller det motsatta, att det som inte är förbjudet är tillåtet. En av definitionerna på totalitära stater är att denna princip saknas.
Om jag inte missminner mig var avlyssning av nättrafik länge oreglerat, men jag kan ha blandat ihop det med datalagring, som var helt upp till respektive nätleverantör fram till det reglerades. Hur som helst saknar Sverige numera militär förmåga, vilket gör att man kan betrakta all signalspaning som de facto av civilt intresse. Jag skulle nog liksom du förorda att man återgår till brottsmisstanke som krav för avlyssning. Det finns ju ändå ingen mätbar militär förmåga att ”förvarna” längre…
Nu var du där igen. För staten betyder ordet oreglerat förbjudet i dessa sammanhang, inte att det skulle vara fritt fram. För enskilda medborgare däremot betyder orelgerat att det är tillåtet. Före FRA-lagen hade FRA endast positivt lagstöd för signalspaning i etern, radio, satelliter och så. Mer om detta längre ned med tom. med länk till FRAs överdirektörs egna ord.
Före datalagringen fick en tele/dataoperatör endast lagra den information som krävdes för fakturering och detta reglerades i LEK, Lagen om Elektronisk Kommunikation. Samma lag förändrades också av FRA-lagen, före denna var det ett lagbrott att lämna ut kunders kommunikation, vilket gällde även myndigheter, även gällede sk. trafikdata. Ungefär samma premisser gällde som vid husrannsakan, förutom då att sådant som inte hade sparats givetvis inte fanns såvida saken inte gällde direkt avlyssning i realtid.
Jag kommer just ihåg en detalj från FRA debatten 2008 som berör icke-debatt, som din bloggning handlar om. Rick Falkvinge som då var partiledare för Piratpartiet hade lyckats med att få en privat träff med Anders Wik den dåvarande överdirektören för FRA och Rick bar dold ljudupptagningsutrustning.. De var tillsammans i en expertpanel om informationssäkerhet 2007. På den inspelningen som Rick publicerade på sin blogg erkände Wik att FRA sysslade med avlyssning/datainsamling utan positivt lagstöd, att det bröt mot både europakonventionen och Svensk grundlag, alltså ett lagbrott. Media tordes inte röra i det med tång.
Här har du länk till Ricks bloggning om saken och där hittar du även en mp3 med inspelningen:
http://falkvinge.net/2008/05/31/anders-wik-overdirektor-for-fra-berattar/
Jag är luttrad när det gäller att orden ”oreglerat” och ”förbjudet” skulle vara synonoma för staten. I praktiken betraktas ”oreglerat” som ”ännu ej rättsligt prövat”. Varje statlig myndighet kommer att ”pröva nya arbetsmetoder”, ”undersöka nya områden” och ”utveckla sin proaktiva verksamhet” för att stärka sin makt på alla områden som är ”oreglerade”. I den mån någon orkar driva saken juridiskt och man undantagsvis får smäll på fingrarna så smäller det sällan särskilt hårt om det inte finns ett uttryckligt förbud för respektive myndighet att göra vad man nu gör.
I sak har jag uppfattat dig som att du anser att såväl privatpersoner som företag och myndigheter bör inse att varje människa har en okränkbar rätt till ett privatliv och en medföljande integritet. Där är vi helt överens.
Jag har absolut inget emot att man river upp FRA-lagstiftningen. Men man bör i sådant fall inte ersätta den med ”oreglering”, utan tydliga direktiv om var gränserna går. Det var inget större fel på inriktningen av LEK från 2003, såvitt jag kan bedöma.
Tyvärr är jag inte förvånad att det inte blev debatt. Media lider svårt av att inte våga ta upp sakdebatter. Särskilt komplexa sådana, eller sådana som utmanar systemet för mycket. Medier är trots allt säljorganisationer, och det enda som säljer i större mängd är personfrågor.
…och apropå ”utveckla sin proaktiva verksamhet”: http://www.dn.se/nyheter/sverige/fra-tojer-pa-reglerna-for-sitt-arbete/
Jo, i detta fall är de båda orden synonyma. Detta har sin grund i UDHR artikel 12 om att, citat:
”No one shall be subjected to arbitrary interference with his privacy, family, home or correspondence, nor to attacks upon his honour and reputation. Everyone has the right to the protection of the law against such interference or attacks.”
Europakonventionen som även gäller som Svensk grundlag har en liknande skrivning. De undantag som får göras måste vara inskrivna i lag och dessutom ha en rimlig proportionalitet rörande saker som rikts säkerhet, andra människors säkerhet, landtes välstånd och liknande. Undantagen måste vara klart specificerade. Folk skall kunna veta på förhand i vilka situationer deras kommunikation är strikt privat. Logiken i denna lagstiftning ligger att folk faktiskt skall kunna ha en rimlig chans att kunna veta att de inte har något att dölja och därmed kunna agera därefter. Har man begått brott, ja då får man räkna med att få sin privata kommunikation avlyssnad. Inte annars för då skall man betraktas som oskyldig vilket andra paragrafer i samma laggrundande dokument tar upp.
Alltså, en offentlig myndighet får inte inskränka denna rättighet utan positivt lagstöd, alla inskränkningar är i grunden förbjudna såvida det inte är reglerat i lag.
Man kan väl säga att jag håller tummarna, hoppas på det bästa, men förväntar mig det värsta
Manning och Snowden i all ära, men det gör ont när knoppar brista. Världspolitik är inte en enkel historia och framför allt inte om man heter USA och har intressen av olika slag över hela världen som kräver bevakning dygnet runt. Landet har fiender som inte vill annat än att förgöra dem om tillfälle ges. Ett tillstånd som man självklart själv till vissa delar kanske gjort sig förtjänt av genom att blanda sig i allehanda länders inre angelägenheter på ett mycket närgånget och inte alltid så finkänsligt sätt. Jag ser dessa så kallade visselblåsare som ett nödvändigt ont, dock kan följderna av deras ”blåsade” utsätta mer eller mindre oskyldiga människor för livsfara. Att se vad krig elände och fanatism kan ställa till med på nära håll är säkert ett abrupt uppvaknande för många i vår svenska ”ankdamm”. Särskilt för den nya söndercurlade generation som nu växer fram och som med förskräckelse upptäcker att världen inte kretsar kring dem och deras nya Iphone. Sedan är det säkert viktigt att man även på hemmaplan(läs USA) lyckas tränga genom det amerikanska mediebruset och deras ”happydaysrapportering” från något krig i fjärran land. Medelamerikanen måste ha svårt att få en nyanserad bild av vad som sker och ens hänga med alla konflikter eller andra intressen som man skaffat sig runt om i världen. Är det något som jag lärt mej under mina utlandsår med FN och EU, så är det att svart är inte alltid svart och vitt är sällan vitt. Alla har en egen agenda och den är inte alltid samma som min eller vår gemensamma arbetsgivares. Det enda man egentligen kan lita på är sina egna instinkter, Gud och det sjätte sinnet.
Ickedebatten kan nog till stor del förklaras av att ”till skydd för rikets säkerhet” har ersatts med ”till skydd för den globala agendans säkerhet”.
Inledningsvis instämmer jag i att det Edward Snowden har gjort är storartat och livsfarligt. Jag tror inte han var en rysk spion, utan agerade utifrån inre övertygelse. Det enda brott han har gjort sig skyldig till, som jag kan bedöma, är att han har brutit mot tystnadsplikten på det privata företag inom säkerhetsbranschen han var anställd. Att han har stulit amerikansk egendom, som USA anklagar honom för, låter väldigt krystat. Det material han har släppt till bl.a. tidningen ”The Guardian” föreligger med stor sannolikhet i digital form lagrad på något lämpligt medium. Han har förmodligen kopierat valda dokument till detta medium. Så någon stöld kan det inte bli tal om i detta fall anser jag.
Att det inte förs någon nämnvärd debatt i svensk massmedia eller i riksdagen om det av Snowden avslöjade övervakningssamhället, kan delvis bero på en sedan decennier tillbaka inarbetad rutin, som syftar ”till skydd för rikets säkerhet” genom att, om nödvändigt, åsidosätta etik, moral, friheter eller dylikt. Det talade och det skrivna ordet kan ju vara farligt i vissa lägen!
T.ex. tillämpades under VK2 i Sverige brevcensur, och den Sovjetvänliga Norrskensflamman fick inte tillgång till järnvägstransport via SJ. Vidare har svenska dagstidningar dragit tillbaka artiklar som har handlat om svensk FN-trupp i utlandet under kalla kriget. Allt detta har gjorts med hänvisning till ”rikets säkerhet”.
Jag är dock osäker vem, vilka eller vilken myndighet som avgör när rutinen ”till skydd för rikets säkerhet” ska verkställas. Förmodligen ingår åtminstone delar av Utrikes- och Försvarsdepartementet i denna av mig antagna myndighet, eftersom säkerhetspolitiken ligger inom deras domvärjo.
De som berörs av rutinen är främst informationsförmedlare till allmänheten, såsom svensk massmedia och tidningarnas ansvarige utgivare, som då har att rätta sig så att rikets säkerhet inte hotas.
Då rutinen åberopas tillräckligt många gånger inom ett område, skapas en grogrund för självcensur hos berörda informationsförmedlare.
Jag har tyckt att denna rutin – ehuru sparsamt använd – har varit befogad då Sverige var ett demokratiskt suveränt rike under VK2 och under kalla kriget.
Så tycker jag inte längre med tanke på hur jag anser mig se hur rutinen används av globalisterna, efter EU-inträdet och efter den senaste grundlagsändringen 2010 då det svenska EU-medlemskapet blev grundlagsskyddat. Sverige är inget suveränt rike längre. Sverige är enligt Grundlagen ett EU-land. Rike är utbytt mot en global agenda. Sålunda finns heller inget territorialförsvar. Våra rudimentära militära resurser är underordnade och anpassade till Natos globala krigföring.
Sveriges sittande utrikesminister, som får anses vara tongivande för dagens svenska säkerhetspolitik, har en global agenda stick i stäv med nationalstaten Sverige. Han har uppenbarligen förläst sig på Frances Fukuyamas ”The End History and the Last Man”, 1992, och lever kvar i ”Pax Americana”. För att kunna upprätthålla Pax Americana måste någon eller några kontrollera de olika flödena av människor, kapital, energi, information et cetera i världen.
Enligt min minnesbild beskrevs ”flödeskontrollerna” av utrikesministerns i ett föredrag på International Institute for Strategic Studies (IISS) med titeln ” Future Challanges for Europe” 2010-11-11. I föredraget talade han om Internet i termer av: ”flow security”, ”to protect the systems”, ”make them secure”, ”protect the flow” et cetera.
Utrikesministern har ju också, i kölvattnet efter Snowden/The Guardians avslöjanden, tillsammans med UK lagt in sitt veto mot att EU ska tillsätta två arbetsgrupper som ska utreda NSA-spionaget.
Under förutsättning att tidningarnas ansvariga utgivare och riksdagsmän inte har för vana att ifrågasätta gällande säkerhetspolitik, så kan denna ickedebatt uppstå, anser jag.
Det verkar som om du är lite ovan vid att ha med transfolk att göra, Magnus. Här har du lite tips om hur man gör när man tar upp dessa frågor i olika former av media!
http://trollhare.com/faq/hbtq/att-arbeta-med-transfragor-i-media/
Taget! Skall läsa på detta för mig tämligen okända kompetensområde, och ber ödmjukast om ursäkt för eventuella felaktigheter. Jag brukar ju själv ta mig för pannan när jag ser journalistiken behandla ämnen jag själv har insikt i, så det är bäst man lär sig så man inte kastar sten i glashus;-)
Jag skulle väldigt gärna vilja köpa din bok. Vart vänder jag mig?
Marie 🙂
Han är inte klar med den än på bra länge, men den bör väl finnas i bokhandeln en dag.
Det får vi väl hoppas;-)
Hej Marie! Jag måste skriva klart den först;-) Räknar med att det tar åtminstone till årsskiftet. Jag kommer att uppdatera med mer info på denna blogg, så om du surfar in här då och då kommer du inte att missa den.
Pingback: Om den plötsligt intressanta integriteten | Morgonsur