Om den nya värnplikten i det nya Sverige

 photo ajj_zpsvdpjumi3.jpg

Sverige överväger att återinföra värnplikten. Från och med 2018 är det tänkt att först 4000 värnpliktiga per år, senare 8000 värnpliktiga per år, ska komplettera Försvarsmaktens yrkesförsvar, med dess totalhavererade personalförsörjning. Utredaren Annika Nordgren Christensen har, såvitt jag kan bedöma, gjort det bästa av förutsättningarna – men jag kan trots det inte annat än konstatera att något måste ha gått allvarligt snett i Sverige.

Jag har tidigare i bl a inlägget ”Värnplikten är död” från 2010 kritiserat det svenska beslutet att lägga ner värnplikten. I inlägget motiverar jag mitt stöd för värnplikten så här:

Att ha en flexibel och manstark organisation – vare sig den bygger på ett mer kvalificerat Hemvärn eller en värnpliktsarmé – ger möjlighet att skapa en för fienden betydligt mer oförutsägbar motståndare än en liten, smalt specialiserad yrkesarmé.

och:

Sveriges försvar bör i mitt tycke ha en skyldighet att behärska territoriet – inte att vara en ambulerande slagcirkus som åker omkring i ett för övrigt säkerhetspolitiskt vakuum och letar fiendens tät för att mäta sin styrka med.

Att några få gnällspikar som undertecknad förnedrade oss själva genom att skrika i motvind mot den eviga fredens konsensusorkan hjälpte förstås inte: Försvaret slaktades, och Sveriges förmåga till självständig försvarsförmåga förstördes för överskådlig tid.

Nu har så eftertankens kranka blekhet drabbat både de mer och de mindre ansvariga, man har börjat sakna kon i det tomma båset och försöker nu samla de skärvor man hittar för att bygga ett försvar igen. Och alla tycks nu överens om att det behövs mer folk för att få det svenska miniförsvaret att gå runt ens i sin nuvarande anorektiska form. Gott så. Men varje gång jag hör någon nämna värnplikten som ett ”personalförsörjningssystem”, som vore det likställt med vilket annat rekryteringssätt som helst, blir jag beklämd. Rentav förbannad.

Värnplikt är ett brutalt verktyg, som per definition utgör en form av slavarbete. Om man ska använda sig av det verktyget vill det till att man ödmjukt kan motivera varför.

Värnplikt är legitimt – men enbart som en desperat nödåtgärd. För att lösa det som omöjligen kan lösas på något annat sätt. Värnplikt är något man tar till för att det är det enda rimliga sättet att skramla ihop en tillräckligt stor armé i ett nationellt nödläge – det är inget man använder som ett personalförsörjningssystem för att fylla vakanser när Staten inte ids erbjuda tillräckligt skäliga anställningsvillkor vid en av sina myndigheter.

Vi tar det en gång till: Värnplikt använder man för att det är enda möjligheten som står till buds för att skaka fram 250 000 man som räddar landet och dess medborgare från undergången – inte för att ersätta 4000 eller 8000 vakanser vid en statlig myndighet.

Men, för all del. Låt oss göra som det är sagt. Och varför inte se den nya värnplikten som en prejudicerande möjlighet? I den pressade budgetsituation som råder, där det bevisligen går att återinföra värnplikten ”i det lilla” för att undvika att behöva klämma ut kanske 2-7 miljarder för att fylla vakanserna i Försvarsmakten finns betydligt fler, mer akuta åtgärder att vidta:

Låt oss förpassa de dyra stafettläkarna till historiens arkiv! En läkare har väl inte mer människovärde än en militär? Låt oss införa vårdplikt också. Under hot om fängelse skall läkare – i första hand frivilliga – tvingas att under ett år av sitt liv arbeta på svårrekryterade tjänster i Norrlands inland. För dagpenning på SGI-nivå. Billigt, bra, samhällsnyttigt.

Eller inte.

Trots allt är det betydligt mer riskfritt att vara läkare i Norrlands inland än att vara soldat i strid, men ingen normal människa skulle trots det föreslå något dylikt. För det är ju inte lika avgörande för nationens fortlevnad. Men med just det sistnämnda i minnet finns ett problem till att hantera kring värnplikten – en betydligt jobbigare och känsligare fråga att ta i:

Politik och media torgför omväxlande för medborgarna rätt motstridiga åsikter om nationen Sverige som företeelse; å ena sidan att Sverige inte är märkvärdigt alls, eller att medborgarna rentav ska skämmas över Sverige.

Å andra sidan att samma Sverige är ett föregångsland, något fullständigt unikt som dess medborgare ska vara oerhört stolta över i en grym, otrygg och efterbliven omvärld (Dock under förutsättning att denna oerhörda stolthet inte på något sätt innehåller minsta spår av patriotism eller nationalism, vilket torde vara en rätt intressant ekvation att lösa).

I en text om varför Sverige inte rår på IS-turism beskrev jag hur Sveriges unika version av patriotism/nationalism består av två märkliga delmängder, apropå det svåra att för människor som kommer till Sverige att förstå vad ”integreras” betyder, eftersom ingen kan förklara vad det egentligen är för fantastisk nation man ska integreras i:

Den första är att det i den offentliga debatten kommuniceras ett antal värden politiken, media och tongivande debattörer anser att folket borde gå i döden för, men som folket själva ännu inte riktigt förstått att hylla som nationalklenoder. Som t ex feminism eller stoltheten över att utgöra en moralisk stormakt. Att döma av de dagliga löpsedlarna som beskriver hur stora delar av befolkningen obstruerar och saboterar i frågorna tycks man inte direkt ha valt de lägst hängande frukterna att bygga en framtida genuin nationell stolthet kring.

Den andra är att det trots att Sverige officiellt saknar alla former av nationell stolthet förvirrande nog ligger ett rejält mått av nationell hybris-stolthet och bubblar under ytan. För samtidigt som inget land officiellt ska anses bättre än något annat utgör Sverige i svenskarnas självbild inofficiellt universums facit, har kommit lite längre, vet lite mer och har lite mer rätt än alla andra länder i världen. Den inbjudande tonen mot och respekten för andra människor, kulturer och samhällssystem kan ögonblickligen övergå i arrogant och argsint avsnoppande. T ex om någon icke-svensk vågar föra på tal att vederbörande anser österrikisk sjukvård vara bättre, sydafrikanska mataffärer mer välsorterade, fransk vägskyltning mer logisk eller iranskt kaffe godare än svenska motsvarigheter.

I denna förvirrade och förvirrande debatt om vad landet Sverige egentligen är och står för torde de flesta se att gamla sanningar och normer om vad som under 1900-talet varit ”Sverige” inte längre gäller. Om inte annat lär vi oss det dagligen genom att ta del av den offentliga debatten. Det produceras spaltmeter av politiska och mediala alster som talar om för oss att ”det gamla Sverige är borta” och att ”vi” nu ”tillsammans måste skapa det nya Sverige”. Utan att någon tycks kapabel att definiera vad man menar med något av begreppen.

Ingen tycks ha tänkt så pass långt att det finns en enda djupare idé ens i närheten av de för en nation avgörande begreppen vad, hur eller varför.

Det nya Sverige är så nytt att inte bara de invandrade har svårt att förstå vad Sverige är för märkligt djur – ingen vet längre vad Sverige är eller vad begreppet står för. Inte ens de som växt upp i landet burna av generationers arv. Begreppet ”Sverige” är idag föga mer än en geografisk yta där det bedrivs sjukvård, utbildning och ekonomisk fördelningspolitik.

Bakom alla floskler om ”vi”, ”frihet och demokrati” och andra aldrig så välformulerade värdegrunder har åtminstone inte jag inte lyckats identifiera någon rak linje kring detta nya Sverige; Vad är det och vad vill det förbli? Vad står det för, och hur vill det utvecklas? Vad är dess syfte?

Vad finns där under ytan värt att leva och dö för?

Jag har återkommande bekymrat mig i frågan, bl a i dessa inlägg (1) (2) och i den mycket uppskattade skrönan ”Sagan om brf Sverige”. Hittills har det varit som att ropa ut i ett svart hål. I den politiska debatten lyser frågan med sin frånvaro, och drunknar i mer prioriterade frågor för nationen Sveriges framtida överlevnad – som tröskelvärden för statlig inkomstskatt, nystartsjobb, pappamånader och samtyckeslagstiftning.

Själv känner jag mig mest förvirrad och förbryllad. Och jag tror ärligt talat inte ens politiken betraktat värnpliktsfrågan som mer än en teknikalitet. Ingen tycks medveten om att värnplikt är en direkt begäran om att du ska ge ditt liv för ett djupare syfte, någonting väsentligt större än du själv.

Det verkar skrämmande lätt för nationen Sverige att begära denna ultimata uppoffring av några få som tvingas därtill under hot om att kastas i fängelse, även om ingen tycks kunna formulera ett enda trovärdigt varför.

Värnplikt är lika mycket idé, värdering, samhälleligt kitt som det är en praktisk institution. Värnplikt måste vara en medveten del av ett tydligt samhällskontrakt. Den är lika mycket rätt som plikt. En grundläggande pusselbit i den anda och de ömsesidiga åtaganden av rättigheter och skyldigheter som bygger en nation.

Värmplikt ska, för att vara legitim,  vara en av de allvarsamt och nogsamt genomtänkta, långsiktiga, svårföränderliga, gemensamma åtaganden på vilka en nation byggs, vilar på och hämtar kraft ur. En solidarisk uppoffring av den sort ett samhälle kan stå på för att finna trygghet, självförtroende och styrka att utvecklas vidare.

Värnplikt är ingen ”quick fix” man tar till för att ragga personal när man vill dölja att man svikit ansvaret att styra sitt land.

 –     –     –

P.S. Läs i sammanhanget också detta närmast profetiska inlägg av militärhistoriske författaren och experten på militära specialförband Lars Gyllenhaal, samt mitt inlägg Om folket och dess försvar från 2012 D.S.

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Om den nya värnplikten i det nya Sverige

  1. Hemul skriver:

    Tack för text.
    Sökte själv vapenfritt i filosofisk yra. Tills morfar fick reda på saken och talade om väsentliga värden under en kvällspromenad runt Göteborgs innerhamn. Blev PB och senare utland. Numera HV.
    Alltid stolt över att försvara detta disparata och tokroliga land.

  2. peo skriver:

    Väl skrivet och visar på ett av problemen med ett litet värnpliktsförsvar. Frågorna som ställts till allmänhet har så vitt jag vet varit ”vill du ha allmän värnplikt?” inte ”vill du att 2-4% av varje årskull skall kallas in för tjänstgöring i syfte att inte behöva höja lönerna för soldaterna till en skälig nivå som går att leva på”.
    Förändringen av personalförsörjningen handlar om det senare, inte om det förra. Den första frågan implicerar försvaret vi hade under kalla kriget med 800000 man mobiliserbara, den andra frågan implicerar samma försvarsstorlek som idag men med mindre lönekostnader.
    Sen är jag av den övertygelsen att ett yrkesförsvar är bättre ur alla synvinklar för Sverige, självklart större än det vi har nu men i just försvarssyfte är ett yrkesförsvar som är berett att agera bättre än ett som kräver politikernas beslut för att ens existera (mobiliseras).

  3. Daniel skriver:

    Tack för den texten. Som vanligt har du tänkt ett varv mer än de flesta.

  4. Anonym skriver:

    Välskrivet och initierat med stor portion kunskapspondus levereras det igen.

  5. Ocke skriver:

    ”Ingen tycks medveten om att värnplikt är en direkt begäran om att du ska ge ditt liv för ett djupare syfte, någonting väsentligt större än du själv.” Amen

    Jag är själv förbryllad över att ingen annan i den offentliga debatten berör ovanstående vad jag sett. Många mer liberalt lagda framför kritik kring själva VÄRNPLIKTSUTBILDNINGEN och beskriver den som slaveri med de nackdelar ett förlorat förvärvsinkomstår innebär för den enskilde. Den avgörande biten, att värnplikt i förlängningen innebär att de värnpliktsutbildade i händelse av ofred i hög omfattning kommer att dödas och lemlästas vid försvaret av landet, tycks alla inblandade ha glömt bort. Eller så är den så obehaglig att man aktivt väljer att inte beröra den.

  6. Roger Klang skriver:

    Jag är en av de största patrioterna. Jag ställer inte upp på feminismen, humanismen eller socialismen, inte heller SD-socialismen. Jag har kommit underfund med att SD är ett socialistiskt parti som liknar socialdemokraterna i Sverige på 1930-talet. Det är därför så många äldre röstar SD. Och yngre röstar SD för att de tvingas att konkurrera om svenska tjejer med ensamkommande barn som bara utgör män.

    Jag röstar på Kristna Värdepartiet idag, men jag skulle rösta SD trots deras socialism och rigiditet om jag anser att det inte finns något annat parti som vill stoppa den alltigenom ekonomiskt och sexuellt motiverade invandringen från MENA-länderna. Ett tag var det till och med tänkt att jag skulle bli SD-politiker i Lund, men jag motarbetades av ordföranden för SD Lund. Min tid i SD blev därför kort, ett år. Är jag då ensam i Sverige om mina reaktionära, patriotiska, Gudsförtröstande, anti-Putinistiska, Amerikaskeptiska åsikter??? Var fan är mina likar?

    Guds dom mot svenska folket kommer att bli hård. När nästa djupa svenska kris kommer, så kommer den att sammanfalla med ”mycken hor” precis som på 1990-talet. Du kommer väl ihåg det Magnus, du är gammal nog? Det är faktiskt så att krisen följer kausalt på horet. Där har du nationalekonomi bland liberala stater i ett nötskal!

    • Roger Klang skriver:

      SD är i alla fall kollektivister precis som Socialdemokraterna och LO. De pratar om att Sverige ska återgå till 1930-talssverige, men de nämner inte hur det ska gå till. Var och en som har den minsta hjärncell kvar inser att det bara finns en väg tillbaka, och det är att gasa alla som har kommit hit efter approximativt 1960 och deras barn och barnbarn.

      Varför är de så rigida? Varför är de oförmögna att skapa något nytt? Vikingarna var inga nazister vet ni. Men vi ska inte fortsätta att ta en massa skit! Vikingarna tog ingen skit. Om inte mitt nybakade parti visar stake i immigrationsfrågan så kommer jag ändå att rösta på SD i nästa val. Det kan Stefan Löfven tacka Stefan Löfven för. Som man bäddar får man ligga!

      Mitt parti kan gå åt vilket håll som helst i frågan just nu.

      • Ulf Möller skriver:

        ”Var och en som har den minsta hjärncell kvar inser att det bara finns en väg tillbaka, och det är att gasa alla som har kommit hit efter approximativt 1960 och deras barn och barnbarn.” Och här börjar man ana varför SD ville bli av med dig.

    • Ulf Möller skriver:

      LOL. ”När nästa djupa svenska kris kommer, så kommer den att sammanfalla med ”mycken hor” precis som på 1990-talet.” Jag skulle vilja se en definition på ”mycken hor” och en källa på korrelationen. Och en förklaring varför det spelar någon roll.

      • Roger Klang skriver:

        Precis Ulf!

        SD ville bli av med mig för att de vill fortsätta driva politiken mot Ragnarrök. Du ska snart få se en definition på mycket hor. När krisen kommer! Din fråga på varför det spelar någon roll är inte värd något svar, så du får inget. Ha det så kul under krisen storögon!

  7. gruelse skriver:

    Av de beslut som Alliansen fattade, i en hårt uppskruvad, ideologisk fosterlandshatande anda efter tre år med egen riksdagsmajoritet annus horribilis 2009, var nog Värnpliktens avskaffande den som hade den högsta stollefaktorn, dock i stenhård konkurrens enligt nedan:

    * Värnpliktens avskaffades med tre rösters marginal i riksdagen
    * Utformandet av Insatsorganisation 2014
    * Statspådrivande massvaccinering av svenska folket, inklusive barn, med det kvicksilverbaserade svininfluensavaccinet Pandemrix (18 miljoner doser), som resulterade i Narkolepsiskandalen
    * Grundlagsändringspropositionen, vars syfte var att sälja ut svensk suveränitet till främmande makt
    * Godkännandet av Lissabonfördraget, där fler beslut i fler områden som rör Sverige fattas av utlänningar utomlands
    * Den för svenska skattebetalare, i en EU-jämförelse, extremt dyra snabbstarten till klimatarbete i utvecklingsländer
    * Nuonköpet
    * Lanserandet av Fredrik Reinfeldt som landsför… f’låt landsfader av de nya moderaterna.

    Sedan EU-inträdet har uppenbarligen alla vettiga, försvarsinriktade, säkerhetspolitiska beslutsfattare ersatts med fosterlandsfientliga, krigshetsande, EU- tillika Natovurmande tölpar med alltför stor beslutandemakt och alltför liten analytisk förmåga. Därför har ett mycket respektingivande värnpliktsbaserat totalförsvar totalförstörts och ersatts med utlandsobligatorium, yrkesförsvar och en globalt verkande, Natoanpassad expeditionskår under Natoflagg.

    Tölparna har uppenbarligen blivit trollbundna av sagan om The New World Order (NWO), inom vilket EU bedrivs som ett pilotprojekt med sin inre fria marknad, euron, en militär allians (Nato) och överstatliga beslut. De styrande i NWO är de som kontrollerar diverse flöden. Nato är tänkt att vara den globala polisstyrkan Globocop, som ska kunna slå till överallt på vår jord.

    Sverige bedrivs i sin tur som ett pilotprojekt inom EU, där det gäller att undanröja hinder mot målet – ett EU. Hindren är oftast nationsbundna verksamheter (t.ex. landets historia, traditioner, lagar, språk, nationsgränser et cetera). Ett upplöst ”framgångsrikt” Sverige banar vägen för andra svårare nationsupplösningar inom EU, vilket krattar manegen mot målet.

    • Ulf Möller skriver:

      Pandemrix var inte kvicksilverbaserat, bland många andra stolligheter.

      • gruelse skriver:

        @Ulf Möller 11:58
        Pandemrix innehöll Tiomersal, vilket är en kvicksilverföreningen?

        Jag tror att herrn vill bättra på sitt stolle-varumärke, annars hade hen bemödat sig att gurgla lite på nätet, t .ex wikipedia.

        Om man läser biverkningsavsnittet i databladet för Pandemrix finner man orsaken till att Pandemrixvaccinerade barn under 18 år drabbades av biverkningar, t.ex. narkolepsi.

        ”Risks
        Pandemrix is commonly or very commonly associated with a range of local and systemic adverse reactions but these are not often of severe intensity and the safety profile would not preclude the use of the vaccine in healthy adults aged 18-60 years or > 60 years.”

        Leverantören av Pandemrix behövde inte ta ansvar för eventuella biverkningar. Dessa tog Alliansregeringen ansvar för.

    • Ulf Möller skriver:

      Att innehålla och att vara baserat på är två helt olika saker. Det är helt riktigt att Pandemrix innehöll mycket små mängder Tiomersal, men de doser som finns i vaccin är totalt ofarliga för människan och har ingen toxisk effekt och heller inget med sömnsjukan att göra.

  8. Josef Boberg skriver:

    Tänkvärt blogginlägg, verkligen…

  9. Reblogga detta på Misantropens betraktelser och kommenterade:
    Läs bloggaren Magnus Ernström, ”Morgonsur”, på ett förtjänstfullt sätt reda ut de principiella problemen med värnplikt. Problem som knappast berörs när dagens politiker nu senfärdigt försöker räta upp två decenniers havererad försvarspolitik.

    För minns detta: värnplikt är en naturaskatt, och dessutom en skatt inte enbart på medborgarens tid och arbete utan även ultimat på medborgarens liv. Det ställs höga krav på den stat som beskattar sina medborgare så.

    Henrik Gustafsson

  10. Gunno Gunnvall skriver:

    1. Frågade hösten 2015 i mail till SD varför man motsatte sig svenskt NATO-medlemskap. Inget svar. Upprepede frågan. Fortfarande inget svar. Nu har svaret kommit i en artikel i AB skriven av fyra ledande SD-herrar: Det går ut på att om Sverige går med i NATO blir ryssarna så rädda att man angriper vårt land. SD försöker alltså hjälpa Putin. Lenin hade ett ord för sådana människor:
    NYTTIGA IDIOTER. Under de 67 år NATO funnits har ryssen burit sig illa åt mot många grannländer men aldrig vågat sig på ett NATO-land.
    2. De som gnäller över återinförd värnplikt missar poängen: Att Sverige skall få ett så starkt försvar att vi slipper bli angripna.

    • gruelse skriver:

      @Gunno Gunnwall 19:49
      ”…angriper vårt land.”

      Din läsförståelse av den för svenskt vidkommande Natokritiska debattartikeln liksom din SD-tolkning är under all kritik, varför ett mot ”nyttig idiot” diametralt motsatt epitet bör vidhäftas dig, nämligen onyttig idiot.

  11. Johan skriver:

    Jag håller helt med om att försvaret har en större uppgift än att åka runt och göra punktinsatser. Det spelar ingen roll hur mycket bättre en yrkessoldat kan bli om det inte ens finns tillräckligt av dem för att vakta sina egna baser.

    Återinförandet av värnplikten är dels ett erkännande av att man inte fattade vad man beslutade och dels ett erkännande av att man sedan inte vill stoppa in de pengar som krävs för att det system man valt ska fungera. Om problemet egentligen handlade om 4000-8000 extra soldater så hade det varit enklare att tillföra lite pengar och höja lönerna, men det är politiskt lättare (mindre prestigeförlust) att tvångsrekrytera ungdomar än att tillföra några extra pengar till försvaret.

    Det man borde göra är givetvis att både tillföra mer pengar och att återinföra en relevant värnplikt, helst en bättre än den vi hade tidigare. I min erfarenhet var inte tiden det begränsande i första hand utan snarare att den utnyttjades dåligt. Värnpliktiga användes mer som statister för att befälen skulle få ”erfarenhet” och kunna klättra i graderna. Om man tränat rätt saker och med rätt utrustning så övningstiden hade utnyttjats även för de värnpliktiga och följts upp ordentligt så hade antagligen nivån varit fullt tillräcklig för det mesta försvaret kan tänkas hitta på.

  12. gruelse skriver:

    En Värnplikt som omfattar i storleksordningen 1 % av en årskull, är ingen Värnplikt. Allmän värnplikt borde införas i Sverige. Lär av dagens Finland! Lär av senare tids svensk säkerhetspolitisk historia!

    Allmän värnplikt är det mest kostnadseffektiva och bästa personalförsörjningen för Försvarsmaktens olika befattningar och för att försvara hemlandet. Kombinera Allmän värnplikt med ett starkt eget försvar och militär allianslöshet så har man beskrivit ett krigsavhållande framgångsrecept för Sverige.

    Således minskas risken för krig med allmän värnplikt. Detta bör man ha i åtanke, när det finns vissa element som motiverar Värnpliktens avskaffande med att man är tvungen att plikta med sitt liv. Men ett sådant ställningstagande förutsätter att det blir krig! Med tanke på att det nu finns alltför många krigshetsare i det svenska politiska etablissemanget, så kommer, om vi går med i Nato, sannolikheten för krig öka avsevärt. Krigshetsarna ska således väck!

    Det bilaterala säkerhetsavtalet mellan Sverige och USA, med sina hemliga tilläggsprotokoll, är förmodligen något som också ökar krigsrisken för Sverige, eftersom Sverige blir en bricka i USA:s geopolitiska härjningar; en bricka som USA lätt kan offra.

    Kom ihåg att varken stormakt blå, stormakt röd, stormakt gul eller i ett historiskt perspektiv, stormakt brun är någon stormakt god visavi ett litet land som Sverige!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s